Arkiv: augusti 2009

Idag får regeringen väg-och banverkets förslag

Under eftermiddagen idag kommer trafikverken att överlämna sina förslag till Nationell plan för transportsystemet för åren 2010-2021 till regeringen.

Det här är ett arbete som pågått sedan slutet av 2006. Trafikverken fick då uppdraget att i samverkan med regionerna utarbeta förslag på prioriteringar inför framtiden av infrastrukturen.
Utöver väg- och banverket tillsammans med regionerna, så har ett antal utredningar arbetat och deras resultat har också legat till grund för de underlag som nu presenteras av verken.

Det har varit utredningar om hamnar, kombiterminaler och flygplatser. Alla dessa underlag har sedan legat till grund för infrastruktur proportionen – Framtidens resor och transporter – som utgör grunden för de förslag som trafikverken och regionerna nu genomför.

Det är gigantiska belopp som skall fördelas för den kommande perioden för landets infrastruktur. Det är en ram på 417 miljarder kronor. Fördelningen inom denna stora ram är att 217 miljarder skall gå till byggande av ny infrastruktur och 200 miljarder till drift och underhåll av våra vägar och järnvägar.

Det är ett enormt behov av satsningar som inte genomförts genom åren. Det handlar om hur våra vägar och järnvägar inte har underhållits som de borde och det handlar om investeringar som inte blivit av.
Nu är Alliansregeringens klara ambition att vi skall börja återta det eftersatta underhållet. Det är givetvis också så att hur gärna man än vill, så går det inte att få fram pengar till precis allt. När vi nu får se förslagen presenterade av Vägverk och Banverk så kommer mycket att fattas som vi gärna skulle vilja se satsningar på.

Det är ingen avog inställning att inte alla projekt finns med från verken, de har lagt förslag utifrån den ekonomiska ram de haft att arbeta efter.

Nu gäller det att göra en samlad bedömning av de satsningar de föreslår och regeringen har nu hösten på sig att få in synpunkter och bearbeta dem för att sedan under våren 2010 ta ett beslut om förslagens om kommit in.

Ingen behöver tveka på att jag gör mitt bästa, för att tydliggöra behovet av resurser och lyfta fram viktiga projekt för såväl Värmlands utveckling som landets tillväxt i mina samtal med regering och departementsledning.

Kategori: Järnväg, Väg

Födelsedag

Idag är det en riktigt trevlig dag. Under förmiddagen så fick jag lyssna till Fredrik Reinfeldts avslutningstal på partistämman i Västerås. En partistämma som varit mycket givande. Bra beslut om moderaternas framtidsfrågor och vi behandlade några viktiga propositioner.

Bland annat en som handlade om en vård att lita på och som blir rättvis så att den gäller alla, så har det tyvärr inte varit i vårt land. Det har haft betydelse i vilket landsting man bor om man får vård direkt eller får stå i köer.

Vi har behandlat viktiga frågor inom integrationspolitiken och givetvis också frågor om ekonomisk politik och miljöfrågor.

Det är inte bara en stor dag för moderaterna som haft sin stämma. Det är också födelsedag för Alliansen. Idag var det fem år sedan Alliansens partiledare träffades hemma hos Maud Olofsson i Högfors och bildade Alliansen. Den viktiga händelsen var början på ett gediget arbete för att få fram ett gemensamt valmanifest att presentera för väljarna inför valet.

Jag betvivlar att vänsteroppositionen kommer att kunna fira födelsedagar med liknande innebörd. Kommer man att få se gemensamma valmanifest där sossar skall enas med miljö och vänsterpartister i för landet avgörande framtidsfrågor, knappast.

Det är inte mitt problem utan deras, och jag kan åtminstone fira Alliansens femårs dag idag.

Hurra hurra hurra hurra

Kategori: Alliansen

Vem företräder facket?

Igår när jag var klar med min dag i Västerås så återstod att sätta sig vid datorn innan jag släckte lampan i mitt hotellrum.

Jag läste lite nyheter och klarade av ett antal mail. Jag har funderat rätt mycket vad jag egentligen läste igår och blir mer och mer irriterad. Jag ser en röd tråd som tyvärr inte är speciellt trevlig.

I somras var jag på politikerveckan i Almedalen. Det är mycket politik och olika synpunkter som bryts mot varandra. Det är helt i sin ordning. Mitt i den veckan kunde jag läsa i DN debatt att oppositionen skrev en debattartikel där de gjorde klart att om de återtar makten efter valet så skulle de riva upp avregleringen av järnvägstrafiken.

Den artikeln var underskriven av partiföreträdare från alla rödgröna partier.
Inget problem i det, de skall naturligtvis framföra sina ståndpunkter även om jag tycker de har helt fel. Jag tycker de kramar offentligt styrd verksamhet mer än att ge resenärerna fler och billigare alternativ att resa.

Det som var mer märkligt i artikeln var att den dessutom var underskriven av SEKO:s förbunds ordförande Jan Rudén. Att en ordförande i en fackförening så tydligt tar politisk ställning är ett problem.
Inte ett problem för mig men för SEKO och dess medlemmar. Jag för min del kan inte framöver se Rudén som en facklig företrädare som driver frågor för sitt fackförbund, utan han är en politisk megafon och har inget mer att tillföra ur fackligt perspektiv för min del.

Vad som nu händer är att jag får se Värmlands ordförande i SEKO Christer Alnebratt ge sig in i debatten om järnvägsproblem, så långt är det bra.
Jag tycker det är bra att vi har en intensiv diskussion om hur vi alla med gemensamma krafter kan utveckla järnvägssystemet än mer. Vi har i riksdagen gjort historiens största satsningar på både väg och järnväg. Både när det gäller drift och underhåll och investeringar.

Vad får jag då höra av Alnebratt när jag kollade datorn i går kväll?

Han hänvisar till att det inte satsas på något mötesspår på järnvägen mellan Kil och Karlstad, trots att detta är en av landets mest trafikerade enkeljärnvägssträckor.
SEKO:s länsordförande Alnebratt och tillika aktiv socialdemokrat i Värmland vet mycket väl att han utelämnar mycket relevant information när han kritiserar att inget händer.

Jag förutsätter att Alnebratt känner till att redan nu på måndag går tiden ut för remissen om förslag på mötesspår mellan Kil – Karlstad.
Alnebratt vet också att detta förslag sedan ligger till grund för den järnvägsplan som måste godkännas innan man kan påbörja bygget.
Alnebratt vet också att pengar finns anslagna för bygget av mötesspåret och Alnebratt vet slutligen att efter att alla formella beslut är tagna så kommer mötesspåret att vara klart cirka 2011-2012.

En fråga som jag ställer mig är: hur kan en SEKO ordförande så totalt kan utesluta saklig information utan bara säga att alla investeringspengar går till Malmöregionen? Jag kan konstatera att Alnebratt glömt att vara företrädare för SEKO, och att han i likhet med sin förbundsordförande tycker att det viktigaste är att få till en valseger och därmed struntar i att säga som det faktiskt är.
Jag kan åtminstone säga till värmlänningarna:
Jag är medveten om att vi behöver mer pengar till väg och järnväg, men jag kan också säga att vi aldrig haft så mycket pengar till infrastrukturen i Värmland som vad vi har idag. Mötesspåret mellan Kil och Karlstad har snart byggstart oavsett var Alnebratt säger.

Det är dags att vi alla gemensamt driver Värmlands frågor.

Vissa ser tyvärr bara partipolitik som det enda viktiga. Fackliga företrädare som Alnebratt och Rudén som så ensidigt tar partipolitiska hänsyn och som undanhåller fakta försvagar och skadar medlemmarna intressen i den betydelsefulla fackliga verksamheten

Kategori: Järnväg

Föregångslandet Sverige.

Föregångslandet Sverige.

Nyss hade statsminister Fredrik Reinfeldt sitt öppningstal på Moderata Samlingspartiets arbetsstämma i Västerås. Det var ett fantastisk tal och något som jag tror kan beröra den mest politiskt ointresserade person.

Han berättade om bilden av vårt land och om sitt eget ursprung. Han förfäder var en amerikansk färgad cirkusartist som hade ett förhållande med ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt som han sa, och han var givetvis stolt över att det fanns en öppenhet hos sina anfäder. Sverige skall vara ett öppet land och inte bli inskränkt för eget navelskåderi.

Vi gör inte anspråk på att Sverige leder världen men vi skall gemensamt ta ett globalt ansvar

Sverige är ett öppet land med fungerande rättsstat med demokrati. Vi är en uppbyggd industrination som också klarar av att i gå över till ett tjänstesamhälle samtidigt som vi har vår industritradition med hög kompetens kvar.

Vi står upp för frihandel och värnar den globala handeln, som också hjälper utvecklingsländer. Vi stöder också utvecklingsländerna för att de skall kunna utvecklas och det skall vi vara stolta över. Vi är ett föregångsland på så många sätt.

Reinfeldt ville dela med sig av sina fem viktigaste utgångspunkter. Fem punkter som adresserar Sveriges viktigaste samhällsproblem. Fem punkter som lägger
grund för vägen framåt för Föregångslandet Sverige.

1 Vi måste vara en kraft för människans okränkbara värde.
2 Vi måste fullfölja vår arbetslinje.
3 Vi måste förstärka kvaliteten i våra viktigaste skattefinansierade trygghetssystem, i sjukvården och psykiatrin
4 Vi måste lägga grund för ett samhälle som är uthålligt och klimatneutralt.
5 Vi ska vara pragmatiska i vårt förhållningssätt.

Dessa fem punkter behöver en djupare förklaring och jag hoppas att du känner att du vill veta svaren på dessa genom att öppna den bifogade filen och läsa hela Fredrik Reinfeldts tal.
Ett tal som kommer att betyda mycket för svensk politik för lång tid i Svensk politik

Att rubriken Föregångslandet Sverige används är inte för att blicka tillbaka utan det handlar om framtiden och våga och vilja att ha en politik för landets framtid.

Jag ser fram emot de kommande dagarna på vår partistämma. Många beslut skall fattas om den framtida politiska inriktningen.

Vill du läsa talet. Klicka här Fredriks tal

Kategori: Partiet
Etiketter:

Idag hade jag turen på min sida igen

Hur dum får man vara kan man fråga sig.

Idag lastade jag en höbal till mina kor med traktorn. När jag hade gått ur traktorn och grejat med olika saker så gick jag rakt på balspjutet som jag inte hade sänkt ner. Det tog precis i örat men strax ovan hörselgången.
Jag garanterar, ingen vill ha ett balspjut in i örat. Det kan man kalla tur, att inte spjutet träffade någon millimeter lägre. Hade jag då blivit döv eller…. Spelar ingen roll att fundera, jag fick ont men jag hade ju tur.

Vi läser ständigt om allt elände och om hur personer råkar illa ut. Tänk om man oftare kunde få läsa om alla som har vardagsturen på sin sida.

För visst består livet av en massa tillfällen då man har en enorm tur. Vi befinner oss alla i olika situationer och saker händer, det gick bra och vi säger: Nu hade jag allt tur!

Tänk alla gånger vi har tur i livet. Tänk så många gånger vi har turen med oss och vi märker det inte ens. Olyckan var precis bakom vår rygg utan att vi upptäckte den inte.

Var finns boken om alla som haft tur i vardagen? Hoppas den finns eller kommer.

Kategori: Personligt
Etiketter:

Vi bygger vidare

I morgon drar moderaternas arbetsstämma igång i Västerås.
Det är alltid ett trevligt arrangemang där fler hundra moderater ifrån hela Sverige möts för att diskutera vårt partis framtida inriktning.

Under årets stämma kommer bland annat frågan om enklare regler för organdonation att diskuteras, en fråga som jag själv tidigare har engagerat mig i och även lyft i Riksdagen.

Andra intressanta och viktiga ämnen som kommer upp är exempelvis hur vi kan skapa ännu mer valfrihet inom förskolan för barn och föräldrar samtidigt som det viktigaste på agendan fortsatt är, hur vi skall kunna få svensk ekonomi att växa i spåren av finanskrisen.

Arbetslösheten fortsätter att stiga, även om takten avtagit i steg med att Europas ekonomier återigen börjat växa, och stort fokus under stämman kommer säkert ägnas åt de idéerna för att få fler människor i arbete och öka drivkrafterna att arbeta.

En av de viktigaste aspekterna är att försöka minska ungdomsarbetslösheten, som idag är rekordhög, genom att sänka tröskeln in på arbetsmarknaden för unga människor.

Jag kommer att delge er några blogginlägg från intensiva debatter från vår stämma de närmaste dagarna.

Alla partier har sina tankar om hur man skall vinna väljarnas förtroende men lyckligtvis så är det inte bara det som gäller. Man måste också ha en idé om hur framtidens Sverige skall se ut.

Skall man tro på olika opinionsmätningar så har svenska folket inte lätt att ta ställning. Min fasta övertygelse är ändå att en mycket viktig faktor kommer att bli ledarfrågan.

Vill man fortsatt se Fredrik Reinfeldt förhandla med världens stora ledare eller tror man på Mona Sahlin som den starke ledaren?

Intressant att konstatera att även inbitna socialdemokrater börjar misströsta att deras partiledare kommer att leda vårt land efter nästa val. Det svänger i olika mätningar och nu senast kunde man läsa Synovates uppfattningar om vad som kan komma att ske, för det är bara ett år kvar till valet. Där tror väljarna att Alliansen vinner. Kolla gärna på adress http://makthavare.se/ http://bit.ly/8qifK

Kategori: Partiet
Etiketter: ,

Rätten till min kropp

När vänner avlider så rusar många tankar genom huvudet. Jag skall inte gå in på alla personliga funderingar på vad man skulle vilja ha sagt och som aldrig hann och sägas, det är privat.

Det påminner mig också om en annan sak som jag inte kan förstå, och som jag försökt få en ändring till stånd. Ingen nationellt avgörande fråga, egentligen en udda fråga men och som jag vill ta upp för samtal med dig som läser.

Det är nämligen rätten att bestämma över metallen i sin kropp.

Det finns i dag en stor mängd människor som på ett eller annat sätt får främmande metaller inopererat i kroppen. Titan används flitigt inom kirurgi och är den metall som kroppen accepterar bäst. För höftledsoperationer, benbrott som lagas med spikar och tandrotsersättningar används ofta titan. Det är en dyr metall men mycket lätt och stark. Även andra metaller förekommer.

De främmande metaller vi haft i vår kropp följer oss genom livet och friläggs vid krematoriet. Dessa metaller grävs vanligtvis ner på kyrkogården på annan plats än där stoftet grävs ner. I dag sker alltså en delning av stoft och metaller i en kropp, och detta är vanligtvis inte känt för det svenska folket.

Enligt den rådande begravningslagen kan man inte själv, eller anhöriga påverka hur de främmande metallföremålen i kroppen hanteras. Inte heller kan den avlidne redan i livet klarlägga i ett donationskort vad som ska göras med de ädla metaller som finns i kroppen.

Det är en mycket viktig etisk aspekt hur ”restprodukter” av vår kropp hanteras, och det borde finnas ett säkerställande för den avlidne att om önskan finns om att metallerna ska återanvändas att det görs på ett värdigt och effektivt sätt. Den etiska debatt som detta kan innebära kräver en tydlig informationsinsats eftersom många i dag felaktigt tror att alla delar i dag följer den avlidne i graven.

Begravningslagen ger i dag inte utrymme för enskilda personer att skriva att man efter sin död kräver att de metaller man har inopererad i kroppen går till återvinning, i stället för som nu, grävas ned på någon annan plats på en kyrkogård än där stoftet grävs ner. Det finns därför skäl att intäkter från ”kroppsmetaller” ska kunna på den enskildes begäran doneras till någon hjälporganisation.

Det vore ett steg i rätt riktning att man kunde påverka hur ”kroppsmetaller” hanteras efter en kremation. Än enklare borde det vara att man får ta ställning redan vid inopererandet av metallen i kroppen att man lånar detta under sin livstid för att sedan återlämnas om man väljer att kremeras.

Om man har djupa etiska aspekter på mitt sätt att resonera och inte delar min uppfattning så vill jag gärna lyfta följande.

Om man nu anser att metallen tillhör kroppen. Vem skall då kunna bestämma att min höftled eventuellt kommer för evigt vila i en nedgrävd skrothög men i vigd jord, tillsammans med okända andras proteser?

Varför vill man inte så som i andra länder ge dessa metallintäkter till exempelvis Rädda Barnen? Det skulle ge ett antal miljoner per år till barn som behöver hjälp.

Det är dags att se förnuftigt på detta och få begravningslagen ändrad. Jag har försökt i Riksdagen men tyvärr är väl frågan för liten och ointressant. Medan åren går och kyrkogårdarnas skrotberg växer så går hjälporganisationer miste om många miljoner.
Jag är säker på att jag kommer att få gehör för en lagändring, men jag befarar att det dröjer onödigt länge för det är för få som bryr sig.

Varför är man emot?

När man inte delar politisk uppfattning med någon så är det spännande att försöka sätta sig i hur den andre resonerar. Man kan till och med försöka leva in i rollen som sin politiske motståndare har, och se om tanken håller hela vägen. Det är väl ingen hemlighet att konstatera att det brukar gå dåligt att försöka tänka och tro på en politik som man i hjärtat tycker är fel.

När vi beslutade för en kort tid sedan om konkurrensutsättning av SJ så blev det ett herrans liv på oppositionen. Varför var de emot förslaget?

Vi som ofta åker tåg upplever ju ständigt problemen med att tågen inte håller vad de lovar.

Toaletter är ur funktion, värmen eller kylan fungerar inte. Inte nog med detta, tåget kanske inte alls kommer för personalen jobbade allt länge kvällen innan. Lokföraren får inte börja köra tåget som skulle startas kommande morgon. Ingen skugga mot lokföraren som behöver sin vila men hur kan man tillåta att ett företag som SJ har så dålig planering. Man ser inte till att ha lokförare på plats när tåget skall gå utan man får vackert vänta tills det blir tillåtet igen att köra enligt kör och vilotidsreglerna.
Det är väl ändå ironiskt, många hundra personer måste vänta för att SJ inte får fram en person som kan köra tåget.

SJ har haft monopol på all lönsam järnvägstrafik i Sverige. Du läser rätt, ensamrätt på all lönsam trafik. Det är inte och undra på, att SJ kunnat göra lite som man vill. Det fanns ju i alla fall ingen risk att någon annan tågoperatör skulle kunna börja och köra och visa att man hade bättre service och kanske förslag på bättre avgångstider och billigare priser.

Nu när SJ kommer att få konkurrens så tar jag för givet att det blir skärpning.

Veolia startade i somras en tåglinje på helgerna mellan Malmö – Stockholm med priser som var under halva SJ:s priser

Vi kan också få fler tågoperatörer som kör Karlstad-Stockholm. Värmlänningarna får fler resealternativ, bättre priser och konkurrens på spåret som gör att det blir skärpning för dem som vill försöka få resenärerna som sina kunder. Varför är man emot detta?

Jag klarar inte att finna argumenten för att behålla monopol, tvinga resenärer att betala högre priser och inte ge chansen till fler tågavgångar.

Jag vill göra det enklare, billigare och tryggare för världen att komma till Värmland.

Kategori: Järnväg

Fler engagerade

Visst är det spännande när vi ser alla intressanta människor som vill vara med och utveckla Moderata Samlingspartiet och anmäler sig som kandidater till Riksdagen.

Nu senast när jag läste Svd så ser jag att ledarskribenten Maria Abrahamsson vill ta steget ut i partipolitiken, glädjande.
Hon tar steget från en trygg plats på en tidning, och kastar sig ut i partipolitiken och för fram sina frågor.
Ett modigt steg av Maria. Även om jag tycker hon varit underbart bra i TV-soffan mot Stig Malm så är jag övertygad om att hon kommer att uträtta så mycket mer när man får se henne i talarstolen i Sveriges Riksdag.

Hon kandiderar i Stockholm men vi värmlänningar kan glädjas åt att hon väl känner till Värmland, för hon har sitt fritidshus i Värmlands djupa skogar.

Kategori: Okategoriserade
Etiketter: ,

Stoppa yrkesligisterna

När man slår på TV:n så är det ofta bråk och kravaller man får se. Inte minst i Rosengård härjar dessa problem allt jämt.

Brandkår och ambulans behöver polisskydd för att åka in i Rosengård och uträtta det jobb de är kallade att utföra. Det finns tveksamheter om man överhuvudtaget vågar åka in för risken att bli skadade. Detta pågår i Sverige! Helt oacceptabelt.

Idag när man slår på TV:n så får man höra på nytt om problemen i Rosengård men med en helt annan utgångspunkt.
De boende är rasande på vänsteraktivisterna och andra våldsverkare för att de kommer till Rosengård och ställer till jäkelskap. Jag tycker det finns ett hopp när det så tydligt framkom i dagens TV-inslag att Rosengårdsborna vill få ett slut på bråket.

Samhället klarar aldrig av att helt få stopp på sådana oroligheter. De största ambassadörerna för att få ett slut är föräldrar och boende i området som aktivt går ut och visar att man vill få ett stopp på bråket. Föräldrar skall givetvis ha uppsikt över vad deras barn gör. Polisen skall med fasthet ta de våldsverkare som kommer till Rosengård bara för att jävlas och förstöra.

Jag vill inte höra mer i media att det var ett stort bråk någonstans men ingen blev anhållen. Det klart man skall bura in buset som förstör. Alla med ögon på plats ser ju när några välter en bil, tänder eld på förråd eller slår sönder rutor.

Kommer buset till Rosengård från många håll i landet via tåg och bil så skall de åka därifrån i ”gallerbil” och sona sina brott.

Kategori: Brottslighet
Etiketter: ,