Arkiv: mars 2010
Inledde denna onsdag med kaffe, kaviarmacka och korrekturläsning.
Nu har jag bifogat min hemtenta i ett mail till den kursansvariga läraren och klickat på skicka-knappen. Därmed gick jag ner fem kilo av ren lättnad.
Nu ska jag bara göra totalt icke-produktiva saker tills det blir dags att åka och jobba en vända.
Med två precis avslutade kurser har jag mängder av papper, häften och skrivblock som de senaste veckorna stökat ner alla möjliga och omöjliga delar av lägenheten. Nu kan jag äntligen göra mig av med dem.
Det hör till det bästa med att bli klar med en kurs – all barlast som man får kasta överbord.
Sist vi hade tvättid möttes jag av en tvättstuga som kändes något tandlös då den ena tvättmaskinen saknades, kommer ni ihåg?
Jag antog att den var trasig, men idag trillade det ner en lapp från hyresvärden på hallmattan, där det berättades att den helt sonika blivit stulen.
Teorin är att tjuvarna knallat in dagtid, gått ner i källaren för att regla upp cykelförrådet inifrån och sedan återvänt den vägen nattetidför att helt fräckt plocka med sig en av våra två högst värderade (nå, åtminstone fullt användbara) tvättmaskiner.
Nu misstänker jag allt och alla och tänker sova på hallmattan med brödkaveln under armen och öronen spetsade, utifall att bovarna bestämmer sig för att komma tillbaka och ta med sig den kvarvarande stackaren också. Vad är detta för fasoner? Kan det vara en granne som helt enkelt tyckte det var behändigare att flytta maskinen upp till lägenheten än att springa gatulopp i trapphuset? Eller är det en konkurrerande hyresvärd som vill sätta käppar i hjulet för vår? Maffian? Erika?
Förvirringen är total och tips mottages tacksamt.
… där befinner jag mig nu.
Nu har jag marathon-knattrat på tangentbordet i jag vet inte hur många timmar. Plötsligt är klockan nio - hur gick det till?!
Hemtentan är nu färdigskriven. Ska låta den vila över natten, läsa igenom den imorgon förmiddag och sedan skicka iväg den. Underbara lättnad.
Nu: kladdkaka på fatet och påskris i fönstret.
Kortet togs för några timmar sedan, nu är det becksvart utanför fönstret.
Tentan är skriven, välmåendet är högt och jag känner mig lika tillfreds som en lat katt som slumrar på en varm motorhuv.
För tillfället, ska tilläggas.
Snart måste jag nämligen sätta igång med nästa uppgift. Genushemtentan som ska skrivas klart och skickas in under morgondagen. Men innan jag sätter tänderna i den uppgiften ska jag vara ledig någon timme- dricka kaffe, äta min mörka chokladbit (som gjorde mig sällskap under tentan men förblev orörd – min matsäck fyller endast ett rituellt syfte och tjänar som maskot) och påskpynta lite.
Fjädrar är köpta och påskris på ingång (då ska Annas vas äntligen komma till använding).
Igår åt vi sill på midsommarvis, så nu baske mig kan vi väl säga att våren är här?!
… vid sidan av kaffe.
Fuldi Blodapelsin, vitamindryck.
Värt att notera om man har studentekonomi: 22 kronor i Café Semla på universitetet. 11 kronor på OK/Q8.
(Snuva studenterna på deras knappa bidragspengar var det…)
Så här kände jag mig i morse när jag vaknade upp ur min skönhetssömn:
Önskar att jag kunde säga att kaffet fick fart på mig, men det fick det dessvärre inte. Jag är seg och skulle helst sova hela dagen.
Idag är det DFT – dagen före tenta, och jag är alltså dömd till sista minuten-genomgångar av all litterartur och alla anteckningar. Det finns de som hävdar att det inte är någon idé att läsa på dagen innan, eftersom det då är för sent att lära sig något nytt. Där håller jag absolut inte med – jag tycker att det är då som många av de viktigaste pusselbitarna brukar falla på plats. Dock tycker jag att sista dagen-läsandet är urbota tråkigt, och längtar oändligt tills jag kan checka ut ur examinationssalen och knalla ut i friheten imorgon.
Jag har pluggat hela dagen, bortsett från en liten verklighetflykt till Ö&B. Hem kom jag som vanligt med balsam, bodylotion och annat att smeta och kleta med.
De här duschkrämerna, till exempel. Helt onödiga, med tanke på att badrummet redan är fullt, men eftersom de luktade så gott och de droppformade flaskorna var så söta, spelade det ingen roll.
En Geisha hamnade också i kundvagnen. Den sprang jag och hämtade när jag redan ställt mig i kassakön, eftersom det kändes som att man måste ha med sig någon form av godis från en Ö&B-räd.
Ska tilläggas att chokladen kom väl till pass till kaffekoppen och skolboken lite senare.
Nu ska jag stoppa näsan mellan pärmarna på en bok med titeln ”Social kompetens” medan dagens middag (kycklingfiléer som ska bacon-lindas och fetaost-garneras) tinar på diskbänken.
Som bakgrundsskval väljer jag reprisen av ”Svenska Hollywoodfruar” på tv3.
Imorse var både jag och Andreas riktigt dundertrötta. Öppnade ena ögat och sneglade på honom ibland, och han såg ut ungefär om jag kände mig. Klockan kikade jag också på flera gånger; 07.07, 08.50 och 09.50. Trodde jag. Tydligen var hon egentligen 08.07, 09, 50 och 10.50.
Sommartid? Nu?!
Sommar.
Det var Andreas som plötsligt ropade till klockan 09.50/10.50; ”Vilken tabbe!” Jag, som inte alls fattade vad han stressade upp sig för sökte igenom hjärnan efter inplanerade söndagsaktiviteter med viktighetsstämpel, men kunde inte finna något. Tillslut fick vi ändå rätt på tiden, vilket innebar att A hade tio minuter på sig att förflytta sig till Hammarö, vilket i sig är en mission impossible light.
Man kan ju tycka att om det är något vi vinterbleka, soltörstande stackare borde hålla koll på, så är det när man äntligen får vrida om visarna till sommartid, men icke – istället stod vi där som två strutsar med huvudet i sanden…
Någon mer som glömde?
Insåg precis att jag missade Earth hour.
MEN: om man är ensam hemma en lördagskväll (Andreas är i stan och dyrkar speldjävulen med likasinnade) så tycker jag att man kan slippa. Inte så kul att släcka ner all elektricitet och sitta ensam och stirra rakt ut i mörkret.
Jag ska ju ändå gå och lägga mig om ett par timmar – släcker lamporna då!
(Röstningsfunktionen nedan verkar krångla. Ser ni ”vem är bäst förälder”, så klicka på frågan om Earth hour nedanför!)
Idag fick jag ett exempel på hur inrutat och rutinartat man ofta beter sig.
I kassan i mataffären, till exempel.
Foto: Tom Willhammar
Kassabiträdena följer i regel ett mycket tydligt konversationsmönster bestående av replikerna ”hej”, ”det blir xx kronor”, ”konto?”, ”på summan?” och ”kvitto?”.
Det sitter såklart i ryggmärgen på dem (och de måste ju förstås upplysa om priset och erbjuda kvitto) och jag förväntar mig denna standardiserade interaktion. Kassapersonalen blir verkligen kassapersonal – en stereotyp som tar betalt och lämnar igen växeln. Ofta ser man nog inte ens individen bakom fasaden, där man famlar med smörpaket, VISA och Coop-kort.
Idag blev jag uppmärksam på detta, när tjejen i kassan avvek från det väntade meningsutbytet och slängde ut frågan vart jag köpt mina örhängen, varpå ett kort litet samtal om detta utvecklade sig. Det var väldigt trevligt, men roligast var nog ändå att notera att jag reagerade på frågan med att känna mig något överrumplad - eftersom jag var helt inställd på ”hej”, ”det blir xx kronor”, ”konto?”, ”på summan?” och ”kvitto?”.
Det är när någon bryter rutinen eller stereotypen som man blir som mest medveten om den.
