Anders Tallgren

Idrottens mål och nytta

Det närmar sig riksidrottsmötet i Karlstad (RIM 19-21 maj). En fråga som säkert kommer att diskuteras och ventileras är kulturutskottets färska, 225-sidiga, rapport med titeln: Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar. Den betonar inledningsvis idrottens viktiga insatser för folkhälsa, gemenskap och engagemang. Att det är ett fantastiskt arbete som utförs av 650 000 ideella ledare i 20 000 föreningar med 3,2 miljoner medlemmar. Sedan fokuserar man mer specifikt på de mål som riksdagen fastställde 2009:

”Mål och syfte med statsbidraget är bl.a. att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa samt att stödja en fri och självständig idrottsrörelse. Statsbidraget för barn och ungdomar ska vidare enligt riksdagens beslut lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv.”

I rapporten framträder en bild av minskande aktivitet bland barn och ungdomar, att flickor med utländsk bakgrund idrottar betydligt mindre än pojkar med utländsk bakgrund, att det saknas rutiner för hur barnkonventionen ska tillämpas och att det förekommer kränkningar och övergrepp inom idrotten. Som slutsats konstateras att det behövs en översyn av stödet till idrotten och att fler områden behöver beaktas för att bidrag ska erhållas.

 

Det är förstås allvarligt att idrotten inte uppnår alla mål som riksdagen fastställt men samtidigt måste man vara medveten om att det mesta ovan är inget som bara idrottsrörelsen ansvarar för. Det finns strukturella förklaringar till att dagens barn och ungdomar rör mindre på sig än tidigare generationer eller att flickor med utländsk bakgrund idrottar mindre än pojkar med utländsk bakgrund. Varje kränkning eller övergrepp inom idrotten är fullständigt oacceptabel men det är inte bara en fråga för idrotten utan en bredare samhällsfråga. Det är inte enkelt att diskutera barnkonventionens alla 54 artiklar när man saknar tränare till nästa veckas pass eller personal till kiosken i helgen. Idrotten tar ett gigantiskt ansvar, huvudsakligen ideellt, och man kan undra hur det skulle se ut med barn och ungdomars fysiska aktivitet och idrottandet hos flickor med utländsk bakgrund om vi inte hade alla dessa ledare eller avsatte dessa offentliga bidrag till verksamheten.

Det ska ställas hårda krav på idrotten för de bidrag som erhålls av stat och kommun men då bör även utvärderingen omfatta fler parametrar. Samhällsnytta baserad på ideellt arbete är svårt att beräkna och utvärdera men det gör inte att vi kan bortse ifrån det vid en samlad bedömning av idrottens måluppfyllelse. I så fall är det kanske läge att se över och komplettera målen snarare än kraven och bidragsvillkoren. Och när det gäller frågan om ökad fysisk aktivitet hos alla barn och ungdomar så kan ju riksdagen med ett knapptryck öka antalet idrottstimmar i skolan!

Läs hela rapporten här:

https://data.riksdagen.se/fil/1EEAB15F-A985-4FB6-9A46-67FA84D3CFDC

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Rikedom 25 Jul
Desktop