Lars Winnerbäck har tagit sitt sista ackord (och faktiskt lyckas få mig att gråta på kuppen).
Myggorna har käkat klart (i alla fall på mig!)
Scenerna börjar plockas isär och klockan är efter ett på natten. Putte i parken är över för den här gången och jag kan knappt beskriva i ord hur roligt jag och ungefär 10 000 andra (Jepp, superrekord igen!) har haft de här dagarna.
Kärlek i mängder till alla inblandade – festivalarrangörer, pressansvariga, artister, kollegor, besökare och självklart ni LÄSARE! Ni är bäst!
Det tog 35 minuter sen kom första mellansnacket från Lasse W. Lite i senaste laget kanske… Men det är galet mycket folk här och projektionerna bakom är väldigt snygga.
Det känns som en fin avslutning på en underbart rolig festival.
Det här inlägget tillägnas för övrigt mamma och Marie-Louise som borde vara här. Spela nu så det hörs ända till dem.
Jag kan inte hjälpa det, men Den Svenska Björnstammen är verkligen inte min kopp the. Nu har de spelat samma låt i 45 minuter, men tjejer på plats uppger att ”de är ju åtminstone lite söta”. Jahaja…
Här står två av Den svenska björnstammens största fans och diggar. Och gruppen får verkligen igång publiken!
Timbuktu spelar just nu skiten ur Mariebergsskogen. Alla dansar! Han är en fin liten en den där mannen. Grymt!
Dagens Puttebesökare är Markus Rosen, 34, som hoppas att få se hårdrocksbander Krokus ikväll. Återstår att se om han mot förmodan får se dem.
…något i alla fall. Och han är faktiskt väldigt bra, Markusen!
Jag får precis höra ”Du är så mycket tuggummi-pop du”. Och svarade stolt ”JA!” Men jag halvälskar ju Markus Krunegård jättemycket!
Dock sitt/står jag alldeles för långt bak.
Freddie Wadling tar i som bara den och lyckas se ut som en mysgubbe samtidigt. Sannerligen en stor röst!
Vi har slitit våra hår många gånger, men till slut blev det några festivalkrönikor. Läs dem gärna:
Veronica – Man blir aldrig för gammal
Jens – Antiklimax
Jonna – Det finns en första gång för allt
