Så skönt att bara sitta i soffan med kaffekoppen och känna hur man blir tyngre och tyngre på dynan och sjunker djupare och djupare ned… Zzzzzzz…
Dagen inleddes med riktigt shoppingväder, vilket passade fint då dagens planer stavades Ikea-utflykt med Anna och minstingen. Själv låg jag ganska lågt med inköpen i själva varuhuset, men man skulle kunna säga att jag tog igen det på andra sidan kassorna, på matavdelningen. Ikeas chips, alltså – fina grejer! Tog tillfället i akt att bunkra för en regnig dag…
När vi hämtat storpojkarna på dagis och de släppt av mig här hemma var det slut på det till en början så typiska Ikea-vädret och solen värmde både asfalt och …grus? På med träningskläderna och upp på cykeln för en löptur ute i skogen. Svettigt med en hel del uppförslut och stundom svidande mjölksyra i benen på en improviserad femkilometersslinga.
Sedan: lyxig och välförtjänt fika. Nu är jag sugen på en en liten podcast-promenad innan jag ger mig i kast med plugg och datorjobb.
I lördags tog Andreas och jag pickupen till Örebro över dagen. Åt McDonaldsfrulle (mmm, Egg McMuffin – så förföriskt kletig och god!), träffade Ea en sväng, åt sushi-buffé och handlade lite nödvändigheter, såsom en Pippi-mugg från Rörstrand. Perfekt storlek! Kaffet håller sig varmt till sista droppen. I mina andra baljor svalnar det ofta snabbare än jag hinner dricka upp det. Framåt kvällen, med Örebro i ryggen åkte vi på grillkväll och spelade lite spel.
Nu är det återigen måndag – och dessutom en regnig, blåsig sådan. Framåt eftermiddagen vankas det bortemot fem timmar tennis. Återstår att se om detta blir omsvept av blöta stormvindar på grusbanorna eller inomhus i skydd av tennishallens väggar.
Senaste numret av Karlstad studenttidning (en del av Metro student magazine) kom ut för flera veckor sedan, men det var först i helgen som jag fick ett ex i händerna. Mitt bidrag denna gång bestod av enbart illustrationer, vilka skymtas på bilderna nedan, på uppslaget med sommartips i Karlstad.
Sovmorgon och sen iväg på cykeln för fem kilometers jogg och ett knippe (mjölk)syrliga backintervaller. Nu kaffe och banan. Hade gärna tagit lite kaka och vispgrädde, men kladdkakan jag bakade för att bjuda Anna och barnen på när de hälsade på mig igår blev inte särskilt långlivad i kylen – och nej, det ska jag inte skylla på Anna och barnen, det är bara så vi jobbar i det här hushållet.
Säsongens smak.
Helgen hittills.
Fredagsmyset inleddes med tre timmar på tennisbanorna. Ganska grått och vått, men ändå rätt skönt att få frisk luft på köpet när man jobbar. Äsch, vem försöker jag lura? Klart vi vill ha sol och massor med plusgrader när vi glider runt på gruset!
Väl hemma och inne i värmen igen tog vi revansch på vädret med lite sommarmat på tallriken. Fläskkarré, rotfruktsgratäng och gnisslande halloumiost. Så mätta blev vi att Ben&Jerry-byttan fick ligga orörd i frysfacket. Jag vet! Hur ofta dissar man en B&J?!
Sedan blev det lördag och dags att åka på fyraårskalas. Med åkte två par Nike-dojjor i storlek 26, inslagna i ut-och-in-vänt julpapper.Tennisskor. Ett par svarta med lysgröna detaljer och ett par vita med rosa lack. Nu har killarna något att matcha sina små Head-racketar med nästa gång vi spelar tennis!
När det var färdigkalasat tog jag en promenad till mamma och pappa och kalasade vidare på lite småplock. Sedan hem och slut på lördagen.
I morse vaknade jag tidigt av solskenet som inte brydde sig om att ringa på dörren utan helt ohämmat trängde in genom alla fönster och rullgardinsglipor och fyllde hela lägenheten, och innan programledarna för Nyhetsmorgon ens hunnit lämna sminket så satt jag i soffan med morgonkoppen. Med en så pigg start fanns ju bara ett alternativ och det blev mycket riktig cykeln upp till motionsspåret, fem kilometers jogg och några avslutande backintervaller. Nu är jag alltså nysprungen och nyduschad, men allt annat än nyvaken. Påtåren har också slunkit ner och kaffet smakade minsann ännu godare nu med några kilometer i benen.
När alarmet väckte oss klockan nollsexfemton i morse så badade hallen och köket i gul morgonsol. Nu, ett par timmar senare, hänger de tunga regnmolnen som smutsiga, blöta disktrasor över taknockarna. Igår satte regnet stopp för en planerad gruspremiär på utomhusbanorna och det ser ut som att det blir samma visa även idag. Tur att det finns en varm och torr (åtminstone på de ställen där taket håller tätt) tennishall att krypa in i.
Dagen är fullspäckad som sig bör. Nu på morgonen tvättar jag och jobbar lite på magisteruppsatsen. Sedan kommer mina fyraåriga bästisar hit och strax därefter ansluter syster Ea (obs, i bemärkelsen ”härstammande från samma föräldrar”, inte ”nunna” – vilket man lätt skulle kunna förledas att tro av formuleringen) som kommer hem på blixtvisit. Därefter bär det av till mormor för att packa porslin i lådor. Hon flyttar från hus till lägenhet i helgen och det innebär en hel del fix. Slutligen väntar de sedvanliga jobbtimmarna, ingen fredagskväll är fullkomlig utan!
Denna morgons glädjeämne var helt klart att jag, efter den nackhårsresande upptäckten att kaffeburken inte innehöll något kaffe annat än i doftform (och på endast doftångor bryggs ingen morgontår!), hittade en liten smakprovspåse Löfbergs Lila Crescendo som jag fått i samband med nåt jippo på universitetet. Den kom minst sagt väl tillpass då jag behövde mitt morgonkaffe långt innan det var dags för pensionärernas rullatorer att formera köer utanför mataffärernas entréer. Macken hade naturligtvis funnits som ett morgonöppet alternativ, men där kostar antagligen ett paket kaffe som en bättre begagnad bil.
I lördags kom en tredje liten brorson till världen och då mamman, pappan och bebisen ännu inte är hemma från BB så blir det för min del massor med häng med världens bästa barn O och E. De senaste dagarna har vi spelat tennis, pärlat och spelat in filmer på iphonen (det senare är en mycket populär sysselsättning och skådespelareliten får akta sig!).
Själv kan jag kanske rikta in mig på en karriär som någon slags smyckesdesigner. Det tycker i alla fall O som utbrast ”Åh! Det är ju u n d e r b a r t !” när han fick ett halsband med indianpärlor av mig.
1) Energiskt tennisspel på minibana,
2) finpärlor. ”Tjejfärger” (barnens ordval, inte mitt) var den enda färgskala vi använde oss av – pojkfärger ville de absolut inte använda,
3) mitt nya favoritarmband som E gjort, och
4) O:s tolkning av vår eftermiddagsaktivitet vid vardagsrumsbordet.
Nu är det hög tid att ta med köttet ut i trädgården, tjimmar den osynliga rösten i Coop-reklamen och slänger in en klotgrill i bild. Jag kastar en blick ut genom fönstret och känner att… neej.
Idag är jag lite extra kär i internet. Igår plockade jag fram stora dammsugaren för att genomsöka hela cyberspace efter en artikel som jag verkligen behövde till min d-uppsats. Ingenstans tycktes den finnas tillgänglig för en stackare som mig som saknar lösenord till den akademiska betalsajt som tycktes vara det enda forumet där artikeln skulle gå att få loss. Slogs då av snilleblixten att helt enkelt skicka iväg ett artigt mail till den Nyzeeländske forskare som stod bakom artikeln och fråga om inte han kunde tänka sig att underlätta mitt sökande och maila över sin text, och pling! – två timmar senare trillade artikeln med tillhörande lyckönskning från professorn in i min mailbox. Snacka om att internet levererar!
Andreas är fortfarande på kurs i Stockholm. Igår kväll hade jag istället Ben och Jerry här på besök.
Ben&Jerry’s måste väl ändå vara det värsta tänkbara varumärket att bli sponsrad av? Det skulle ju bli stört omöjligt att någonsin äta något annat, och hur proppfulla deras glassorter än är av allt tänkbart och otänkbart så tror jag knappast att de lyckats pressa in hela kostcirkeln i de små byttorna. Skörbjugg skulle vara en oundviklig följd av ett eventuellt sponsorkontrakt (eller så försöker jag bara intala mig själv att jag inte sörjer avsaknaden av ett sådant).
Igår kväll packade Andreas weekendbagen mitt i veckan för en tredagarskurs i huvudstaden. Där ska han skolas och drillas i… ja, vad vet jag egentligen, men jag gissar att det på något sätt – direkt eller indirekt – involverar siffror av något slag.
Medan han fick avnjuta SJ-frukost (läs: Statens Järnvägar) i första klass så intog jag en egen SJ-frukost (läs: Sara Johansson) i soffan här hemma. Har en ny frukost/mellis-favorit: extra proteinrika isländska yoghurten Skyr. På tre dagar har jag smakat mig igenom vanilj, jordgubbe och blåbär. Älskar den farligt tjocka konsistensen i allmänhet och vaniljsmaken i synnerhet. Nackdelen är priset, då man för en liten portionsförpackning lyxig Skyr kan få en hel liter av annan mer plånboksvänlig yoghurt.
