Arkiv: april 2010
Jag var förbi Vårdcentralen förut och där hade de gjort i ordning ett bord med en liten utställning.
Alla mina fina favoritlivsmedel – och så en hög med sockerbitar bredvid vart och ett för att visa på det höga sockerinnehållet…
Vad är detta för fasoner? undrar jag.
Tror de att det är sådan här information man vill ha upptryckt under näsan när det är fredag och man går i fredagsmysfunderingar?!
Nej, tacka vet jag McDonalds. De anstränger sig i alla fall för att ge oss syndare en ursäkt när de drar den lilla halvlögnen om att maten de säljer serveras enligt tallriksmodellen.
Vi åt ett varsitt Kinderägg till förmiddagskaffet.
Det var inte igår.
Inte precis i fjol heller…
Wohoo!
Överraskning!
Andreas byggde.
Han var försiktig, för det stod det i instruktionerna att man skulle vara. Annars kan visst bitarna fastna i halsen och näsan på en, och det vill man ju inte.
Det här är hans leksak.
Vi vet inte riktigt vad det kan vara för något…
Min var någon slags ”flygmackapär”.
Flygturen slutade dessvärre inte så bra…
Nej, det var bättre förr.
När man fick små söta sköldpaddsfigurer i sina Kinderägg istället för sådana här bygg-din-egen-skit-satser.
Summa summarum: jag föredrar det här ägget:
(alla dagar)
Vitaminer förr:
Vitaminer idag:
(röstningsfunktionen tycks krångla, så ni får ha överseende med att det är fel fråga som poppar upp in emellanåt.)
Fötterna på bordet.
Händerna bakom nacken
(ja, rent metaforiskt talat; ni kan antagligen räkna ut att de egentligen idkar umgänge med knapparna på tangentbordet).
Linnea mötte mig på universitetet med informationen att tentatiden var en timme längre än vad schemat angav.
N e d s t ä m d h e t. (dock något lindrad av ärtsoppan och pannkaksberget i matsalen)
Det är naturligtvis upp till var och en att gå när man skrivit klart, men den utsatta tiden brukar ju allt som oftast hinta om tentans omfattning, så en ökning tolkas sällan som goda nyheter.
Till klockan sju alltså…
Ha! skrattade jag och lämnade in mina ifyllda papper tjugo över tre.
Nu är jag hemma, efter lite belöningsshopping, och som vanligt förblev tentagodiset orört i skolan och fick följa med hem och bli eftermiddagsfika istället. Skål!
Dags att gå till bussen.
Först ärtsoppa och pannkakor på universitet, sedan ska jag gå och döda den där tentan.
… ja, det är det idag.
Och på den värsta tiden, dessutom – klockan två till sex.
Jag skulle mycket hellre sitta på plats med skrivkramp och utsmetad blyerts på handen redan nu.
Istället kör jag uppvak med mina anteckningar, kaffekoppen och troligtvis ett par alvedon, för huvudvärken ringde på dörren så snart jag steg upp i morse.
Nu: tillbaka till det jag höll på med.
GODMORGON!
Det här borde jag antagligen inte dela med mig av…
Men just nu kostar Ben&Jerry Witch 9.98 kronor styck på Pekås.
Nio och nittioåtta.
!
Det innebär att man har råd att gottesäkra frysen för ett bra tag framöver.
Söker ni mig under de närmaste dagarna så är sannolikheten högst att ni påträffar mig någonstans mellan frysdisken och kassan i min nya favoritaffär.
Mitt i allt pluggande igår ställde jag mig och bakade några frukostbaguetter, så nu sitter jag och äter nybakt och sörplar köpekaffe i universitetsbiblioteket.
Det är skillnaden mellan hembakt och bageribakt; medan bagerierna rear ut gårdagens bröd som skadat gods kan man fortfarande klassa sitt hemmagjorda som purfärskt dagen efter.
Eller?
Nu väntar ett dubbelpass i spanska – språkvetenskap och litteraturvetenskap – och sedan återstår bara tentan på torsdag innan min mycket efterlängtade andningspaus.
Apropå förra inlägget verkar det som att majoriteten av er säger som jag – chokladboll.
Att det inte är någon som säger negerbulle tar jag som ett oerhört positivt tecken, för det låter ju verkligen inte klokt.
Det här är en chokladboll, om ni frågar mig.
Frågar ni Andreas däremot, får ni ett annat svar. Han använder sig av det uttryck som gör Sunes pappa Rudolf så skuldmedveten att han hasplar ur sig ett lögnaktigt ”wienerbreads”…
Något annat jag inte förstår är varför vissa kallar det chokladBULLAR?
Det är väl ändå bollar och inte bullar?!
Nåväl. Kärt barn har många namn.
Vilket ord föredrar du?
Det bästa är ändå att vad man än kallar det så ligger den där sötsaken i en brun cafépåse på min köksbänk just nu. Alldeles inom räckhåll.
