Marléne L Kopparklint
Etikett. Trygghet

KARLSTAD TAR UPP STRIDEN MOT FORSHAGAMYGGORNA

Myggorna vet inga kommungränser. Därför inleder Karlstad och Forshaga ett samarbete för att en gång för alla bekämpa och myggen.

Översvämningarna längs Klarälven har resulterat i ovanligt bra kläckningsförhållanden för mygg vilket i sin tur har lett till att myggproblemen i Forshaga har ökat explosionsartat. Innan myggproblemet sprids vidare till fler områden måste vi agera. Redan idag finns problem i Skåreområdet vilket skapat lidande och oro hos många människor.

– Jag har pratat med flera föräldrar runtom Skåre och Klarälven. De har berättat att deras barn inte längre kan vara ute på förskolan som vanligt och att ta sig en cykeltur på kvällen är en ren pina, för att de blir så illa angripna. Precis som flera Forshagabor berättat om länge.

 

Jag har följt debatten kring mygginvasionen i Forshaga under lång tid. Visst finns det mycket att kritisera kring hanteringen av ett problem som länge inkräktat på människors vardagsliv och frihet men nu gäller det att blicka framåt. Vi är nu två kommuner som tillsammans kan utbyta erfarenheter och hjälpas åt. Vi är alla överens om att vi vill samma sak.

– Det finns inget som heter: Det är för sent att agera. Dessa aggressiva översvämningsmygg utvecklas i generationer under hela sommaren. Och de orsakar enormt stora och omfattande problem över lång tid. Inte minst för våra barn som har extra känslig hud och för människor som är allergiska.

 

För Karlstad handlar det om snabba och kraftfulla åtgärder. Vi har nyligen konsulterat en myggexpert och kommer att agera efter de råd vi fått initialt, vilket är ett måste. Ord och meningar bekämpar inte myggen, nu handlar det om att faktiskt vidta åtgärder. Så att våra kommuninvånare ska kunna njuta av sommarkvällarna och naturen.

Unga möter våra äldre-en ständigt pågående solskenshistoria!

Du är så ung och vacker. Jag känner mig likadan inombords fast jag är 89 år. När jag går förbi spegeln i hallen tänker jag: ”Vad är det där för gammalt russin”. Min bild av mig själv stämmer inte överens med den i spegeln. I mitt huvud är jag ju fortfarande 25 år.

Jag tänker ofta på vad jag har varit med om i mitt liv. Du vet, jag var nog en sådan där kvinna som man kallar feminist idag. Jag skilde mig nämligen när jag var 40 år och det hörde inte till vanligheten på den tiden. Med mina två barn stod jag på mig och hävdade min rätt att stå på egna ben. Det var tufft må du tro och många elaka tungor försökte ständigt fälla mig men jag stod på mig.

Och kan du tänka dig, jag gjorde karriär och har två fullt friska barn som fått egna familjer. Trots allt motstånd jag mötte på både från män och kvinnor som ansåg att jag gjorde fel val i livet. Och värst var nog kvinnorna. De som egentligen skulle stötta mig, pratade illa om mig och viskade bakom min rygg. Vissa trodde inte att jag hörde, andra ville att jag skulle höra: ”Vem tror hon att hon är egentligen?”, ”Hon borde gå tillbaks till sin man för barnens skull”, ”Stackars barn”…  

 

Vad sägs om en tipspromenad tillsammans med glada ungdomar och äldre en härlig sommardag på Zakrisdals vårdboende? Underbart om du frågar mig och vilka värdefulla samtal som fördes! När reportern på NWT frågade mig om vad som är det bästa med denna satsning som vi i vård- och omsorgsnämnden gjort genom Ung omsorg, svarade jag erfarenhetsutbyte. Att unga får möjlighet att lyssna till våra äldres berättelser från livet och att våra äldre får en guldkant på tillvaron när de möter unga som gör det där lilla extra tillsammans med dem.

Detta är ett av de viktigaste och mest värdefulla initiativen som vi har tagit i Karlstad.

 

Att erbjuda extrajobb till högstadieungdomar ger oss möjligheten att visa upp yrket och därmed skapas ett intresse för att läsa vidare inom vård och omsorg. Och det behövs verkligen med tanke på vilken brist det är inom det denna bransch-allt färre unga vill utbilda sig inom detta område.

 

Det innebär ett fantastiskt erfarenhetsutbyte och sätter extra GULDKANT i vardagen för våra äldre som förtjänar det bästa!

Jag känner mig verkligen STOLT över att vi har initierat detta i Karlstad!

Idag går mina tankar till…

Alla krigsveteraner

💔Att se alla TRASIGA människor som kämpade för sina liv. BARN som gick i tunna kläder i snön. Vänliga familjer som öppnade upp sina hem och delade med sig av det lilla de hade. Att se dem dagen efter, dödade av granater…

 

Sammanlagt har över 15 000 svenskar deltagit i Försvarsmaktens insats i Bosnien-Hercegovina mellan 1992 och 2008.

 

🙌 Heder och kärlek till alla soldater som kämpat för FRED, för människors lika värde. Ni som räddat LIV genom att riskera ert eget. Som ingett en känsla av trygghet. Som lyft upp BARN i sin famn, visat värme och KÄRLEK. Tröstat och visat omtanke. Det finns egentligen inga ord som beskriver men ett stort TACK till alla veteraner en dag som denna.

 

Och jag tänker särskilt på min älskade modiga soldat hemma som gjorde 4 vändor under denna period-älskar dig och är så stolt över dig

Få saker gör mig så upprörd

Karlstad är en relativt trygg kommun men vi har, via våra medborgarundersökningar sett att det finns områden där vi kan göra mer – inte minst för våra äldre.

 

Det finns inget som gör mig så upprörd som kriminella som särskilt riktar in sig på äldre personer. Att öka kunskapen om hur man kan värja sig mot dessa bedrägerier tror jag kan ge ökad trygghet men också ökad självkänsla och kontroll. Kändes riktigt bra att få till ytterligare två åtgärder som kommer att öka tryggheten för våra äldre men som också kommer att ge en positiv effekt för alla karlstadbor.

Det ena initiativet handlar om mer belysning i det offentliga rummet och tanken är att lysa upp utemiljön runt flera av kommunens vårdboenden redan under hösten 2018.  Det andra handlar om att förebygga bedrägerier mot äldre. Genom att öka kunskapen hos äldre och personalen som vårdar dem, om hur olika typer av bedrägeriförsök går till ska de bli bättre rustade och kunna värja sig. Utbildningsinsatserna ska ske i samråd med intresseorganisationer och polisen.

 

Ett steg till i tryggheten tecken✊

Ayam cemani

Jag har de senaste veckorna inte haft mycket tid för reflektion och andrum, det har helt enkelt gått i ett. Jag har ändå försökt att prioritera att skapa rum för att kunna sitta ned i lugn och ro. Hemma med familjen är det rummet, trädgården är min oas för detta ändamål. Vissa saker prioriteras och vissa får helt enkelt stå tillbaks. Pappas saker står exempelvis fortfarande kvar orörda i vardagsrummet. Just det har jag valt att inte ta tag i, utan har helt enkelt stängt dörren. Det är fortfarande ett stort öppet sår och jag tänker att jag har ett vardagsrum till så länge. Tids nog kommer jag att ta tag i det.

Istället har jag fokuserat på att göra i ordning min oas, få bort alla eklöv, rensat alla rabatter, planterat ut alla övervuxna blommor som jag planterade i februari, satt ut fiskarna i dammen OCH gjort i ordning den nya hönsgården. Så nu har vi höns hemma på gården, vilket är helt fantastiskt!

 

Det blev ett gäng rashöns och inte den vanligaste heller. Ayam Cemani, helt svarta höns med svart kött och svart skelett. En tålig ras, som är vänliga mot barn, kan inte flyga ut på 62:an och bli överkörda, värper många ägg och är ursnygga. Så nu är vi stolta hönsägare också. Det tog dem 17 timmar innan de började värpa ägg och visst är det stor skillnad på smaken😍

Försvara aldrig hedersrelaterat våld och förtryck med religionsfrihet, kultur eller traditioner!

🗣❗I Sverige idag finns barnäktenskap
🗣❗I Sverige idag finns könsstympning
🗣❗I Sverige idag finns hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är våra barn som blir utsatta och vårt ansvar att se till att det inte händer.

 

I Sverige idag finns möjlighet för föräldrar att uppfostra sina barn utifrån olika filosofier, kulturer, religioner, övertygelser etc…

 

…så länge det INTE bryter mot svensk lag och/eller strider mot alla barns lika värde och rättigheter. Vi ska alltid agera för barnens bästa.

 

I vårt demokratiska Sverige har vi en skyldighet att se de handlingarna som utgör brott mot lagen, barn/kvinnokonventionen och mänskliga rättigheter. Vi ska aldrig förvara dessa kriminella handlingar med religion, kultur eller tradition. Det är fel.

 

 

Unik lösning som ska hjälpa fler brottsutsatta människor!

HELLS ANGELS PENGAPÅSE SKÄNKS BORT.

👉Hells Angels var skyldiga att betala för rättegångskostnaderna i målet de förlorade mot Karlstads kommun.

🌱🌸🌿Vi skänker pengarna till välgörande ändamål. Ideella organisationer som bl.a stöttar brottsoffer.

Det är faktiskt inte en glad påsk för alla. Föreställ er 252 barn.

När vi skulle välja förskola till vår lille Willfred för ett tag sedan blev jag glad när vi gick en rundtur på den förskola vi till slut valde. På en av avdelningarna fick nämligen all personal en utbildning i hur man ska kunna se tecken och symptom hos barn som blir utsatta/berörda av våld, och hur man som ska agera om man misstänker att ett barn blivit utsatt. Dessutom var den som föreläste ett välkänt ansikte för mig. Det var Alla kvinnors hus barnsamordnare Nette. Bravo, tänkte jag när jag vinkade glatt till henne genom rutan.

 

När vi var i Dalarna på sportlovet för att besöka släkten fick jag höra om en vän som tagit hand om en knappt 2-årig pojke, ungefär lika gammal som vår son, eftersom han for illa i sin hemmiljö och saknade trygghet. Jag tittade på min lilla prins och tänkte, hur kan man utsätta sitt barn för något liknande? Hur kan man utsätta barn för våld? När jag tänker på alla kvinnor och barn som blivit utsatta för våld slits mitt hjärta i bitar. Att ett barn ser sin förälder utsättas för våld skadar mer än om de själva skulle bli slagna.

 

Tro mig, jag vet själv efter alla nätter då jag som liten vaknade med panik och gråt. För att jag drömt om mammas sönderslagna kropp och ansikte.

 

I tisdags var jag ordförande på Alla kvinnors hus årsmöte och jag uppskattar verkligen det oerhört viktiga arbete de gör. Under 2017 sökte 210 kvinnor hjälp för att de blivit utsatta för våld. De hade totalt 252 barn med sig, som också berörts av våldet. 18 kvinnor har tvingats bo i skyddat boende varav 3 var gravida. 16 barn har bott i skyddat boende och de har slitits upp från sin vardag med tryggheten i skolan, sina vänner med mera…

http://www.allakvinnorshus.org/#popup1

För att få en bild av hur många det faktiskt rör sig om kan man jämföra det med exempelvis Bärstadsskolan, den nyaste F-6 skolan på Hammarö, där går ca 500 elever. De utsatta kvinnorna och barnen är därmed nästan lika många som hela den skolans elever. På Råtorpsskolan i Karlstad går det 230 barn. Lägg till en skolklass till så är det lika många barn som har sett sin mamma bli utsatt för våld. De utsatta kvinnorna och barnen är fler än de 349 ledamöter som sitter i Sveriges riksdag. De är även fler än alla politiker i hela Karlstads kommun (ca 400 stycken).

Försök att ta in de jämförelserna och skapa en bild av alla barn och kvinnor som är utsatta för våld – bara i Karlstads kommun. Detta pågår mitt ibland oss. I detta nu. Och det är fruktansvärt.

 

Det är väl känt att våldet ökar i samband med högtider. Kanske dricker man mer alkohol än vanligt, men framför allt så tvingas man umgås mer med varandra än vanligt. Efter påsklovet kommer ännu fler barn ha fått se sin mamma utsättas för våld. Ännu fler barn kommer att lida av psykisk ohälsa som i sig är ett oerhört stort problem för hela samhället. Och det är något som ökar bland barn och unga.

 

Det är bra att Alla kvinnors hus och tjejjouren finns men det är rent ut sagt för jävligt att de ska behöva finnas. 

En välkommen fortsättning

För några veckor sedan var jag på vår dagliga verksamhet och tackade Lars Lerin och hans lärlingar för de otroliga insatser som de gjort med sitt program.

 

”Det har förändrat mitt liv fullständigt”

 

Programmet i sig är fantastiskt som har fått så mycket positiva effekter men det är också för att det finns en så otroligt bra verksamhet bakom . Där man under många år arbetat upp en verksamhet där man ser människan före funktionsnedsättningen. Där man strävar efter att lyfta fram dolda talanger. Bidrar till ökat självförtroende och självkänsla. Jag tänker också på något som har en djup mening för mig och det är att säga till en deltagare: Du är så duktig och jag lär mig så mycket av dig. Det är viktigt att se på vårt egna förhållningssätt, ska vi lära ut eller ska vi lära oss av andra. Jag vet att jag lär mig och får så mycket tillbaks varje gång jag besöker våra verksamheter.

 

Den viktigaste signalen med programmet Lerins lärlingar är att visa just det. Låta alla människor oavsett funktionsnedsättning eller superkrafter som jag hellre uttrycker det, få ta plats. Att vi andra ser på egna förhållningssätt, kanske lär om. Att vi låter dörren stå på glänt så att förändringen kan få komma in. Tillbaka får man så mycket värme, kärlek och ärlighet.

 

Jag känner mig så stolt över att få vara en del av detta och jag gick därifrån med ett leende på läpparna!

Dagboksanteckning början av april 2017: Fortfarande slagrädd efter alla dessa år.

Willfred och jag åkte hem till pappa med en matlåda och när var på väg därifrån stod vi i hallen för att säga hej då. Pappa pussade på Willfred som han brukar göra nu när vi ses. Och för första gången på 15 år sträckte han också fram en hand mot mitt ansikte. Tanken var att han skulle stryka mig över kinden i all välmening, men innan jag ens hann tänka hade alla försvarsmekanismer slagit till. Jag höll andan, ryggade tillbaks ett steg och vände snabbt bort Willfred för att skydda honom.

 

Pappa reagerade direkt och svarade upp: Men, vad gör du Marléne? Jag tänkte bara stryka dig över kinden. Så här…

 

Jag var stel som en pinne. Pappa såg ledsen ut och just där tror att han förstod vilka spår vår historia tillbaks i tiden, satt hos mig. Jag stod stilla. Tittade på honom och började sakta andas, samtidigt som jag gjorde en snabb bedömning. Hans blick, kroppsspråk, tonläge, helheten. Jag fattade ett snabbt beslut inom loppet av en mikrosekund. Det var ingen fara.

 

Pappa fick stryka mig på kinden.

 

Väl ute i bilen insåg jag snabbt att jag måste skingra tankarna. På med P3 leta upp en dokumentär. Jag vill inte börja gråta. Måste hålla mig samman. Pappa är ju inte likadan som han var. Släpp det och släpp möjligtvis fram det ikväll efter att Willfred somnat. Det som var då var då. Nu är nu. Blicka framåt. Lådan var öppnad. Jag har en plan och en dokumentär på radion som håller mig samman. Men jag kan inte riktigt släppa det. Det är så jäkla ledsamt att jag ska behöva vara strykrädd än idag. Agtrosde verkligen att jag skulle ha kommit över det. Vissa saker är tydligen inte färdigbearbetade och det kan de förmodligen inte bli helt och hållet. Förrän man konfronteras med dem. Som nu.

 

Jag fick iallafall inget slag. Pappa är inte densamma som förr. Vilken lättnad.


Senaste inläggen.
Ayam cemani 15 Maj
Bloggat på nwt.se.
Desktop