Borta bra – men en lakritspipa hemma på sofflocket bäst

Vi är hemma igen och storstadsdammet har duschats bort. Idag har jag vandrat runt på stan så benen värkte medan antalet kassar som dinglade från näven blev fler och fler. Innan hemresan hamnade vi i godisheaven. Där skulle en sann gottegris dö lycklig. Lakritspipor i lösvikt – need I say more?!

Andreas och jag delade på en 12-bitars sushi på tåget, där syret för övrigt tog slut långt innan resan var till ända. Det var en lungornas efterlängtade befrielse att få stiga av på perrongen och andas in fuktig, värmländsk höstluft medan vi kånkade våra Lisebergsvinster hemåt.

Liseberg igår. Vissa kallar denna karusell Hanghai. Jag kallar den ren galenskap.

Nu väntar damernas US Open-final innan läggdags. Imorgon skola och jobb.

Idag.

Kaffedroppar och svettdroppar.
Solgass och ugglehängen.
Godis jag köpte under inverkan av mammas tisdags-sötsug, hon i sin tur sötsugssmittad av min syster – via telefonledningen. Slutsats: det är hög kontaminationsrisk på sockerberoende.

Dagen slutade hursomhelst mycket näringsriktigt med en paj rik på både det ena och det andra.