På Stockholms gator glöder fortfarande våra fotspår.

Nu värker benen skönt efter att ha smattrat på som trumpinnar hela dagen, kors och tvärs genom hufvudstaden.

Vi har fikat i solen nere vid vattnet. De andra åt brownies och morotskaka. Själv nöjde jag mig, som ni ser, med att plocka en oansenlig liten cookie från småkaksfatet.

Sen har vi, som sagt, gått en väldig massa steg kors och tvärs, bytt pengar mot fina saker, ätit saftig sushibuffé och haft solen i ögonen mest hela tiden.

Hög på sockerkaka.

Det har blivit så mycket fika i helgen att det förmodligen skulle vara på sin plats med en liten rehab till veckan. Jag säger ”förmodligen” i bemärkelsen att det kanske skulle vara en god idé i teorin, men knappast genomförbart i praktiken. Vi har elva timmars intervju-ljudupptagningar från intervjuer som ska transkriberas. Det borde väl ta sisådär fem, sex veckor om man jobbar effektivt. Sånt fixar man endast med sockerchock.

Monstervallar, smällande ljud och bullar i halsen.

Vilken fullkomligt vidrig natt jag haft!

Andreas har sovit borta, och normalt sett brukar jag sova väldigt gott de nätter jag har sängen för mig själv. Den är stor även i vanliga fall, men när jag är ensam brukar den kännas som ett vidsträckt, fluffigt Sergelstorg.

Visst, sängen var stor i natt också.

Däremot:

- …drömde jag mardrömmar av typen man hade när man var liten, och var tvungen att bygga skyddsvallar av kudda för att skydda mig mot nattmarorna (för det vet ju alla att inget stoppar ett monster som en hög med fluffiga kuddar…) och kunna somna om igen.

-en av ”Sömnstörar-kommissionen” utsänd delegation bråkstakar hade någon form av skrikfest nedanför vårt sovrumsfönster. Oj, gav jag intryck av att det var ”skrikfest” i singular? Nej nej, skrikfester, ska det förstås vara!

- ett mystiskt smällande ljud fyllde upp större delen av natten. Alltför högt och alltför regelbundet för att jag skulle kunna somna om när jag väl hade vaknat. Just nu är elementet huvudmisstänkt.

När det var dags att stiga upp surrade huvudet inte bara av brist på sömn, utan även av vad jag är rädd kan vara en begynnande dunderförkylning. Bullen i halsen är inte en kanel- eller kardemumma-sådan, utan bara svullen och öm.

Nu sa jag hinka i mig te och tänka så positivt att förkylningen tar sitt pick och pack och smiter ut genom balkongdörren, för snart kommer Linnéa och därefter, i tur och ordning, två personer som vi ska intervjua och göda med fikabröd.

Fredag, lördag & söndag: en finfin februarihelg.

Söndagkväll och dags för helgsummering!

 .

 .

FREDAG. Fikade, pluggade, jobbade och väntade förgäves på lillasystern som aldrig dök upp (tack, fina Swebuss…) Rosa champagne och finmat fick inmundigas utan ystersyster.

.

.

.

LÖRDAG. Den lilla systern tog sig hem till slut, ett dygn senare än beräknat, men bättre sent än aldrig! Firade med fika, såklart.

.

.

.

Vinterpromenad blev en av lördagens aktiviteter. Överdos på både solljus och minusgrader.

.

 .

 .

Pratpaus hos mormor. Nedan sitter mamma i en klänningsmodell kallad ”Synnöve” - bredvid mormor som heter likadant!

.

.

.

Nere i källaren har mormor en väldigt fotogenisk gillestuga fylld av udda stilleben.

.

.

.

Kvällen gick i ätandets tecken, vad annars? Mat, godis, film och något de kallar melodifestival.

.

.

.

SÖNDAG. Våffelfrukost hos mamma och pappa innan systern skulle vinkas av och packas in i bussen igen.

.

.

.

Vi hämtade ner några barnboksfavoriter från iskalla vinden, vilket visade sig vara ett genidrag då det en stund senare trillade in två små lintottar - levererade tillsammans med en påse hembakade wienerbröd!

.

.

.

NU… väntar jag på att sambon ska komma hem från sina jobbdygn så det får bli helg på riktigt en liten stund innan måndagen placerar sitt knubbiga finger på dörrklockan och ringer på…

.

.