Storöga. Guldtass. Inte vill jag skada dig…

Jag fick en chokladkanin av mamma häromdagen.

Gott! tänker ni nu.

Jo, visst – men hur ska jag kunna förmå mig att bita huvudet av den?!

Det är samma problem varje år; chokladtomtar, chokladharar, sea lo que sea (där smög spanskan in)…

Det kan vara något så simpelt som en liten skumfigur i botten av godispåsen.

Ser de för söta, för levande, ut - ja, då är det svårt att äta upp dem.

Hur ska det gå…?

Titta på kaninen. Den har ögon!

Inte kan man äta något med ögon…?

…

Säger tjejen som just käkat chorizo till kvällsmat.

Ännu ett tecken på att det blivit sommar

… i hallen!

Borta är alla tunga, mörka stövlar och istället har tygskor och sandaler fått komma fram ur förrådet.

Så mycket skönare för fötterna!

Barfota är jag också, bara en sådan sak!

För er som går åt av nyfikenhet; vad gör Saralingon idag?

Vi hann beta av lite (okej, en väldans massa, faktiskt) på projektabetet i universitetsbiblioteket i förmiddags.

Nu är magen full med köttfärssås och spaghetti och  jag, spanskaböckerna och solkrämen ska ut på balkongen!

Nu vet ni.