Stina Bergström (MP)
Kategori. Okategoriserade

Majuppror för humanare migrationspolitik

Igår var det en manifestation i Karlstad där flera 100 personer samlades och demonstrerade för en humanare flyktingpolitik. Jag var en av talarna. Det var fint att stå på den soliga Sandgrundsudden och prata inför alla dessa människor som vill väl. Efter den senaste tidens märkliga, människofientliga, utspel från Moderaterna och Socialdemokraterna var det en lisa för själen.

Det här sa jag i mitt tal:

”Vi lever i en tid där det verkar vara viktigare att värna systemen än att värna människor. Där fler människor är på flykt än någonsin tidigare. Men länders vilja att hjälpa till blir svagare och svagare. Då krävs det att vi som vill att Sverige ska ha en medmänsklig politik, där vi respekterar mänskliga rättigheter, kämpar ännu hårdare och står pall när det blåser hårt i motvind!

Under den här mandatperioden har Miljöpartiet kämpat hårt för flyktingars rättigheter. Vi har ibland kunnat ta steg framåt och ibland arbetat för att stoppa eller mildra en negativ utveckling. Det har varit svårt. Inte minst eftersom flera stora partier driver på för en mycket mer restriktiv och inhuman politik.

Den tillfälliga lagen gick Miljöpartiet med på eftersom vi visste att en betydligt mer restriktiv politik skulle genomföras om vi inte varit kvar i regeringen. Många av de hårda förslag som andra partier presenterat i debatten den senaste tiden hade blivit verklighet om inte vi hade funnits där och kämpat för mer humanitet.

För kämpat har vi !

Sedan den tillfälliga lagen har vi förhandlat så hårt vi kan för att genomföra förbättringar. Vi har lyckats avskaffa id-kontrollerna som förhindrat vissa från att ansöka om asyl i Sverige. Vi har öppnat upp för syrisk familjeåterförening på fler ambassader så att fler syrier har kunnat återförenas med sina familjer i Sverige. Vi har förhandlat fram satsningar för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända. Och gett alla kommuner pengar för att låta ensamkommande bo kvar även efter att de fyllt 18 år. Ingen ska behöva ryckas upp i onödan från sin trygghet!

Och nu har vi också äntligen lagt ensamkommandelagen på riksdagens bord. Den ser ut att ha majoritet och kommer att innebära att uppemot 9000 ensamkommande kommer få en ny chans att stanna. Detta är en oerhört viktig förändring som innebär att unga som rotat sig här och som är livrädda för att utvisas till ett av världens farligaste länder, Afghanistan, kommer kunna få uppehållstillstånd. Jag vill tacka alla ideella föreningar och engagerade medmänniskor som varit med och gjort denna förändring möjlig. Jag vill också tacka centerpartiet och vänsterpartiet som ställt sig bakom regerings förslag.

För mig som miljöpartist är gränslös solidaritet en självklarhet. Sverige kan inte göra allt. Med det ska inte användas som en ursäkt för att inte göra vad vi kan! Det pratas mycket om att vi behöver en hållbar migrationspolitik, men frågan är hållbar för vem? Är det hållbart att en sexåring ska växa upp föräldralös i Sverige för att hon inte får återförenas med sin familj? Är det hållbart att en pappa i Sverige ska ligga sömlös på nätterna och oroa sig över sina barn som finns kvar i Syrien.

Att alla familjer ska kunna återförenas och att svårt utsatta personer som behöver stanna i Sverige ska få göra det är något Miljöpartiet kommer att driva i valrörelsen. Vi vill inte att familjer ska leva splittrade. Och vi vill att de som har starka ömmande skäl att få stanna i Sverige ska få det.

Vi behöver självklart ha ett bra mottagande. Med korta handläggningstider. Och ge de människor som kommer hit möjlighet att delta i samhället på riktigt. När grundläggande rättigheter ifrågasätts, som asylrätten och rätten för alla barn att gå i skola, är det viktigt att inte ge upp. Vi lever i en avgörande tid. Hur vi agerar nu av avgörande för hela världens utveckling och för hur kommande generationer kommer att se på oss och på vår tid. Miljöpartiet kommer att fortsätta arbeta för en hållbar värld, där vi värnar människor och miljö. Vi har bara en planet. Vi lever på den tillsammans och vi har ett ansvar för varandra.”

Tack för ordet!”

