Stina Bergström (MP)

Miljöpartiet gör skillnad

Besök i valstugan. Karolina Skog, Jesper Johansson och jag.

Igår var miljöminister Karolina Skog på besök i Karlstad. På kvällen arrangerade Naturskyddsföreningen ett mycket välbesökt öppet möte på Scandic Winn. Karolina berättade  om hur vi har arbetat med miljöfrågorna i regering och publiken fick ställa frågor. Det blev frågor om alltifrån strandskydd till stadsplanering.

Efter henne arrangerades en debatt/utfrågning av lokala politiker från kommunen. Från miljöpartiet deltog Monika Bubholz. När jag  satt där och lyssnade på hennes engagerande redovisning av allt miljöpartiet har genomfört denna mandatperioden i Karlstad och vad vi vill göra nästa  mandatperiod slog det mig vad mycket som hänt under de snart 20 år MP varit med och styrt kommunen.

När jag engagerade mig i partiet i mitten av 90-talet var MP det enda parti som drev att gående, cyklisterna och bussarna skulle ha företräde i staden. Vi arbetade för att parkeringsplatserna skulle bort från torget, att fler gator skulle bli gågator och fler cykelbanor byggas. I gårdagens debatt stämde så gott som alla partier in i kören. Men de hade aldrig gjort det om inte MP hade dirigerat i så många  år.

Samma roll tänker jag att vi har även inom rikspolitiken. Att inspirera och påverka andra partier i rätt riktning. Det har vi gjort i riksdagen sedan vi kom in på 80-talet. Det har vi gjort i regering den här mandatperioden. Naturskyddsföreningens utvärdering visar att  vår regeringskamrat, Socialdemokraterna, har genomfört mer klimat- och miljöpolitik, än de  gick till val på 2014.

Därför är det  viktigt att  MP  fortsätter  att  sitta med och styra. I kommuner, landsting och regering. Därför ska du rösta på Miljöpartiet. I din kommun, i landstingsvalet och till  riksdagen. För klimatet. NU.

 

Valrörelsen har startat – med Alice !

Nu har valrörelsen dragit igång på allvar. Miljöpartiet i Värmland valde att göra det genom att bjuda in Alice Bha Khunke, vår gröna kultur- och demokratiminister. Det finns ju så mycket i Värmland som man vill visa för en sådan inspirerande minister. I söndags tog vi med henne till Berättarladan för att träffa Leif och Inger Stinnerbom och deras medarbetare på Västanå teater och se föreställningen Anna Svärd. Efter föreställningen sprang vi i samlad tropp till spegelsalen i Rottneros park och  invigningen av  kulturveckan i Sunne.

På måndagen besökte vi Alma Lööf och sedan bar det av till Arvika för att delta i deras spännande demokratiprojekt lett av Annika Lindqvist. Alice pratade bland annan med invandrare från olika delar av världen om det svenska valet. Och om rätten, och skyldigheten, att rösta i våra fria val.

Måndag kväll var vi i Almen i Karlstad där Alicesamtalade med Visklubben Hallens ordförande Mårten Ohlsson på scenen.

Innan Alice lämnade oss i går morse delade vi ut äpplen och flygblad till överraskade och glada tågresenärer.

Nu ser jag fram emot en intensiv och rolig valrörelse i Värmland. Med många debatter, resor runt i länet och besök av flera av våra gröna ministrar.

Bland politiker och sikar i Almedalen

När jag landade i Högboda efter en vecka i Almedalen möttes jag av gula gräsmattor, torkade fruktträd och en vissen hallonhäck. Oroligt funderar jag över hur korna på andra sidan vägen ska få mat i vinter. Och grannarnas hästar.

Klimatförändringarna är nu tydliga över hela världen. Och även om vi inte kan veta säkert orsakerna till just denna sommartorka så är forskarna överens om att det är klimatförändringarna som orsaker de återkommande översvämningarna och långa torkperioderna över hela världen.

Vi måste både hejda utsläppen av växthusgaser och anpassa oss till de förändringarna av klimat vi redan orsakat. Vid ett av mina seminarier i Almedalen hade jag till uppgift att redogöra för regeringens strategi för klimatanpassning och diskutera om den räcker för att skydda oss.

Mitt svar är att den är ett viktigt första steg och att det viktigaste arbetet ju faktiskt ska göras lokalt. Kommunerna får nu ett tydligt uppdrag att både kartlägga var riskerna finns och föreslå åtgärder. Både för den befintliga bebyggelsen och för de nya hus som ska byggas. Sedan var jag och försäkringsbranschen, som också deltog i seminariet, helt eniga i ett viktigt budskap; Att idag bygga nära vatten, i områden som riskerar att drabbas av ras och översvämningar, är ingen bra idé. Våra svenska regler kring strandskydd kom till för att värna friluftslivet och senare också djurens- och växternas barnkammare. Men idag blir även en tredje faktor än viktigare – risken att bygga nära vatten. Något som är jätteviktigt när kommunala politiker planerar nya bostadsområden. Och som många värmländska kommunpolitiker helt verkar ha missat.

Paneldebatter
Almedalen var som vanligt hektiskt. Under fem dagar deltog jag i 13 paneldebatter. Flera handlade om en av mandatperiodens heta frågor – skogsbruket. Där ju Miljöpartiet blir allt ensammare att hävda det självklara; vi måste både skydda värdefulla skogar och ställa om vårt skogsbruk till ett brukande utan kalhyggen för att bevara den biologiska mångfalden och alla andra gratistjänster skogen ger oss. Något som för övrigt är precis det våra svenska miljömål och internationella överenskommelser innebär.

Men det är tydligt att andra partiföreträdare har valt att mer lyssna på starka lobbyorganisationer, som skogsindustrin och LRF,  om har kidnappat klimatutmaningen som argument för ett intensivare och mindre hänsynsfullt skogsbruk.  Och försöker lägga dimridåer genom att påstå att äganderätten är hotad. När det är artutrotningen som egentligen är vårt mest akuta miljöhot.

Debatterar eko-mat med bl a Jonas Jacobsson Gjörtler (M) (som jag lånat bilden från

Klimatlag
Jag deltog i flera andra miljödebatter också. Bland annat ett som SNF och WWF arrangerade om klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket.

-Blev det som miljöpartiet hade tänkt ?” var en av frågorna jag fick.

Och jag svarade:

– Det blev bättre.
För självklart att vi fått en skarpare lag och mer ambitiösa mål om vi hade fått bestämma helt själva. Men att vi nu är sju partier som står bakom överenskommelsen gör att den betyder mycket mer i verkligheten. Näringslivet har fått tydliga, långsiktiga besked om vad som gäller och har nu börjat ställa om i en mycket högre takt. Och den borgerliga oppositionen blir oss svaret skyldiga på frågan ”vad vill ni göra istället” när de kritiserar vårt införande av sådant som flygskatt, statsstöd till kommunerna klimatinvesteringar och stöd till hushållens köp av solceller och elcyklar. Saker som MP+S-regeringen gör för att uppnå riksdagens mål om att Sverige ska ha nettonollutsläpp senast 2045 och att trafikens utsläpp ska minska med minst 70 procent till år 2030.

PM Nilsson, ledarskribent på Dagens Industri, deltog också i debatten.

– Den enda politiker från den här mandatperioden som kommer att gå till historien är Åsa Romson. Eftersom hon var den som tog initiativet till klimatlagen, sa han bland annat.

I detta har han nog helt rätt. Men kanske kan vi som satt i Miljömålsberedning och förhandlade fram förslaget, få en liten stjärna i himlen…

Debatterar klimatlag

 

Vänersjöfart
Ska vi minska trafikens utsläpp måste vi flytta över godstransporter från väg till räls och vatten. Bland annat till Vänern. Vänersjöfart var temat för ett annat viktigt seminarium jag deltog i. Där vi alla gladde oss åt regeringens beslut att bygga nya slussar i Trollhättan. Något jag drivit ändå sedan jag kom in i riksdagen.

 

För sent att rädda världen ?
Veckan sista debatt var en tv-debatt i Aftonbladets tält under rubriken ”Är det för sent att rädda världen”. Och självklart tycker jag inte det. Även om jag är väl medveten om att det är väldigt bråttom. Det är därför jag valt att engagera mig i Miljöpartiet.

 

Ojnareskogen

Som en avslutning på veckan gjorde jag en utflykt till en underbar värld som Miljöpartiet lyckats rädda den här mandatperioden – Ojnareskogen. Det var fem år sedan jag var där i det då, av kalkbrytning, hotade området. Nu är det skyddat genom ett regeringsbeslut om att hela området ska vara ett Natura 2000-område. Naturvårdsverket har börjat ta fram underlag för att bilda en Nationalpark. Tillsammans med Lisa Wanneby, ordförande för MP Gotland hade jag en magisk dag i detta unika naturområde bland mängder av  fjärilar, nattskäror och nyfikna sikar .

Badade med Sikar i Bästeträsk

 

Nu är det tid för återhämtning. Paus från blogg, Facebook och Twitter. Umgänge med nära och kära. Vandringar och båtturer. Och – förhoppningsvis – många regniga dagar som räddar skördar, djur och människor.

Ses i valrörelsen !

 

 

Klimatdebatt i riksdagen – och i Almedalen

Sitter och förbereder Almedalens alla debatter. Det är bland annat ett flertal miljödebatter (inklusive tre om skogspolitik) en om Vänersjöfart, om klimatanpassning, biodrivmedel och – kanske det mest spännande – ett seminarium om det klimatlagen. Där jag ska svara på frågan : Blev det som ni trodde ? Att införa en klimatlag med ambitiösa klimatmål var nämligen Miljöpartiet viktigaste vallöfte 2014.

Klimat var också temat för det här riksdagsårets sista debatt för mig. Självklart pratade jag om klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket då också. Du kan se eller läsa hela debatten här på riksdagens hemsidan.

Detta sa jag i mitt inledningsanförande:

TALMAN

Det har varit en rekordvarm – och torr – vår. Redan i slutet av maj fick min granne lov att slå höet. En rekordtidig –  och rekordliten – hörskörd.

I helgen träffade jag en släkting som är fårägare. Han höll på att flytta tackorna och lammen till avlägsna skogsbeten för att hagarna, med de säkra rovdjursstängslen, var helt avbetade. Alternativet var nödslakt.

Klimatförändringarna påverkar oss och miljontals människor över hela världen redan idag. Torka, översvämningar och en ökande medeltemperatur håller på att göra delar av världen obebolig.

Det är en skrämmande utveckling. Visst är det skönt med värme. Men det är inte skönt med skogsbränder, borttorkade skördar, sinande brunnar och nödslaktade djur. Inte heller för den delen bortspolade vägar och vattenfyllda hus.

Klimatförändringarna är inte heller något som bara drabbat oss. Det är något som vi själva orsakat.  Genom att bränna fossil olja och kol i alla dess former, Genom våra ökade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären.

Vi måste både minska våra utsläpp och anpassa oss till det förändrade klimat vi redan orsakat. Om detta handlar dagens betänkande som bland annat behandlar två propositioner och en skrivelse från regeringen.

Jag kommer att koncentrera mitt anförande på skrivelsen – En klimatstrategi för Sverige.

 

TALMAN

När jag läser skrivelsen blir jag, som Miljöpartist, så stolt. I skrivelsen berättar regeringen vad vi har gjort under den här mandatperioden för att minska klimat utsläppen. Och det är väldigt mycket.

Och jag tycker fler riksdagsledamöter i den här kammaren kan sträcka på sig. Det är stort och viktigt att vi kommit överens om hur regeringen ska arbeta i en klimatlag, om klimatpolitiska mål och om att inrätta ett klimatpolitiskt råd. Allt detta är nu på plats efter att miljömålsberedningen, vari jag var miljöpartiets representant, lämnade sitt förslag våren 2016 och vi gemensamt klubbade det klimatpolitiska ramverket i juni 2017 i denna kammare. Lagen trädde i kraft 1 januari i år och klimatrådet har börjat sitt arbete.

Som miljöpartist tar jag mig rätten att sträcka lite extra på mig. Att införa ett klimatpolitiskt ramverk var Miljöpartiets viktigaste vallöfte inför förra valet. Nu har vi kommit överens med alla andra partier i riksdagen, förutom Sverigedemokraterna. Senaste år 2045 ska Sverige inte lämna några nettoutsläpp till atmosfären för att därefter uppnå negativa utsläpp. Vi är överens om delmål en till 2030 och 2040. Vi är också överens om att trafikens utsläpp, vår stora utmaning, ska minska med 70 procent till 2030.

 

TALMAN

Vi kom också överens om en del viktiga åtgärder och styrmedel i miljömålsberedningen som redovisas i denna skrivelse – till exempel att klimat- och miljöfrågorna ska integreras i alla politikområden, att resebidraget måste förändras, att kommunerna ska få möjligheter att införa miljözoner för lätta fordon i städerna och att andelen persontransporter med kollektivtrafik, cykel och gång ska vara minst 25 procent 2025, uttryckt i personkilometer.

Miljöpartiet i regering har också sjösatt en mängd ytterligare klimatåtgärder. Som Bonus-Malus vid nyinköp av bilar, elfordonspremie, bränslebyte för att öka inblandningen av biodrivmedel, stöd till kommunernas klimatarbete genom klimatklivet och stadsmiljöavtalen.

Vi har ökat stödet till biogas, ökat skatten på fossila drivmedel och infört flygskatt.

Och idag tar vår klimatminister Isabella Lövin ett viktigt spadtag för pilotprojektet Hybrit för en fossilfri stålindustri. En satsning som kommit till stånd tack vare regeringens stöd till klimatinnovationer inom industrisektorns, det s k Industriklivet. Ett exempel på att det ibland är det nödvändigt att använda fler än ett styrmedel för att minska vissa utsläppen. Industriutsläppen omfattas ju även av EU:s utsläppshandelssystem.

 

Men, TALMAN. Trots alla dessa beslut. Trots att den här regeringen, till skillnad från den tidigare alliansregeringen,  prioriterat klimatutmaningen. Trots att Sverige hamnar högst i topp både på FN-chefens och den internationella miljöorganisationen CAN:s lista över länders klimatarbete, räcker det inte. Mycket mer behöver göras, de styrmedel som är plats behöver skärpas och nya åtgärder behöver komma på plats.

Miljöpartiet har därför, som enda parti, tagit fram en klimatfärdplan för hur riksdagens mål ska kunna nås och överträffas. Vi är väl medvetna om att om vi ska uppnå Parisavtalet – dvs om vi ska lyckas begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2% med en inriktning mot  1, 5 %-behöver vi minska våra utsläpp i en snabbare takt. Vi behöver överträffa riksdagens mål med råge.

Vi måste också inse att vi är ansvarige inte bara för våra territoriella utsläpp utan även för de utsläpp vi orsakar i andra länder genom vår konsumtion. Under de senaste tjugo åren har våra konsumtionsutsläpp i andra länder ökat med 50 procent. Under samma period har våra territoriella utsläpp minskat med 30 procent. Sveriges utsläpp har minskat, men inte svenskarnas.  Det håller inte, som vissa politiska företrädare vill göra gällande, att säga att Sveriges andel av världens utsläpp är försumbar. För när det gäller svenskarnas utsläpp ligger vi i topp.

 

TALMAN

Miljöpartiets klimatfärdplan innehåller över 140 förslag på åtgärder. Det är förslag på åtgärder för att minska utsläppen inom alla sektorer – transporter, energi, mat, ekonomi, konsumtion.  Många av dem återfinns i vårt valmanifest, dvs det är klimatåtgärder vi prioriterar att få på plats redan nästa mandatperiod. Låt mig nämna några av dem:

Vi vill stoppa prospektering och nyexploatering av fossilenergi som kol, olja och fossilgas samt fasa ut subventionerna till den fossila energin – i Sverige, Eu och globalt.
Vi vill införa etappmål per mandatperiod för minskning av konsumtionens klimatpåverkan.
Vi vill göra en bred översyn av skattesystemet inom livsmedelskedjan i syfte att hitta vägar för att minska matens negativa klimatpåverkan. Vi vill bland annat införa en antibiotikaskatt på kött.
Vi vill rusta upp järnvägen rejält i hela landet, bygga nya stambanor för höghastighetståg, göra det enklare att boka utlandsresa med tåg samt inför ett nationellt biljettsystem för alla kollektivtrafik i hela Sverige.

Miljöpartiet tror på breda överenskommelser. Vi är stolta över Miljömålsberedningens klimatöverenskommelse och Energiöverenskommelsen med sikte på 100 % förnybart. Nästa mandatperiod vill vi genomföra en bred skattereform med grön skatteväxling som grund. Vi vill se blocköverskridande skattesamtal och nå överenskommelser som gynnar cirkulär och delandets ekonomi.

För att bara nämna några av alla våra klimatförslag som finns i vårt valmanifest och vår klimatfärdplan…

 

TALMAN

Klimatet har redan ändrats i Sverige. Temperaturökningen  i Sverige är dubbelt så stor som det globala genomsnittet. Forskarnas klimatscenarior uppskattar att vi kommer att få  5-6 grader varmare i slutet av 2000-talet. En grad av den uppvärmningen har vi redan.

Vi märker det i bristen på vatten och i för mycket vatten. I Värmland har många drabbats hårt när åar, älvar och sjöar översvämmats och fyllt hus med vatten och spolat bort vägar och järnvägsbankar.

Vid sidan av att hejda klimatförändringarna måste vi också anpassa oss till dem. I det här betänkandet behandlingar vi regeringens strategi för klimatanpassning. Regeringens föreslår två ändringar i plan- och bygglagen och lyfter fram ett antal områden som särskilt angelägna för det fortsatta arbetet bland annat arbetet med att förhindra ras, skred, erosion och översvämningar som hotar samhällen, infrastruktur och företag.

Jag vill avslutningsvis lyfta fram en viktig klimatanpassningsåtgärd, som  Miljöpartiet nämner i vår klimatfärdplan och som också Boverket lyft fram som en viktig åtgärd. Nämligen att ny bebyggelse måste anläggs med god marginal från strandkanter för att minska översvämningar- och skredrisken.

Ett stärkt strandskydd är med andra ord ett skydd mot kommande klimatförändringar.

Det är märkligt att så många partier i den här riksdagen inte har insett det. Att bygga sina bostäder på höjder och inte på stranden är något våra förfäder i alla tider förstått vitsen med. Det är märkligt att politiker och partier idag, när vi verkligen har anledning att hålla oss till den goda regeln, vill göra det omvända. En uppluckring av strandskyddet har inte bara negativa effekter på växt- och djurlivet och friluftslivet. Det  gör oss också mer sårbara för klimatförändringarna.

TACK för ordet och ett tack till alla mina utskottskamrater för den här mandatperiodens alla livliga debatter.

 

Majuppror för humanare migrationspolitik

Igår var det en manifestation i Karlstad där flera 100 personer samlades och demonstrerade för en humanare flyktingpolitik. Jag var en av talarna. Det var fint att stå på den soliga Sandgrundsudden och prata inför alla dessa människor som vill väl. Efter den senaste tidens märkliga, människofientliga, utspel från Moderaterna och Socialdemokraterna var det en lisa för själen.

Det här sa jag i mitt tal:

”Vi lever i en tid där det verkar vara viktigare att värna systemen än att värna människor. Där fler människor är på flykt än någonsin tidigare. Men länders vilja att hjälpa till blir svagare och svagare. Då krävs det att vi som vill att Sverige ska ha en medmänsklig politik, där vi respekterar mänskliga rättigheter, kämpar ännu hårdare och står pall när det blåser hårt i motvind!

Under den här mandatperioden har Miljöpartiet kämpat hårt för flyktingars rättigheter. Vi har ibland kunnat ta steg framåt och ibland arbetat för att stoppa eller mildra en negativ utveckling. Det har varit svårt. Inte minst eftersom flera stora partier driver på för en mycket mer restriktiv och inhuman politik.

Den tillfälliga lagen gick Miljöpartiet med på eftersom vi visste att en betydligt mer restriktiv politik skulle genomföras om vi inte varit kvar i regeringen. Många av de hårda förslag som andra partier presenterat i debatten den senaste tiden hade blivit verklighet om inte vi hade funnits där och kämpat för mer humanitet.

För kämpat har vi !

Sedan den tillfälliga lagen har vi förhandlat så hårt vi kan för att genomföra förbättringar. Vi har lyckats avskaffa id-kontrollerna som förhindrat vissa från att ansöka om asyl i Sverige. Vi har öppnat upp för syrisk familjeåterförening på fler ambassader så att fler syrier har kunnat återförenas med sina familjer i Sverige. Vi har förhandlat fram satsningar för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända. Och gett alla kommuner pengar för att låta ensamkommande bo kvar även efter att de fyllt 18 år. Ingen ska behöva ryckas upp i onödan från sin trygghet!

Och nu har vi också äntligen lagt ensamkommandelagen på riksdagens bord. Den ser ut att ha majoritet och kommer att innebära att uppemot 9000 ensamkommande kommer få en ny chans att stanna. Detta är en oerhört viktig förändring som innebär att unga som rotat sig här och som är livrädda för att utvisas till ett av världens farligaste länder, Afghanistan, kommer kunna få uppehållstillstånd. Jag vill tacka alla ideella föreningar och engagerade medmänniskor som varit med och gjort denna förändring möjlig. Jag vill också tacka centerpartiet och vänsterpartiet som ställt sig bakom regerings förslag.

För mig som miljöpartist är gränslös solidaritet en självklarhet. Sverige kan inte göra allt. Med det ska inte användas som en ursäkt för att inte göra vad vi kan! Det pratas mycket om att vi behöver en hållbar migrationspolitik, men frågan är hållbar för vem? Är det hållbart att en sexåring ska växa upp föräldralös i Sverige för att hon inte får återförenas med sin familj? Är det hållbart att en pappa i Sverige ska ligga sömlös på nätterna och oroa sig över sina barn som finns kvar i Syrien.

Att alla familjer ska kunna återförenas och att svårt utsatta personer som behöver stanna i Sverige ska få göra det är något Miljöpartiet kommer att driva i valrörelsen. Vi vill inte att familjer ska leva splittrade. Och vi vill att de som har starka ömmande skäl att få stanna i Sverige ska få det.

Vi behöver självklart ha ett bra mottagande. Med korta handläggningstider. Och ge de människor som kommer hit möjlighet att delta i samhället på riktigt. När grundläggande rättigheter ifrågasätts, som asylrätten och rätten för alla barn att gå i skola, är det viktigt att inte ge upp. Vi lever i en avgörande tid. Hur vi agerar nu av avgörande för hela världens utveckling och för hur kommande generationer kommer att se på oss och på vår tid. Miljöpartiet kommer att fortsätta arbeta för en hållbar värld, där vi värnar människor och miljö. Vi har bara en planet. Vi lever på den tillsammans och vi har ett ansvar för varandra.”

Tack för ordet!”

 

 

 

Vårtal i Fagerås

Det har varit en händelserik helg. Jag har varvat politisk talteater med konstrundor och valborgsfirande. Igår hade jag också det fina förtroendet att hålla vårtalet vid brasan i Fagerås. Det här sa jag:

”Så blev det äntligen vår! Jag älskar visserligen vintern och det har varit en fantastisk skidsäsong. Men att få vandra längs Värmelns stränder och se tibasten blomma på bar kvist. Att få sitta på kökstrappan och se den sista isen försvinna och höra lommens rop över sjön. Att få sitta i en solig backe, bara iförd tunn kofta, med människor från världens alla hörn och dricka termoskaffe och äta bullar. Det är vår! Det är lycka!

Jag heter Stina Bergström och jag bor Högboda. Jag kom flyttade till Värmland för 35 år sedan. I 35 år har dessa skogar, sjöar, vägar, samhällen och byar varit mitt hem.

Visst är det en del som har förändrats under de här åren. Affärer har lagts ned. Bland annat den här i Fagerås dit jag brukade åka för att köpa den där extra goda rökta skinkan.

Och i Högboda är konditoriet, med sina goda prinsessbakelser, sedan länge borta.

Men våra skolor är kvar. Och våra kyrkor. Och vi har konsum i Högboda, som både är Krav och Rättvisecertifierat. Jag hörde nyss att det finns planer på att återigen öppna en affär i Fagerås.

Tågen stannar i både Högboda, Fagerås, Tolita och Frykåsen. Och snart också, förhoppningsvis, återigen på fler ställen i kommunen.

Detta är en bra plats att bo på. Här finns mycket som gör livet värt att leva.

Inte minst ett aktivt föreningsliv. Vi går samman och gör våra röster hörda. Bland annat i frågan vart tågen ska stanna. Och vi går samman för att ta hand om våra nyanlända kommuninvånare.

Sedan 2010 sitter jag i riksdagen för miljöpartiet. Det har varit åtta spännande, händelserika och lärorika år. I höst är det val igen. Som ni kanske har märkt har valrörelsen redan börjat dra igång. Med partiledardebatter på TV och lokala debatter mellan oss riksdagskandidater i Värmland.

I går tog jag mig en paus från vårtalsskrivande och förberedelser inför söndagskvällens politikersamtal och vi åkte ut på traktens egen konstrunda ”Värmlands hjärta” .

Vi packade upp fikakorgen i en backe nedanför Ellen Hellers ateljé mellan Renstad och Skog. Snart anslöt Ahmed och Ingrid. Ahmed kom till Sverige från Afghanistan hösten 2015. Ingrid är en av de som är engagerad i Integration Kil. Vi pratar om den nya ensamkommandelag, som nu har majoritet i riksdagen, som kommer att ge 9 000 ensamkommande ungdomarna möjlighet att stanna i Sverige. Många av de ungdomar som finns i Kil berörs av lagen. De får nu möjlighet att stanna i Sverige, utbilda sig, jobba och bidra till utvecklingen av vårt land.

Men alla berörs inte av lagen. De som kom till Sverige senare under hösten 2015, efter den 24 november riskerarar fortfarande att utvisas till Afghanistan. Ett land så farligt att vi som riksdagsledamöter inte tillåts åka dit.

Idag skedde ytterligare två självmordsattacker i Kabul, Afghanistans huvudstad. 25 människors dödades, sex av dem är journalister.

Attacker mot journalister, medborgaraktivister och politiker blir allt vanligare i vår värld. Både hot, våld och mord, men också rättsliga attacker. De senaste åren har över 60 lagar antagits världen över som inskränker yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I 20 av världens länder är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt.

Igår kväll arrangerade Diakonia och Ekumeniakyrkan en kväll om demokrati och mänskliga rättigheter i Tingvallakyrkan i Karlstad. De hade bjudit in mig och fyra andra politiker till ett samtal om hur vi tillsammans kan kämpa mot de hot som finns mot demokratin och öppenheten i vårt samhälle.

Det blev ett spännande samtal där vi också pratade om vår egen situation som politiker. Hur vi blir allt mer utsatta för hot och vad det gör med vårt engagemang och vår lust att fortsätta vara folkvalda. Och vårt eget ansvar för att hyfsa tonen i debatter med varandra och på sociala medier. Jag hoppas på en schysst valrörelse, utan fake news och med ett respektfullt debattklimat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra till det. Hoppas att ni alla som är här i kväll också vill göra det.

Det är lätt att tappa tron på framtiden och våren när man nås av nyheter från Kabul, Syrien och många andra ställen i vår värld.

Men det finns också motkrafter. I höstas drog MeToo-rörelsen över hela världen. Inte minst i Sverige gick kvinna ur husu och sa att – nu räcker det. Våra kroppar är våra. Ingen ska ta sig rätten att antasta oss, varken fysiskt, psykiskt eller verbalt.

Det har blivit en ny vår för jämställdhet och feminism. Jag tro att MeToo har betytt mycket mer än vad vi idag kan överblicka.

Jag hade förmånen att få delta på FN:s årliga kvinnomöte i New York tidigare i år. Där fanns en ny glöd och beslutsamhet från de kvinnliga delegaterna från all världens länder. Och Sverige och vårt arbete för jämställdhet var på allas läppar.

Jag träffade oxå FN: utvecklingsfond UNFPA i New York. FN personalen började mötet med att uttrycka sin tacksamhet för Sveriges stora stöd och över att vi, genom vår biståndsminister Isabella Lövin, såg till att UNFPA:s budget inte har minskat. Under mottot ”shedicides” ”honbestämmer” tog Isabella initiativet till att Sverige och andra fyllde det håll som uppstod när Mr Trump över en natt beslöt sig för att dra in USA:s bidrag.

Varför gjorde han det: Jo för att, UNFPA även arbetar med familjeplanering. Deras vision är att alla graviditeter ska vara önskade och alla förlossningar säkra år 2030. Något som förstås också innebär att alla kvinnor då också ska ha rätt till säkra och legala aborter. Och preventivmedel och aborter är inget som står högt i kurs hos Trump och den kristna högern i USA.

Behovet av mer pengar till UNFPA för deras arbete för kvinnor runt om i världen är självklart fortfarande stort. Men att den starka mannen i USA inte lyckades i sitt uppsåt är en vinst.

Låt oss glädjas över det. Och över allt det osjälviska arbete som görs av människor över hela världen för en bättre värld. Arbetet och engagemang som sprider sig som ringar på vattnet, som motar de mörka krafterna. Och likt tibasten lyckas blomma på bar kvist.

Låt oss glädjas över detta.

Låt oss glädjas över våren.

Tack för ordet.

Talteater i Tingvallakyrkan i Karlstad

 

Skogsdebatt i riksdagen

Nyckelbiotoper, skyddsformer, äganderätt, miljö, produktion… Idag hade vi skogsdebatt i riksdagen. Du kan se hela debatten här:

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/skogspolitik_H501MJU17

Nedan kan du läsa vad jag sa i mitt inledningsanförande.

En liten överraskning var att två vänsterpartister deltog i debatten, med  varsin ståndpunkt vad gäller tillståndet i skogen och hållbart skogsbruk. Jens Holm, miljöpolitisk talesperson, som i sitt anförande nästan lät som en miljöpartist. Och Birger Lahti, näringspolitisk dito, som i sitt inlägg hade en helt annan uppfattning. Som åhörare blir man ju lite förvirrad och undrar vad som egentligen är V:s skogspolitik…. Tryggast att hålla sig till miljöpartiets..

TALMAN

Vi debatterar idag skogspolitiken. Det är ett viktigt politikområde. Skogen är viktig för oss alla. En del av oss älskar att plocka svamp och bär. Andra gillar att ta en löprunda eller promenera med hunden i skogen. En del gillar att jaga. Många hämtar kraft, och återhämtar sig, i skogen.

Skogen ger också förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget. Så att vi kan bygga i trä istället för betong, så att vi kan ha matförpackningar av kartong istället för plast. Mycket av det som idag görs av oljebaserade råvaror skulle vi kunna göra av material från skogen. Från skogensekosystemtjänster, naturens gratistjänster.

Skogen fungerar också som en kolsänka och har en utjämnande effekt på temperatur, nederbörd och avrinning. En riktig skog rymmer också en rik biologisk mångfald. Skogsstyrelsen har i en färsk rapport sammanställt en lista på de 30 viktigaste tjänsterna skogen erbjuder oss människor. Det är en intressant och viktig läsning för att öka kunskapen om skogens alla värden. Och för att vi ska veta hur vi ska förvalta skogen så att vi kan fortsätta att ta del av alla dessa tjänster.

Avgörande för hur skogen måste förvaltas och användas är att skogens ekosystem bibehåller sin ekologiska funktion, sin biologiska mångfald och sin produktionsförmåga. Dagens brukande av skogen får inte försämra morgondagens. Där har vi ännu långt kvar att gå – både vad gäller att skydda mer skog och ställa om till ett mer naturnära skogsbruk.

TALMAN

Det är viktigt att ha koll på historien när man ska debattera politik. Även skogspolitiken. I påskhelgen hann jag läsa en bok som legat ett tag på mitt natuttgsbord. ”Södra på egna ben” av Pär Fornling. Det är en intressant bok om Södra skogsägarnas och den svenska skogspolitiken, från slutet av 70-talet till idag.

Intressant är särskilt beskrivningen av början av 1990-talet , där många av dagens debattfrågor har sina rötter. Då betalade skogsägarna fortfarande en skogsvårdsavgift. En avgift som med dagens taxeringsvärden skulle vara ca 4 miljarder kr. Skogsbruket var starkt reglerat med ett dominerande produktionsintresse. De skogsägare som ville spara lövträd och bruka med andra metoder än trakthyggesbruk, eller helt låta bli att avverka, kunde lagföras.

Gigantiska kalhyggen bredde ut sig i det svenska skogslandskapet. Och miljörörelsen protesterade och agerade. I Sverige och i övriga världen. Det svenska skogsbruket stod inte högt i kurs. Stora pappersköpare och konsumenter hotade med köpbojkott. I Sverige och utomlands.

Det var då skogsägarintressena, som Södra skogsägarna, och miljörörelsen gjorde gemensam sak tillsammans med politiken. Vi fick en ny skogsvårdslag med två likställda mål – miljö och produktion. Regleringar togs bort, vi fick frihet under ansvar. I gengäld lovade skogsägarna att frivilligt skydda värdefulla skogar. Miljöcertifieringarna FSC och PEFC infördes.

TALMAN

Idag är 63 procent av den produktiva skogsmarken certifierade i FSC och/eller i PEFC. Om hur den svenska certifieringens fungerar kan man som miljövän ha en och annan åsikt kring. Men certifieringen är inget politikerna styr över.

Jag ser dock med stort intresse fram emot de nya, uppdaterade certifieringsreglerna för FSC som enligt uppgift ska beslutas längre fram i vår. Att de skärps är viktigt. Både för att förbättra tillståndet i våra skogar. Men också för den svenska skogsindustrins rykte och lönsamhet.

TALMAN

Dagens debatt handlar bland annat om nyckelbiotoper och huruvida om och hur de ska inventeras, registreras och skyddas. En nyckelbiotop är områden med en speciell naturtyp som har stor betydelse för skogens hotade och rödlistade arter. Skogsstyrelsen har inventerat nyckelbiotoper sedan 90-talet i större eller mindre omfattning. Under våren 2017 gjordes ett uppehåll med registreringen i nordvästra Sverige. Men nu har man återupptagit arbetet efter att tillsammans med Naturvårdsverket och länsstyrelserna utarbetat en ny inventeringsmetod. Den ska testas under 2018 och sedan utvärderas och eventuellt justeras.

Det finns idag inget lagligt förbud mot att avverka nyckelbiotoper. Men Nyckelbiotoper får inte avverkas på FSC-certifierad mark. Många virkesuppköpare vill inte heller köpa virke från nyckelbiotoper. Helt enkelt eftersom konsumenterna inte vill köpa det. Den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna ser tydligen detta som ett problem. Precis som de ser det som ett problem att satsa på ökad produktion av ekologisk mat i Sverige trots ökad efterfrågan hos konsumenterna. .

TALMAN
Som konsument ska du kunna känna dig trygg med att certifieringens krav är uppfyllda. Som svensk ska du känna dig trygg med att värdefulla skogar skyddas. Staten har sedan 90-talet hjälpt de privata skogsägarna med inventering och registrering. Men i brist på medel finns det mycket kvar att göra. Regeringen kommer därför att ge skogsstyrelsen i uppdrag att göra en rikstäckande inventering.

Miljöpartiet tycker också att skogsägare med mycket nyckelbiotoper på sina marker ska ha rätt till ersättning oavsett om de är certifierade eller inte. Regeringen har därför anslagit 250 miljoner extra per år till detta under 10 år. 

TALMAN

Att skydda nyckelbiotoper är en form av skogsskydd. En del görs frivilligt, genom certifieringen, en del genom biotopskydd i samarbete med skogsstyrelsen. Naturvårdsavtal, naturskyddsområden, Nationalparker och Natura 2000 är andra skyddsformer som finns idag. Riksdagens mål, som togs under alliansregeringen, är att 20 procent av den produktiva skogen ska skyddas. Det grundar sig i den strategiska plan, Nagoya-protokollet, som antogs 2010 inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald.

Vi har en bit kvar att gå. Enligt våra myndigheter har endast knappt 5 procent av den produktiva skogsmarken lagstadgat skydd. Skyddet är dessutom mycket ojämnt fördelat. Stora arealer av barrskogar är skyddade nära fjällkedjan medan cirka två procent är skyddade i övriga Sverige.

Under alliansregeringen beslutade riksdagen om ett etappmål för skogsskydd. Det formella skyddet av skogsmark ska öka med ca 150 000 ha skogsmark och skogsbrukets frivilliga avsättningar med 200 000 hektar till år 2020. Inget av de målen kommer att uppnås med dagens skyddstakt.

När det gäller det formella skyddet så återstår fortfarande ca 90 000 ha. Det är två år kvar. Takten måste alltså öka. Regeringen har därför anslagit mer pengar till skogsskydd, dubbelt så mycket pengar som under alliansregeringen.

Alliansregeringens problem då och alliansens nu är att man, trots att man beslutat utöka skogsskyddet, inte är beredd att ersätta skogsägarna. När Miljöpartiet och Socialdemokraterna tog över regeringsmakten stod skogsägare i kö för att få ersättning. I många fall i flera år hade de stått där. Nu håller den kön på att betas av, skogsägarna får sina ersättningar och skyddstakten har ökat. Det är inte fler skyddsformer, som de borgerliga partierna i det här betänkandet föreslår, vi behöver. Det är ordentligt med pengar till de skyddsformer som finns idag som behövs.

Men, TALMAN

att skydda skog räcker inte för att uppfylla nationella och internationella miljömål – en omställning till ett hållbart brukande av skogsmarken är också nödvändig. Genom Nagoya-protokollet har Sverige förbundit sig att, förutom att skydda 17 procent av biologisk värdefull och representativa skogsområden, senast 2020 förvalta områden som används till skogsbruk hållbart så att bevarande av biologisk mångfald garanteras. Det handlar alltså inte bara om att lämna orörda områden utan att också att sköta den skog som brukas på andra sätt.

Trakthyggesbruket har tillämpats i Sverige i stor skala sedan 1950-talet och har inneburit omvälvande förändringar av det svenska skogslandskapet. Skogar med olika slags träd i åldrar har ersatts med planteringar av likåldriga träd

Miljöpartiet vill se brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved. Hyggesfria skogsbruksmetoder bör främjas då de har stora fördelar för biologisk mångfald, friluftslivet, turismen, rennäringen och kulturmiljövärden.

Intresset för hyggesfritt skogsbruk växer, det är glädjande. Men samtidigt är det fortfarande en mycket liten del, bara några procent, av den produktiva skogsmarken som sköts med hyggesfria skogsbruksmetoder.

Regeringen har därför fördubblat Skogsstyrelsens anslag för rådgivning om hyggesfria brukningsmetoder. Miljöpartiet tycker också att de skogsägare som vill ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk borde kunna få ett omställningsstöd. Precis som det idag går att få stöd till omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk.

Miljöpartiet anser oxå att staten bör vara ett föredöme i sitt skogsbruk. Därför har Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk fått i uppdrag att mer bruka sina skogar med hyggesfria metoder. Miljöpartiet anser att även Sveaskog bör få ett förnyat uppdrag och ett sänkt avkastningskrav. Sveaskog är Sveriges största skogsägare och borde gå i bräschen både när det gäller skydd och hållbart skogsbruk. Om detta har vi tidigare debatterat här i riksdagen.

Med den passningen till ansvariga på/ och för Sveaskog sätter jag punkt.

Tack TALMAN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fossilfritt stål – besök på SSAB

En stor del av Sveriges koldioxidutsläpp kommer från stålindustrin. Det beror på de s k processrelaterade utsläppen. När man omvandlar järnmalmen till stål använder man kol för att få bort syret från malmen. Och får då koldioxid som slutprodukt

Men sedan några år tillbaka finns det en annan teknik där man med använder vätgas istället och får vatten som slutprodukt.

Det här ”Hybrit-projektet” har jag följt sedan jag satt i Miljömålsberedningen och SSAB, LKAB och Vattenfall berättade att man trodde på  den nya tekniken. Deras utspel spelade en stor roll för oss när vi skulle formulera det klimatpolitiska ramverket med utsläppsmålen eftersom stålindustrins utsläpp var en svår nöt att knäcka.

Under en dag fick jag nu möjlighet att lära mer och höra om planerna vid ett besök på SSAB:s stålverk i Oxelösund. Tomas Hörnfeldt och hans kollegor visade mig och min kollega Lorentz Tovatt stålverket och vi hade intressanta diskussioner om vad den nya tekniken kommer att innebära. Om det ökade behovet av el. Och hur mycket det statliga stödet, genom det s k ”Industriklivet”, har betytt för att kunna komma vidare.

 Vårt besök uppmärksammades i en artikel i Södermanlands Nyheter

Debattartikel i SN från lokala och regionala miljöpartister

 

Kvinnor, fred och säkerhetsrådet – i FN

Innan vi fick fri abort i Sverige 1975 åkte många svenska kvinnor till Polen för att få fri och gratis abort. Idag är abort förbjuden i Polen och det är dags för oss att hjälpa våra polska medsystrar. Om detta skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitiske talesperson Janine Alm Ericson på  Aftonbladets debattsida i veckan .

Kampen för kvinnors rättigheter går kräftgång världen över. Det har blivit än mer tydligt för mig efter två veckor i FN-kvarteren i New York. Jag fick förmånen att representera MP i den grupp svenska riksdagsledamöter som deltog i FN:s kvinnokommissions årliga möte. Syftet med vårt besök var också att studera FN-organisation. Vi deltog bland annat i säkerhetsrådets möten, träffade olika FN-organisationer och de som arbetar på de olika ländernas FN-ambassader med allt ifrån FN:s fredsbevarande styrkor till mänskliga rättigheter.

Jag, som har deltagit i flera av FN:s klimatmöten, kände igen upplägget för kvinnokommissionens möte. Det startade med ett högnivåmöte med ministrar och statssekreterare som i FN:s generalförsamling höll korta anföranden där de berättade om sina länders arbete och politik för kvinnors villkor. Årets fokus var flickor och kvinnor som bor på landsbygden.

Parallellt med detta förhandlades en resolution där världens länder gemensamt skulle komma överens om problemen och lösningarna. I konsensus, till minsta kommatecken, för det är så det går till i FN.

Det var lärorikt, spännande och skrämmande att följa slutförhandlingen i slutet av andra veckan. Det blev tydligt vilka länder i världen som, tillsammans med Sverige och andra nordiska länder, t ex Kanada och Dominikanska republiken, står upp för jämställdheten. Och vilka andra t ex Kina, Ryssland, och Arabstaterna som inte gör det. Länder som inte vill ha med skrivningar om våld i nära relationer, könsstympning och tonårsgraviditeter. Att katolska kyrkan genom sin representant från Vatikanstaten har stort inflytande blev för mig också tydligt. Och irriterande…

Under de två veckorna pågick också en mängd seminarier i FN-huset. Jag besökte bland annat ett om våld mot kvinnor inom politiken. En fullknökad sal med kvinnor som fick ta del av en ny rapport, gjord av den internationella organisationen för parlamentariker, IPU, som visar vad vanligt det är med hot och våld mot kvinnliga parlamentariker. Så många som 44, 4 procent har t ex blivit hotade med misshandel, död, våldtäkt eller kidnappning. Det var starkt att efter detta få höra spontana vittnesmål från flera kvinnor i salen. Bland annat en parlamentariker från Kenya som berättade om hur hon trakasserats och hotats av sina politiska motståndare och hur hennes dotter bönat henne om att sluta som politiker innan hon blev dödad.


Sverige och de nordiska länderna var populära på FN-mötet. Och våra seminarier fylldes med kvinnor från hela världen som vill lära och hämta inspiration från vårt jämställdhetsarbete. Efter höstens MeToo-debatt i Sverige kändes det bra att bli påmind om detta. Men det gäller att hålla i – inga segrar är för evigt. Vilket ju inte minst abortdiskussionen i Polen har visat.

Just abort och preventivmedel är för många länder, nu också USA, väldigt känsligt. Det har UNFPA, FN:s utvecklingsfond fått erfara. Vi besökte dem i deras högkvarter i New York. Det var ett starkt möte som väckte många tankar på mödraskap och kvinnors rätt till sina kroppar.

Ett plastunderlägg att föda på, som skydd mot jord och bakterier, och en filt. Det kan vara räddningen för en kvinna och ett nyfött barn på flykt undan krig, våld och naturkatastrofer. UNFPA arbetar mot mödradödlighet och kvinnlig könsstympning och med familjeplanering. Deras mål är att alla graviditeter ska vara önskade och säkra till 2030.
Det behöver göras mycket för att målet ska nås och de behöver allt stöd de kan få. Att Trump över en natt bestämde sig att dra bort det stora bidraget från USA kunde fått allvarliga konsekvenser. Men Sverige och andra länder har klivit in och fyllt på med medel med mottot ”shedecides” och vi fick ta emot många tack från UNFPA-medarbetarna.

Mordförsöket på den ryska dubbelspionen och hans dotter var på dagordningen i säkerhetsrådet när vi var där och satt på första parkett. Ett otäckt attentat med ett förbjudet kemvapen som sedan dess har fått stora politiska konsekvenser med utvisade ryska diplomater från många länder. Stämningen var tuff, tonen rå och odiplomatisk när det diskuterades i rådet. Det har inte varit så dålig stämning i säkerhetsrådet sedan Kalla krigets dagar fick vi lära oss och det är ett oroande tecken.

Även den brutna vapenvilan i Syrien var uppe flera gånger. Resolutionen om en 30 dagars vapenvila för att kunna undsätta civila togs fram av Sverige och Kuwait och gick överraskande igenom säkerhetsrådet utan att Ryssland la in sitt veto. Men den har inte respekterats och även här haglade anklagelserna över bordet.

Det är lätt att misströsta att vi någonsin kommer att uppnå det som var syftet när världens länder bildades FN. En värld i fred, en värld utan vapen. Det sista seminariet jag deltog i som representant för Sveriges riksdag, tillsammans med Kalle Olsson (S), var en diskussion om den roll vi som parlamentariker har för att minska antalen handeldvapen i världen. I panelen deltog Clara Rojas, som satt fången hos Falk-gerillan i Colombia i sex år tillsammans med den gröna politikern och aktivisten Ingrid Betancourt. Clara är idag parlamentariker i Columbia och arbetar för att skärpa vapenlagarna i landet parallellt med den fredsprocess som nu pågår i landet.

Att prata med Clara var inspirerande och hoppingivande. Orkar hon fortsätta att tro på fred och arbeta för att få bort vapen  så varför skulle inte jag orka?

Och vi är många som vill har bort vapnen. Min sista dag i New York gick jag med i March For Our Lives, det största demonstrationståg jag någonsin gått med i. Över hela USA arrangerade ungdomar mascher för ändrade vapenlagar. I New York var vi 175 000, i Washington en halv miljon. En fantastisk upplevelse med så många kloka, engagerade amerikanare i alla åldrar. Det var rätt avslutning på två fantastiska veckor!

 

Naturvård och biologisk mångfald – riksdagsdebatt

Idag har Miljö- och jordbruksutskottet haft debatt om två viktiga betänkanden – Naturvård och områdesskydd och Biologisk mångfald. Nedan kan du läsa mitt inledningsanförande. Och här kan du se hela debatten.

TALMAN

Vi debatterar idag Naturvård, områdesskydd och biologisk mångfald. För Miljöpartiet handlar det om att värna alla de växter och djur som idag finns i vår natur. Om att skydda värdefull natur samtidigt som den ska vara tillgänglig för oss alla att vistas i. Och om att på många andra sätt arbeta mot utrotningen av växter och djur.

Detta är också något som en stor majoritet av svenska folket tycker är viktigt. Det finns ett mycket starkt stöd för skydd av natur. 80% av tillfrågade i en ny undersökning av Naturvårdsverket instämmer helt i att det är viktigt att skydda natur.

Och, ännu fler, 85 procent av oss, vill vistas i naturen.

Men att naturen är viktigt för svenska folket avspeglar sig dåligt i de motioner som företrädare från de borgerliga partierna lämnades in i höstas och som vi nu behandlar. Det är motioner som handlar väldigt mycket om att sluta skydda värdefull natur. Om att fler utrotningshotade djur borde skjutas. Och om att svenska folkets möjligheter att vistas i naturen bör begränsas.

TALMAN

Idag är tillståndet för många arter akut. Vi befinner oss i ett massutdöende av arter. Det är den enda massutrotningen som ägt rum under människan tid på jorden och som orsakas av oss. Vår population och framförallt vår livsstil tar allt mer plats på jorden och minskar andra arters utrymme. Framförallt är ohållbart skogs- och jordbruk samt överfiske akuta hot, men vi förstör också andra arters livsmiljöer genom utsläpp av föroreningar och spridning av invarsiva arter. Även klimatförändringar börjar bli en orsak till artutrotning.

Nu kanske någon tänker:

Vad spelar det för roll om det försvinner växt och och djurarter? Vad är det för problem med att lavar och mossor försvinner i skogen? Hackspettar och lavskrikor? Bin och humlor ?

Ja, svaret är ju att förutom den etiska aspekten – andra djur och växter har också rätt att leva på vår jord – Så är vi som människor beroende av att ekosystemen fungerar. De ger oss mat, friskt vatten, luft etc. Och vi vet inte vad som händer när en art försvinner. Eftersom flygdebatten är het just nu kan jag ju dra liknelsen med ett Flygplan. Det kan i för sig gå bra att plocka bort en skruv här, en mutter där, och en annan del där, men om man fortsätter att plocka bort olika smådelar utan att veta vilken betydelse de har för helheten, så får det förr eller senare väldigt allvarliga följder.

En sådan mycket allvarlig följd som vi nu ser är förlusten av insekter i naturen och jordbrukslandskapet. I höstas nåddes vi av en oroväckande rapport från Tyskland. Där har forskare studerat förekomster av insekter i några områden. De har kommit fram till att mängden insekter minskat med 80 procent på knappt 30 år. Det är skrämmande. Insekternas har en oumbärliga roll i naturen kring oss. Till exempel utför de ett viktigt arbete med pollinering av många grödor, som sedan blir vår mat.

Förlusten av biologisk mångfald är ett av de absolut allvarligaste och akuta miljöhoten. Det är något som Miljöpartiet tar på stort allvar.

TALMAN

Naturvård och områdesskydd har en lång historia i vårt land. Sverige var det första landet i Europa att inrätta nationalparker, när riksdagen den 24 maj 1909 avsatte mark till nio parker.

Idag har vi 29 nationalparker. Den senaste invigdes 2009, för snart tio år sedan, då Kosterhavet blev Sveriges första marina nationalpark.

Och strax ska vi i den här kammaren besluta om den 30:e nationalparken – Åsnen- i Alvesta och Tingsryds kommuner som kommer att invigas den 25 maj.

Det är mer natur som skyddas med denna regering än med alliansregeringen. Vid årsskiftet 2016-2017 fanns det totalt 4 213 statliga naturreservat i Sverige, 272 stycken av dem kom till under 2016. Det var nästan dubbelt så många som året innan.

Regeringen har kraftigt ökat anslaget för skydd av värdefull natur.. I år ligger det på 1, 4 miljard. Det är en ökning med 75 procent jmf med 2014 (800-1,4). Och anslaget för biotop och naturvårdsavtal och andra natur- och kulturmiljöåtgärder som finns på skogsstyrelsen har fördubblats under mandatperioden. (285 – 580). Många markägare som under flera år har stått i kö för att få ersättning har nu fått det.

TALMAN

Eftersom 80 procent av svenska folket tycker det är viktigt med skydd av värdefull natur, inte minst skogsskydd, så skulle man kunna tro att regeringens satsningar skulle få beröm av den borgerliga oppositionen. Men icke sa nicke.

De borgerliga tidningarna runt om i landet fylls idag av märkliga ledare och debattartiklar. Alla med samma absurda påståenden; Miljöpartiet styr skogspolitiken, hotar äganderätten och vill konfiskera skog utan ersättning till skogsägarna.

De här artiklarna är ofta skrivna av företrädare för borgerliga partier, ofta centerpartister, en del av skribenterna deltar i dagens debatt. Men jag måste säga att ni verkar lida av dåligt minne. För ni verkar helt ha glömt bort att det var under alliansregeringen, under miljöminister centerpartisten Lena Ek, som beslutet att 20 procent att Sveriges natur ska skyddas togs. Det var också alliansregeringen som 2014 för Riksdagen lade fram de nya etappmål för skydd av skog som innebär att det formella skogsskyddet ska öka med 150 000 hektar nedan gränsen för fjällnära skog till år 2020. Då togs även målet att de frivilliga avsättningarna skulle ökas med 200 000 ha till 2020.

90 000 hektar av det formella skyddet återstår. Det är bara två år kvar. Vår regering har därför, som jag nyss redogjorde för, ökat anslagen kraftigt. För att uppnå riksdagens mål. Fattade under alliansregeringen.

Samtliga allianspartier och SD stryker i sina skuggbudgetar kraftigt i anslagen med ersättning till skogsägare. Hur de har tänkt sig att målen ska uppnås, är för mig en gåta. Kanske genom att konfiskera skogen utan ersättning?

TALMAN

Något som också är viktigt när det gäller att gynna biologiskt mångfald är att värna strandskyddet. Stränderna är många arters barnkammare tillika livsviktiga vattenhål för många djur. Det finns även flera andra anledningar till att freda stränderna – jag har förut vid flera tillfällen i den här kammaren redogjort för dem – det handlar bland annat om jämlikhet – om allas rätt att vistas på stränderna. Och också om klimatanpassning – att inte bygga där det finns risk för översvämningar och ras.

Även vårt strandskydd har en lång historia där vi sedan andra världskriget varit överens om att fredade stränder är bra för folkhälsan, friluftslivet, jämlikheten och den biologiska mångfalden. Överens i alla fall till fram till slutet av förra seklet då parti efter parti har sällat sig i privatiseringskören även på detta område.

Miljöpartier sätter den biologiska mångfalden, allas människor rätt att vistas i naturen, friluftslivet och klimatanpassningen främst. Vi står upp för strandskyddet när andra partier sviker.

TALMAN

Avslutningsvis ska jag säga några ord om vargen. Min partikamrat Jan Lindholm tar i sin motion i det här betänkandet upp en viktig fråga – tjuvjakten på varg.

Ska vi få en frisk vargstam är det viktiga att de vargar som kommer invandrade till vårt land får leva och fortplanta sig. Alltför många vargar med nytt friskt blod har fallit offer för tjuvjägarnas kulor.

Så mycket som varannan av de vargar som dör, dör av illegal jakt, menar vargexperten Håkan Sand. Sand arbetar som projektledare inom vargforskningsprojektet Skandulv. Och han menar att det troligen är fler vargar som blir skjutna nu jämfört med i början av 2000-talet.

Jag ser det som ett stort misslyckande för den nya rovdjurspolitiken och införandet av licensjakten på varg. Ett viktigt syfte med den ju var att vi skulle få en ökad acceptans i jägarkåren för vargen. Här har både politiken och jägarförbunden en läxa att göra.

Något som också är viktigt är att de regionala viltförvaltningsdelegation är demokratiskt sammansatta. Delegationerna beslutar ju om de övergripande riktlinjerna för viltförvaltningen och för licens- och skyddsjakten på rovdjur.

Jag tycker det är bra att regeringen har gjort en utvärdering av viltvårdsdelegationerna. Som ju visade att så inte var fallet. Monika Haider tog upp detta i sitt anförande. 61 procent av ledamöterna i de tidigare delegationerna identifierar sig som jägare. I befolkningen i allmänhet utgör samma grupp 3 procent.

Regeringens beslut att ändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och de lokala natur- och ekoturismföretagen av en ledamot är ett steg i rätt riktning för att en mer balanserad representation i delegationerna. För att få en regionalt förankrad rovdjursförvaltning som speglar hela lokalsamhället måste alla relevanta intressen vara representerade.

Jag vill därför yrka bifall vår reservation om utvärdering av viltvårdsförvaltningarna, reservation 4 i betänkandet om biologisk mångfald. I övrigt bifall till de båda betänkandena.

 


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop