Dagens ord.

Klinkekule betyder marmor på norska. Tydligen.

Riddarna runt runda bordet.

Det som började med en färgsortering av bokhyllan kom att öka från skritt till galopp och nu har jag gjort allt från att släpa runt möbler till att byta bilder i ramarna på väggen. Till de bättre förändringarna hör vårt nya köksbord, som en gång – i en annan lägenhet och ett annat liv – fungerade som mitt databord.

Nu är det tillbaka och vi kan numera äta frukost som riddare kring ett runt bord (eller vi skulle kunna om det inte vore för vår ovana att alltid äta framför teven).

Känns både ädelt och nobelt.

Utan duk.

Med duk.

Dårfink.

Mina i runda slängar sjuhundraelva ilsket röda och bulliga insektsbett är insmorda med Vicks (hjälper inte bara mot förkylning!), strupen är smord av morgonkaffet och Nyhetsmorgon tickar mot sitt slut.

Nu: på med solhatten (?!) och ut i vinbärsbusken.

Dagens outfit…?

Snickerskakor

Det är inte bara utomhus det varit hett som en bastu. Här hemma har även ugnen gått varm – såväl bildligt som bokstavligt talat.

För ett tag sedan gjorde jag snickerskakor. De är försvinnande goda (även det bokstavligt):

Snickerskakor vol. 1

Snickerskakor vol.2

Snickerskakor vol. 3

Konungens återkomst(?)

Hallå!

Det var ett tag sedan det uppdaterades här. Datorn har inte utövat någon större lockelse på mig den senaste tiden och då wordpress-appen strejkat (gått på semester?) har mobilbloggande varit omöjligt och blogglusten har därför gått ur mig som luften ur en luftmadrass i hajrika vatten. Men nu är jag här igen.

Ritat har jag gjort desto mer.

Nu hoppas jag få sova ordentligt i natt. Luften är så tjock och varm i lägenheten att det minsann inte är något man kan räkna med nuförtiden.

Godkänd

Känns skönt att få svart på vitt att man faktiskt är helt ok.

Bildbomb från Borgvik

Denna lördag startade jag – som alla dagar nuförtiden – med att smörja mina ömma insektsbett med hydrokortisonsalva och oja mig över de nya som dykt upp under natten. Sedan sköt jag det eländet åt sidan och åt en bit chevreost med honung.

Med getosten i magen, men smaken av den kvar i munnen, fick jag ett telefonsamtal innehållande ett förslag på lördagsutflykt, så strax därefter hade mamma, pappa, Ea, Liam och jag klämt in oss i Skodan och åkte på ringelvägarna ända bort till Borgvik. Inte kan landskapet bli mer värmländskt än så?

I Borgvik hägrade Sliperiet och konsten där. Väl framme visade det sig att sjuttiofem procent (en ungefärlig uppskattning) av Sveriges befolkning befann sig på denna lilla ort och det gick knappt att ta sig fram på vägarna för allt folk som promenerade högt och lågt med glassar, ballonger, ölburkar och räkmackor i nävarna. Jag trodde att Borgvik var en trött och slumrande liten ort, men uppenbarligen lyckades vi pricka in den dag på året då orten sjuder av mer liv än Drottninggatan i Stockholm en sommardag med ultimat shoppingväder; Motormässan.

Nåväl. En sak i taget och vi började med finkulturen.

En av utställarna var Johan Rheborg (ja – den rolige Rheborg!) som visst fotograferar en hel massa. Han hade något suspekta namn på vissa av sina verk:

Även Ernst Billgren var representerad:

Men mest impad blev jag ändå av Ronnie Woods tavlor (kanske har en eller två av er hört talas om ett band som kallas Rolling stones…).

På vinden fanns en utställning med glaskonst med finurliga ljuseffekter och specialkomponerad musik. Tyvärr gjorde den sparsamma belysningen att jag inte fick ett enda foto värt namnet.

Ett öga gjort av små glasfioler.

Få saker gör en så hungrig som konsumtion av konst. Alltså bestämde vi oss för att konsumera något annat och slog oss ned i de fina små fåtöljerna i Sliperiets lilla café. De andra åt rabarberkaka – själv lade jag rabarer på äppelkakan istället.

Färdigfikade och med kulturbarometern på topp beslöt vi att följa folkströmmen och se vad all the fuss was about. Som namnet Motormässa antyder kretsade det mesta kring motorer. Blanka, bulliga veteranbilar trängdes överallt och nere vid sjön var det tjockt med folk. Ett liveband (tre gubbar på ett lastbilsflak) spelade och vid några marknadsstånd krängdes det saker hit och dit. Jag trodde aldrig att jag skulle sätta min fot på en dylik tillställning, men det var just detta som var tjusningen med det hela och det kändes faktiskt riktigt exotiskt att knalla runt bland välpolerade motorhuvar, grillos från kiosken, barn med heliumballonger i näven och bilfantaster som försökte svalka strupen med – gissningsvis solljummen – öl. Det kändes som om vi befann oss i någons semesterfoton från sextiotalet.

Mustang Sally!

Och det var den lördagsutflykten. Fint som snus.

Idag har vi varit på…

Mer om det senare!

Om tak över huvudet

Så kom fredagen med regn, som utlovat. Till det serveras elva pikanta plusgrader. Själv tar jag den alternativa menyn med kaffe och knäckemackor med chevré och honung.

Igår åkte vi, lite oförhappandes, och tittade på en lägenhet.

På plussidan finns: tvättmaskin, torktumlare, badkar, klädkammare, massor med extra kvadratmetrar och världens största balkong som löper längs med två sidor av huset och bjuder på inte mindre än tre(!) separata uteplatser.

Sen är det ju det att det blir lite dyrare (inte så mycket att tala på dock) och att jag faktiskt trivs väldigt bra där vi bor just nu. Jag vill ha kvar vår nuvarande lägenhete, men samtidigt har jag börjat inreda mastodontbalkongen i huvudet. Det får bli en grubblarhelg, helt enkelt.

Samtidigt håller vi på att fixa lite här hemma, och häromdagen bet jag tag i stora bokhyllan och förvandlade den till en regnbåge där böckerna inte placeras efter någon annan logik än färgen de har på pärmen. Snacka om att döma en hund efter håren!

Dags att hoppa in i tidsmaskinen…

… spänna fast säkerhetsbältet och lösa in biljetten för en tur- och returresa till barndomen. Allt som saknas är en filt på gräset, saft i plastmugg och Mariekex.

Kaffet är förstås en vuxengrej som inte fanns med i bilden då det begav sig.