Stina Bergström (MP)
Etikett. Vårtal

Vårtal i Fagerås

Det har varit en händelserik helg. Jag har varvat politisk talteater med konstrundor och valborgsfirande. Igår hade jag också det fina förtroendet att hålla vårtalet vid brasan i Fagerås. Det här sa jag:

”Så blev det äntligen vår! Jag älskar visserligen vintern och det har varit en fantastisk skidsäsong. Men att få vandra längs Värmelns stränder och se tibasten blomma på bar kvist. Att få sitta på kökstrappan och se den sista isen försvinna och höra lommens rop över sjön. Att få sitta i en solig backe, bara iförd tunn kofta, med människor från världens alla hörn och dricka termoskaffe och äta bullar. Det är vår! Det är lycka!

Jag heter Stina Bergström och jag bor Högboda. Jag kom flyttade till Värmland för 35 år sedan. I 35 år har dessa skogar, sjöar, vägar, samhällen och byar varit mitt hem.

Visst är det en del som har förändrats under de här åren. Affärer har lagts ned. Bland annat den här i Fagerås dit jag brukade åka för att köpa den där extra goda rökta skinkan.

Och i Högboda är konditoriet, med sina goda prinsessbakelser, sedan länge borta.

Men våra skolor är kvar. Och våra kyrkor. Och vi har konsum i Högboda, som både är Krav och Rättvisecertifierat. Jag hörde nyss att det finns planer på att återigen öppna en affär i Fagerås.

Tågen stannar i både Högboda, Fagerås, Tolita och Frykåsen. Och snart också, förhoppningsvis, återigen på fler ställen i kommunen.

Detta är en bra plats att bo på. Här finns mycket som gör livet värt att leva.

Inte minst ett aktivt föreningsliv. Vi går samman och gör våra röster hörda. Bland annat i frågan vart tågen ska stanna. Och vi går samman för att ta hand om våra nyanlända kommuninvånare.

Sedan 2010 sitter jag i riksdagen för miljöpartiet. Det har varit åtta spännande, händelserika och lärorika år. I höst är det val igen. Som ni kanske har märkt har valrörelsen redan börjat dra igång. Med partiledardebatter på TV och lokala debatter mellan oss riksdagskandidater i Värmland.

I går tog jag mig en paus från vårtalsskrivande och förberedelser inför söndagskvällens politikersamtal och vi åkte ut på traktens egen konstrunda ”Värmlands hjärta” .

Vi packade upp fikakorgen i en backe nedanför Ellen Hellers ateljé mellan Renstad och Skog. Snart anslöt Ahmed och Ingrid. Ahmed kom till Sverige från Afghanistan hösten 2015. Ingrid är en av de som är engagerad i Integration Kil. Vi pratar om den nya ensamkommandelag, som nu har majoritet i riksdagen, som kommer att ge 9 000 ensamkommande ungdomarna möjlighet att stanna i Sverige. Många av de ungdomar som finns i Kil berörs av lagen. De får nu möjlighet att stanna i Sverige, utbilda sig, jobba och bidra till utvecklingen av vårt land.

Men alla berörs inte av lagen. De som kom till Sverige senare under hösten 2015, efter den 24 november riskerarar fortfarande att utvisas till Afghanistan. Ett land så farligt att vi som riksdagsledamöter inte tillåts åka dit.

Idag skedde ytterligare två självmordsattacker i Kabul, Afghanistans huvudstad. 25 människors dödades, sex av dem är journalister.

Attacker mot journalister, medborgaraktivister och politiker blir allt vanligare i vår värld. Både hot, våld och mord, men också rättsliga attacker. De senaste åren har över 60 lagar antagits världen över som inskränker yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I 20 av världens länder är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt.

Igår kväll arrangerade Diakonia och Ekumeniakyrkan en kväll om demokrati och mänskliga rättigheter i Tingvallakyrkan i Karlstad. De hade bjudit in mig och fyra andra politiker till ett samtal om hur vi tillsammans kan kämpa mot de hot som finns mot demokratin och öppenheten i vårt samhälle.

Det blev ett spännande samtal där vi också pratade om vår egen situation som politiker. Hur vi blir allt mer utsatta för hot och vad det gör med vårt engagemang och vår lust att fortsätta vara folkvalda. Och vårt eget ansvar för att hyfsa tonen i debatter med varandra och på sociala medier. Jag hoppas på en schysst valrörelse, utan fake news och med ett respektfullt debattklimat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra till det. Hoppas att ni alla som är här i kväll också vill göra det.

Det är lätt att tappa tron på framtiden och våren när man nås av nyheter från Kabul, Syrien och många andra ställen i vår värld.

Men det finns också motkrafter. I höstas drog MeToo-rörelsen över hela världen. Inte minst i Sverige gick kvinna ur husu och sa att – nu räcker det. Våra kroppar är våra. Ingen ska ta sig rätten att antasta oss, varken fysiskt, psykiskt eller verbalt.

Det har blivit en ny vår för jämställdhet och feminism. Jag tro att MeToo har betytt mycket mer än vad vi idag kan överblicka.

Jag hade förmånen att få delta på FN:s årliga kvinnomöte i New York tidigare i år. Där fanns en ny glöd och beslutsamhet från de kvinnliga delegaterna från all världens länder. Och Sverige och vårt arbete för jämställdhet var på allas läppar.

Jag träffade oxå FN: utvecklingsfond UNFPA i New York. FN personalen började mötet med att uttrycka sin tacksamhet för Sveriges stora stöd och över att vi, genom vår biståndsminister Isabella Lövin, såg till att UNFPA:s budget inte har minskat. Under mottot ”shedicides” ”honbestämmer” tog Isabella initiativet till att Sverige och andra fyllde det håll som uppstod när Mr Trump över en natt beslöt sig för att dra in USA:s bidrag.

Varför gjorde han det: Jo för att, UNFPA även arbetar med familjeplanering. Deras vision är att alla graviditeter ska vara önskade och alla förlossningar säkra år 2030. Något som förstås också innebär att alla kvinnor då också ska ha rätt till säkra och legala aborter. Och preventivmedel och aborter är inget som står högt i kurs hos Trump och den kristna högern i USA.

Behovet av mer pengar till UNFPA för deras arbete för kvinnor runt om i världen är självklart fortfarande stort. Men att den starka mannen i USA inte lyckades i sitt uppsåt är en vinst.

Låt oss glädjas över det. Och över allt det osjälviska arbete som görs av människor över hela världen för en bättre värld. Arbetet och engagemang som sprider sig som ringar på vattnet, som motar de mörka krafterna. Och likt tibasten lyckas blomma på bar kvist.

Låt oss glädjas över detta.

Låt oss glädjas över våren.

Tack för ordet.

Talteater i Tingvallakyrkan i Karlstad

 

Vårtal i Boda

Idag  höll jag det traditionsenliga vårtalet vid Boda kyrka. Det är Svenska kyrkan, Missionsförbundet, Hembygdsföreningen och Röda Korset som varje år arrangerar vår firande med musik och andakt i kyrkan, servering i församlingshemmet och brasa och vårtal.  Forshaga Manskör och Mona Persson-Aronsson sjöng. Och jag sa detta:

”Jag heter Stina Bergström och bor några kilometer härifrån. Men sedan valet 2010 tillbringar jag också mycket tid i Stockholm för där ligger riksdagshuset och där är jag en av Miljöpartiets 25 riksdagsledamöter.

Men nu är jag hemma och här har vintern äntligen rasat ut. Kanske fick den också nog av snö, kyla, hårda vindar. Av mörka mornar, kolsvarta kvällar och gråtunga dagar. Kanske tänkte den att vi tröttnat på att träna musklerna med att skotta snö och åka skidor.                                                                              

Det har varit en lång vinter. I lördags när jag gick längs Värmeln låg isen fortfarande kvar i vikarna, men idag var den nästan helt  borta. Och jag lyfte in skidorna i förrådet. Vi tog premiärturen i december på ett tunt lager nysnö, sista turen tog jag för några veckor sedan på hård skare. Det har varit en lång skidsäsong. Inte ens jag, som sällan får nog av skidåkning, kan klaga.

Det har varit en kall vinter. Vi har stått på iskalla perronger och väntat på tåg som aldrig kommer. Mycket ved har vi burit. Katten har ofta vänt i dörren och återvänt till kökssoffan. Tänkt att – Jo, det går nog att hålla sig ett tag till innan man måste ut i detta kalla, hemska!

Det har varit en hård vinter. Vi lever i en hård värld.

I Europa pratas det om ekonomisk kris, nedskärningspaket drivs igenom och arbetslösheten stiger.

 I Bangladesh arbetar människor för svältlöner i usla och farliga fabriker. Under den nedrasade klädfabriken i Dakha har skriken nu tystnat. 1000-tals människor förlorade sina liv under rasmassorna. Ännu fler har förlorat sina nära och kära. Och vi måste ställa oss frågan – vem betalar egentligen för våra kläder? Vem betalar med sitt liv, sin hälsa och sina drömmar?

I Syrien rasar inbördeskriget. I upproret mot Assadfamiljens diktatur har 70 000 människor dödats och tre miljoner har drivits på flykt. Många av dem sitter i leriga flyktingläger och väntar på besked om de är välkomna till något annat land. Kanske till Sverige.

Oppositionella överallt i världen tvingas fly för att rädda sina liv. Nu som för 2000 år sedan. Då flydde Maria, Petrus, Jakob, Tomas och de andra från Palestina när deras ledare korsfästs. De bosatte sig i Frankrike, Italien, Spanien, Indien och andra länder. De lämnade sitt land, men idéerna om människors lika värde och en ny internationell gemenskap bar de med sig. Idéer som så småningom letade sig upp till vårt nordliga land. Ett kärleksbudskap som vi ska bära med oss när vi möter främlingar och flyktingar idag.

I riksdagen finns det ett parti som bygger sin politik på främlingsfientlighet. Ett parti som vill få den arbetslöse att tro att det är invandrarens fel att han är arbetslös. Ett parti som vill få den gamle att tro att det är invandrarens fel att det inte finns tillräckligt med händer i vården. Jag tycker det är oerhört glädjande att nu se att allt fler väljare vänder det partiet ryggen. Det bådar gott för framtiden. Det bådar gott för Sverige.

Det har varit en lång, kall och hård vinter. Men nu är det vår och låt oss en stund lämna världen utanför oss och glädjas åt det vi ser och känner här och nu. Tjärnen, skogen och höjderna. Det är en underbar plats vi lever på. Det är en bra del av världen vi lever i. Det är en vacker del av Sverige som är vår.

Jag kom hit för 30 år sedan. Det var en förälskelse som tog mig hit. Jag, ett stadsbarn, hade lyckats förälska mig i en bondpojk från en plats jag inte visste fanns. Men han hade glimten i ögat, han kunde berätta historier och han påstod att han bodde på den vackraste platsen på jorden.

Och visst hade han rätt. Jag var förälskad när jag kom hit. Och väl här blev jag förälskad på nytt. I skogen. I sjöarna  med sina orörda stränder. I människorna som hade glimten i ögat och var sådana goda historieberättare. Jag blev en invandrare i en bygd som välkomnade mig.

När jag kom hit fanns här ett ICA, ett Konsum, en bank, en post och ett konditori. Idag finns bara Konsum kvar. Men vi är lyckligt lottade som har en sådan bra affär här i Boda. Och att vi har skola, bibliotek och tåg som stannar. Folkets Hus, kyrkan och många föreningar att engagera oss i. Vi har fortfarande fina skogar kvar och orörda stränder. Vi har ett utsiktstorn vi har byggt själva och där vi kan njuta av en vidunderlig utsikt och en kopp gott termoskaffe.

Jag tror att om lyckoforskarna skulle studera Boda skulle de komma fram till att här finns det som gör människor lyckliga.

Lyckoforskare, kanske nu någon undrar? Vad är det för flum? Ja i Sverige har lyckoforskningen kanske fortfarande en flumstämpel men inte i andra delar av världen. Bland annat har politikerna i Frankrike och England tagit till sig den forskningen och hänvisar till den i sina politiska beslut. Det är hög tid att svenska politiker också gör det. Det är hög tid att de som har makten funderar på om deras politik, deras beslut leder till att lyckan ökar i världen.

Vad gör då lyckoforskarna? Jo de har helt enkelt frågat människor vad som gör dem lyckliga. Och kommit fram till att bland annat starka sociala nätverk, en väl fungerande demokrati, fysisk aktivitet och att få vara ute i naturen gör oss lyckligare.

Låt oss vara rädda om den lyckan. Låt oss ta hand om varandra, vårda vår demokrati och vår natur. Låt den vara till för alla. Slå vakt om vår allemansrätt och vårt strandskydd så att alla får gå längs stränderna och dricka termoskaffe på Bodas vackraste platser.

Låt oss vara rädda om andra människors lycka. Människorna i Bangladesh, Syrien och i resten av världen. Människor som kommer flyttande till oss. Deras drömmar om ett bättre liv i en rättvis och trygg värld är också våra drömmar. Deras dröm om en ny vår är också vår dröm. Med de orden vill jag välkomna våren.

Tack för ordet!”


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop