| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Okt | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Fick ett litet ryck efter frukosten i morse och gav köket ett facelift. Satte grunden med en alldeles tulpantokig tapet och fyllde sedan på med nya köksskåp, rejäla arbetsytor, blingade ljuskronor och nya, fräscha vitvaror.
Eller så har jag varit på Ikea och fotat ett av visningsrummen.
(varning för rätt svar längre ned)
Men vad är det här för krumelurer på kakfatet? Har en spindel gått lös i köket med alla sina spretiga ben?
Men det är ju Lidköpings tennishall, avbildad i chokladglasyr av Emil. Ser ni väl! När man inte har papper och penna…
Morgonen och förmiddagen tillbringades såhär - kikandes över datorskärmen i universitetets mobila datasal. Kaffe, clementiner och statistik. Koffeinet är ofta en bra läxhjälp, men efter två muggar och med en halvimme kvar av lektionen blev det plågsamt påtagligt hur dålig kombinationen för mycket kaffe och viktiga föreläsningar är. Tillslut, när kissnödigheten gått så långt att jag kände hur benen nästan domnade bort på mig, var jag tvungen att ge upp och med tio minuter kvar av lektionen galoppera nedför korridoren mot toaletterna.
Nu - efter några timmars ledighet med shoppingtur, lunch och långpromenad – ska jag köra ett hemmapass inför tentan nästa vecka. Nu i hemmets trygga vrå med toaletten betydligt närmare till hands.
Skrattar lite bakom tröjärmen åt att Malou von Siwers refererar till Nyamko Sabunis medverkan i Svenska Kalenderflickorna 2012 som ett utvik.
Bilden ser ni nedan.
Man får ju verkligen hoppas att denna bild – detta utvik - inte kommer arbetsgivarens kännedom, då är nog ministern rökt…
Foto: Bingo Rimér
Hoppsan Kerstin, busschauffören sålde mig en vuxenbiljett utan att skeptiskt fråga om jag verkligen ska betala fullpris och inte är ungdom – eller rentav skolungdom egentligen. Och det hände en gång förra veckan också! Annars blir jag alltid ifrågasatt av skeptiska konduktörer och chaufförer son uppenbarligen tycker jag ser ut att vara sådär tio år yngre än jag egentligen är. Så nu undrar jag: vad har hänt den senaste veckan? Att – två av kanske tio gånger senaste veckan – faktiskt passera som vuxen utan höjda ögonbryn och prisförvirring – det måste väl betyda att något drastiskt hänt med mitt utseende? Vilka ålderstecken är det som ploppat upp och som nu stödjer min så ofta ifrågasatta strävan att lösa vuxenbiljett på kollektivtrafiken? Emotser med spänning spegeln på skoltoaletten!
Deppa inte ihop – bakelser kan man äta året om!
Min förväntning på hösten…
Jag ska läsa all min kurslitteratur i god tid, och den ska vara både fängslande och välskriven och jag kommer att tillgodogöra mig varje gnutta kunskap. Denna kunskap kommer naturligtvis att intas i solen med en kopp kopp kaffe med perfekt temperatur och den bästa avvägningen mellan kaffe och mjölk.
… och hur det egentligen blir…
Jag sista minuten-pluggar och panikskummar litteraturen eftersom jag inte alls höll det där tidsschemat som från början ruvade någonstans i bakhuvudet på mig. Kaffet jag dricker har återigen svalnat till fisljummen temperatur efter sisådär tredje upphettningen i micron.
Min förväntning på hösten…
Jag tänker att jag ska ha min fina skinnportfölj från Grekland som skolväska, den ska liksom vara den där detaljen som öppnar upp vägen till mina egna stairways to style-heaven. Istället för jacka så knatar jag runt i min oversizade kavaj.
… och hur det egentligen blir…
Min fina skinnväska har – som vanligt – lite för lång rem och alldeles för många spännen för att jag ska orka använda den. Och det blir naturligtvis novemberfuktigt alternativt smällkallt så fort att jag aldrig ens hinner använda den där kavajen.
Min förväntning på hösten…
Himlen ska vara blå, solen sällskapssjuk och luften frisk och krispig. Allt ska vara sådär vykortsperfekt med höstig färgpalett i trädkronorna och marken täckt av löv som frasar mot skorna när man banar sig väg genom dem.
… och hur det egentligen blir…
Det regnar och blåser och den enda färgpalett som syns till består av åttio nyanser av grått och murrigt brunt. Visst finns det löv på marken, men de är blöta och fastnar därför som klistermärken - utan fras - på skorna och hamnar sedan på hallgolvet som en trist påminnelse om sommaren som försvann.
Här kommer förövrigt tredje och (i nuläget) sista strippen om Egoboost-redaktionen, starring Blondinbella, Hanapee och Josefin Knave!
Stripparna #1 och #2 hittar ni här och här!
På promenad med Andreas treåriga brorsöner tidigare idag: O och E använder sina ihopfällda paraplyn till att rita upp streck i gruset på vägen framför sig.
”Vi röjer”, konstaterar O förnöjt.
”Jaa… och igår var vi med mamma och pappa på puben och röjde”, svarar jag.
O: ”Vad hade ni för röjsåg då?”
Jag vet inte vart denna dag tagit vägen. Det känns som att det börjar bli dags för förmiddagskaffe, men hoppsan – klockan börjar visst dra sig mot artonsnåret. Dagen började med några timmar på tennisbanan. Dessa timmar vsade sig också vara de enda regnfria denna dag, så där prickade vi minsann schemat rätt!
Efter jobbet blev det en tur till Bergvik med Andreas brorsöner O och E. De är tre år gamla och de roligaste personer jag känner. När det blev dags för glasspaus träffade vi på en bekant till deras pappa; en gammal dam som undrade vad småpojkarna hette. O presenterade sig med sitt fullständiga namn. Andranamnet, Emil, delar han med en viss lintott från Astrid Lindgrens Lönneberga.
”Vad heter du då?” frågade damen och vände sig mot E.
”Ida”, svarade han och fnissade förtjust.
Tre år gammal och redan redo för ”Parlamentet”!
