Sara g i l l a r undanflykter.

Höstpromenad och äppelpajsbak. Två saker som idag känns lite extra bra av den anledningen att de lägger slag på tid som annars hade tillbringats med hemtentaskrivande.

Resultatet av Coops extrapris på frukt och grönt.

Klara, färdiga… kör!

Efter att ha

- spenderat drygt tjugonio tjugolappar på mat,

-lagat en ambitiös lunch,

- rastat apostlahästarna i höstsolen och

- micrat lite kaffe från imorse

är jag nu redo (nåväl - nödd och tvungen) att umgås lite med min hemtenta.

Temat för uppsatsen är ”raggning och flirt på krogen”.

Jag har således kedjat fast mig i stolen och svalt nyckeln.

Små rutinåtgärder för att hålla mig till uppgiften, bara.

Syftar det på avsändaren eller mottagaren, tro?

Fick den här av Andreas.

Den skulle jag ha, tyckte han.

Dagens disciplinkurva i asfalt.

Gick upp imorse (ok, i förmiddags – det är ju söndag) med avsikten att låta studierna löpa som en skarp linje genom hela dagen. Har en ännu ej påbörjad hemtenta som ska skrivas och dessutom fås att duga.

Naturligtvis dök det upp sidospår stup i ett. Det ena efter det andra; måste lägga tvätten i maskinen, måste sätta på kaffe, måste leta efter en sak i förrådet, måste dricka upp kaffet, måste ut en sväng…

Alltför många sidoprojekt leder alltid – hör mig; a l l t i d – till en enda röra. Jag stod med ett enda virrvarr runt fötterna.

Tillslut brukar det alltid lösa sig ändå. Även idag. Nu har jag hittat linjen igen och fått en del skrivet på min tenta.

Badrumsgrammatik.

På en restauangtoalett sprang jag på den här lådan som hängde som en ryggsäck på kaklet.

”Mensshop”. Jaha, en bindautomat, tänkte jag. Fyndigt namn.

Sedan registrerade mitt öga den lilla apostrofen och jag förstod att det inte var ”mens-” utan ”mäns” skydd.

Kondomer, alltså.

Ni ser. Det är inte mycket som skiljer män från kvinnor – i det här fallet endast en fjuttig liten apostrof.

Magen har fått sitt.

Just nu sitter jag i soffan med täcke, mintolux och te - men för ett par timmar sedan fick jag i mig något beydligt stadigare…

Lördagslunchen slank ner i magen så snabbt att jag inte

 ens hann fånga den på bild

- men visst syns det på tallriken att det var

gott…?!

Det var mina föräldrar som bjöd med mig ut på mat.

De firar för övrigt tjugoåtta år som gifta idag.

Hatten av – och grattis!

Hälarna i taket.

Vilken shoppingdag. Pust!

Jag släppte verkligen loss inne på Lindex och kom ut med inte mindre än sju välbehövliga par strumpor.

Med dessa sju par med i räkningen har jag nu hela… åtta par i min strumplåda.

De blommiga strumporna känns nästan som strumpbyxor i kvaliteten.

Jag får nog ta fram blåslampan och avverka lite tånaglar innan jag tar på mig dem, så det inte går hål redan vid första användningen.

Andy’s little helper.

Igår visade jag upp en mystisk påse vars innehåll jag påstod skulle hjälpa min sambo att bringa lite ordning i hans oreda.

Ska vi ta och kika lite närmre på den, kanske?

Andreas är bra på mycket, men det där med att överblicka de små sakerna – det är inte riktigt hans grej. Till skillnad från mig så är han ingen anhängare av devisen Var sak har sin plats.

Viktiga saker har han dock gott om.

Vore han Robinson-deltagare skulle hans personliga saker vara nyckelknippan (-knipporna, om vi ska vara nogräknade), smartcasen, mobilen och nässprayen. De sakerna följer alltid med ner i fickan vart han än ska (snacka om uttänjda fickor!).

När han  kommer hem igen lastas de ur och landar lite här och var, helt enkelt - på vardagsrumsbordet, hallbyrån, under soffbordet, nattduksbordet, sovrumsgolvet, skrivbordet, i fickan på ett par byxor i tvättpåsen…

Varje gång han ska ut genom dörren kommer frågan: Har du sett mina nycklar? Vart är nässprayen? Också börjar den virriga jakten på Den Försvunna Nyckelknippan, medan klockorna tickar mycket högre än vanligt för att förhöja känslan av stress.

Ingen tappar bort sina saker lika ofta som han.

Igår tog jag alltså på mig den förbarmande ängelns gloria, greppade plånboken och knallade iväg för att med mitt Visa-kort införskaffa Räddningen. En nyckeltavla.

Även om var sak fortfarande inte har sin plats, så har nu åtminstone nycklarna det!

Tänk så mycket tid han kommer att spara.

Han skulle rentav kunna ta ett jobb till!

Fundering från sängkanten.

Det kläcktes en fråga i mitt huvud…

Ni vet sådan där väckning man kan beställa när man bor på hotell, där receptionen ringer upp en vid önskad tidpunkt på morgonen?

Säg att det finns sjuttio rum på ett hotell, och trettio av gästerna beställer väckning klockan 06:15. Hur löser receptionisterna den utmaningen?

Det måste ju vara så att man

a) börjar ringa runt lite före och blir klar lite efter (men då är det ju nästan ingen som får sin uttryckliga önskan om att bli väckt exakt nollsexfemton uppfylld),

eller

b) att varje rum har en egen telefonlinje till receptionen. (Men då krävs ju å andra sidan att trettio receptionister är i tjänst samtidigt…)

Kanske fungerar hotellväckning överhuvudtaget inte längre på det här sättet?
Har jag sett för många gamla filmer och missat att vi lever år 2010 där var och en ställer sin egen mobiltelefon på väckning?

Jag vet inte.

Hur funkar det egentligen…?!

Live från tevesoffan.

Tittar på Postkodsmiljonären där det konstateras att tändstickor tillverkas av trädslaget asp.

Innan svarsalternativens uppdykande i rutan uttrycktes viss tveksamhet här i tevesoffan kring huruvida det kunde vara ask.

Jag förklarar denna tveksamhet med det faktum att det kallas tändsticksask.

Tändsticksasp?!