Arkiv: april 2012
När alarmet väckte oss klockan nollsexfemton i morse så badade hallen och köket i gul morgonsol. Nu, ett par timmar senare, hänger de tunga regnmolnen som smutsiga, blöta disktrasor över taknockarna. Igår satte regnet stopp för en planerad gruspremiär på utomhusbanorna och det ser ut som att det blir samma visa även idag. Tur att det finns en varm och torr (åtminstone på de ställen där taket håller tätt) tennishall att krypa in i.
Dagen är fullspäckad som sig bör. Nu på morgonen tvättar jag och jobbar lite på magisteruppsatsen. Sedan kommer mina fyraåriga bästisar hit och strax därefter ansluter syster Ea (obs, i bemärkelsen ”härstammande från samma föräldrar”, inte ”nunna” – vilket man lätt skulle kunna förledas att tro av formuleringen) som kommer hem på blixtvisit. Därefter bär det av till mormor för att packa porslin i lådor. Hon flyttar från hus till lägenhet i helgen och det innebär en hel del fix. Slutligen väntar de sedvanliga jobbtimmarna, ingen fredagskväll är fullkomlig utan!
Denna morgons glädjeämne var helt klart att jag, efter den nackhårsresande upptäckten att kaffeburken inte innehöll något kaffe annat än i doftform (och på endast doftångor bryggs ingen morgontår!), hittade en liten smakprovspåse Löfbergs Lila Crescendo som jag fått i samband med nåt jippo på universitetet. Den kom minst sagt väl tillpass då jag behövde mitt morgonkaffe långt innan det var dags för pensionärernas rullatorer att formera köer utanför mataffärernas entréer. Macken hade naturligtvis funnits som ett morgonöppet alternativ, men där kostar antagligen ett paket kaffe som en bättre begagnad bil.
I lördags kom en tredje liten brorson till världen och då mamman, pappan och bebisen ännu inte är hemma från BB så blir det för min del massor med häng med världens bästa barn O och E. De senaste dagarna har vi spelat tennis, pärlat och spelat in filmer på iphonen (det senare är en mycket populär sysselsättning och skådespelareliten får akta sig!).
Själv kan jag kanske rikta in mig på en karriär som någon slags smyckesdesigner. Det tycker i alla fall O som utbrast ”Åh! Det är ju u n d e r b a r t !” när han fick ett halsband med indianpärlor av mig.
1) Energiskt tennisspel på minibana,
2) finpärlor. ”Tjejfärger” (barnens ordval, inte mitt) var den enda färgskala vi använde oss av – pojkfärger ville de absolut inte använda,
3) mitt nya favoritarmband som E gjort, och
4) O:s tolkning av vår eftermiddagsaktivitet vid vardagsrumsbordet.
Nu är det hög tid att ta med köttet ut i trädgården, tjimmar den osynliga rösten i Coop-reklamen och slänger in en klotgrill i bild. Jag kastar en blick ut genom fönstret och känner att… neej.
Idag är jag lite extra kär i internet. Igår plockade jag fram stora dammsugaren för att genomsöka hela cyberspace efter en artikel som jag verkligen behövde till min d-uppsats. Ingenstans tycktes den finnas tillgänglig för en stackare som mig som saknar lösenord till den akademiska betalsajt som tycktes vara det enda forumet där artikeln skulle gå att få loss. Slogs då av snilleblixten att helt enkelt skicka iväg ett artigt mail till den Nyzeeländske forskare som stod bakom artikeln och fråga om inte han kunde tänka sig att underlätta mitt sökande och maila över sin text, och pling! – två timmar senare trillade artikeln med tillhörande lyckönskning från professorn in i min mailbox. Snacka om att internet levererar!
Andreas är fortfarande på kurs i Stockholm. Igår kväll hade jag istället Ben och Jerry här på besök.
Ben&Jerry’s måste väl ändå vara det värsta tänkbara varumärket att bli sponsrad av? Det skulle ju bli stört omöjligt att någonsin äta något annat, och hur proppfulla deras glassorter än är av allt tänkbart och otänkbart så tror jag knappast att de lyckats pressa in hela kostcirkeln i de små byttorna. Skörbjugg skulle vara en oundviklig följd av ett eventuellt sponsorkontrakt (eller så försöker jag bara intala mig själv att jag inte sörjer avsaknaden av ett sådant).
Igår kväll packade Andreas weekendbagen mitt i veckan för en tredagarskurs i huvudstaden. Där ska han skolas och drillas i… ja, vad vet jag egentligen, men jag gissar att det på något sätt – direkt eller indirekt – involverar siffror av något slag.
Medan han fick avnjuta SJ-frukost (läs: Statens Järnvägar) i första klass så intog jag en egen SJ-frukost (läs: Sara Johansson) i soffan här hemma. Har en ny frukost/mellis-favorit: extra proteinrika isländska yoghurten Skyr. På tre dagar har jag smakat mig igenom vanilj, jordgubbe och blåbär. Älskar den farligt tjocka konsistensen i allmänhet och vaniljsmaken i synnerhet. Nackdelen är priset, då man för en liten portionsförpackning lyxig Skyr kan få en hel liter av annan mer plånboksvänlig yoghurt.
Tuggar mina ostsmörgåsar och dricker mitt kaffe med dagens att göra-lista skvalpandes i bakhuvudet. Tappade ett par dagars transkriptions- och lästid då jag under helgen bytte arbetsplatsen (läs: soffan) mot tennisläger i Mariestad (läs: huttra i kall femtongradersluft (jo, femton grader ÄR kallt om man är inomhus!), sova krokig på en soffa – men i övrigt ha det fint), vilket innebär att jag inte saknar sysselsättning. Det är bara motivation som ska uppammas och fokus som ska riktas åt rätt håll.
Tunnelseende vore en god idé – kan man få det hos optikern…?
Påsken har förflutit utan större incidenter. Sockerintaget har stigit som sig bör men dock inte avvikit alltför drastiskt från den normala kurvan - här i hushållet håller vi oss ju på en stadig och relativt hög nivå även till vardags…
För övrigt har jag ont i iliopsoas. Ja, höftböjaren alltså. Ville bara imponera och slänga mig med lite latin. Känt av den ett tag men kutat på i alla fall, men igår på morgonjoggen kände jag att det nog är dags att tänka om lite. Vila och träna något annat några dagar. Därför ligger jag numera platt på en matta och ser kaxig ut istället.
Spinningcykeln kändes riktigt bra och mjukade liksom upp det stela partiet, kändes det som. Utfallsstegen och bencurlsen kan dock ha gjort rehabiliteringen ogjord, vad vet jag. Det ger sig. Come what may i bästa Moulin Rouge-anda.
… både maten och vädret ter sig förvillande lika…
Sippar mitt kaffe framför en påskgul Nyhetsmorgon-studio. Snart väntar morgonpromenad med sällskap – och den yrande vita utsikten här från soffan lovar ulliga snöflingor intrasslade i ögonfransarna och vinterjackan som ett givet val av ytterplagg. För julen varar ända fram till påska…
Senare väntar skjortjakt med Revisorn, tennisjobb, långfredagsmiddag och sällskap av hemvändande syster med pojkvän.
Och kanske en och annan snölykta, vem vet?
Det (näst) senaste tillskottet i halsbandsgarderoben: pärlkrage från H&M, 99 kr.
Finns även i svart och jag skulle inte tacka nej till den heller.
Det var något motvilligt jag stack ut för en löprunda tidigare ikväll. Jag hade en löjligt motig vecka förra veckan, där jag höll mig till fyra kortpass med de modesta sträckorna 6, 3, 4 respektive 5 kilometer. Var helt förbi som fysisk varelse under var och en av de där flåsiga kilometrarna som jag såhär i efterhand helst vill glömma och dra ett tjockt streck över i träningskalendern. Förstod inte riktigt vad den stora och plötsliga tröttheten kom sig av.
Gissa då hur skönt det var när jag idag gick ut för att ta en femkilometersrunda men hade en så bra känsla i kroppen att jag lät den dubbla sträckan och löpa milen ut med pigg kropp och andningsapparat hela vägen - bortsett från träningsvärken jag drog på mig i Bygget igår, men den räknas knappt.
Skönt att vara tillbaka i normalform, hursomhelst!
