Stina Bergström (MP)
Författare. Stina Bergström

Majuppror för humanare migrationspolitik

Igår var det en manifestation i Karlstad där flera 100 personer samlades och demonstrerade för en humanare flyktingpolitik. Jag var en av talarna. Det var fint att stå på den soliga Sandgrundsudden och prata inför alla dessa människor som vill väl. Efter den senaste tidens märkliga, människofientliga, utspel från Moderaterna och Socialdemokraterna var det en lisa för själen.

Det här sa jag i mitt tal:

”Vi lever i en tid där det verkar vara viktigare att värna systemen än att värna människor. Där fler människor är på flykt än någonsin tidigare. Men länders vilja att hjälpa till blir svagare och svagare. Då krävs det att vi som vill att Sverige ska ha en medmänsklig politik, där vi respekterar mänskliga rättigheter, kämpar ännu hårdare och står pall när det blåser hårt i motvind!

Under den här mandatperioden har Miljöpartiet kämpat hårt för flyktingars rättigheter. Vi har ibland kunnat ta steg framåt och ibland arbetat för att stoppa eller mildra en negativ utveckling. Det har varit svårt. Inte minst eftersom flera stora partier driver på för en mycket mer restriktiv och inhuman politik.

Den tillfälliga lagen gick Miljöpartiet med på eftersom vi visste att en betydligt mer restriktiv politik skulle genomföras om vi inte varit kvar i regeringen. Många av de hårda förslag som andra partier presenterat i debatten den senaste tiden hade blivit verklighet om inte vi hade funnits där och kämpat för mer humanitet.

För kämpat har vi !

Sedan den tillfälliga lagen har vi förhandlat så hårt vi kan för att genomföra förbättringar. Vi har lyckats avskaffa id-kontrollerna som förhindrat vissa från att ansöka om asyl i Sverige. Vi har öppnat upp för syrisk familjeåterförening på fler ambassader så att fler syrier har kunnat återförenas med sina familjer i Sverige. Vi har förhandlat fram satsningar för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända. Och gett alla kommuner pengar för att låta ensamkommande bo kvar även efter att de fyllt 18 år. Ingen ska behöva ryckas upp i onödan från sin trygghet!

Och nu har vi också äntligen lagt ensamkommandelagen på riksdagens bord. Den ser ut att ha majoritet och kommer att innebära att uppemot 9000 ensamkommande kommer få en ny chans att stanna. Detta är en oerhört viktig förändring som innebär att unga som rotat sig här och som är livrädda för att utvisas till ett av världens farligaste länder, Afghanistan, kommer kunna få uppehållstillstånd. Jag vill tacka alla ideella föreningar och engagerade medmänniskor som varit med och gjort denna förändring möjlig. Jag vill också tacka centerpartiet och vänsterpartiet som ställt sig bakom regerings förslag.

För mig som miljöpartist är gränslös solidaritet en självklarhet. Sverige kan inte göra allt. Med det ska inte användas som en ursäkt för att inte göra vad vi kan! Det pratas mycket om att vi behöver en hållbar migrationspolitik, men frågan är hållbar för vem? Är det hållbart att en sexåring ska växa upp föräldralös i Sverige för att hon inte får återförenas med sin familj? Är det hållbart att en pappa i Sverige ska ligga sömlös på nätterna och oroa sig över sina barn som finns kvar i Syrien.

Att alla familjer ska kunna återförenas och att svårt utsatta personer som behöver stanna i Sverige ska få göra det är något Miljöpartiet kommer att driva i valrörelsen. Vi vill inte att familjer ska leva splittrade. Och vi vill att de som har starka ömmande skäl att få stanna i Sverige ska få det.

Vi behöver självklart ha ett bra mottagande. Med korta handläggningstider. Och ge de människor som kommer hit möjlighet att delta i samhället på riktigt. När grundläggande rättigheter ifrågasätts, som asylrätten och rätten för alla barn att gå i skola, är det viktigt att inte ge upp. Vi lever i en avgörande tid. Hur vi agerar nu av avgörande för hela världens utveckling och för hur kommande generationer kommer att se på oss och på vår tid. Miljöpartiet kommer att fortsätta arbeta för en hållbar värld, där vi värnar människor och miljö. Vi har bara en planet. Vi lever på den tillsammans och vi har ett ansvar för varandra.”

Tack för ordet!”

 

 

 

Vårtal i Fagerås

Det har varit en händelserik helg. Jag har varvat politisk talteater med konstrundor och valborgsfirande. Igår hade jag också det fina förtroendet att hålla vårtalet vid brasan i Fagerås. Det här sa jag:

”Så blev det äntligen vår! Jag älskar visserligen vintern och det har varit en fantastisk skidsäsong. Men att få vandra längs Värmelns stränder och se tibasten blomma på bar kvist. Att få sitta på kökstrappan och se den sista isen försvinna och höra lommens rop över sjön. Att få sitta i en solig backe, bara iförd tunn kofta, med människor från världens alla hörn och dricka termoskaffe och äta bullar. Det är vår! Det är lycka!

Jag heter Stina Bergström och jag bor Högboda. Jag kom flyttade till Värmland för 35 år sedan. I 35 år har dessa skogar, sjöar, vägar, samhällen och byar varit mitt hem.

Visst är det en del som har förändrats under de här åren. Affärer har lagts ned. Bland annat den här i Fagerås dit jag brukade åka för att köpa den där extra goda rökta skinkan.

Och i Högboda är konditoriet, med sina goda prinsessbakelser, sedan länge borta.

Men våra skolor är kvar. Och våra kyrkor. Och vi har konsum i Högboda, som både är Krav och Rättvisecertifierat. Jag hörde nyss att det finns planer på att återigen öppna en affär i Fagerås.

