Stina Bergström (MP)
Etikett. Lise Nordin

Flyg och klimat

En majoritet av riksdagens ledamöter tycker att vi kan flyga mer. Trots att forskarna säger precis tvärtom. Pinsamt och skrämmande är Jenny Stiernstedts kartläggning i Svenska Dagbland. Det är tydligen bara vi från MP och V som lyssnar på forskningen när vi formar vår klimatpolitik.

Ända sedan klimatavtalet i Paris har jag varit med i den styrgrupp som ansvarar för framtagandet av partiets Klimatfärdplan. En plan för hur vi ska uppnå de minskningar av klimatutsläppen som Sverige lovat att göra i och med Parisavtalet.

Det här är ett arbete som engagerat många i partiet, inte minst vårt kunniga klimatnätverk. Vi har diskuterat förslag med forskare och organisationer och sänt ut hela planen på bred remiss i partiet innan partistyrelsen klubbade det.

Det var därför stort när jag i förra veckan fick vara med och leda ett seminarium i riksdagen, fullsatt med klimatengagerade och journalister, där vi lanserade planen.

Våra mer än 140 förslag handlar om allt ifrån mål för mer trähusbyggande, mer solenergi, åtgärder för att minska matens klimatpåverkan, klimatanpassade hastigheter på våra vägar, sänkt arbetstid av klimatskäl, mm mm.

Ett förslag som fått stor uppmärksamhet är vårt förslag att den sista droppen fossila bränslen ska säljas 2030. Det kan låta radikalt, det är om 12 år. Men det är ett nödvändigt mål och inte omöjligt att uppnå. Det handlar om att satsa ordentligt på järnväg och annan kollektivtrafik. På gång och cykel i städer och tätorter. Det handlar om att gynna försäljningen av bilar som drivs med el och gas. Och det handlar om att ersätta fossil diesel och bensin med förnybar diesel och bensin. För många av de bilar som vi köper idag kommer att rulla även 2030.

Nu ser vi fram emot att de andra partierna reagerar på våra förslag och kommer med egna färdplaner. Miljöpartiet har alltid varit en stigfinnare i miljöfrågorna. Vårt syfte är att även andra partier ska gå på våra stigar.

Men som sagt, den senaste tidens debatt, visar med tydlighet att Allianspartierna och SD är ute på helt andra irrvägar. De fokuserar på att bekämpa MP istället för klimatförändringarna. Om det skriver jag, Lise Nordin och Karin Svensson Smith i en replik på DN Debatt.

 

Tredubbel miljönytta med biogas

Lisetankar

 

Har ägnat dagen åt två intressanta studiebesök på temat biogas tillsammans med kollegan Lise Nordin och Helen Persgren, vice ordförande i miljönämnden i Västra Götaland (MP).

Efter att ha tankat Helens biogasbil i Vårgårda åkte vi till stället där gasen producerats; VH Biogas. Mjölkbonden och delägaren Tobias Kullingsjö visade runt på anläggningen som ägs och drivs av 20 av kommunens gårdar och producerar 20 GWh gas per år, vilket omräknat till diesel motsvarar ca 2 miljoner liter.

-Tillräckligt för att t ex driva 2 000 bilar som kör 1 500 mil/år, förklarade Tobias.

Anläggningen invigdes av statsminister Stefan Löfven förra året och har kostat 77 miljoner att bygga. Både rötning och uppgraderingen till fordonsgas sker på samma ställe och en lastbil kör 9 timmar alla vardagar runt för att samla upp gödsel från kommunens gårdar.

– Både från delägarna och från andra gårdar, berättade Tobias vidare.

Brålanda

I Brålanda, där Anders Broberg, Tomas Sylvesson och Karin Stenlund berättade och visade runt, har man valt en annan lösning. Här har man byggt flera rötningsanläggningar ute vid gårdarna. Även slakteriavfall och restprodukter från godistillverkning används som råvara.

Rågasen fraktas sedan i rör till den gemensamma uppgraderingsanläggningen.

Jag förstår nu att vi får inte bara en dubbel, utan en 3-dubbel miljönytta när vi tankar våra bilar med fordonsgas  gjord av djurgödsel. Vi reducerar metanutsläppen från gödslet, vi ersätter fossila drivmedel och vi får en restprodukt som är lättare och bättre att sprida på åkrarna än ren gödsel vilket leder till mindre kväveläckage.

Att det är nödvändigt med en god samverkan mellan privata och offentliga aktörer är också tydligt. Samverkan och investeringsstöd. Och ett stort mått av engagemang och entusiasm från alla inblandade.

 

 

Mer solceller på Värmländska tak

gruppbild

I onsdags var jag och Lise Nordin, MP:s energipolitiska talesperson, i länets norra delar och studerade solcellsanläggningar. Vår guide för dagen var Marita Wallström som driver företaget Sun Of Sunne. Ett företag som hjälper privatpersoner och företag med alla bitar kring att sätta upp solceller. Alltifrån berätta var de kan sitta, hjälpa till att söka bidrag och se till att de kommer på plats.

Eva Hallström, vårt gröna landstingsråd  och Birgitta Karstensson, MP Torsby, var också med på besöken.

Det blev en mycket intressant dag med lärorika diskussioner kring allt ifrån tekniken kring solcellerna till dagens problem med långsamma bidragsförfarande och krångel med att sälja solelen ut på nätet.

Alliansregeringen har inte lyckats få till vare sig tillräckligt med pengar för att stödja alla de som vill göra en insats för framtiden genom att producera egen el eller ett regelverk som gör att du som privatperson tjänar på att sälja ditt överskott av el ut på nätet.

Miljöpartiet har som mål att 500 00 hushåll ska ha egen el år 2020.  Vilket för Värmlands del skulle innebära solceller på 15 000 hustak. Vi vill höja anslaget till solceller med 100 milj per år och införa nettodebitering. Nettodebitering innebär att du som solceller på ditt tak kan skicka ut elen på nätet när du har överskott och hämta hem den igen när din anläggning inte producerar det du behöver.

När du sätter upp solceller på ditt tak är du också med och skapar gröna jobb i Värmland.  Allt ifrån jobbet med att tillverka solcellerna i Glava till jobbet för elektrikerna som sätter upp dem. Vi träffade två av dem som berättade om hur det går till. Och hur du kan installera en mätare till din solcellsanläggningen till vilken du lätt kan koppla upp dig via datorn var du än är och kolla el-produktionen och konsumtionen därhemma. Tala om spännande grön teknik!

solceller

el-killar

Kongress med bra beslut

Så har vi då kongressat i dagarna tre. Kongressen i Västerås var nog den mest spännande kongress jag varit på. Fylld av både väntade och oväntade beslut.

Arbetstidsförkortning

Det var stort att få vara med och debattera och besluta om det nya partiprogrammet. Det var skönt att vi fick ett så tydligt kongressbeslut för att behålla kravet på sänkningen av normalarbetstiden i partiprogrammet. 169 röster mot 50 för min och nio andra miljöpartisters kongressmotion om en sänkning av arbetstiden till 35 timmar i veckan, i ett första steg.

I fredags hade jag, Lise Nordin, Valter Mutt, Annika Lillemets och Carl Schlyter en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt om varför MP måste fortsätta att slåss för sänkt arbetstid. En viktig reform både för den som har ett arbete, för den som vill ha ett arbete och för en hållbar framtid.

Vinster i välfärden

Det var också viktigt att vi fick en så tydlig och skärpt skrivning om vinster i välfärden i vårt partiprogram – ”Eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten”. Det är bra – skattepengar ska användas i verksamheten – inte delas ut i vinst.

En kongress är inte bara debatter, omröstningar och fantastiska tal av våra språkrör – det är också alla dessa givande möten med miljöpartister från hela Sverige. Mycket hinner avhandlas över en bit mat, en kopp kaffe, eller en öl i baren…

 

 

 

Vem ska betala för kärnkraftens haveri?

Före påsk deklarerade regeringen att de inte tänkte ställa kärnkraftsindustrin till ansvar vid en kärnkraftsolycka. Lise Nordin och jag skrev följande debattinlägg i VF:

Efter tre års interna stridigheter ger regeringen nu besked; man kommer att fortsätta subventionera kärnkraften. Den tydligaste av alla subventioner till kärnkraften är dess undantag från försäkringsansvar.

Våren 2010 vek sig Centern och övergav sin historiska kamp mot kärnkraft i utbyte mot en del av regeringsmakten. I alliansens energiöverenskommelse var dock ett krav centralt: det skulle vara slut på statliga subventioner till kärnkraften.

Regeringen försöker nu undvika att svara på den mest centrala frågan – vem betalar om en kärnkraftsolycka sker? Med regeringens politik behöver kärnkraftsägarna endast ta försäkringsansvar upp till tolv miljarder kronor. Alla kostnader som överstiger detta ska svenska folket betala.

Kärnkraftshaveriet i Fukushima kostade minst 1‑000 miljarder kronor, det vill säga, mer än 80 gånger mer. Därmed överger alliansen den avgörande principen i sin energiöverenskommelse – att kärnkraften ska stå på egna ben

Vi tror inte att svenska folket vill agera försäkringsbolag åt kärnkraftsindustrin. Allt annat än ett fullt skadeståndsansvar för energibolagen är en subvention betalad med skattemedel.

Att regeringen fortsätter subventionera kärnkraften ger en dyster prognos för utbyggnaden av förnybar energi i Sverige. Investeringar i förnybart riskerar att flytta utomlands till länder som har en tydlig inriktning mot förnybar energi och där kärnkraften inte är en bromskloss.

Sveriges befintliga kärnkraft är idag gammal och instabil. Därmed står Sverige inför ett vägval – ny kärnkraft eller 100 procent förnybar energiproduktion. Endast fortsatta och kraftiga statliga subventioner till kärnkraften gör att den kan tävla med förnybar energi vad gäller kostnad, effektivitet och utbyggnadstakt.

Regeringens ovilja att sluta subventionera kärnkraften tycks därför styrd av allt annat än rationella argument. Det är oansvarig politik att fortsätta hålla förlegad kärnkraftsteknik under armarna när det är både billigare och snabbare att fasa ut smutsig kolkraft med energieffektiviseringar och förnybar energi.

Sverige har bland de bästa förutsättningarna för ett helt förnybart energisystem. Istället för att skapa förutsättningar att nå den potentialen bromsar regeringen utvecklingen med fortsatta kärnkraftssubventioner. Vad tycker Erik A Eriksson och andra centerpartister i Värmland om det?

Förra veckan fick vi svar – eller svar var just det vi inte fick i Daniel Bäckström och Erik A Erikssons artikel. Så i dagens VF upprepar vi frågan: Vem ska betala om kärnkraften drabbas av haveri?

Studieresa till Freiburg

Runt om i världen finns många föregångare i utvecklingen av hållbara städer. Staden Freiburg med 220 000 invånare i sydvästra Tyskland är ett exempel. Dit har jag länge velat åka och nu blev det av!

 

 

Tillsammans med tre andra gröna riksdagsledamöter;  Lise Nordin, Jan Lindholm och Esabelle Dingizian, och Ulrika Frick, grön regionpolitiker i Västra Götaland, tillbringade jag fyra fullspäckade och jätteintressanta dagar i och kring staden.

 

Vi upptäckte bland annat:

– att det går att leva utan bil i en stad som är planerad för cykel och kollektivtrafik

– att i Freiburg är externa köpcentra förbjudna – handeln finns där människor bor

– att beslut om billigare kollektivtrafik har lett till fler resande

– att i Freiburg finns det solceller på vart och vartannat tak och på både kyrkan och fängelset

– att många nya hus är passivhus

– att förnybar energi är viktig inkomstkälla för regionens bönder

Det goda gröna livet

Förklaringen till Freiburgs gröna framgångar började med motståndet mot kärnkraft på 70-talet. Sedan dess har miljöarbetet blivit en identitet som förenar både civilsamhället, kyrkan och politiken. Freiburg har haft en grön borgmästare i 10 år och har nu även flera gröna ”Mayors”, dvs kommunalråd. Vi träffade Martin Haag, som har ansvar för stadens byggande och trafikplanering och fick en intressant dragning av Freiburg idag, igår och imorgon.

”Det goda gröna livet” är en bra sammanfattning av livet i Freiburg. Framgången ligger i att målmedvetet och steg för steg utveckla en stad med människan i centrum. För att nå dit har strategiska beslut behövts.

 

Stadsplanering/trafik

I Freiburg har man aktivt arbetat för att skapa möjlighet för ett liv utan bil. Det  människor behöver i vardagen ska finnas i bostadsområderna. Det viktigaste beslutet, menade Martin, var att förbjuda externa köpcentrum. Butikerna i centrala staden var först tveksamma  men vände snart när de såg att deras handel ökade. Successivt görs fler gator i staden bilfria. Ytorna används istället för marknader (16 lokala marknader i staden!), caféer och grönytor.. . Andelen bilägande är låg; 35/100 invånare generellt i staden och 16/100 i de nyare områdena. 

Cykeln ges företräde i gatumiljön med breda cykelbanor, cykelparkeringar och möjlighet att ta med cykel på tågen.  Resultatet är att nästan 30 % av alla resor görs med cykel. Lise och jag tog en heldag på cykel i och runt staden och fick praktiskt erfarenhet vad mycket enklare det är att cykla med ordentlig skyltning och tydliga markeringar och vad mycket tryggare det känns när bilarna aldrig kör mer än 30 km/tim på gatorna.

En utbyggd spårvagnstrafik med billiga och enkla biljetter gör att många använder spårvagnen som huvudsakligt transportmedel. Spårvagnen drivs av 100 % förnybar, lokalt producerad elektricitet. Med smarta gräsytor under spåren och grönska på stolpar och kanter dämpas ljudet från spårvagnen som glider fram tyst.

Bostäder

I de nya stadsdelarna Vauban och Rieselfeld är det ett krav att husen byggs som lågenergihus. I Vauban är dessutom 10 procent passivhus. Även många 60- och 70-tals hus i Frieburg har renoverats till  passivhusstandard.

Genom en medveten strategi för integrerat boende lever idag människor från olika grupper i samma kvarter. När nya områden byggs öronmärks olika tomter för olika boendeformer blandat med ålderdomshem och boende med försörjningsstöd. En vanlig form är kollektivt byggande där människor som vill skaffa lägenhet slår sig samman och gemensamt utformar planer för sitt flerbostadshus. Det kollektiva byggandet har också inneburit högre andel grästak och solpaneler på taket och varierande byggstilar. I Vauban finns det också ett mer anarkistiskt området där unga människor bor i de gamla militärkaserner, i bussar och egenhändigt snickrade hus. Riktig Christiania-stämning!

 

Energi

I Freiburg finns solpaneler på vart och vartannat tak. Utvecklingen har pågått under lång tid, drivet av målet att skapa alternativ för den kärnkraft man inte vill ha. Ingen annanstans har jag sett så många anti-kärnkraftsflaggor hänga från fönster och balkonger. Överallt i hela staden!

Att Tyskland beslutat att människor ska få leverera el ut på nätet till ett garanterat pris har gjort att över 2 miljoner människor i landet äger sin egen el. Tack vare att universitetet i staden sedan länge utvecklat solcellsteknik har solcellerna hittat sin plats både på kyrkans och fängelsets tak.

Bönder i regionen vittnar om att förnybar energiproduktion på gårdarna står för närmare hälften av inkomsterna. Vi besökte en gård som fick 40 procent av sin inkomst från energiproduktion, 38 procent från solcellerna på taken, 2 procent från markhyra till det kooperativa vindkraftverket alldeles bredvid gården.

 

Folkligt engagemang

Människors engagemang har varit helt avgörande för utvecklingen i Freiburg. Lokala folkomröstningar har genomförts de senaste åren i frågor om det lokala bostadsbolaget och spårvagnsutbudet. Men störst skillnad i vardagen gör att människor aktivt får delta i utformningen av sina bostadsområden. Genom stadsplanering som skapar mötesplatser för människor ges också möjlighet för många spännande möten. På marknaden i Vauban träffade jag t ex Maria som läser svenska på universitetet och sålde ekologiska grönsaker.

 

 

För att möta utmaningen med ökade klimatutsläpp är det viktigt med positiva exempel som visar att det går att kombinera hållbar utveckling med det goda livet. Freiburg visar att det behövs modiga politiker och folkligt deltagande med en långsiktig gemensam vision. Kan de kan vi!


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop