Stina Bergström (MP)
Etikett. Janine Alm Ericson

Kvinnor, fred och säkerhetsrådet – i FN

Innan vi fick fri abort i Sverige 1975 åkte många svenska kvinnor till Polen för att få fri och gratis abort. Idag är abort förbjuden i Polen och det är dags för oss att hjälpa våra polska medsystrar. Om detta skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitiske talesperson Janine Alm Ericson på  Aftonbladets debattsida i veckan .

Kampen för kvinnors rättigheter går kräftgång världen över. Det har blivit än mer tydligt för mig efter två veckor i FN-kvarteren i New York. Jag fick förmånen att representera MP i den grupp svenska riksdagsledamöter som deltog i FN:s kvinnokommissions årliga möte. Syftet med vårt besök var också att studera FN-organisation. Vi deltog bland annat i säkerhetsrådets möten, träffade olika FN-organisationer och de som arbetar på de olika ländernas FN-ambassader med allt ifrån FN:s fredsbevarande styrkor till mänskliga rättigheter.

Jag, som har deltagit i flera av FN:s klimatmöten, kände igen upplägget för kvinnokommissionens möte. Det startade med ett högnivåmöte med ministrar och statssekreterare som i FN:s generalförsamling höll korta anföranden där de berättade om sina länders arbete och politik för kvinnors villkor. Årets fokus var flickor och kvinnor som bor på landsbygden.

Parallellt med detta förhandlades en resolution där världens länder gemensamt skulle komma överens om problemen och lösningarna. I konsensus, till minsta kommatecken, för det är så det går till i FN.

Det var lärorikt, spännande och skrämmande att följa slutförhandlingen i slutet av andra veckan. Det blev tydligt vilka länder i världen som, tillsammans med Sverige och andra nordiska länder, t ex Kanada och Dominikanska republiken, står upp för jämställdheten. Och vilka andra t ex Kina, Ryssland, och Arabstaterna som inte gör det. Länder som inte vill ha med skrivningar om våld i nära relationer, könsstympning och tonårsgraviditeter. Att katolska kyrkan genom sin representant från Vatikanstaten har stort inflytande blev för mig också tydligt. Och irriterande…

Under de två veckorna pågick också en mängd seminarier i FN-huset. Jag besökte bland annat ett om våld mot kvinnor inom politiken. En fullknökad sal med kvinnor som fick ta del av en ny rapport, gjord av den internationella organisationen för parlamentariker, IPU, som visar vad vanligt det är med hot och våld mot kvinnliga parlamentariker. Så många som 44, 4 procent har t ex blivit hotade med misshandel, död, våldtäkt eller kidnappning. Det var starkt att efter detta få höra spontana vittnesmål från flera kvinnor i salen. Bland annat en parlamentariker från Kenya som berättade om hur hon trakasserats och hotats av sina politiska motståndare och hur hennes dotter bönat henne om att sluta som politiker innan hon blev dödad.


Sverige och de nordiska länderna var populära på FN-mötet. Och våra seminarier fylldes med kvinnor från hela världen som vill lära och hämta inspiration från vårt jämställdhetsarbete. Efter höstens MeToo-debatt i Sverige kändes det bra att bli påmind om detta. Men det gäller att hålla i – inga segrar är för evigt. Vilket ju inte minst abortdiskussionen i Polen har visat.

Just abort och preventivmedel är för många länder, nu också USA, väldigt känsligt. Det har UNFPA, FN:s utvecklingsfond fått erfara. Vi besökte dem i deras högkvarter i New York. Det var ett starkt möte som väckte många tankar på mödraskap och kvinnors rätt till sina kroppar.

Ett plastunderlägg att föda på, som skydd mot jord och bakterier, och en filt. Det kan vara räddningen för en kvinna och ett nyfött barn på flykt undan krig, våld och naturkatastrofer. UNFPA arbetar mot mödradödlighet och kvinnlig könsstympning och med familjeplanering. Deras mål är att alla graviditeter ska vara önskade och säkra till 2030.
Det behöver göras mycket för att målet ska nås och de behöver allt stöd de kan få. Att Trump över en natt bestämde sig att dra bort det stora bidraget från USA kunde fått allvarliga konsekvenser. Men Sverige och andra länder har klivit in och fyllt på med medel med mottot ”shedecides” och vi fick ta emot många tack från UNFPA-medarbetarna.

Mordförsöket på den ryska dubbelspionen och hans dotter var på dagordningen i säkerhetsrådet när vi var där och satt på första parkett. Ett otäckt attentat med ett förbjudet kemvapen som sedan dess har fått stora politiska konsekvenser med utvisade ryska diplomater från många länder. Stämningen var tuff, tonen rå och odiplomatisk när det diskuterades i rådet. Det har inte varit så dålig stämning i säkerhetsrådet sedan Kalla krigets dagar fick vi lära oss och det är ett oroande tecken.

Även den brutna vapenvilan i Syrien var uppe flera gånger. Resolutionen om en 30 dagars vapenvila för att kunna undsätta civila togs fram av Sverige och Kuwait och gick överraskande igenom säkerhetsrådet utan att Ryssland la in sitt veto. Men den har inte respekterats och även här haglade anklagelserna över bordet.