Tågen stannar i både Högboda, Fagerås, Tolita och Frykåsen. Och snart också, förhoppningsvis, återigen på fler ställen i kommunen.

Detta är en bra plats att bo på. Här finns mycket som gör livet värt att leva.

Inte minst ett aktivt föreningsliv. Vi går samman och gör våra röster hörda. Bland annat i frågan vart tågen ska stanna. Och vi går samman för att ta hand om våra nyanlända kommuninvånare.

Sedan 2010 sitter jag i riksdagen för miljöpartiet. Det har varit åtta spännande, händelserika och lärorika år. I höst är det val igen. Som ni kanske har märkt har valrörelsen redan börjat dra igång. Med partiledardebatter på TV och lokala debatter mellan oss riksdagskandidater i Värmland.

I går tog jag mig en paus från vårtalsskrivande och förberedelser inför söndagskvällens politikersamtal och vi åkte ut på traktens egen konstrunda ”Värmlands hjärta” .

Vi packade upp fikakorgen i en backe nedanför Ellen Hellers ateljé mellan Renstad och Skog. Snart anslöt Ahmed och Ingrid. Ahmed kom till Sverige från Afghanistan hösten 2015. Ingrid är en av de som är engagerad i Integration Kil. Vi pratar om den nya ensamkommandelag, som nu har majoritet i riksdagen, som kommer att ge 9 000 ensamkommande ungdomarna möjlighet att stanna i Sverige. Många av de ungdomar som finns i Kil berörs av lagen. De får nu möjlighet att stanna i Sverige, utbilda sig, jobba och bidra till utvecklingen av vårt land.

Men alla berörs inte av lagen. De som kom till Sverige senare under hösten 2015, efter den 24 november riskerarar fortfarande att utvisas till Afghanistan. Ett land så farligt att vi som riksdagsledamöter inte tillåts åka dit.

Idag skedde ytterligare två självmordsattacker i Kabul, Afghanistans huvudstad. 25 människors dödades, sex av dem är journalister.

Attacker mot journalister, medborgaraktivister och politiker blir allt vanligare i vår värld. Både hot, våld och mord, men också rättsliga attacker. De senaste åren har över 60 lagar antagits världen över som inskränker yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I 20 av världens länder är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt.

Igår kväll arrangerade Diakonia och Ekumeniakyrkan en kväll om demokrati och mänskliga rättigheter i Tingvallakyrkan i Karlstad. De hade bjudit in mig och fyra andra politiker till ett samtal om hur vi tillsammans kan kämpa mot de hot som finns mot demokratin och öppenheten i vårt samhälle.

Det blev ett spännande samtal där vi också pratade om vår egen situation som politiker. Hur vi blir allt mer utsatta för hot och vad det gör med vårt engagemang och vår lust att fortsätta vara folkvalda. Och vårt eget ansvar för att hyfsa tonen i debatter med varandra och på sociala medier. Jag hoppas på en schysst valrörelse, utan fake news och med ett respektfullt debattklimat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra till det. Hoppas att ni alla som är här i kväll också vill göra det.

Det är lätt att tappa tron på framtiden och våren när man nås av nyheter från Kabul, Syrien och många andra ställen i vår värld.

Men det finns också motkrafter. I höstas drog MeToo-rörelsen över hela världen. Inte minst i Sverige gick kvinna ur husu och sa att – nu räcker det. Våra kroppar är våra. Ingen ska ta sig rätten att antasta oss, varken fysiskt, psykiskt eller verbalt.

Det har blivit en ny vår för jämställdhet och feminism. Jag tro att MeToo har betytt mycket mer än vad vi idag kan överblicka.

Jag hade förmånen att få delta på FN:s årliga kvinnomöte i New York tidigare i år. Där fanns en ny glöd och beslutsamhet från de kvinnliga delegaterna från all världens länder. Och Sverige och vårt arbete för jämställdhet var på allas läppar.

Jag träffade oxå FN: utvecklingsfond UNFPA i New York. FN personalen började mötet med att uttrycka sin tacksamhet för Sveriges stora stöd och över att vi, genom vår biståndsminister Isabella Lövin, såg till att UNFPA:s budget inte har minskat. Under mottot ”shedicides” ”honbestämmer” tog Isabella initiativet till att Sverige och andra fyllde det håll som uppstod när Mr Trump över en natt beslöt sig för att dra in USA:s bidrag.

Varför gjorde han det: Jo för att, UNFPA även arbetar med familjeplanering. Deras vision är att alla graviditeter ska vara önskade och alla förlossningar säkra år 2030. Något som förstås också innebär att alla kvinnor då också ska ha rätt till säkra och legala aborter. Och preventivmedel och aborter är inget som står högt i kurs hos Trump och den kristna högern i USA.

Behovet av mer pengar till UNFPA för deras arbete för kvinnor runt om i världen är självklart fortfarande stort. Men att den starka mannen i USA inte lyckades i sitt uppsåt är en vinst.

Låt oss glädjas över det. Och över allt det osjälviska arbete som görs av människor över hela världen för en bättre värld. Arbetet och engagemang som sprider sig som ringar på vattnet, som motar de mörka krafterna. Och likt tibasten lyckas blomma på bar kvist.

Låt oss glädjas över detta.

Låt oss glädjas över våren.

Tack för ordet.

Talteater i Tingvallakyrkan i Karlstad

 

Skogsdebatt i riksdagen

Nyckelbiotoper, skyddsformer, äganderätt, miljö, produktion… Idag hade vi skogsdebatt i riksdagen. Du kan se hela debatten här:

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/skogspolitik_H501MJU17

Nedan kan du läsa vad jag sa i mitt inledningsanförande.

En liten överraskning var att två vänsterpartister deltog i debatten, med  varsin ståndpunkt vad gäller tillståndet i skogen och hållbart skogsbruk. Jens Holm, miljöpolitisk talesperson, som i sitt anförande nästan lät som en miljöpartist. Och Birger Lahti, näringspolitisk dito, som i sitt inlägg hade en helt annan uppfattning. Som åhörare blir man ju lite förvirrad och undrar vad som egentligen är V:s skogspolitik…. Tryggast att hålla sig till miljöpartiets..

TALMAN

Vi debatterar idag skogspolitiken. Det är ett viktigt politikområde. Skogen är viktig för oss alla. En del av oss älskar att plocka svamp och bär. Andra gillar att ta en löprunda eller promenera med hunden i skogen. En del gillar att jaga. Många hämtar kraft, och återhämtar sig, i skogen.

Skogen ger också förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget. Så att vi kan bygga i trä istället för betong, så att vi kan ha matförpackningar av kartong istället för plast. Mycket av det som idag görs av oljebaserade råvaror skulle vi kunna göra av material från skogen. Från skogensekosystemtjänster, naturens gratistjänster.

Skogen fungerar också som en kolsänka och har en utjämnande effekt på temperatur, nederbörd och avrinning. En riktig skog rymmer också en rik biologisk mångfald. Skogsstyrelsen har i en färsk rapport sammanställt en lista på de 30 viktigaste tjänsterna skogen erbjuder oss människor. Det är en intressant och viktig läsning för att öka kunskapen om skogens alla värden. Och för att vi ska veta hur vi ska förvalta skogen så att vi kan fortsätta att ta del av alla dessa tjänster.

Avgörande för hur skogen måste förvaltas och användas är att skogens ekosystem bibehåller sin ekologiska funktion, sin biologiska mångfald och sin produktionsförmåga. Dagens brukande av skogen får inte försämra morgondagens. Där har vi ännu långt kvar att gå – både vad gäller att skydda mer skog och ställa om till ett mer naturnära skogsbruk.

TALMAN

Det är viktigt att ha koll på historien när man ska debattera politik. Även skogspolitiken. I påskhelgen hann jag läsa en bok som legat ett tag på mitt natuttgsbord. ”Södra på egna ben” av Pär Fornling. Det är en intressant bok om Södra skogsägarnas och den svenska skogspolitiken, från slutet av 70-talet till idag.

Intressant är särskilt beskrivningen av början av 1990-talet , där många av dagens debattfrågor har sina rötter. Då betalade skogsägarna fortfarande en skogsvårdsavgift. En avgift som med dagens taxeringsvärden skulle vara ca 4 miljarder kr. Skogsbruket var starkt reglerat med ett dominerande produktionsintresse. De skogsägare som ville spara lövträd och bruka med andra metoder än trakthyggesbruk, eller helt låta bli att avverka, kunde lagföras.

Gigantiska kalhyggen bredde ut sig i det svenska skogslandskapet. Och miljörörelsen protesterade och agerade. I Sverige och i övriga världen. Det svenska skogsbruket stod inte högt i kurs. Stora pappersköpare och konsumenter hotade med köpbojkott. I Sverige och utomlands.

Det var då skogsägarintressena, som Södra skogsägarna, och miljörörelsen gjorde gemensam sak tillsammans med politiken. Vi fick en ny skogsvårdslag med två likställda mål – miljö och produktion. Regleringar togs bort, vi fick frihet under ansvar. I gengäld lovade skogsägarna att frivilligt skydda värdefulla skogar. Miljöcertifieringarna FSC och PEFC infördes.

TALMAN

Idag är 63 procent av den produktiva skogsmarken certifierade i FSC och/eller i PEFC. Om hur den svenska certifieringens fungerar kan man som miljövän ha en och annan åsikt kring. Men certifieringen är inget politikerna styr över.

Jag ser dock med stort intresse fram emot de nya, uppdaterade certifieringsreglerna för FSC som enligt uppgift ska beslutas längre fram i vår. Att de skärps är viktigt. Både för att förbättra tillståndet i våra skogar. Men också för den svenska skogsindustrins rykte och lönsamhet.

TALMAN

Dagens debatt handlar bland annat om nyckelbiotoper och huruvida om och hur de ska inventeras, registreras och skyddas. En nyckelbiotop är områden med en speciell naturtyp som har stor betydelse för skogens hotade och rödlistade arter. Skogsstyrelsen har inventerat nyckelbiotoper sedan 90-talet i större eller mindre omfattning. Under våren 2017 gjordes ett uppehåll med registreringen i nordvästra Sverige. Men nu har man återupptagit arbetet efter att tillsammans med Naturvårdsverket och länsstyrelserna utarbetat en ny inventeringsmetod. Den ska testas under 2018 och sedan utvärderas och eventuellt justeras.

Det finns idag inget lagligt förbud mot att avverka nyckelbiotoper. Men Nyckelbiotoper får inte avverkas på FSC-certifierad mark. Många virkesuppköpare vill inte heller köpa virke från nyckelbiotoper. Helt enkelt eftersom konsumenterna inte vill köpa det. Den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna ser tydligen detta som ett problem. Precis som de ser det som ett problem att satsa på ökad produktion av ekologisk mat i Sverige trots ökad efterfrågan hos konsumenterna. .

TALMAN
Som konsument ska du kunna känna dig trygg med att certifieringens krav är uppfyllda. Som svensk ska du känna dig trygg med att värdefulla skogar skyddas. Staten har sedan 90-talet hjälpt de privata skogsägarna med inventering och registrering. Men i brist på medel finns det mycket kvar att göra. Regeringen kommer därför att ge skogsstyrelsen i uppdrag att göra en rikstäckande inventering.

Miljöpartiet tycker också att skogsägare med mycket nyckelbiotoper på sina marker ska ha rätt till ersättning oavsett om de är certifierade eller inte. Regeringen har därför anslagit 250 miljoner extra per år till detta under 10 år. 

TALMAN

Att skydda nyckelbiotoper är en form av skogsskydd. En del görs frivilligt, genom certifieringen, en del genom biotopskydd i samarbete med skogsstyrelsen. Naturvårdsavtal, naturskyddsområden, Nationalparker och Natura 2000 är andra skyddsformer som finns idag. Riksdagens mål, som togs under alliansregeringen, är att 20 procent av den produktiva skogen ska skyddas. Det grundar sig i den strategiska plan, Nagoya-protokollet, som antogs 2010 inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald.

Vi har en bit kvar att gå. Enligt våra myndigheter har endast knappt 5 procent av den produktiva skogsmarken lagstadgat skydd. Skyddet är dessutom mycket ojämnt fördelat. Stora arealer av barrskogar är skyddade nära fjällkedjan medan cirka två procent är skyddade i övriga Sverige.

Under alliansregeringen beslutade riksdagen om ett etappmål för skogsskydd. Det formella skyddet av skogsmark ska öka med ca 150 000 ha skogsmark och skogsbrukets frivilliga avsättningar med 200 000 hektar till år 2020. Inget av de målen kommer att uppnås med dagens skyddstakt.

När det gäller det formella skyddet så återstår fortfarande ca 90 000 ha. Det är två år kvar. Takten måste alltså öka. Regeringen har därför anslagit mer pengar till skogsskydd, dubbelt så mycket pengar som under alliansregeringen.

Alliansregeringens problem då och alliansens nu är att man, trots att man beslutat utöka skogsskyddet, inte är beredd att ersätta skogsägarna. När Miljöpartiet och Socialdemokraterna tog över regeringsmakten stod skogsägare i kö för att få ersättning. I många fall i flera år hade de stått där. Nu håller den kön på att betas av, skogsägarna får sina ersättningar och skyddstakten har ökat. Det är inte fler skyddsformer, som de borgerliga partierna i det här betänkandet föreslår, vi behöver. Det är ordentligt med pengar till de skyddsformer som finns idag som behövs.

Men, TALMAN

att skydda skog räcker inte för att uppfylla nationella och internationella miljömål – en omställning till ett hållbart brukande av skogsmarken är också nödvändig. Genom Nagoya-protokollet har Sverige förbundit sig att, förutom att skydda 17 procent av biologisk värdefull och representativa skogsområden, senast 2020 förvalta områden som används till skogsbruk hållbart så att bevarande av biologisk mångfald garanteras. Det handlar alltså inte bara om att lämna orörda områden utan att också att sköta den skog som brukas på andra sätt.

Trakthyggesbruket har tillämpats i Sverige i stor skala sedan 1950-talet och har inneburit omvälvande förändringar av det svenska skogslandskapet. Skogar med olika slags träd i åldrar har ersatts med planteringar av likåldriga träd

Miljöpartiet vill se brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved. Hyggesfria skogsbruksmetoder bör främjas då de har stora fördelar för biologisk mångfald, friluftslivet, turismen, rennäringen och kulturmiljövärden.

Intresset för hyggesfritt skogsbruk växer, det är glädjande. Men samtidigt är det fortfarande en mycket liten del, bara några procent, av den produktiva skogsmarken som sköts med hyggesfria skogsbruksmetoder.

Regeringen har därför fördubblat Skogsstyrelsens anslag för rådgivning om hyggesfria brukningsmetoder. Miljöpartiet tycker också att de skogsägare som vill ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk borde kunna få ett omställningsstöd. Precis som det idag går att få stöd till omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk.

Miljöpartiet anser oxå att staten bör vara ett föredöme i sitt skogsbruk. Därför har Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk fått i uppdrag att mer bruka sina skogar med hyggesfria metoder. Miljöpartiet anser att även Sveaskog bör få ett förnyat uppdrag och ett sänkt avkastningskrav. Sveaskog är Sveriges största skogsägare och borde gå i bräschen både när det gäller skydd och hållbart skogsbruk. Om detta har vi tidigare debatterat här i riksdagen.

Med den passningen till ansvariga på/ och för Sveaskog sätter jag punkt.

Tack TALMAN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fossilfritt stål – besök på SSAB

En stor del av Sveriges koldioxidutsläpp kommer från stålindustrin. Det beror på de s k processrelaterade utsläppen. När man omvandlar järnmalmen till stål använder man kol för att få bort syret från malmen. Och får då koldioxid som slutprodukt

Men sedan några år tillbaka finns det en annan teknik där man med använder vätgas istället och får vatten som slutprodukt.

Det här ”Hybrit-projektet” har jag följt sedan jag satt i Miljömålsberedningen och SSAB, LKAB och Vattenfall berättade att man trodde på  den nya tekniken. Deras utspel spelade en stor roll för oss när vi skulle formulera det klimatpolitiska ramverket med utsläppsmålen eftersom stålindustrins utsläpp var en svår nöt att knäcka.

Under en dag fick jag nu möjlighet att lära mer och höra om planerna vid ett besök på SSAB:s stålverk i Oxelösund. Tomas Hörnfeldt och hans kollegor visade mig och min kollega Lorentz Tovatt stålverket och vi hade intressanta diskussioner om vad den nya tekniken kommer att innebära. Om det ökade behovet av el. Och hur mycket det statliga stödet, genom det s k ”Industriklivet”, har betytt för att kunna komma vidare.

 Vårt besök uppmärksammades i en artikel i Södermanlands Nyheter

Debattartikel i SN från lokala och regionala miljöpartister

 

Kvinnor, fred och säkerhetsrådet – i FN

Innan vi fick fri abort i Sverige 1975 åkte många svenska kvinnor till Polen för att få fri och gratis abort. Idag är abort förbjuden i Polen och det är dags för oss att hjälpa våra polska medsystrar. Om detta skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitiske talesperson Janine Alm Ericson på  Aftonbladets debattsida i veckan .

Kampen för kvinnors rättigheter går kräftgång världen över. Det har blivit än mer tydligt för mig efter två veckor i FN-kvarteren i New York. Jag fick förmånen att representera MP i den grupp svenska riksdagsledamöter som deltog i FN:s kvinnokommissions årliga möte. Syftet med vårt besök var också att studera FN-organisation. Vi deltog bland annat i säkerhetsrådets möten, träffade olika FN-organisationer och de som arbetar på de olika ländernas FN-ambassader med allt ifrån FN:s fredsbevarande styrkor till mänskliga rättigheter.

Jag, som har deltagit i flera av FN:s klimatmöten, kände igen upplägget för kvinnokommissionens möte. Det startade med ett högnivåmöte med ministrar och statssekreterare som i FN:s generalförsamling höll korta anföranden där de berättade om sina länders arbete och politik för kvinnors villkor. Årets fokus var flickor och kvinnor som bor på landsbygden.

Parallellt med detta förhandlades en resolution där världens länder gemensamt skulle komma överens om problemen och lösningarna. I konsensus, till minsta kommatecken, för det är så det går till i FN.

Det var lärorikt, spännande och skrämmande att följa slutförhandlingen i slutet av andra veckan. Det blev tydligt vilka länder i världen som, tillsammans med Sverige och andra nordiska länder, t ex Kanada och Dominikanska republiken, står upp för jämställdheten. Och vilka andra t ex Kina, Ryssland, och Arabstaterna som inte gör det. Länder som inte vill ha med skrivningar om våld i nära relationer, könsstympning och tonårsgraviditeter. Att katolska kyrkan genom sin representant från Vatikanstaten har stort inflytande blev för mig också tydligt. Och irriterande…

Under de två veckorna pågick också en mängd seminarier i FN-huset. Jag besökte bland annat ett om våld mot kvinnor inom politiken. En fullknökad sal med kvinnor som fick ta del av en ny rapport, gjord av den internationella organisationen för parlamentariker, IPU, som visar vad vanligt det är med hot och våld mot kvinnliga parlamentariker. Så många som 44, 4 procent har t ex blivit hotade med misshandel, död, våldtäkt eller kidnappning. Det var starkt att efter detta få höra spontana vittnesmål från flera kvinnor i salen. Bland annat en parlamentariker från Kenya som berättade om hur hon trakasserats och hotats av sina politiska motståndare och hur hennes dotter bönat henne om att sluta som politiker innan hon blev dödad.


Sverige och de nordiska länderna var populära på FN-mötet. Och våra seminarier fylldes med kvinnor från hela världen som vill lära och hämta inspiration från vårt jämställdhetsarbete. Efter höstens MeToo-debatt i Sverige kändes det bra att bli påmind om detta. Men det gäller att hålla i – inga segrar är för evigt. Vilket ju inte minst abortdiskussionen i Polen har visat.

Just abort och preventivmedel är för många länder, nu också USA, väldigt känsligt. Det har UNFPA, FN:s utvecklingsfond fått erfara. Vi besökte dem i deras högkvarter i New York. Det var ett starkt möte som väckte många tankar på mödraskap och kvinnors rätt till sina kroppar.

Ett plastunderlägg att föda på, som skydd mot jord och bakterier, och en filt. Det kan vara räddningen för en kvinna och ett nyfött barn på flykt undan krig, våld och naturkatastrofer. UNFPA arbetar mot mödradödlighet och kvinnlig könsstympning och med familjeplanering. Deras mål är att alla graviditeter ska vara önskade och säkra till 2030.
Det behöver göras mycket för att målet ska nås och de behöver allt stöd de kan få. Att Trump över en natt bestämde sig att dra bort det stora bidraget från USA kunde fått allvarliga konsekvenser. Men Sverige och andra länder har klivit in och fyllt på med medel med mottot ”shedecides” och vi fick ta emot många tack från UNFPA-medarbetarna.

Mordförsöket på den ryska dubbelspionen och hans dotter var på dagordningen i säkerhetsrådet när vi var där och satt på första parkett. Ett otäckt attentat med ett förbjudet kemvapen som sedan dess har fått stora politiska konsekvenser med utvisade ryska diplomater från många länder. Stämningen var tuff, tonen rå och odiplomatisk när det diskuterades i rådet. Det har inte varit så dålig stämning i säkerhetsrådet sedan Kalla krigets dagar fick vi lära oss och det är ett oroande tecken.

Även den brutna vapenvilan i Syrien var uppe flera gånger. Resolutionen om en 30 dagars vapenvila för att kunna undsätta civila togs fram av Sverige och Kuwait och gick överraskande igenom säkerhetsrådet utan att Ryssland la in sitt veto. Men den har inte respekterats och även här haglade anklagelserna över bordet.

Det är lätt att misströsta att vi någonsin kommer att uppnå det som var syftet när världens länder bildades FN. En värld i fred, en värld utan vapen. Det sista seminariet jag deltog i som representant för Sveriges riksdag, tillsammans med Kalle Olsson (S), var en diskussion om den roll vi som parlamentariker har för att minska antalen handeldvapen i världen. I panelen deltog Clara Rojas, som satt fången hos Falk-gerillan i Colombia i sex år tillsammans med den gröna politikern och aktivisten Ingrid Betancourt. Clara är idag parlamentariker i Columbia och arbetar för att skärpa vapenlagarna i landet parallellt med den fredsprocess som nu pågår i landet.

Att prata med Clara var inspirerande och hoppingivande. Orkar hon fortsätta att tro på fred och arbeta för att få bort vapen  så varför skulle inte jag orka?

Och vi är många som vill har bort vapnen. Min sista dag i New York gick jag med i March For Our Lives, det största demonstrationståg jag någonsin gått med i. Över hela USA arrangerade ungdomar mascher för ändrade vapenlagar. I New York var vi 175 000, i Washington en halv miljon. En fantastisk upplevelse med så många kloka, engagerade amerikanare i alla åldrar. Det var rätt avslutning på två fantastiska veckor!

 

Naturvård och biologisk mångfald – riksdagsdebatt

Idag har Miljö- och jordbruksutskottet haft debatt om två viktiga betänkanden – Naturvård och områdesskydd och Biologisk mångfald. Nedan kan du läsa mitt inledningsanförande. Och här kan du se hela debatten.

TALMAN

Vi debatterar idag Naturvård, områdesskydd och biologisk mångfald. För Miljöpartiet handlar det om att värna alla de växter och djur som idag finns i vår natur. Om att skydda värdefull natur samtidigt som den ska vara tillgänglig för oss alla att vistas i. Och om att på många andra sätt arbeta mot utrotningen av växter och djur.

Detta är också något som en stor majoritet av svenska folket tycker är viktigt. Det finns ett mycket starkt stöd för skydd av natur. 80% av tillfrågade i en ny undersökning av Naturvårdsverket instämmer helt i att det är viktigt att skydda natur.

Och, ännu fler, 85 procent av oss, vill vistas i naturen.

Men att naturen är viktigt för svenska folket avspeglar sig dåligt i de motioner som företrädare från de borgerliga partierna lämnades in i höstas och som vi nu behandlar. Det är motioner som handlar väldigt mycket om att sluta skydda värdefull natur. Om att fler utrotningshotade djur borde skjutas. Och om att svenska folkets möjligheter att vistas i naturen bör begränsas.

TALMAN

Idag är tillståndet för många arter akut. Vi befinner oss i ett massutdöende av arter. Det är den enda massutrotningen som ägt rum under människan tid på jorden och som orsakas av oss. Vår population och framförallt vår livsstil tar allt mer plats på jorden och minskar andra arters utrymme. Framförallt är ohållbart skogs- och jordbruk samt överfiske akuta hot, men vi förstör också andra arters livsmiljöer genom utsläpp av föroreningar och spridning av invarsiva arter. Även klimatförändringar börjar bli en orsak till artutrotning.

Nu kanske någon tänker:

Vad spelar det för roll om det försvinner växt och och djurarter? Vad är det för problem med att lavar och mossor försvinner i skogen? Hackspettar och lavskrikor? Bin och humlor ?

Ja, svaret är ju att förutom den etiska aspekten – andra djur och växter har också rätt att leva på vår jord – Så är vi som människor beroende av att ekosystemen fungerar. De ger oss mat, friskt vatten, luft etc. Och vi vet inte vad som händer när en art försvinner. Eftersom flygdebatten är het just nu kan jag ju dra liknelsen med ett Flygplan. Det kan i för sig gå bra att plocka bort en skruv här, en mutter där, och en annan del där, men om man fortsätter att plocka bort olika smådelar utan att veta vilken betydelse de har för helheten, så får det förr eller senare väldigt allvarliga följder.

En sådan mycket allvarlig följd som vi nu ser är förlusten av insekter i naturen och jordbrukslandskapet. I höstas nåddes vi av en oroväckande rapport från Tyskland. Där har forskare studerat förekomster av insekter i några områden. De har kommit fram till att mängden insekter minskat med 80 procent på knappt 30 år. Det är skrämmande. Insekternas har en oumbärliga roll i naturen kring oss. Till exempel utför de ett viktigt arbete med pollinering av många grödor, som sedan blir vår mat.

Förlusten av biologisk mångfald är ett av de absolut allvarligaste och akuta miljöhoten. Det är något som Miljöpartiet tar på stort allvar.

TALMAN

Naturvård och områdesskydd har en lång historia i vårt land. Sverige var det första landet i Europa att inrätta nationalparker, när riksdagen den 24 maj 1909 avsatte mark till nio parker.

Idag har vi 29 nationalparker. Den senaste invigdes 2009, för snart tio år sedan, då Kosterhavet blev Sveriges första marina nationalpark.

Och strax ska vi i den här kammaren besluta om den 30:e nationalparken – Åsnen- i Alvesta och Tingsryds kommuner som kommer att invigas den 25 maj.

Det är mer natur som skyddas med denna regering än med alliansregeringen. Vid årsskiftet 2016-2017 fanns det totalt 4 213 statliga naturreservat i Sverige, 272 stycken av dem kom till under 2016. Det var nästan dubbelt så många som året innan.

Regeringen har kraftigt ökat anslaget för skydd av värdefull natur.. I år ligger det på 1, 4 miljard. Det är en ökning med 75 procent jmf med 2014 (800-1,4). Och anslaget för biotop och naturvårdsavtal och andra natur- och kulturmiljöåtgärder som finns på skogsstyrelsen har fördubblats under mandatperioden. (285 – 580). Många markägare som under flera år har stått i kö för att få ersättning har nu fått det.

TALMAN

Eftersom 80 procent av svenska folket tycker det är viktigt med skydd av värdefull natur, inte minst skogsskydd, så skulle man kunna tro att regeringens satsningar skulle få beröm av den borgerliga oppositionen. Men icke sa nicke.

De borgerliga tidningarna runt om i landet fylls idag av märkliga ledare och debattartiklar. Alla med samma absurda påståenden; Miljöpartiet styr skogspolitiken, hotar äganderätten och vill konfiskera skog utan ersättning till skogsägarna.

De här artiklarna är ofta skrivna av företrädare för borgerliga partier, ofta centerpartister, en del av skribenterna deltar i dagens debatt. Men jag måste säga att ni verkar lida av dåligt minne. För ni verkar helt ha glömt bort att det var under alliansregeringen, under miljöminister centerpartisten Lena Ek, som beslutet att 20 procent att Sveriges natur ska skyddas togs. Det var också alliansregeringen som 2014 för Riksdagen lade fram de nya etappmål för skydd av skog som innebär att det formella skogsskyddet ska öka med 150 000 hektar nedan gränsen för fjällnära skog till år 2020. Då togs även målet att de frivilliga avsättningarna skulle ökas med 200 000 ha till 2020.

90 000 hektar av det formella skyddet återstår. Det är bara två år kvar. Vår regering har därför, som jag nyss redogjorde för, ökat anslagen kraftigt. För att uppnå riksdagens mål. Fattade under alliansregeringen.

Samtliga allianspartier och SD stryker i sina skuggbudgetar kraftigt i anslagen med ersättning till skogsägare. Hur de har tänkt sig att målen ska uppnås, är för mig en gåta. Kanske genom att konfiskera skogen utan ersättning?

TALMAN

Något som också är viktigt när det gäller att gynna biologiskt mångfald är att värna strandskyddet. Stränderna är många arters barnkammare tillika livsviktiga vattenhål för många djur. Det finns även flera andra anledningar till att freda stränderna – jag har förut vid flera tillfällen i den här kammaren redogjort för dem – det handlar bland annat om jämlikhet – om allas rätt att vistas på stränderna. Och också om klimatanpassning – att inte bygga där det finns risk för översvämningar och ras.

Även vårt strandskydd har en lång historia där vi sedan andra världskriget varit överens om att fredade stränder är bra för folkhälsan, friluftslivet, jämlikheten och den biologiska mångfalden. Överens i alla fall till fram till slutet av förra seklet då parti efter parti har sällat sig i privatiseringskören även på detta område.

Miljöpartier sätter den biologiska mångfalden, allas människor rätt att vistas i naturen, friluftslivet och klimatanpassningen främst. Vi står upp för strandskyddet när andra partier sviker.

TALMAN

Avslutningsvis ska jag säga några ord om vargen. Min partikamrat Jan Lindholm tar i sin motion i det här betänkandet upp en viktig fråga – tjuvjakten på varg.

Ska vi få en frisk vargstam är det viktiga att de vargar som kommer invandrade till vårt land får leva och fortplanta sig. Alltför många vargar med nytt friskt blod har fallit offer för tjuvjägarnas kulor.

Så mycket som varannan av de vargar som dör, dör av illegal jakt, menar vargexperten Håkan Sand. Sand arbetar som projektledare inom vargforskningsprojektet Skandulv. Och han menar att det troligen är fler vargar som blir skjutna nu jämfört med i början av 2000-talet.

Jag ser det som ett stort misslyckande för den nya rovdjurspolitiken och införandet av licensjakten på varg. Ett viktigt syfte med den ju var att vi skulle få en ökad acceptans i jägarkåren för vargen. Här har både politiken och jägarförbunden en läxa att göra.

Något som också är viktigt är att de regionala viltförvaltningsdelegation är demokratiskt sammansatta. Delegationerna beslutar ju om de övergripande riktlinjerna för viltförvaltningen och för licens- och skyddsjakten på rovdjur.

Jag tycker det är bra att regeringen har gjort en utvärdering av viltvårdsdelegationerna. Som ju visade att så inte var fallet. Monika Haider tog upp detta i sitt anförande. 61 procent av ledamöterna i de tidigare delegationerna identifierar sig som jägare. I befolkningen i allmänhet utgör samma grupp 3 procent.

Regeringens beslut att ändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och de lokala natur- och ekoturismföretagen av en ledamot är ett steg i rätt riktning för att en mer balanserad representation i delegationerna. För att få en regionalt förankrad rovdjursförvaltning som speglar hela lokalsamhället måste alla relevanta intressen vara representerade.

Jag vill därför yrka bifall vår reservation om utvärdering av viltvårdsförvaltningarna, reservation 4 i betänkandet om biologisk mångfald. I övrigt bifall till de båda betänkandena.

 

Flyg och klimat

En majoritet av riksdagens ledamöter tycker att vi kan flyga mer. Trots att forskarna säger precis tvärtom. Pinsamt och skrämmande är Jenny Stiernstedts kartläggning i Svenska Dagbland. Det är tydligen bara vi från MP och V som lyssnar på forskningen när vi formar vår klimatpolitik.

Ända sedan klimatavtalet i Paris har jag varit med i den styrgrupp som ansvarar för framtagandet av partiets Klimatfärdplan. En plan för hur vi ska uppnå de minskningar av klimatutsläppen som Sverige lovat att göra i och med Parisavtalet.

Det här är ett arbete som engagerat många i partiet, inte minst vårt kunniga klimatnätverk. Vi har diskuterat förslag med forskare och organisationer och sänt ut hela planen på bred remiss i partiet innan partistyrelsen klubbade det.

Det var därför stort när jag i förra veckan fick vara med och leda ett seminarium i riksdagen, fullsatt med klimatengagerade och journalister, där vi lanserade planen.

Våra mer än 140 förslag handlar om allt ifrån mål för mer trähusbyggande, mer solenergi, åtgärder för att minska matens klimatpåverkan, klimatanpassade hastigheter på våra vägar, sänkt arbetstid av klimatskäl, mm mm.

Ett förslag som fått stor uppmärksamhet är vårt förslag att den sista droppen fossila bränslen ska säljas 2030. Det kan låta radikalt, det är om 12 år. Men det är ett nödvändigt mål och inte omöjligt att uppnå. Det handlar om att satsa ordentligt på järnväg och annan kollektivtrafik. På gång och cykel i städer och tätorter. Det handlar om att gynna försäljningen av bilar som drivs med el och gas. Och det handlar om att ersätta fossil diesel och bensin med förnybar diesel och bensin. För många av de bilar som vi köper idag kommer att rulla även 2030.

Nu ser vi fram emot att de andra partierna reagerar på våra förslag och kommer med egna färdplaner. Miljöpartiet har alltid varit en stigfinnare i miljöfrågorna. Vårt syfte är att även andra partier ska gå på våra stigar.

Men som sagt, den senaste tidens debatt, visar med tydlighet att Allianspartierna och SD är ute på helt andra irrvägar. De fokuserar på att bekämpa MP istället för klimatförändringarna. Om det skriver jag, Lise Nordin och Karin Svensson Smith i en replik på DN Debatt.

 

Till minne av förintelsen

 

I lördags högtidlighölls den internationella minnesdagen över Förintelsens offer i hela landet.  I riksdagen har vi uppmärksammat den här dagen i många år genom en manifestation. I år var jag en av de partirepresentanter som bjöd in till den i torsdags. Bland talarna var bland annat överlevarna Dina och Jovan Rajs och Yehuda Bauer, professor och förintelseforskare.

För mig blev manifestationen i år speciell. Både med tanke på händelserna i Göteborg under hösten. Men ännu mer för den resa jag gjorde i september till Polen I förintelsens spår tillsammans med flera riksdagsledamöter. En resa jag tidigare skrivit om här på bloggen. Med på resan var också Max Safir, som tillbringade sina tonårsår i Birkenau, Auschwitz. Max var även med på manifestationen i torsdags och det blev ett kärt återseende. Höstens resa förpliktar. Nu är även jag ett vittne med uppgift att fortsätta Max, Dina och Jovans berättelser.

Max framför resterna av baracken i Birkenau där han bodde.

Äntligen Holland – med tåg och cykel

 

Nu är julgranen utslängd och jag sitter på tåget till Stockholm och riksdagen. Laddad och taggad av mycker skidåkning och en studieresa till Holland. Vi, jag och några andra miljöpartister,  tog tåget fram och tillbaka förra veckan. En resa på 12 timmar från Köpenhamn. Mysiga timmar fyllda av samtal, läsning av lagrådsremisser och annat intressant. Och förstås mat och fika. På stationer och på tåget.

Ända sedan jag blev riksdagsledamot 2010 har jag velat resa till Holland. Mycket för att studera cykling och cykelpolitik. Vad är det som har gjort att så många Holländare väljer den klimatsmarta cykeln som transportmedel?

Vi besökte bland annat Groningen där 60 procent av resorna sker med cykel. Våra gröna kamrater sitter med i kommunstyret sedan seklets början. Benni Leemhuis, ordförande för de gröna i Groningen och för trafiknämnden, tog med oss på en 2-timmars tur och berättade om alla smarta lösningar för att gynna cyklingen. Och för att minska cykelköerna.
Redan på 70-talet tog modiga politiker beslut att förbjuda bilar i stadskärnan. Det tillsammans med stora satsningar på cykelbanor, en god cykelkultur där gående, bilar och cyklar samsas på samma ytor och inga externa köpcentra har gjort den här staden till en cykelstad. Och en stad vars invånare är mest nöjda med livet i Europa enligt lyckorankningar.

 

I Utrecht, en annan grönt styrd cykelstad, cyklade vi genom världens största cykelgarage. Med plats för  12 500 cyklar. Att få plats för alla cyklar, både de som rullar och de som står stilla, är en utmaning för stadens politiker berättade Lot van Hooijdonk, grönt kommunalråd, för oss.

Vi besökte oxå hamnen i Rotterdam, Europas största hamn. Och parlamentet, Fredspalatset (där den internationell domstolen) finns  och OPCW (Den organisation som arbetar med att få bort alla kemiska vapen i världen) i Haag.

Vi träffade gröna vänner och diskuterade Grone Links framgångsrika valkampanj förra året. Så nu är jag fylld med många nya ideer kring både cykling, fredsarbete och valrörelse.

Vi som reste: Thorgny Arwidson, Rasmus Ling, Maria Ferm, Emma Hult och Lorentz Tovatt

 

Nu blir det färre kalhyggen i statens skogar

Nu lackar det mot jul. Det har varit en intensiv och spännande höst. Regeringen  har lagt fram en rad viktiga gröna förslag. Som en historisk stor miljöbudget. Som förslaget att de ensamkommande barnen som kom till Sverige hösten 2015 ska få stanna.  Som en tredelad föräldraförsäkring och en samtyckeslag. På klimatområden räknar vi nu in 55 olika åtgärder som gjorts sedan regeringstillträdet. Jag har sagt det förut; Miljöpartiet i regering gör skillnad!

Igår presenterade Per Bolund och Karolina Skog en annan viktig nyhet. Nu ska det bli färre kalhyggen i statens skogar. Statens Fastighetsverk och Fortifikationsverket får i uppdrag att utveckla arbetet med grön infrastruktur och hyggesfritt skogsbruk.

Det är ett viktig steg för att den statliga skogen, den vi alla äger, ska brukas mer hållbart. Nästa steg måste vara att även Sveaskog, där 14 procent av de svenska skogen finns, får ett uppdrag. Sveaskog har den senaste tiden varit ute i ordentligt blåsväder både för hur de bedriver skogsbruk i sina ekoparker  (här hittar du en dokumentär i radioprogrammet Kaliber) och en planerad avverkningen på Brännvinsberget i Dalarna.

Jag har ställt en fråga till näringsminister Mikael Damberg kring detta och fått ett svar vars riktighet ifrågasatts av bland annat Naturskyddsföreningen. Som också skickat ett öppet brev till Sveaskogs styrelse. Fortsättning följer….

Men först ska vi alla ta lite julledigt. Själv hoppas jag på mer snö så att skidorna kan plockas fram. Måste börja träna för Tjejvasan…

Ha en riktigt bra Jul och ett Gott Nytt År!


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop