Jag har flyttat undan balkongmöblerna och brett ut en handduk över golvet.
Ligger här och låter köttet stekas i solen.
Vi ska bli bjudna på grillat ikväll och det här känns som en passande uppvärmning.
Jag låtsas att min hyresrättsbalkong hänger på utsidan av ett femstjärnigt charterhotell någonstans vid Medelhavet (inte så himla noga vart) istället för på ett äldre hyreshus med flagnande målarfärg.
Det går oväntat bra att låtsas, och gratis är det dessutom!
Helt otippat så var det hurtbullen som vann fighten i morse, och det blev alltså en morgonpromenad ute på de sömniga gatorna.
Under hela trippen rev hungern som ett uppretat djur i magen på mig. Kanske var det samma lilla djur som gnagde på mina hälar för varje steg jag tog? Gnagde och gnagde och vidareutvecklade det lilla minnet av gårdagens tillryggalagda mil.
När jag passerade över järnvägen stannade jag till ett ögonblick. Tänkte lite på livet.
Det här går ju som på räls, tänkte jag.
Promenaden förlängdes tids- men inte distansmässigt då jag svängde in hos mormor; åt en apelsin och löste helgkrysset i Nwt. Då var det fint att ha surf i mobilen, när vi behövde söka efter konstiga fiskar och religiösa ledare.
Nu: djuret i magen ska bort. Dags för frukost!
Hurtbulle eller sömntuta.
Hurtbulle eller sömntuta.
Hurtbulle eller…
(Medvetet suddig bild, då morgonfejset inte gärna låter sig fotograferas.)