Det är lätt att misströsta att vi någonsin kommer att uppnå det som var syftet när världens länder bildades FN. En värld i fred, en värld utan vapen. Det sista seminariet jag deltog i som representant för Sveriges riksdag, tillsammans med Kalle Olsson (S), var en diskussion om den roll vi som parlamentariker har för att minska antalen handeldvapen i världen. I panelen deltog Clara Rojas, som satt fången hos Falk-gerillan i Colombia i sex år tillsammans med den gröna politikern och aktivisten Ingrid Betancourt. Clara är idag parlamentariker i Columbia och arbetar för att skärpa vapenlagarna i landet parallellt med den fredsprocess som nu pågår i landet.

Att prata med Clara var inspirerande och hoppingivande. Orkar hon fortsätta att tro på fred och arbeta för att få bort vapen  så varför skulle inte jag orka?

Och vi är många som vill har bort vapnen. Min sista dag i New York gick jag med i March For Our Lives, det största demonstrationståg jag någonsin gått med i. Över hela USA arrangerade ungdomar mascher för ändrade vapenlagar. I New York var vi 175 000, i Washington en halv miljon. En fantastisk upplevelse med så många kloka, engagerade amerikanare i alla åldrar. Det var rätt avslutning på två fantastiska veckor!

 

En budget och 13 motioner

Idag går motionstiden ut i riksdagen. Att skriva motioner är ju framförallt oppositionens verktyg för att föra fram förslag. Mycket av det jag motionerade om förra mandatperioden (Jag och vänsterpartiets Bengt Berg brukade ”tävla” om att skriva flest motioner på Värmlandsbänken) är ju nu regeringen politik.

Men det har i alla fall blivit 13 motioner. Några exempel: Förbud mot uranbrytning, Strategi för mer cyklingNya slussar i Trollhätte kanal, Inlandsbanan, Snabbare tåg Oslo-Karlstad-Örebro-Stockholm, Miljöanpassa skoterlagstifningen

Samtliga motioner hittar du på min sida på riksdagen.se

Den rödgröna budgeten

Sedan är det som sagt i regering vi driver den gröna politiken nu. Igår hade jag och får finanspolitiska talesperson Janine Alm Ericson en artikel i NWT där vi presenterade hur vi nu styr om Sverige i en grön riktning med satsningar på jobb, skola och klimat i höstbudgeten. Det är tydligt att MP sätter avtryck i regeringen – på det temat skrev jag en riksdagsröst i VF förra veckan som löd så här:

”Så var det höst igen. Det har, minst sagt, hänt mycket på ett år. Förra veckan presenterade vi den första rödgröna höstbudget som kommer att bli verklighet.

I och med decemberöverenskommelsen, som satte stopp för förra höstens kaos i riksdagen, har vi också fått bättre möjlighet för breda uppgörelser i riksdag i viktiga frågor. T ex flykting- och klimatfrågan. Jag sitter med i den beredning som diskuterar hur vi ska minska våra klimatutsläpp fram till nollutsläpp år 2050. Vi behöver komma överens om målnivåer och åtgärder om klimatfrågan inte ska förminskas till bensinskattehöjningens vara eller inte vara.

I riksdagen är det klimat- och miljöfrågorna som är mitt ansvarsområde. Frågan om Ojnareskogen, vid sjön Bäsketräsk på Gotland har jag arbetat med mycket under året.

Hela Ojnareområdet har av Naturvårdsverket pekats ut som ett mycket skyddsvärt område. Andra intressen vill bryta kalk i området. Det har varit en mer än 10-årig kamp mellan natur- och gruvintressen.

Så den sista augusti tog vår regering beslutet att området ska skyddas. En viktig miljöseger, inte bara för Gotland. Det är också en viktig signal för kommande beslut i gruvfrågor. Det handlar inte bara om dagens jobb och gruvföretagens vinster, framtidens jobb och miljö måste också vägas in i besluten.

Höstbudgeten innehåller en historisk satsning på klimat och miljö. Det kommer att innebära att mer värdefull natur i Värmland kan skyddas och att Värmland kommer att bli mer klimatsmart. Det är tydligt att miljöpartiet i regeringen sätter avtryck!

Men det är inte bara klimat och miljösatsningar i budgeten. Det är en budget som gynnar de som har det tuffast i samhället. Ett viktigt trendbrott, skriver några insiktsfulla ledarskribenter och journalister. En budget som drabbar männen! rasar mindre insiktsfulla dito. Och det är sant; årets höstbudget är inte en budget som bara gynnar de med hög inkomst. Det är en budget som gynnar de som har minst pengar att röra sig med. Pensionärer, långtidssjukskrivna, arbetslösa… Och ja, faktiskt, kvinnor.

En budget kan inte bara värderas utifrån hur mycket pengar regeringen satsar på villarenoveringar och hur lite man höjer klimatskatterna. Att pensionerna höjs, att den bortre gränsen i sjukförsäkringen försvinner och att regeringen gör miljardsatsningar på skolan och sjukvården måste också räknas med.

Det kommer att bli en händelserik höst. Jag ser fram emot ett fortsatt bra flyktingmottagande, en annan budgetdebatt och ett riktigt bra klimatavtal i Paris.”

 

 

 


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop