| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Okt | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Dags att summera söndagen, som började med bananpannkakor och slutade med 16 kilometers löpning. De första elva hade jag sällskap, sen var det bara Spotify och jag. Avrundar nu med pizza – och godis som ingen orkade äta upp igår – framför Solsidan, Hellenius hörna och Ont blod. Älskar soffläget!
Det verkar som om den där höstidyllen med sol och blått, gult och orange i ett enda virrvarr är över för nu. Istället verkar vi nu ha det sedvanliga höstrusket framför, där färgen på modet aldrig blir något annat än grått, grått och grått.
Känner dock fortfarande att löpning funkar i de flesta väder – vilket är tur, då det är det bästa sättet att pigga upp sig - och igår kväll travade jag en mil i en knapp handfull plusgrader och strilande regn, i det orangetonade ljuset från gatlyktorna och med åttiotalsdängor i lurarna. En skön uppladdning inför den avrundning på helgen som väntade väl hemma igen; senaste avsnittet av ”Solsidan” och resterna av lördagens godispåse, med de genomsura löpardojjorna på tork i hallen.
Inte heller denna dag ser ut att bli något annat än mörk och regning. Bara att tända ljus och leka kvällsmys hela dagen. Då jag har en intensiv pluggperiod hela hösten så kommer inomhusvädret ändå ganska lägligt. Har haft en lång läsperiod de senaste veckorna, men nu är det äntligen dags för massproduktion av (mer eller mindre) genomtänkta tecken.
Är lite ur gängorna idag, med en lite molande visdomstand (den vaknar till då och då, fulingen) och en potentiell förkylning på lut. Åkte därför till affären och lastade bilen full med vitaminer i diverse former och utföranden – och en kaka mörk choklad med citron och ingefära (älskar att intala mig själv att den är en bättre medicin än de receptfria produkterna i apotekshyllan!).
Åtgärd nummer två var en löptur, brukar vara skönt att springa ifrån bacillerna; vädra och släppa in lite ny, frisk luft i systemet. Hösten är onekligen den bästa årstiden för löpning och nästan alla varianter är lika bra…
- dagtid i solsken (vilket är allra bäst på hösten!) längs med skogsstigar bland gula träd, där man får vakta lite på stegen emellanåt för att inte snava när träden försöker lägga krokben för en med sina hala rötter.
- grusvägar mitt ute ingenstans, där luften är lite fuktig och allt luktar våt jord. Helst ska gruset ha nötts bort så man i praktiken springer på hårt packad lera.
- kvällstid längs asfalterade cykelvägar och gångbanor inne bland bostadsområdena där man smälter in i mörkret och iakttar utan att iakttas (reflexväst på dock, det är nämligen rätt skönt att kliva ur symbiosen med mörkret vid bilmöten).
- när temperaturen sjunker, frosten ligger på marken och stjärnorna syns poppar fram en efter en över huvudet på en, alltmedan kilometrarna tickar på. Utandningen ska stå som vit rök runt ansiktet och inandningen kännas som överkonsumtion av Vicks blå.
- regn är också ett finfint löparväder – den enda nackdelen är orosmomentet kring hur länge man egentligen vågar vara ute utan att riskera att bästa träningskompisen iPhonen (som håller räkningen på såväl tid, fart och distans samtidigt som hen underhåller med musik och podcasts) blir alldeles uppäten av vätan.
Lysande. Inser nu att jag gjort det fullkomligt omöjligt för mig själv att backa ur framtida pass med hänvisning till just dåligt väder.
Det är sådana här dagar vi som säger oss gilla hösten kan slå oss lite självgott för bröstet. Blå himmel, gula löv, hög och krispig senseptemberluft och så mycket solsken att dammkornen dansar av lycka inomhus. Idag har jag varit på universitetet och informerat personalvetarna inför deras val av inriktning; försökt värva dem till den goda sidan, gå mot ljuset – det vill säga hus 3 och socialpsykologin. Därefter rakt ut i skogen och sju kilometer löpning längs bitvis lite sliriga stigar. Nedjoggen genomfördes sedan med en påse med kantareller i näven. Har spanat på dem under varje löptur senaste veckan, sett hur de antagit rent fantabulösa proportioner och lockat och pockat som stora trumpeter nere i diket, och idag åkte plastpåsen med i fickan.
Nu: dags att göra fredag.
Så skönt att bara sitta i soffan med kaffekoppen och känna hur man blir tyngre och tyngre på dynan och sjunker djupare och djupare ned… Zzzzzzz…
Dagen inleddes med riktigt shoppingväder, vilket passade fint då dagens planer stavades Ikea-utflykt med Anna och minstingen. Själv låg jag ganska lågt med inköpen i själva varuhuset, men man skulle kunna säga att jag tog igen det på andra sidan kassorna, på matavdelningen. Ikeas chips, alltså – fina grejer! Tog tillfället i akt att bunkra för en regnig dag…
När vi hämtat storpojkarna på dagis och de släppt av mig här hemma var det slut på det till en början så typiska Ikea-vädret och solen värmde både asfalt och …grus? På med träningskläderna och upp på cykeln för en löptur ute i skogen. Svettigt med en hel del uppförslut och stundom svidande mjölksyra i benen på en improviserad femkilometersslinga.
Sedan: lyxig och välförtjänt fika. Nu är jag sugen på en en liten podcast-promenad innan jag ger mig i kast med plugg och datorjobb.
Sovmorgon och sen iväg på cykeln för fem kilometers jogg och ett knippe (mjölk)syrliga backintervaller. Nu kaffe och banan. Hade gärna tagit lite kaka och vispgrädde, men kladdkakan jag bakade för att bjuda Anna och barnen på när de hälsade på mig igår blev inte särskilt långlivad i kylen – och nej, det ska jag inte skylla på Anna och barnen, det är bara så vi jobbar i det här hushållet.
Säsongens smak.
Helgen hittills.
Fredagsmyset inleddes för vår del med tre timmar på tennisbanorna. Ganska grått och vått, men ändå rätt skönt att få frisk luft på köpet när man jobbar. Äsch, vem försöker jag lura? Klart vi vill ha sol och massor med plusgrader när vi glider runt på gruset!
Väl hemma och inne i värmen igen tog vi revansch på vädret med lite sommarmat på tallriken. Fläskkarré, rotfruktsgratäng och gnisslande halloumiost. Så mätta blev vi att Ben&Jerry-byttan fick ligga orörd i frysfacket. Jag vet! Hur ofta dissar man en B&J?!
Sedan blev det lördag och dags att åka på fyraårskalas. Med åkte två par Nike-dojjor i storlek 26, inslagna i ut-och-in-vänt julpapper.Tennisskor. Ett par svarta med lysgröna detaljer och ett par vita med rosa lack. Nu har killarna något att matcha sina små Head-racketar med nästa gång vi spelar tennis!
När det var färdigkalasat tog jag en promenad till mamma och pappa och kalasade vidare på lite småplock. Sedan hem och slut på lördagen.
I morse vaknade jag tidigt av solskenet som inte brydde sig om att ringa på dörren utan helt ohämmat trängde in genom alla fönster och rullgardinsglipor och fyllde hela lägenheten, och innan programledarna för Nyhetsmorgon ens hunnit lämna sminket så satt jag i soffan med morgonkoppen. Med en så pigg start fanns ju bara ett alternativ och det blev mycket riktig cykeln upp till motionsspåret, fem kilometers jogg och några avslutande backintervaller. Nu är jag alltså nysprungen och nyduschad, men allt annat än nyvaken. Påtåren har också slunkit ner och kaffet smakade minsann ännu godare nu med några kilometer i benen.
Påsken har förflutit utan större incidenter. Sockerintaget har stigit som sig bör men dock inte avvikit alltför drastiskt från den normala kurvan - här i hushållet håller vi oss ju på en stadig och relativt hög nivå även till vardags…
För övrigt har jag ont i iliopsoas. Ja, höftböjaren alltså. Ville bara imponera och slänga mig med lite latin. Känt av den ett tag men kutat på i alla fall, men igår på morgonjoggen kände jag att det nog är dags att tänka om lite. Vila och träna något annat några dagar. Därför ligger jag numera platt på en matta och ser kaxig ut istället.
Spinningcykeln kändes riktigt bra och mjukade liksom upp det stela partiet, kändes det som. Utfallsstegen och bencurlsen kan dock ha gjort rehabiliteringen ogjord, vad vet jag. Det ger sig. Come what may i bästa Moulin Rouge-anda.
Det var något motvilligt jag stack ut för en löprunda tidigare ikväll. Jag hade en löjligt motig vecka förra veckan, där jag höll mig till fyra kortpass med de modesta sträckorna 6, 3, 4 respektive 5 kilometer. Var helt förbi som fysisk varelse under var och en av de där flåsiga kilometrarna som jag såhär i efterhand helst vill glömma och dra ett tjockt streck över i träningskalendern. Förstod inte riktigt vad den stora och plötsliga tröttheten kom sig av.
Gissa då hur skönt det var när jag idag gick ut för att ta en femkilometersrunda men hade en så bra känsla i kroppen att jag lät den dubbla sträckan och löpa milen ut med pigg kropp och andningsapparat hela vägen - bortsett från träningsvärken jag drog på mig i Bygget igår, men den räknas knappt.
Skönt att vara tillbaka i normalform, hursomhelst!
Den här veckan kör jag ett annat upplägg på mina träningspass och kör endast lite kortare rundor. Omväxling förnöjer, sägs det, och det långsiktiga målet är förstås att förbättra medelhastigheten på såväl långpass som kortare sträckor. I måndags bokstavligen mördade jag benen under en sex kilometers kvällsrunda, påskyndad av tevetablån därhemma. Igår vilade jag trötta ben och idag startade dagen med ett minipass, tillika skogspremiär, tillsammans med Andreas. Distansen var ynka tre kilometer, men startfarten var klart utanför min bekvämlighetszon så svetten sprutade generöst och ibland får man faktiskt låta kvalitet gå före kvantitet.
Nu har jag landat hemma med en efterlängtad kopp kaffe (okej, jag är i skrivande stund inne på kopp nummer två). Jag är nyduschad och träningskläderna snurrar i maskinen nere i tvättstugan. Nu en stund queerstudier, sedan lunch och jobb!
