Rödgrön plakatpolitik

Befinner mig för tillfället i Helsingborg för att debattera transportfrågor och än en gång belysa den orimlighet och avsaknad av reell klimatnytta som den rödgröna politiken innebär.

Nyligen presenterade Centerpartiet en mycket läsvärd rapport om Alliansens miljöpolitik och de löften som MP ger men som vi närmare granskning inte är annat än plakatpolitik. ”Klimatbluffen – rödgrönaklimatlöften utan täckning”.

Alliansregeringen har med Centerpartiet i regering kraftigt höjt den svenska ambitionen för klimat‐ och energipolitiken. När Tony Blair var i Stockholm för att tala klimat refererade han till alliansregeringens ambitioner och konstaterade: ”vad ska man säga,

fantastiskt!” Al Gore använde i amerikansk teve Sverige som exempel på det land som gjorde mest för klimatet: ”Sweden is doing the best job – and they benefit from it”. Men det handlar inte bara om ambitioner; Sverige kommer med alliansregeringens åtgärder ha de lägsta utsläppen per person i ett industriland till år 2020.

I granskningen framkommer att från Miljöpartiets högre ambitionsnivå saknas täckning för 8,2 miljoner ton koldioxid. Man saknar alltså politik och åtgärder för över 60 % av sina egna förslag. Så mycket för gröna löften…

Det är utsläppen vi ska jaga, inte bilisterna eller bilarna

Oppositionens miljöpolitik med Miljöpartiet i spetsen tar sig allt mer desperata uttryck. Höghastighetståg, kilometerskatter och bekämpandet av bilen i stort missar målet och får väldigt små reella effekter på vårt resande och våra utsläpp.

Näringsminister Maud Olofsson och Miljöminister Andreas Carlgern skriver på DN debatt att det är utsläppen vi ska jaga, inte bilisterna eller bilarna. Med forskning och utveckling av fordon och drivmedel tillsammans med politiska incitament och morötter når vi verklig förändring. Den rödgröna oppositionens piskor i form av kilometerskatt och bensinskattehöjningar leder inte till några reella miljöförändringar utan enbart kostnadsökningar för näringsliv och människor.

Oppositionens överbudspolitik med lånefinansierad höghatighetjärnväg ställer inte om transportsystemet och får inte de effekter på vare sig miljö eller resande som man talar om. Ett av huvudargumenten från de rödgröna har varit att konkurrera ut inrikesflyget. Men då utsläppsnivån har legat på 1 % sedan 1990 är 42 miljarder som satsningen skulle kosta i ett första steg en väldigt dyrköpt investering med väldigt begränsad miljönytta.