Kaffebesök och omvändelseförsök

Här har det varit skytteltrafik i hallen hela morgon. Nej, nu överdriver jag, men två besök har det hunnits med - det första trevligare än det andra. Det började med ett morgonpiggt fikasällskap runt niotiden, då Anna och lillkillen tittade in på kaffe. ”Morgonpigga” förresten… det kanske är fel att använda ordet i pluralform med tanke på att lillen, som nästan har ett namn men inte riktigt, sov sig igenom större delen av besöket. När han väl vaknade till tog han dock igen den förlorade tiden med ett konstant flöde av roliga grimaser.

Sedan kom besök nummer två. Gissa vem…

En mild liten farbror i ljus kostym med guldringar på fingrarna stod utanför dörren. Svalde tungan en aning när jag förstod att jag öppnat för ett Jehovas vittne, men han var inte det minsta påstridig utan ville bara be mig att läsa hans skrifter – så skulle kanske jag också bli räddad. Hm. Eftersom jag blir lite blödig av äldre människor och han dessutom var så ödmjuk i sin framtoning så tog jag emot tidningarna leende, med löfte om att läsa dem (ja, jag tycker faktiskt det är intressant som bara den – särskilt deras syn på familjen och förhållandet mellan man och kvinna - som är helt åt skogen!) och avstod från att trycka min agnostiska ateism i ansiktet på honom. Det var uppenbarligen framgångsreceptet, för han nöjde sig med det och verkade inte känna något behov av att predika för mig.

Hursom. Vill ha titthål i dörren. Det blir för mycket Kinderägg att bara öppna och inte veta vad som finns på andra sidan.