 

 

 

Vårtal i Fagerås

Det har varit en händelserik helg. Jag har varvat politisk talteater med konstrundor och valborgsfirande. Igår hade jag också det fina förtroendet att hålla vårtalet vid brasan i Fagerås. Det här sa jag:

”Så blev det äntligen vår! Jag älskar visserligen vintern och det har varit en fantastisk skidsäsong. Men att få vandra längs Värmelns stränder och se tibasten blomma på bar kvist. Att få sitta på kökstrappan och se den sista isen försvinna och höra lommens rop över sjön. Att få sitta i en solig backe, bara iförd tunn kofta, med människor från världens alla hörn och dricka termoskaffe och äta bullar. Det är vår! Det är lycka!

Jag heter Stina Bergström och jag bor Högboda. Jag kom flyttade till Värmland för 35 år sedan. I 35 år har dessa skogar, sjöar, vägar, samhällen och byar varit mitt hem.

Visst är det en del som har förändrats under de här åren. Affärer har lagts ned. Bland annat den här i Fagerås dit jag brukade åka för att köpa den där extra goda rökta skinkan.

Och i Högboda är konditoriet, med sina goda prinsessbakelser, sedan länge borta.

Men våra skolor är kvar. Och våra kyrkor. Och vi har konsum i Högboda, som både är Krav och Rättvisecertifierat. Jag hörde nyss att det finns planer på att återigen öppna en affär i Fagerås.

Tågen stannar i både Högboda, Fagerås, Tolita och Frykåsen. Och snart också, förhoppningsvis, återigen på fler ställen i kommunen.

Detta är en bra plats att bo på. Här finns mycket som gör livet värt att leva.

Inte minst ett aktivt föreningsliv. Vi går samman och gör våra röster hörda. Bland annat i frågan vart tågen ska stanna. Och vi går samman för att ta hand om våra nyanlända kommuninvånare.

Sedan 2010 sitter jag i riksdagen för miljöpartiet. Det har varit åtta spännande, händelserika och lärorika år. I höst är det val igen. Som ni kanske har märkt har valrörelsen redan börjat dra igång. Med partiledardebatter på TV och lokala debatter mellan oss riksdagskandidater i Värmland.

I går tog jag mig en paus från vårtalsskrivande och förberedelser inför söndagskvällens politikersamtal och vi åkte ut på traktens egen konstrunda ”Värmlands hjärta” .

Vi packade upp fikakorgen i en backe nedanför Ellen Hellers ateljé mellan Renstad och Skog. Snart anslöt Ahmed och Ingrid. Ahmed kom till Sverige från Afghanistan hösten 2015. Ingrid är en av de som är engagerad i Integration Kil. Vi pratar om den nya ensamkommandelag, som nu har majoritet i riksdagen, som kommer att ge 9 000 ensamkommande ungdomarna möjlighet att stanna i Sverige. Många av de ungdomar som finns i Kil berörs av lagen. De får nu möjlighet att stanna i Sverige, utbilda sig, jobba och bidra till utvecklingen av vårt land.

Men alla berörs inte av lagen. De som kom till Sverige senare under hösten 2015, efter den 24 november riskerarar fortfarande att utvisas till Afghanistan. Ett land så farligt att vi som riksdagsledamöter inte tillåts åka dit.

Idag skedde ytterligare två självmordsattacker i Kabul, Afghanistans huvudstad. 25 människors dödades, sex av dem är journalister.

Attacker mot journalister, medborgaraktivister och politiker blir allt vanligare i vår värld. Både hot, våld och mord, men också rättsliga attacker. De senaste åren har över 60 lagar antagits världen över som inskränker yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I 20 av världens länder är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt.

Igår kväll arrangerade Diakonia och Ekumeniakyrkan en kväll om demokrati och mänskliga rättigheter i Tingvallakyrkan i Karlstad. De hade bjudit in mig och fyra andra politiker till ett samtal om hur vi tillsammans kan kämpa mot de hot som finns mot demokratin och öppenheten i vårt samhälle.

Det blev ett spännande samtal där vi också pratade om vår egen situation som politiker. Hur vi blir allt mer utsatta för hot och vad det gör med vårt engagemang och vår lust att fortsätta vara folkvalda. Och vårt eget ansvar för att hyfsa tonen i debatter med varandra och på sociala medier. Jag hoppas på en schysst valrörelse, utan fake news och med ett respektfullt debattklimat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra till det. Hoppas att ni alla som är här i kväll också vill göra det.

Det är lätt att tappa tron på framtiden och våren när man nås av nyheter från Kabul, Syrien och många andra ställen i vår värld.

Men det finns också motkrafter. I höstas drog MeToo-rörelsen över hela världen. Inte minst i Sverige gick kvinna ur husu och sa att – nu räcker det. Våra kroppar är våra. Ingen ska ta sig rätten att antasta oss, varken fysiskt, psykiskt eller verbalt.

Det har blivit en ny vår för jämställdhet och feminism. Jag tro att MeToo har betytt mycket mer än vad vi idag kan överblicka.

Jag hade förmånen att få delta på FN:s årliga kvinnomöte i New York tidigare i år. Där fanns en ny glöd och beslutsamhet från de kvinnliga delegaterna från all världens länder. Och Sverige och vårt arbete för jämställdhet var på allas läppar.

Jag träffade oxå FN: utvecklingsfond UNFPA i New York. FN personalen började mötet med att uttrycka sin tacksamhet för Sveriges stora stöd och över att vi, genom vår biståndsminister Isabella Lövin, såg till att UNFPA:s budget inte har minskat. Under mottot ”shedicides” ”honbestämmer” tog Isabella initiativet till att Sverige och andra fyllde det håll som uppstod när Mr Trump över en natt beslöt sig för att dra in USA:s bidrag.

Varför gjorde han det: Jo för att, UNFPA även arbetar med familjeplanering. Deras vision är att alla graviditeter ska vara önskade och alla förlossningar säkra år 2030. Något som förstås också innebär att alla kvinnor då också ska ha rätt till säkra och legala aborter. Och preventivmedel och aborter är inget som står högt i kurs hos Trump och den kristna högern i USA.

Behovet av mer pengar till UNFPA för deras arbete för kvinnor runt om i världen är självklart fortfarande stort. Men att den starka mannen i USA inte lyckades i sitt uppsåt är en vinst.

Låt oss glädjas över det. Och över allt det osjälviska arbete som görs av människor över hela världen för en bättre värld. Arbetet och engagemang som sprider sig som ringar på vattnet, som motar de mörka krafterna. Och likt tibasten lyckas blomma på bar kvist.

Låt oss glädjas över detta.

Låt oss glädjas över våren.

Tack för ordet.

Talteater i Tingvallakyrkan i Karlstad

 

Fossilfritt stål – besök på SSAB

En stor del av Sveriges koldioxidutsläpp kommer från stålindustrin. Det beror på de s k processrelaterade utsläppen. När man omvandlar järnmalmen till stål använder man kol för att få bort syret från malmen. Och får då koldioxid som slutprodukt

Men sedan några år tillbaka finns det en annan teknik där man med använder vätgas istället och får vatten som slutprodukt.

Det här ”Hybrit-projektet” har jag följt sedan jag satt i Miljömålsberedningen och SSAB, LKAB och Vattenfall berättade att man trodde på  den nya tekniken. Deras utspel spelade en stor roll för oss när vi skulle formulera det klimatpolitiska ramverket med utsläppsmålen eftersom stålindustrins utsläpp var en svår nöt att knäcka.

Under en dag fick jag nu möjlighet att lära mer och höra om planerna vid ett besök på SSAB:s stålverk i Oxelösund. Tomas Hörnfeldt och hans kollegor visade mig och min kollega Lorentz Tovatt stålverket och vi hade intressanta diskussioner om vad den nya tekniken kommer att innebära. Om det ökade behovet av el. Och hur mycket det statliga stödet, genom det s k ”Industriklivet”, har betytt för att kunna komma vidare.

 Vårt besök uppmärksammades i en artikel i Södermanlands Nyheter

Debattartikel i SN från lokala och regionala miljöpartister

 

Kvinnor, fred och säkerhetsrådet – i FN

Innan vi fick fri abort i Sverige 1975 åkte många svenska kvinnor till Polen för att få fri och gratis abort. Idag är abort förbjuden i Polen och det är dags för oss att hjälpa våra polska medsystrar. Om detta skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitiske talesperson Janine Alm Ericson på  Aftonbladets debattsida i veckan .

