Nu har jag läst lite i mina nya böcker och våndats och svurit över allt vad ekonomistyrning heter.
Dags att slå igen pärmarna och dra på sig träningsjackan jag fått av Andreas - med en liten guldsko som dinglar i blixtlåset - och åka iväg och jobba.
Idag trillade det äntligen ner något tungt ur brevinkastet.
Det var den första kurslitteraturen till delkursen vi håller på med just nu. Med tanke på att det idag är exakt en vecka till tenta så var det minst sagt på tiden. Lite senare ska jag plocka upp ytterligare en bok på biblioteket.
Av ren ovana så känns hård pärm känns nästan som en överdriven lyx på en skolbok.
Som student är man van att ofta tvingas hosta upp flera hundra kronor för tunna häften som knappt håller ihop i ryggarna. Priset på kurslitteratur kan göra en mörkrädd, särskilt när man ställer det i relation till kvaliteten.
Om man så här på söndagskvällen skulle ta och sammanfatta helgen, så görs det bäst med bilderna nedan, för det som slukat allra mest tid är tårtmumsande.
Det skulle vara glöggdrickande då, som möjligtvis skulle kunna konkurrera.
Idag har jag trätt guldkulor på blåbärsris och placerat ut lite här och var i lägenheten.
En mycket passande syssla för torsdagar då man känner sig yr och inte vill stå upp alltför mycket.
Jag är helt sjukt snurrig idag. Inte tankspridd, utan yr och rentav svimfärdig mellan varven. Det är en biverkning man kan få av influensavaccinet, och jag tycks ha fått det big time. Det känns som att jag snurrar runt, runt utan fotfäste, och av sådana (inbillade) piruetter blir jag naturlitvis mer än lovligt åksjuk…
Den här färgglada tuben har stigit som en komet på min favoritlista.
Fotkräm som luktar som halstabletter med citronsmak.
Mums för alla förhårdnader och rivjärnshälar!
När jag var yngre trodde jag att en av de sju dödssynderna var att plocka fram adventsljusstakarna innan bladet i almanackan visade första advent.
Nu har jag ändrat uppfattning. Fyller man år fyra dagar innan det rent tekninskt är advent, så tycker jag det är helt förståeligt om man vill ha lite ljusmys och röda färger till födelsedagsfikat. Så idag påbörjade jag en liten makeover här hemma. Mest krut lade jag på köket, där fikat också kom att intas.
Före:
Efter:
(Låt oss leka en liten lek och låtsas att bildkvaliteten ovan är helt superb.)
Dessutom har vi fått upp en stjärna i fönstret.
Den var riktigt knepig att pilla ihop, så mamma och Andreas fick hjälpas åt med slitgörat.
Fikat var inte fy skam det heller.
Tårtan hade Andreas bakat, påstod han.
Vi kan väl lämna det upp till var och en att tro på honom eller ej. Urläcker, var den hursomhelst, både för öga och gom.
Mina föräldrar var dagens lyckliga fikagäster, som dök upp med fina presenter i utbyte mot tårta och glögg.
Nu räcker det med firande för idag.
Är lite medtagen efter gårdagens spruta och fick jobba dubbelvikt i eftermiddags till följd av gruvliga magkramper.
Två kaffekalas kvarstår dessutom innan veckan är slut.
Klart man ska ha en födelsedagscigarr eller två en dag som denna!
1. Lägg 175 gram smör och 1 dl strösocker i en bunke och låt det mjukna en stund.
2. Under tiden kan du ta itu med nötkärnorna, ca 125 gram. Om du inte är lika modern (läs: lat) som mig kan du förstås lika gärna finhacka dem för hand, men jag tycker mixern ger allra bäst resultat!
3. Sedan är det dags att plocka fram elvispen och röra samman smöret och sockret. Därefter ska även de malda nötterna, mjölet (3 dl) och slutligen mjölken (2 msk) röras ner.
Hett tips: Om du inte vill ha ett allldeles fläckigt kök – håll dig i diskhon!
4. Sedan är det dags att rulla cigarrer! Lägg dem på ett bakplåtspapper och in i ugnen i cirka 12 minuter, 175 grader.
5. Medan kakorna svalnar kan du smälta chokladen. Vattenbad är förstås klassikern, men jag använder mig av mikron istället.
6. Doppa kakorna i den smälta chokladen och lägg sedan upp dem på bakplåtspapper där de de får stelna.
Klart!
Nu ska jag iväg och jobba.
Känner mig lite ömklig efter gårdagens spruta, så förmiddagen tillbringade min arm och jag i sängen tillsammans med en kopp kaffe och lite skolpapper.
Idag fyller jag tjugofem.
Tjugofem den tjugofemte – kan det bli mer passande?
Andreas knuffade liv i mig i morse och frågade hur det känns att vara tjugofem. Det känns faktiskt precis som tjugofyra, fast med lite ondare i armen.
Nu har jag öppnat paket, och härnäst ska jag baka födelsedagskakor.
