Mr Lobster says…

En nyårshälsning från lyxlirarna.

Hej sjuttiotalet!

Sara gillar!

Ibland slås man av rena snilleblixter under sina shoppingrundor. Sambon ska därför från och med nu drillas hårt och casta för That 70′s show. Den här tröjan har definitivt den rätta looken för ändamålet. Han gnatar lite om att han känner sig som en tant i den, men jag vet att han gillar den innerst inne!

Bokrea året runt

Denna bokhög kom jag hem med igår. Sju stycken nya luntor.

Hey, big spender, tänker ni nu. Men inte alls – detta lilla kalas kostade mig inte mer än femtio silvermynt.

Femtio kronor – det är ju inte mer än sisådär fyrtio sidor i en bok från Bokia eller Akademibokhandeln.

Börjar man väl att köpa böcker second hand så är det svårt att go back.

Dammråttebugg

Boendestatus, tisdag morgon: Julhelgens lättja har gått hårt åt lägenheten. Julklappar och kläder ligger spridda lite överallt, disken regerar diskbänken och dammråttorna har lämnat hörnen och buggar nu ogenerat över hela golvytorna.

Ja, ni förstår vad jag ägnar förmiddagen åt. Roligare blir det sedan, med en gnutta mellandagsrea och födelsedagskalas.

Fina klappar under granen

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit lika nöjd med julklapparna som i år.

Tre julklappsutdelningar hanns med under julaftonen, så när det var dags för den sista kände jag mig riktigt rutinerad på att sprätta tejp med fingertopparna.

När jag hittade denna lilla tingest under granen trodde jag att jag råkat riva etiketten av något av paketen, men det visade sig vara det minsta paket jag någonsin fått, innehållande dessa fina små gummor:

Ett litet urplock av guldkorn från tomten:

Så nu har jag ett trevligt tidsfördriv om kvällarna; sitta och pilla på mina nya fina saker. Det kan man göra nästan hur länge som helst!

Julgranspynt och allmän högtidsfrossa

Lite synd skulle man kunna tycka om den här dagen, eftersom den fullkomligt berövats sin egen identitet och bara kretsat kring morgondagen.

Sista julklappen inhandlades, och sedan brottades jag med papper och tejp. Det blev en brokig samling amatörmässigt inslagna paket tillslut. Men det är ju innehållet som räknas.

Eller var det tanken…?

Sedan skulle nedanstående lådas svårdefinierbara innehåll omvandlas till julgran…

Det visade sig vara svårare än väntat, och snart var hela Johansson-klanen här och slet i plastmonstret. Ett långt ögonblick trodde jag att vi skulle få vara utan gran -detta som skulle bli vår första egna.

För trehundrafemtio kronor tycker jag inte att man ska behöva tälja på granstammen för att få de olika bitarna att passa ihop – men det behövde man…

En annan knepig upptäckt är att julkulor på OBS säljs med snören vid sidan av. Man får alltså trä i dem och knyta själv. Märkligt.

Mycket knep och knåp blev det. Var och en hjälpte till efter egen förmåga…

”Flickan som lekte med guldmustaschen.”

Sedan var det klart:

Tjusigt värre.

Även om huvudet inte riktigt hunnit med almanackans hastighet så börjar jag så smått inse att det faktiskt är julafton imorgon. Att ha julgranen på plats är en ganska bra reminder.

Fin gran.

(Andreas: tänd inte veken, tack!)

Nu ska vi snart iväg på julmatsprovsmakning (snacka om sammansatt ord modell längre!) och pyntning av andras granar.

Hjärtstillestånd

Va? Vad hände?!

I flera dagar har jag gått runt och varit bergsäker på att det första U:et skulle dimpa ner efter tentan i ekonomistyrning…

Jag bokstavligen svalde tungan när jag loggade in och såg resultatet, och var tvungen att fiska upp den ur vrångstrupen med en tång.

Bildbevis – för att övertyga mig själv.

Nu ska jag slå mig ner vid telefonen och vänta på att någon från universitetet ringer och säger att de bara skojade.

Eller kanske borde jag dra ur jacket?!

Idag "målade" vi om köket…

För några timmar sedan var jag mycket nära att lägga ut min sambo på Blocket. För en mycket billig penning.

Precis när det var dags att åka iväg mot jobbet bestämde sig mr Läskeblask för att ett glas julmust skulle sitta fint (trots att han redan hade en Fanta citron på bordet brevid sig). Nästa insikt han slås av är att han kvällen innan råkat stoppa in flaskan med julmust i frysen. Det är med andra ord 1,5 liter isglass han plockar fram och tror sig kunna pressa lite vätska ur - ”om jag sprutar varmvatten på flaskan borde det ju smälta…” Så killen sköljer sin flaska och - trots upprepade varningar, med tillhörande utropstecken, från mig – skruvar av korken. Pang! En våldsam explosion går av, och en våg av frusen julmust sköljer över hela köket. Den bruna, kletiga sörjan rinner nerför tapeterna, nerför kaklet, sköljer över den nydiskade disken, letar sig ända in i lamporna och lägger sig i en tät matta över golvet.

Jag blev sådär lagom glad, och ja, vi kom för sent till jobbet.

Men tapeterna klarade sig.

Och jag har inte sålt honom än.

Massor av mat och minusgrader

Igår var jag som sagt i Örebro med familjen för att hämta hem lillasyster. Alltmedan bilen minskade avståndet till gnällbältet så skönk temperaturen i en rasande fart. När vi lämnade sköna Värmland visade termometern hemma på fönsterbläcket på cirkus nio minusgrader; när vi rullade in i Örebro låg den runt sexton, sjutton – en sådan där kyla som gjorde det till en enorm plåga att röra sig på stan. Varje liten rörelse i luften gav upphov till smärtsamma ilningar i huden.

Vi drack kaffe hos Erika, gick i butiker, träffade Sophie en sväng och knöt ihop hela turen med en varsin skottkärra mat.

Idag har jag fixat några julklappar – de flesta till mig själv.

Lite fika har slunkit ner, och utöver det har jag lekt Mimmi Pigg med en prickig rosett från Radiodays i Örebro.

Biltur awaiting

Min fina gick upp klockan sex i morse och kanade över ishala vägar i två timmar för att ta sig till ett helgjobb.

Själv ska jag snart hoppa in i en bil och åka mot Örebro, där Lillstrumpan ska hämtas hem för jullov.

Ett vitt och kallt sådant.