Kampen för kvinnors rättigheter går kräftgång världen över. Det har blivit än mer tydligt för mig efter två veckor i FN-kvarteren i New York. Jag fick förmånen att representera MP i den grupp svenska riksdagsledamöter som deltog i FN:s kvinnokommissions årliga möte. Syftet med vårt besök var också att studera FN-organisation. Vi deltog bland annat i säkerhetsrådets möten, träffade olika FN-organisationer och de som arbetar på de olika ländernas FN-ambassader med allt ifrån FN:s fredsbevarande styrkor till mänskliga rättigheter.

Jag, som har deltagit i flera av FN:s klimatmöten, kände igen upplägget för kvinnokommissionens möte. Det startade med ett högnivåmöte med ministrar och statssekreterare som i FN:s generalförsamling höll korta anföranden där de berättade om sina länders arbete och politik för kvinnors villkor. Årets fokus var flickor och kvinnor som bor på landsbygden.

Parallellt med detta förhandlades en resolution där världens länder gemensamt skulle komma överens om problemen och lösningarna. I konsensus, till minsta kommatecken, för det är så det går till i FN.

Det var lärorikt, spännande och skrämmande att följa slutförhandlingen i slutet av andra veckan. Det blev tydligt vilka länder i världen som, tillsammans med Sverige och andra nordiska länder, t ex Kanada och Dominikanska republiken, står upp för jämställdheten. Och vilka andra t ex Kina, Ryssland, och Arabstaterna som inte gör det. Länder som inte vill ha med skrivningar om våld i nära relationer, könsstympning och tonårsgraviditeter. Att katolska kyrkan genom sin representant från Vatikanstaten har stort inflytande blev för mig också tydligt. Och irriterande…

Under de två veckorna pågick också en mängd seminarier i FN-huset. Jag besökte bland annat ett om våld mot kvinnor inom politiken. En fullknökad sal med kvinnor som fick ta del av en ny rapport, gjord av den internationella organisationen för parlamentariker, IPU, som visar vad vanligt det är med hot och våld mot kvinnliga parlamentariker. Så många som 44, 4 procent har t ex blivit hotade med misshandel, död, våldtäkt eller kidnappning. Det var starkt att efter detta få höra spontana vittnesmål från flera kvinnor i salen. Bland annat en parlamentariker från Kenya som berättade om hur hon trakasserats och hotats av sina politiska motståndare och hur hennes dotter bönat henne om att sluta som politiker innan hon blev dödad.


Sverige och de nordiska länderna var populära på FN-mötet. Och våra seminarier fylldes med kvinnor från hela världen som vill lära och hämta inspiration från vårt jämställdhetsarbete. Efter höstens MeToo-debatt i Sverige kändes det bra att bli påmind om detta. Men det gäller att hålla i – inga segrar är för evigt. Vilket ju inte minst abortdiskussionen i Polen har visat.

Just abort och preventivmedel är för många länder, nu också USA, väldigt känsligt. Det har UNFPA, FN:s utvecklingsfond fått erfara. Vi besökte dem i deras högkvarter i New York. Det var ett starkt möte som väckte många tankar på mödraskap och kvinnors rätt till sina kroppar.

Ett plastunderlägg att föda på, som skydd mot jord och bakterier, och en filt. Det kan vara räddningen för en kvinna och ett nyfött barn på flykt undan krig, våld och naturkatastrofer. UNFPA arbetar mot mödradödlighet och kvinnlig könsstympning och med familjeplanering. Deras mål är att alla graviditeter ska vara önskade och säkra till 2030.
Det behöver göras mycket för att målet ska nås och de behöver allt stöd de kan få. Att Trump över en natt bestämde sig att dra bort det stora bidraget från USA kunde fått allvarliga konsekvenser. Men Sverige och andra länder har klivit in och fyllt på med medel med mottot ”shedecides” och vi fick ta emot många tack från UNFPA-medarbetarna.

Mordförsöket på den ryska dubbelspionen och hans dotter var på dagordningen i säkerhetsrådet när vi var där och satt på första parkett. Ett otäckt attentat med ett förbjudet kemvapen som sedan dess har fått stora politiska konsekvenser med utvisade ryska diplomater från många länder. Stämningen var tuff, tonen rå och odiplomatisk när det diskuterades i rådet. Det har inte varit så dålig stämning i säkerhetsrådet sedan Kalla krigets dagar fick vi lära oss och det är ett oroande tecken.

Även den brutna vapenvilan i Syrien var uppe flera gånger. Resolutionen om en 30 dagars vapenvila för att kunna undsätta civila togs fram av Sverige och Kuwait och gick överraskande igenom säkerhetsrådet utan att Ryssland la in sitt veto. Men den har inte respekterats och även här haglade anklagelserna över bordet.

