Regeringen satsar 522 miljarder kronor på infrastrukturen fram till 2025. Det är en historiskt stor satsning. Fördelningen inom ramen ser ut enligt följande: 281 miljarder kronor går till utveckling av transportsystemet, 86 miljarder till drift och underhåll av järnväg och 155 miljarder till drift och underhåll av väg.
Ett sätt att åskådliggöra hur mycket ökade resurser satsningen innebär, är att säga att var femte krona som satsas på infrastruktur är ny.
Det finns naturligtvis flera sätt att resonera kring resurser och infrastruktur. Före 2006 hade vi en regering som inte var särskilt intresserad av att skjuta till pengar till drift och underhåll. Däremot satte man gärna spadar i marken och klippte band för att markera att investeringar framför allt i järnvägsbyggen. Tyvärr så avsatte man inte resurser för att bygga dem.
Sammantaget innebär att vi idag ligger efter på underhållssidan. Trots de satsningar som görs på exempelvis drift och underhåll på järnvägssidan kommer det att ta åtminstone 7-8 år innan vi är i kapp.
För mig som i huvudsak arbetar med infrastrukturfrågor i riksdagen så är satsningarna som regeringen gör välkomna, även om man alltid önskar att ha mer.
Men det finns olika sätt att räkna på det här med resurser. Svenskt Näringsliv skriver på sin webbplats att ”Sveriges infrastruktursatsningar går på sparlåga” och att de satsningar som görs är ”historiskt låga”. Den beskrivningen låter givetvis oroande.
Det kan vara på sin plats att uppmärksamma att Svenskt Näringsliv inte skriver något om den summa regeringen satsar på infrastrukturen, utan de mäter satsningen i andel av BNP. Det är en siffra som styrker deras hypotes och de är självklart i sin fulla rätt att räkna på det som de tycker är relevant. I texten framkommer också att vi ligger på en ganska konstant nivå, räknat i andel, sedan börjat på 90-talet.
Lite tillspetsat kan man säg att om man räknar i andel (procent) av BNP så skulle faktiskt infrastruktursatsningarna bli relativt större, de år vi har dålig tillväxt i Sverige. Och omvänt, så klart.
Det var några tankar om hur siffror kan presenteras. Artikeln på Svenskt Näringslivs webbplats hittar du här.
Trevlig helg!
Idag presenterar organisationen Svenskt Näringsliv sin rankning över näringslivsvänliga kommuner för 2013. I listan sammanvägs ett antal faktorer som anses viktiga och som sedan utgör grunden för sammanställningen.
Jag kan konstatera att min egen hemkommun Sunne rankas högst av kommunerna i Värmland. Sunne ligger på 32:a plats, efter att ha tappat åtta platser jämfört med föregående år. Sunne styrs av allianspartier.
Karlstad, som styrs av M, C, Fp, Kd och Mp lyfter sig tre platser och hamnar på plats 83. Eda kommun klättrar en placering, till plats 280. Eda styrs av allianspartier. Hammarö, som också styrs av allianspartier, har klättrat elva placeringar och landar på plats 61. Allianspartier styr också i Säffle, en kommun som klättrar 27 placeringar och landar på plats 129.
Hur det ser ut i just din hemkommun kan du läsa här.
Förra onsdagen medverkade jag på ett seminarium på Kungliga Automobil Klubben, KAK. Rubriken på seminariet var ”Ny teknik i bilar och aktiv körning- vem är det egentligen som har ansvaret?”. Mycket av debatten kom dock att handla om den nya lagstiftningen kring mobiltelefoni och bilkörning, som riksdagen röstade igenom för inte länge sedan.
En av den som var och lyssnade var Expressens motorjournalist och -krönikör Jan-Erik Berggren. Med debatten som bakgrund skrev han en mycket läsvärd krönika i Expressen om den nya lagstiftningen. Krönikan publicerades i lördags men blev tillgänglig på nätet först häromdagen.
Här kan du läsa krönikan. KAK:s egen sammanfattning av debatten finnas att läsa här.
Svenskt Näringsliv genomför nu en riksomfattande kampanj i form av möten mellan företagare och politiker. Syftet är att skapa samtal och dialog kring näringslivsklimatet under lite nya umgängesformer.
Igår var jag en av dem som deltog i en promenad i Sunne. För egen del tycker jag att det var ett bra sätt att träffas, lyssna och samtala och att inte bara sitta runt ett bord och prata.
Klicka gärna här så kan du se en kortare intervju med mig och några andra deltagare.
Idag har regeringen presenterat vårpropositionen för 2013. Totalt satsar regeringen ytterligare tre miljarder kronor under detta och nästa år inom utbildning, praktik, infrastruktur och regional utveckling.
Som finansministern har konstaterat vid sina olika presentationer under dagen och i en debattartikel i Dagens Nyheter: det är ett tufft ekonomiskt läge i vår omvärld och det påverkar självklart den svenska ekonomin. När ekonomin krymper i hos viktiga handelspartners så blir det tufft för företagen i Sverige.
Under 2013 och 2014 satsar regeringen ytterligare tre miljarder kronor på ytterligare åtgärder för att möta krisen. En stor del går till utbildningsplatser och praktik. Satsningarna ser ut så här:
- antalet platser inom yrkesvux ökas med 7 000 platser 2013 och 7 000 platser 2014
- antalet platser inom praktik och arbetsmarknadsutbildning ökas med 8 000 under 2013 och 2014
- antalet platser på ingenjörs- och sjuksköterskeutbildningar ökas med 1 400 platser 2013 och 1 400 platser 2014
- insatserna för regional tillväxt förstärks och omfördelas så att 40 miljoner kronor satsas 2013 och 40 miljoner kronor 2014
- medel omfördelas inom infrastrukturområdet vilket ger 700 miljoner kronor ytterligare för drift och underhåll av järnvägar 2013
För mig som sysslar med trafikfrågor är det självklart extra intressent att det kommer ytterligare en satsning om 700 miljoner kronor för drift och underhåll under innevarande år. Frågan är om Trafikverket hinner använda alla de resurser som nu tillförs. Samtidigt ska man veta att de socialdemokratiska regeringarna eftersatte underhållet under många år och att det kommer att ta tid innan vi ligger i fas.
Nu var det ett tag sedan jag bloggade, det ska jag erkänna.
I helgen som gick genomförde vi inom Moderaterna vårt Sverigemöte. För andra gången på ett par år samlades vi i Karlstad CCC. Det är trevligt att vi har konferenser och aktiviteter i Karlstad för moderater från hela Sverige. I år var vi drygt 2 000 moderater på plats. Jag hoppas att utvärderingen blir lika bra som den blev förra gången vi hade Sverigemötet i Karlstad.
Jag vill passa på att tacka alla moderater i Värmland som hjälpte till att genomföra Sverigemötet. Stort tack!
* * *
Ett av de ämnen som avhandlats tidigare här på bloggen tidigare handlar om biodrivmedel. Jag har haft ett par replikskiften på NWT:s debattsida med bl a Björn Gillberg om förutsättningarna för metanol som ett av de biodrivmedel som kan användas för låginblandning i bensin. Men jag har också kommenterat biodrivmedel här på bloggen.
Idag presenterar IT- och energiminister Anna-Karin Hatt sitt förslag till kvotpliktslag. Syftet med kvotpliktslagen är att bryta fossilberoendet och få in mer biodrivmedel i bensin och diesel.
Regeringen redovisar i en promemoria sitt förslag till en ny lag om kvotplikt för biodrivmedel. Ett första steg är att promemorian går ut på remiss till ett antal myndigheter och intressenter. Jag tycker att Björn Gillberg och andra företrädare för Värmlandsmetanol ska ta chansen att lämna sina synpunkter. Senast 25 april ska synpunkterna ha kommit in till Näringsdepartementet.
Anna-Karin Hatts artikel i Svenska Dagbladet.
Pressmeddelande från regeringen om kvotplikten.
Regeringens promemoria om kvotpliktslag.
Regeringen vill skärpa lagstiftningen kring vårdslöshet i trafik för att komma till rätta med bilförare som har det dåliga omdömet att sms:a, uppdatera Facebook eller twittra under bilkörning. Det är en teknikneutral åtgärd som täcker in flera olämpliga beteenden under körning.
Socialdemokraterna vill istället ha en kataloglagstiftning som fastställer exakt vilka beteenden som är ska vara otillåtna. Problemet är att det som inte förbjuds kommer att vara tillåtet, oavsett hur trafiksituationen är. Teknikutvecklingen gör att den typen av lagstiftning snabbt kommer till ett bäst före-datum.
Det är tråkigt att Socialdemokraterna väljer plakatpolitik framför en fungerande lagstiftning.
Aftonbladet publicerar idag en debattartikel om detta med rubriken Mobilförbud i bilen inte rätt väg att gå. Läs den gärna.
Idag deltog jag i sammanträde med Trafikutskottet. I en fråga om Trafikverkets upphandlingar av vägar och järnvägar samlade sig Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, bakom en vänsterpartimotion. Oppositionspartierna kräver att Trafikverkets upphandlingar ska redovisas på ett sätt som redan görs. Det är bara att konstatera att förutom att S, V och MP slår in öppna dörrar, så blir det så när man enas tillsammans med SD. Det parlamentariska läget är ju så att när dessa fyra partier enas om ett dåligt förslag då vinner de också. Jag och mina alliansvänner motsatte oss givetvis ett tillkännagivande till regeringen på frågor vi redan hade besvarat i betänkandet. Det är ju onödigt att tvinga fram sådant som Trafikverket redan gör.
Vi bad om att få bordlägga ärendet, vilket är praxis i Riksdagen när man plötsligt har nya texter på bordet vid ett justeringsmöte. Det är också praxis att majoriteten för ett förslag går med på bordläggning, så att den motstående parten ska kunna sätta sig in i vad som gäller. Detta tillät alltså inte trafikutskottets ordförande Anders Ygeman och hans kamrater i oppositionsröran. Det var ogint, respektlöst och väldigt oseriöst gjort. Det är i sig inga konstigheter att regeringen kan få majoritet mot sig, snarast en fullt naturlig del av demokratin. Men sättet som Ygeman, med hjälp av bland andra värmlänningarna Lars Mejern Larsson (s) och Stina Bergström (mp), går tillväga som gör mig djupt bedrövad. Oppositionspartierna, med Ygeman i spetsen, behandlar vår demokrati på ett lättsinnigt sätt.
Jag vill vara tydlig med att de inte gick emot Riksdagsordningen, man kan förvägra en minoritet i en fråga en bordläggning, men av de tjänstemän vi idag har frågat har det aldrig hänt i Riksdagens utskott tidigare.
Frågan man kan ställs sig är om Stina Bergström (MP) och Lars Mejern Larsson (S) känner stolthet över att man inleder en ny praxis i Sveriges Riksdag genom att man förvägrar bordläggningar och att man får möjlighet att gå igenom ärenden seriöst.
Jag kan inte under mina 14 år i Trafikutskottet påminna mig om att någon så konsekvent förvägrat detta.
Att Bergström och Mejern inte anser att man behöver ge tid för att gå igenom dokument mer än de tio minuter man idag gav Alliansen på utskottet är bedrövligt. De kommer att få svårt att framöver tala med trovärdighet om de säger att de vill ge alla en chans att ta del av den demokratiska processen.
Vi kan varje dag konstatera och se att det finns inget trovärdigt regeringsalternativ till Alliansen i Sveriges Riksdag. Däremot i Trafikutskottet visar det sig att vilka tokerier som helst kan inträffa när oppositionen gör gemensam sak.
De senaste dagarna har jag varit med i inslag i Värmlandsnytt och blivit intervjuad om biobränslen och beskattning av dessa. Bakgrunden till inslagen var en annons som Björn Gillberg och Värmlandsmetanol publicerade i Dagens Nyheter i söndags.
I tisdags sändes det första inslaget och i onsdags sändes det andra. I det andra inslaget anklagas jag av Björn Gillberg för att fara med osanning. Jag finner anledning att förtydliga och kommentera det som sagts.
Jag svarade kanske inte helt tydligt på en fråga från reportern häromdagen men det ändrar inte min uppfattning om att den förändrade lagstiftning som nu är på väg kommer att gynna alla producenter av biodrivmedel. Marknaden kommer att växa – i stort sett fördubblas – för både dem som producerar etanol och för dem som vill producera metanol för bränsleinblandning. Det borde glädja Björn Gillberg.
Vid årsskiftet togs den 100 procentiga skattereduktionen bort, idag är den till 89 procent, så långt har Gillberg rätt. Men jag förvånas över att han ser så negativt på framtiden för sin egen verksamhet när marknaden kommer att fördubblas inom bara något år.
Med risk för att bli teknisk så måste jag ändå försöka att förklara hur det ser ut. Varje liter bensin som säljs har en inblandning av biodrivmedel, nästan alltid etanol när det handlar om bensin. Bränsleinblandningen i bensinen har varit skattebefriad. Skattebefrielsen har gällt upp till 6,5 procent inblandning med biodrivmedel i bensinen. I praktiken har dock inget bränslebolag haft högre inblandning än fem procent. Riksdagen beslutade att vid årsskiftet sänka skattebefrielsen till fem procents inblandning, som är en anpassning till verkligheten.
Näringsdepartementet bereder nu en så kallad kvotpliktslag som innebär att bränslebolagen kommer att tvingas att höja inblandningen av biodrivmedel i bensinen till tio procent – en fördubbling jämfört med dagens inblandning av biodrivmedel. I grunden handlar detta om att minska beroendet av fossila bränslen. Förslaget kommer att presenteras under våren och den nya lagstiftningen beräknas träda i kraft under 2014. Exakt hur utformningen för beskattning kommer att se ut är inte klart, det får vi avvakta tills propositionen läggs. Sammantaget gör detta att marknaden för biodrivmedel i stort sett fördubblas. Det har också framförts kritik mot att inblandningen i bränslet bara skulle omfatta etanol. Det stämmer inte. Regeringen talar om ”biodrivmedel”, exempelvis i den här skriftliga frågan som energiminister Anna-Karin Hatt svarar på. Frågan finns länkad i anslutning till Hatts svar.
I budgetpropositionen för 2013 nämns i stort sett bara etanol och det kan tyckas olyckligt. Bakgrunden är att etanol i stort sett är det enda biodrivmedel som används idag. Den information som jag har vad gäller kvotpliktslagen så är det tydligt att det gäller biodrivmedel och det är ingen åtskillnad mellan etanol, metanol eller andra biodrivmedel.
Jag har min uppfattning klar: Jag är övertygad om att den kommande lagstiftningen kommer att vara till gagn för Björn Gillberg och hans projekt och jag hoppas att det går bra. Nu är det upp till bevis. Vi ger enorma möjligheter för ökad inblandning av biodrivmedel i bränsle med den nya kvotpliktslagen, och Gilberg kan lugnt fortsätta att förverkliga sitt metanolprojekt.
I Trafikutskottet i riksdagen behandlar vi just nu motioner om förbud mot mobiltelefoner och sms:ande i bilen. Oppositionen vill – i varierande grad – begränsa eller förbjuda användande av mobiltelefoner vid körning. Alliansen och regeringen är emot detta.
Det är en pedagogisk utmaning att förklara varför vi motsätter oss förbud av användande av mobiltelefoner vid bilkörning. Låt mig därför klargöra en sak innan jag går vidare.
Att sms:a vid bilkörning är förkastligt och omdömeslöst.
Varför vill vi inte förbjuda sms:ande då? Jo, för att studier från andra länder som genomfört detta visar att effekten av ett förbud inte blir långvarig. De förare som har det dåliga omdömet att sms:a medan de kör bil försöker dölja det genom att hålla sin telefon i knäet medan de sms:ar och blir därmed ännu mindre uppmärksamma och ännu mer trafikfarliga.
Det går heller inte att säga generellt att det alltid är farligt eller olämpligt att prata i sin mobil medan man kör. Men som allt annat så handlar det om att göra det med omdöme. Egentligen spelar det ingen roll om man pratar i en mobil på vanligt sätt, mot örat, eller i en hands free, det är samtalet i sig som ger föraren distraktion.
Men det finns tillfällen när det rent av är bra att ringa ett samtal. Du sitter i en kö och är sen till ett möte eller för att hämta barnen och känner dig stressad. Då är det bättre att ringa och säga att du är sen. En stressad förare är en sämre förare. Du kanske kör långt och har långtråkigt. Då kan det vara bättre att bryta tristessen och prata med någon, det kan faktiskt göra dig mer alert att bryta mönstret.
Regeringen och Alliansen vill ha en teknikneutral lagstiftning som är hållbar över tid. Vi vill skärpa lagstiftningen om vårdslöshet i trafik. Att prata i mobilen eller sms:a kan vara direkt vårdslöst i vissa situationer och då ska lagstiftningen bedöma den situationen. Det finns exempel på yrkesförare som fällts för vårdslöshet i trafik när de har pratat i mobilen under körning, så lagstiftningen fungerar.
Oppositionen vill definiera vissa beteenden som olagliga. Givet den teknikutvecklig vi nu ser så blir den lagstiftningen snart inaktuell. Dagens mobiltelefoner har kapacitet för så mycket mer än att bara ringa och sms:a med. Många så kallade smart phones har gps och tillgång till olika kartor. Dessutom går det att få trafikinformation via mobilen. Ska användningen av dessa tjänster också förbjudas? En teknikneutral lagstiftning kan hantera detta. Vi ska inte ha gårdagens lagstiftning för morgondagens teknik.
Min partikollega, och tillika infrastruktruministern, Catharina Elmsäter-Svärd har skrivit en klok artikel om lagstiftning mot mobiltelefonerande under bilkörning på Expressens debattsida. Här kan du läsa den.