Det är lätt att misströsta att vi någonsin kommer att uppnå det som var syftet när världens länder bildades FN. En värld i fred, en värld utan vapen. Det sista seminariet jag deltog i som representant för Sveriges riksdag, tillsammans med Kalle Olsson (S), var en diskussion om den roll vi som parlamentariker har för att minska antalen handeldvapen i världen. I panelen deltog Clara Rojas, som satt fången hos Falk-gerillan i Colombia i sex år tillsammans med den gröna politikern och aktivisten Ingrid Betancourt. Clara är idag parlamentariker i Columbia och arbetar för att skärpa vapenlagarna i landet parallellt med den fredsprocess som nu pågår i landet.

Att prata med Clara var inspirerande och hoppingivande. Orkar hon fortsätta att tro på fred och arbeta för att få bort vapen  så varför skulle inte jag orka?

Och vi är många som vill har bort vapnen. Min sista dag i New York gick jag med i March For Our Lives, det största demonstrationståg jag någonsin gått med i. Över hela USA arrangerade ungdomar mascher för ändrade vapenlagar. I New York var vi 175 000, i Washington en halv miljon. En fantastisk upplevelse med så många kloka, engagerade amerikanare i alla åldrar. Det var rätt avslutning på två fantastiska veckor!

 

Till minne av förintelsen

 

I lördags högtidlighölls den internationella minnesdagen över Förintelsens offer i hela landet.  I riksdagen har vi uppmärksammat den här dagen i många år genom en manifestation. I år var jag en av de partirepresentanter som bjöd in till den i torsdags. Bland talarna var bland annat överlevarna Dina och Jovan Rajs och Yehuda Bauer, professor och förintelseforskare.

För mig blev manifestationen i år speciell. Både med tanke på händelserna i Göteborg under hösten. Men ännu mer för den resa jag gjorde i september till Polen I förintelsens spår tillsammans med flera riksdagsledamöter. En resa jag tidigare skrivit om här på bloggen. Med på resan var också Max Safir, som tillbringade sina tonårsår i Birkenau, Auschwitz. Max var även med på manifestationen i torsdags och det blev ett kärt återseende. Höstens resa förpliktar. Nu är även jag ett vittne med uppgift att fortsätta Max, Dina och Jovans berättelser.

Max framför resterna av baracken i Birkenau där han bodde.

Äntligen Holland – med tåg och cykel

 

Nu är julgranen utslängd och jag sitter på tåget till Stockholm och riksdagen. Laddad och taggad av mycker skidåkning och en studieresa till Holland. Vi, jag och några andra miljöpartister,  tog tåget fram och tillbaka förra veckan. En resa på 12 timmar från Köpenhamn. Mysiga timmar fyllda av samtal, läsning av lagrådsremisser och annat intressant. Och förstås mat och fika. På stationer och på tåget.

Ända sedan jag blev riksdagsledamot 2010 har jag velat resa till Holland. Mycket för att studera cykling och cykelpolitik. Vad är det som har gjort att så många Holländare väljer den klimatsmarta cykeln som transportmedel?

Vi besökte bland annat Groningen där 60 procent av resorna sker med cykel. Våra gröna kamrater sitter med i kommunstyret sedan seklets början. Benni Leemhuis, ordförande för de gröna i Groningen och för trafiknämnden, tog med oss på en 2-timmars tur och berättade om alla smarta lösningar för att gynna cyklingen. Och för att minska cykelköerna.
Redan på 70-talet tog modiga politiker beslut att förbjuda bilar i stadskärnan. Det tillsammans med stora satsningar på cykelbanor, en god cykelkultur där gående, bilar och cyklar samsas på samma ytor och inga externa köpcentra har gjort den här staden till en cykelstad. Och en stad vars invånare är mest nöjda med livet i Europa enligt lyckorankningar.

 

I Utrecht, en annan grönt styrd cykelstad, cyklade vi genom världens största cykelgarage. Med plats för  12 500 cyklar. Att få plats för alla cyklar, både de som rullar och de som står stilla, är en utmaning för stadens politiker berättade Lot van Hooijdonk, grönt kommunalråd, för oss.

Vi besökte oxå hamnen i Rotterdam, Europas största hamn. Och parlamentet, Fredspalatset (där den internationell domstolen) finns  och OPCW (Den organisation som arbetar med att få bort alla kemiska vapen i världen) i Haag.

Vi träffade gröna vänner och diskuterade Grone Links framgångsrika valkampanj förra året. Så nu är jag fylld med många nya ideer kring både cykling, fredsarbete och valrörelse.

Vi som reste: Thorgny Arwidson, Rasmus Ling, Maria Ferm, Emma Hult och Lorentz Tovatt

 

Nu blir det färre kalhyggen i statens skogar

Nu lackar det mot jul. Det har varit en intensiv och spännande höst. Regeringen  har lagt fram en rad viktiga gröna förslag. Som en historisk stor miljöbudget. Som förslaget att de ensamkommande barnen som kom till Sverige hösten 2015 ska få stanna.  Som en tredelad föräldraförsäkring och en samtyckeslag. På klimatområden räknar vi nu in 55 olika åtgärder som gjorts sedan regeringstillträdet. Jag har sagt det förut; Miljöpartiet i regering gör skillnad!

Igår presenterade Per Bolund och Karolina Skog en annan viktig nyhet. Nu ska det bli färre kalhyggen i statens skogar. Statens Fastighetsverk och Fortifikationsverket får i uppdrag att utveckla arbetet med grön infrastruktur och hyggesfritt skogsbruk.

Det är ett viktig steg för att den statliga skogen, den vi alla äger, ska brukas mer hållbart. Nästa steg måste vara att även Sveaskog, där 14 procent av de svenska skogen finns, får ett uppdrag. Sveaskog har den senaste tiden varit ute i ordentligt blåsväder både för hur de bedriver skogsbruk i sina ekoparker  (här hittar du en dokumentär i radioprogrammet Kaliber) och en planerad avverkningen på Brännvinsberget i Dalarna.

Jag har ställt en fråga till näringsminister Mikael Damberg kring detta och fått ett svar vars riktighet ifrågasatts av bland annat Naturskyddsföreningen. Som också skickat ett öppet brev till Sveaskogs styrelse. Fortsättning följer….

Men först ska vi alla ta lite julledigt. Själv hoppas jag på mer snö så att skidorna kan plockas fram. Måste börja träna för Tjejvasan…

Ha en riktigt bra Jul och ett Gott Nytt År!

Händerna på ratten – inte på mobilen

Trägen vinner. Den första motion jag lämnade in i riksdagen när jag kom in 2010 handlade om mobilanvändandet i bilen. Som landsbygdsbo kör jag mycket bil och är trött på alla trafikfarliga situationer jag varit med om på grund av smsande och surfande bilförare. Jag har sedan flera gånger motionerat och agiterat för att händerna ska vara på ratten, inte på mobilen. Senast i september när jag lämnade in ytterligare en motion till riksdagen om att skärpa reglerna kring mobilanvändning i bil.

I torsdags beslutade regeringen äntligen att det från och med den 1 februari 2018 det inte längre kommer att vara tillåtet för en förare att använda en mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning genom att hålla den i handen under färd med motordrivet fordon.

Ytterligare ett exempel på att politiskt arbete är viktigt. Och lönar sig. Jag för upp torsdagens regeringsbeslut på listan över beslut som gått i rätt riktning. Den listan har fyllts på rejält sedan 2014 när miljöpartiet kom med i regeringen. Bland annat med 55 olika regerings- och riksdagsbeslut för att möte klimatutmaningen och minska de svenska klimatutsläppen.

Det är därför jag vill fortsätta att arbeta som grön politiker i riksdagen. I lördags fick jag förnyat förtroende som riksdagskandidat för Miljöpartiet Värmland på vår distriktsstämma. Att beslutet var enhälligt känns förstås extra värmande och taggande. Ser fram emot en spännande och viktig valrörelse !

 

Klimatförhandlingar i Bonn

 Efter långa nattmanglingar slogs klubban i bordet. Tidigt i morse avslutades FN-s klimatförhandlingar Cop 23 som i år ägde rum i Bonn. Jag har varit med i den svenska delegationen denna sista högnivå-vecka och det har varit spännande dagar fyllda med förhandlingar, seminarier och möten.

Och även om detta klimatmöte inte kommer att gå till historien som det mest händelserika och betydelsefulla har ändå flera viktiga saker beslutats. Väntande och mer oväntade.

Vem ska göra vad och vem ska betala ?
Mötets huvudsyfte var att fortsätta förhandla fram den regelbok som ska se till att Parisavtalet genomförs. Förhandlingarna har präglats av att den s k likatänkande gruppen av utvecklingsländer LMDC:s, med Kina, Indien, Saudiarabien och Iran i spetsen, hårt har drivit att olika regler ska gälla för utvecklade länder och utvecklingsländer, enligt det system som nu gäller.
Frågor om hur mycket som vi, de utvecklade länderna som orsakat klimatförändringarna, ska ersätta de drabbade länderna för skador och betala för klimatanpassning har också varit en stor fråga i förhandlingarna. Som dock FIJU-ordförandeskapet mycket har lyckats lösa ut genom att skjuta en del frågor framåt.

Diskussionerna om hur översynen av hur arbetet går globalt ska göras har varit konstruktiv men många frågor återstår att lösa. Att de frivillliga åtaganden om utsläppsminskningar som världens länderna lämnat in är helt otillräckliga för att uppfylla Parisavtalet står redan klart. Vissa länder vill också att andra aspekter också ska in i översynen, förutom de som nämns i Parisavtalet.

Hur ska utsläppen minska till 2020 ?
LMDC- gruppen hade inför förhandlingarna föreslagit en ny dagordningspunkt om uppföljning och ambitionen gällande tiden före 2020 då Parisavtalet träder i kraft. En diskussion som tog lång tid men som hade det goda med sig att EU under mötet beslutade att ratificera den andra del i det s k Koyotoprotokollet (där endast utvecklade länder förbinder sig att minska sina utsläpp). Ingen stor sak kan man tycka eftersom det bland EU-länderna bara är Polen som inte fått tummen ut och tagit beslut i sitt parlament. Och eftersom EU redan med råge uppfyllt sitt åtagande, som liksom andra länders åtaganden är blygsamma. Men politiskt var det viktigt för att ro andra förhandlingar i hamn.

Beslut om att fasa ut flourkolväten
Mer viktigt för klimatet är istället att flera länder, inklusive Sverige, under mötet gick ut och berättade att man tänkte ratificera det s k Kigalitillägget till Montrealprotokollet. Ett tillägg som rör växthusgaserna flourkolväten, HFS och att åtgärder ska tas för att minska produktion och förbrukning av dessa. Eftersom tillräckligt många länder nu har ratificerat kommer tillägget att träda i kraft. Och detta är viktigt – om HFS utfasas kan det minska uppvärmningen med upp till 0,5 grader till 2100.

Jämställdhet och klimatlag
Under mötet beslutades om en två-årig handlingsplan för genderfrågor i klimatförhandlingarna. Ett litet steg i rätt riktning om inte alls lika skarpt som det borde varit.

Men ett klimatmöte är inte bara förhandlingar – det består också av mängder av spännande seminarier, anföranden från ministrar, debatter och möten. Själv presenterade jag bland annat den svenska klimatlagen tillsammans med Isabella Lövin vid ett välbesökt seminarium.

Nästa års möte kommer att äga rum i Polen. Om det kan man ju tycka två saker. Antingen att det är sorgligt att EU:s mest bakåtsträvande land i klimatfrågan ska stå värd. Eller så kan man tänka att detta kan bli en riktigt bra anledning för Polen att skärpa sig.

Berättar om hur den svenska klimatlagen förhandlades fram tillsammans med Johanna Sandahl från SNF och Maria Malmer Stenergard(M)

Träffar spanska parlamentariker. De håller på att ta fram en klimatlag och hade många frågor om den svenska

 

 

Lånecyklarna var många och det bästa sättet att ta sig mellan de olika delarna av det stora Cop-området

Tog en kaffe med Elisabeth May, språkrör och parlamentariker för de Kanadensiska gröna. Hon är en av mina förebilder och har varit grön politiker i decennier. Alltid lika inspirerande och lärorikt att träffa henne

Om en händelserik höst – och om kärnkraft och palmolja

Varje vecka skriver vi värmländska riksdagsledamöter en krönika i Värmlands Folkblad. Den här veckan var det min tur och jag har försökt sammanfatta en händelserik höst med studiebesök i  både Polen och Ukraina. Samt förklara varför morgondagens debatt om ILUC och palmolja är så viktig.

Du kan läsa min riksdagsröst här

Här kan du läsa en artikel om min resa till Tjernobyl


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop