Marléne L Kopparklint
Etikett. Trygghet

Värsta samtalet som en mamma kan få.

”Mamma, vi har varit med om en bilolycka”

 

Att mötas av de orden i telefonen var fruktansvärt och nu förstår jag hur min mamma kände det när jag för många år sedan ringde till henne och sa samma sak för många år sedan.

 

Det var i tisdags kväll som min älskade dotter ringde till mig och berättade att de blivit påkörda bakifrån på 61:an, hon var i chock, luren lämnades över till hennes pojkvän. Fast det kändes som om golvet under mig blev som gummi och det började sticka i hela huvudet och jag bara ville skrika, kickade autopiloten in. Är ni oskadda? Hur ser det ut runt er med trafiken? Har ni ont någonstans? Ok, lägg Felicia i gräset bredvid vägen, ring 112 efter ambulans.

 

Allt gick efter omständigheterna bra, ingen skadades allvarligt, även om min älskling fick ligga kvar på sjukhuset över natten med nacksmärtor och bilen blev skrot.

 

De hade änglavakt.

 

Livet är så skört och det kan förändras på en millisekund. Det finns inget värre än när det händer ens barn något och precis efter att jag fick det där samtalet från Felicia, kom jag att tänka på något min mamma sa till mig när jag totalkvaddade min bil och hamnade på sjukhuset. Jag ringde henne och sa precis samma ord. Hon kom till sjukhuset direkt och sa till mig att något gått sönder inom henne efter mitt samtal. Att hon aldrig känt något liknande och att det bara rullades upp en massa minnen för henne på när jag var liten. Precis på samma sätt som det hade gjort för mig. Jag kan nu förstå hennes känsla. Det var precis så det var. Och det är så det blir på något konstigt sätt. När livet hänger på en skör tråd av någon anledning så är det precis det som händer, livets underbara spelas upp framför en i enormt snabb fart. Precis som om hjärnan vill tala om för dig, kom ihåg detta fina i livet, kämpa, var stark.

Ingen fest utan narkotika…

…ja, så känns det snart när det gäller vissa åldersgrupper och kretsar.

 

Medan jag satt och skulle skriva fick jag stanna upp en stund för reflektion. Ungdomar och alkoholdrickande inför skolavslutning och student stod på agendan. Jag skulle skriva en debattartikel, som jag gjort så många gånger tidigare. Ett ämne som måste lyftas från år till år och helst flera gånger om året. Men vad är det som händer egentligen, är det alkoholen som är det största problemet eller har det kommit någon ny aktör på banan? Jag skulle nog vilja säga att det har gjort det. Den aktören är större och utgör ett mycket större hot mot våra ungdomar. Den heter den liberala attitydförändringen.

 

”Jag tillhör en av de få i min klass som inte rökt på”, ”Kokainet flödar på krogen”, ”Du behöver inte leta för att se en narkotikapåverkad person på krogen, de finns överallt och alla har liksom accepterat att det är så det är nu för tiden”, ”Man behöver inte fuldroger på nätet längre, är så lätt och billigt att få tag på riktiga grejer och risken att torska finns nästan inte”

 

Detta är bara några kommentarer som jag har mötts av det senaste halvåret, tillsammans med rapporter från både polis, socialtjänst och kriminalvården, som alla säger samma sak. Attityden till narkotikaanvändning bland ungdomar och unga vuxna har förändrats radikalt och den beror i stor utsträckning på den goda tillgången som är just nu. Det krävs bara ett knapptryck så får du det hemlevererat. Det är extremt enkelt att få tag på droger, det finns ett brett utbud och allt för att tilltala olika personligheter, tycke och smak. Det är billigare än en fylla på krogen och du blir inte bakis, åtminstone inte om du bara använder det ibland. Argumenten för vilka biverkningar och skador du riskerar när du tar droger biter tyvärr inte.

 

Hur hamnade vi här?

 

Det är svårt att ange en enskild orsak men det har skett en attitydförändring hos unga när det gäller droger under en längre tid. Den psykiska ohälsan ökar bland befolkningen, vilket gör att man kanske enklare tar till en ”quick-fix” för att må bättre. Vi lever också i ett oerhört uppmärksamhetskrävande samhälle där vi själva gjort oss beroende av ständig bekräftelse som tilltalar hjärnans belöningssystem. Det är en ständig jakt på gilla-markeringar i olika sociala medier, spel som kan laddas ned till mobilen som går ut på att skapa ett beroende i hjärnan med snabba belöningar. Allt sammantaget gör att hjärnan till slut blir programmerad för att ständigt bli belönad genom bekräftelser av olika slag. Det i sin tur gör att när bekräftelserna uteblir, drabbas man av frustration, rastlöshet, abstinens och till och med viss depression. Det ökar risken för att man tar till enkla medel för att uppnå omedelbar tillfredsställelse, allt det som exempelvis droger kan erbjuda.

 

”När jag var ung testade jag narkotika första gångerna efter att ha druckit alkohol. Idag testar ungdomar droger utan att alkohol finns med i bilden.”

 

Detta är ett allvarligt problem som vi alla nu måste ta på fullaste allvar. Det är inte heller ett helt enkelt problem att lösa. Så, när jag skulle börja skriva en artikel om att förebygga langning av alkohol till ungdomar inför student och skolavslutning, insåg jag snabbt att det inte är det största problemet, även om det är nog så viktigt. När jag var ung testade jag narkotika efter att ha druckit alkohol. Idag testar ungdomar droger utan att alkohol finns med i bilden.

 

Det behövs ett rejält wake-up call hos oss föräldrar om att det faktiskt ser ut så här och att nu behöver vi jobba utifrån denna nya problembild.

Den stora bostadsbristen bidrar till att kriminella får svårare att återanpassa sig.

Fler väljer att odla cannabis hemma, syssla med bedrägerier på nätet, använda dopningspreparat och sedan har vi kokainet som flödar just nu i Karlstad. Mycket intressant verksamhetsbesök hos Frivården (Kriminalvården) som jag och Pål Jonson var på under förmiddagen. Det dök upp mycket viktiga frågor som jag kommer att återkomma till, där en inte helt okomplicerad frågeställning dök upp; kriminaliteten i samhället ökar men ”kunderna” inom Frivården minskar. Hur den ekvationen går ihop finns det all anledning att kika närmare på.

 

Många viktiga saker togs upp men en av dem vill jag börja med att fokusera på här och jag kan inte nog mycket trycka på hur viktigt det är med att vi får fram fler bostäder i Karlstad.

 

Vad dagens bostadsbrist får för konsekvenser och att det är har blivit ett växande problem i Karlstad är något som vi måste titta närmare på. Om man inte har jobb eller bostad efter att man kommit ut från fängelset är risken för återfall stor.

 

Ett gott samarbete mellan kommun och kriminalvården är A och O när man har en person som är på väg tillbaks ut till i samhället efter att man har avtjänat ett straff. För att man ska välja att inte fortsätta den kriminella vägen måste man försöka bädda för att motgångar elimineras så långt det är möjligt innan man kommer ut från fängelset. Annars riskerar det att bli en anledning till att man faller tillbaks till det kriminella livet. Om man inte har ett jobb eller lägenhet att komma ut till, utan man tvingas bo runt hos kompisar och inte ha någon struktur i vardagen, då är det en försvårande omständighet. Det blir en frustration på många plan där erbjudanden om att följa med ut på krogen, ta droger, begå brott för att tjäna pengar, blir enklare att tacka ja till.

 

Visst har man givetvis ett eget ansvar för att göra rätt val i livet men har man en gång hamnat i kriminalitet eller skapat ett drogberoende i hjärnan, är det svårt att säga nej och stå emot.  Oavsett om man bor hemma eller hos vänner som inte håller på med droger eller är kriminella blir det en enorm frustration. De flesta människor vill ha eget och kunna ta hand om sig själv, inte vara beroende av andra eller ligga någon till last. Det förvandlas direkt till en motgång. Därför är det otroligt viktigt att vi som kommun arbetar stenhårt på att få fram bostäder och sysselsättning till de som har hamnat snett och är på väg tillbaks till samhället.

 

Alternativet är både kostnadsineffektivt ur ett samhällsperspektiv men främst ur ett mänskligt perspektiv. Vill man bättra sig och komma tillbaks till samhället utan droger och kriminalitet måste vi göra allt för att hjälpa till. Annars drabbar det så många fler, inte bara den person det gäller utan också de som finns runtom personen; barn, syskon, föräldrar, släkt, vänner. Inte minst brottsoffer. En person som lever i kriminalitet är en stor sorg för många. 

 

 

Vi hade möte med islamiska kulturföreningen

Vi bokade in ett möte med Islamiska kulturföreningen förrförra veckan för att både klargöra moderaternas ställningstagande men också för att föra en dialog kring den kritik och oro som uppkommit kring deras förening senaste tiden. Nu i fredags ägde mötet rum där  jag, vår föreningsordförande tillika riksdagsledamot Christian Holm Barenfeldt och Alexander Torin, politisk sekreterare/kommunfullmäktigeledamot, träffade ordförande Rauf Ahmadi uppe i deras moské på Kronoparken.

 

Det var ett bra möte där vi redde ut oklarheter från båda håll. Vi förklarade att vårt ställningstagande handlar om att vi anser att all kommunal mark ska användas till bostäder, förskolor, skolor etc. i första hand. Och i synnerhet med tanke på det läge vi haft på bostadsmarknaden det senaste året. Att det inte funnits intressenter till marken när den varit ute för tre år och att den därför ”bara står” är lite missvisande. När marken var ute var en annan tid där vi inte hade den bostadsbristen vi nu har och reglerna för bullernivåer var mycket striktare, vilket gjorde att det var svårt att bygga bostäder. Det är ett helt annat läge idag eftersom bullerreglerna underlättats och efterfrågan på bostäder är oerhört hög. Hade man gått ut med en intresseförfrågan om marken på Rud idag, skulle det förmodligen vara ett annat läge.

 

Rauf Ahmadi berättade att Islamiska kulturföreningen, som har varit aktiv i 20 år, inte alls har bett Karlstads kommun om någon mark för att bygga en stor moské på. Att detta är initiativ från kommunen sida, där de erbjöds platsen av kommunen för 1 1/2 år sedan och att det därefter bara rullat på. De skulle vara helt nöjda om de bara fick hyra en lokal på ca 700 kvm som de faktisk fick vara i och inte behövde flytta runt som de fått göra de senaste åren. Om någon kom och sa att här finns en lokal att hyra skulle de hellre föredra det, istället för den debatt och oro som har skapats bland karlstadborna.

 

Vi stannade upp vid frågan om hur oron växt i samband med planerna på moskébyggandet. I synnerhet efter den programserie som P4 Värmland hade för ett par veckor sedan där de framkom att man haft kända fundamentalistiska salafistiska imamer som föreläst (bl.a. Abdul Wadud ).

 

Att bjuda in fundamentalistiska salafister skickar inte bra signaler med tanke på de radikala värderingar som dessa personer faktiskt står bakom. Självklart upprör det många, inklusive mig själv.

 

Våra frågor utifrån detta handlade om varför man har bjudit in just dessa predikare och om man tänker fortsätta med denna inriktning. Rauf menade att han inte visste vad de dessa personer hade för värderingar innan de bjöds in. De hade bjudits in för att prata om hur man motverkar resande till IS och terrorism. De hade inte pratat om ”den exemplariska kvinnan” vid dessa tillfällen och att han själv absolut inte står bakom dessa värderingar och inte kommer att bjuda in dessa personer igen.

 

Vi talade om hur viktig trossamfundens roll är i arbetet mot våldsbejakande extremism och att vi ser att deras roll i detta arbete framåt är viktigt. Vi tog också upp frågan om hur föreningen arbetar med jämställdhets- och HBTQ-frågor. Vi tryckte på att det kanske är ännu viktigare nu framåt om de vill visa att de inte har samma fruktansvärda värderingar som de imamer som de har bjudit in har.

 

Det var ett gott samtal och en viktig dialog för oss att ta så att vi inte för dialogen genom olika mediakanaler utan att faktiskt ha samtalat med varandra. Vi sa att vi gärna har en fortsatt dialog i dessa frågor även framåt. Vårt ställningstagande är oförändrat, Moderaterna håller fast i beslutet om att säga ja till fler bostäder på Rud!

En hjälte fick mig att stanna upp än en gång.

IMG_1541Sitter och läser dagens VF, stannar till lite extra vid artikeln om Karlstadläkaren Pernilla Wall som hamnade mittt i kaoset i Stockholm: ”När alla sprang bort från den skenande lastbilen sprang hon efter den för att hjälpa skadade”… Än en gång kommer klumpen i halsen på mig när jag stannar upp och reflekterar en stund över det jag läser samtidigt som jag tittar ut genom fönstret. Det är samma strålande vårsol ute, precis som det var just denna hemska dag och människor rör sig på gatan nedanför. Även om man inte ska låta ondskan vinna, utan låta allt vara som vanligt, gå vidare och istället bygga höga murar av kärlek, så vet jag att detta ändå kommer att lämna stora öppna sår.

 

Jag är tyvärr inte förvånad över det som har hänt men in i det sista hoppades jag att vi skulle bli förskonade. Jag tror att vi människor fungerar så, vi hoppas, vill inte tro, vi skjuter undan det onda. En överlevnadsmekanism. De känslorna är så starka, så när det väl händer blir det en chock. Man tror inte att det är sant trots att man innerst inne vetat att risken funnits.

.
Det är kärlek och sorg jag känner när jag läser i VF, en av alla tidningar som rapporterar och delger olika upplevda berättelser. Jag känner sorg över att oskyldiga människor, barn, har drabbats av ondskans vidriga skepnad. Kärlek över den medmänsklighet, kärlek och värme som uppstått. Respekt för alla de hjältar som ingav oss trygghet, hjälpte skadade, höll om där det behövdes och lyssnade på ord och berättelser som vi aldrig trodde skulle finnas. Hjältemodiga poliser, räddningspersonal och medmänniskor.

 

Och så var det den här underbara Karlstadläkaren Pernilla som fick mig att stanna upp denna morgon. Denna timme bland så många andra långa timmar, minuter och sekunder de sista dagarna.

 

Någon försökte stoppa läkaren Pernilla Wall, när hon sprang fram mot lastbilen för att rädda den unga kvinnan som låg på magen med huvudet mot däcket, svårt skadad. Pernilla skriker då att hon måste fram, att hon är läkare. När hon kommer fram ser hon att det brinner från motorhuven och någon skriker att den kommer att sprängas. Med en kraft som hon inte vet vart den kom från lyckas hon släpa bort den unga kvinnan från bilen. Hon skriker av smärtor när hon släpas bort men Pernilla ser att det är ett måste. Efter ett tag kommer fler till undsättning och som hjälper till att bära bort den unga kvinnan.

 

”Jag frågade henne vad hon hette så att jag kunde använda hennes namn och krama henne och vara henne fysiskt nära så att hon inte skulle känna att hon var ensam. Det var allt jag kunde göra.”

 

‘Det var allt jag kunde göra’ ekar i mitt huvud efter jag läst det. Just den insatsen är så stor att det inte går att beskriva. En hjältedådig insats som jag med många kommer att minnas för all framtid. En fantastisk gärning som förtjänar en tapperhetsmedalj. En av många fantastiska och hjältemodiga gärningar som utfördes denna dag. Det finns inget tack som är tillräckligt för alla dessa insatser.

 

”Det kommer över en, tankarna om död och fan vad nära det var. Men jag tänker att jag har haft så oförskämd tur. Sedan är det en gåva att försöka tänka att nu lever jag faktiskt. Och solen är lite varmare nu och blommorna är lite vackrare. Hela livsnjutningsgrejen-att bejaka den. För nu har jag livet och jag vet att det är kort.”

 

Vi har förlorat mycket med detta vidriga som har hänt och visst kommer det att sätta spår som inga murar av kärlek kan motverka, men det finns så många berättelser som visar på att det onda inte vinner fullt ut. Vi ska försöka visa att kärleken övervinner allt. Vi ska fortsätta prata om det, lyssna, krama om varandra och finnas till. Vi ska stå enade och kämpa tillsammans.

IMG_1542

I allt det fruktansvärda har vi sett det fina. Vi har sett så mycket medmänsklighet, kärlek, öppenhet och värme. Jag försöker tänka på det när jag blir rädd och tveksam. Det onda ska inte vinna.

 

 

I detta nu måste vi stå enade

”Ni kan inte kuva oss. Ni kan inte styra våra liv. Ni kommer aldrig att vinna.”

-Stefan Löfven

IMG_1529Vi har drabbats av en fruktansvärd terrorattack i Stockholm. Flera människor är döda och flera skadade, än så länge. Det här är en mycket svår situation där vi måste trösta och stärka varandra. Vi är nu ett land i sorg och chock. Mina tankar går till de som drabbats med dess anhöriga.

 

Idag, en varm solig vårdag den 7 april, förändrades Sveriges historia. Det blev en mörk och olycklig dag. Flera människor har mördats och skadats genom vad man tror är en terrorattack. Oskyldiga människor har berövats sina liv. Att drabbas av terrorattentat är något som vi aldrig kan garantera inte ska hända. Vi vet att det händer, något som vi tyvärr fått erfara från andra platser i Europa sista tiden. Något som man vet har hänt men som man aldrig velat tro skulle hända. Benen sopas undan, man blir chockad, arg och ledsen. Det här kommer att ta tid att smälta. Det kommer att finnas kvar hos oss länge som ett ömmande öppet sår. Detta är en tid då vi ska vara rädda om varandra.

 

Visa att vi står enade mot det onda genom att visa kärlek, omtanke och ta hand varandra. 

 

Vi vet att det är flera Karlstadsbor som befinner sig i Stockholm och har svårt att ta sig hem. Vi förstår att det har varit en traumatisk upplevelse för de som varit i närheten och att det finns både rädsla och oro bland dem som befunnit sig i anslutning till händelsen. Därför har Karlstads kommun tillsammans med Svenska kyrkan ordnat öppet hus i Domkyrkan i Karlstad imorgon, lördag den 8 april mellan kl.10-18. Man kan gå dit, samlas tillsammans med andra, för att prata om om det hemska som har hänt eller visa sitt stöd och medkänsla för de som har drabbats.

 

Domkyrkan kommer att hålla en andakt klockan 18.00 med anledning av det som hänt.

 

Kommunens kris-grupp POSOM kommer att finnas på plats om man behöver prata med någon.

 

IMG_1530

Att utreda oro eller sätta ord på rädsla

Det blev en het debatt på facebook efter att vi moderater gått ut och sagt nej till moskébygget på Rud. Jag fick frågan idag om jag själv tycker att det finns någon anledning till oro för att bygga en moské? Jag känner inte oro för byggandet av en moské generellt eftersom vi redan har flera samlingslokaler som fungerar som moskéer i Karlstad idag. Däremot känner jag oro när många kommuninvånare, organisationer etc. för fram synpunkter som bottnar i oro och rädsla. Det står för något viktigt som vi politiker måste lyssna på och ta hänsyn till.  När man ser på vissa vinklingar i debatter som förts i olika mediekanaler, så får en del det att låta som att man lyssnar på ett fåtal gapande islamofober som skriker högst. Istället handlar det om att lyssna in vad alla tycker, inte minst vad de försiktigt oroliga känner.

 

En person sa till mig under dagen: ”Men det är väl mest människor som bär på okunskap som sätter ord på sin rädsla i detta!”

 

Här känner jag själv att det blir lite obehagligt när folk tycker sig inneha den absoluta sanningen. För då vet man att de människorna lyssnar sällan på någon med avvikande åsikt och inte är mottagliga för att ändra sin egen ståndpunkt. 

 

Det är en stor spännvidd av åsikter som inkommit till stadsbyggnadsförvaltningen och dessa måste sammanställas och värderas. Jag har ännu inte tagit del av den totala sammanställningen eftersom inte är klar. Däremot har jag tagit del av åtskilliga samtal och diskussioner som förts fram till mig. Jag har som sagt aldrig någonsin varit med om att en fråga varit så omdiskuterad både politiskt men också bland kommuninvånarna. Och när mycket handlar om att man faktiskt känner en otrygghet och till och med rädsla, då måste vi som politiker ta till oss det och vara lyhörda. Min åsikt i detta är min egen men som politiker är det också mitt jobb att vara en kanal för de som demokratiskt har satt mig till att vara deras företrädare. Jag kan försvara och stå för min egen åsikt men inte för andras. Jag kan heller inte utveckla andras åsikter som framförts och i synnerhet inte när de inkommit skriftligt. I ett sådan läge skulle jag spekulera. När man som politiker bjuds möjlighet att föra samtal med människor som besitter en oro, kan det vara så att jag stillar deras oro genom att bidra med fakta som gör att de får en annan helhetsbild. Andra gånger kan det faktiskt vara så att oron är baserad på egna erfarenheter och ibland traumatiska händelser, som jag har svårt att sätta mig in i. I sådana lägen känner jag att jag måste vara ödmjuk.

 

Som sagts tidigare är en annan viktig aspekt, de behov och utmaningar vi idag har i Karlstad. Att det inte fanns några intressenter som ville bygga bostäder på denna mark för något år sedan, behöver inte med automatik innebära att det inte finns något intresse nu. Läget har förändrats bara det senaste året när det råder brist på bostäder runtom i landet, så även i Karlstad. Här behöver vi se över all mark som kommunen har att tillgå, för att kunna möta olika behov och utmaningar som vi har i framtiden. Inte minst då vi av olika instanser och på olika grunder blivit nekade att bygga på flera områden som vi från kommunen känt var lämpliga.

 

Det är bättre att vänta med att säga ja till att upplåta den kommunala marken på Rud tills man har rett ut hela frågan grundligt. Inventerat behov och möjligheter samt sett på vad de signaler av rädsla och oro faktiskt står för. 

 

 

Tydlighet för framtiden

Terrorismen som IS/Desh/ISIS ägnar sig åt handlar i mångt och mycket om kommunikation. Man statuerar exempel som sedan sprids via olika kanaler som når människor. I syfte att skapa rädsla hos människor. Rädsla hos människor skapar olika effekter. Det kan skapa osäkerhet, passivitet, vissa människor kanske drar sig för att göra saker. Andra kanske jagar upp sig ännu mer när man pratar med andra människor som också kanske bär på rädsla, det blir en negativ spiral. Man kanske till och med börjar tänka och agera irrationellt. Precis dessa beteenden vill terrorister skapa genom sina dåd. Att människor pratar med varandra om det som har hänt, det visas om och om igen genom mediekanaler, så att rädslan och oron frodas hos allmänheten.

 

Nu i helgen hade moderaternas fullmäktigegrupp utvecklingsdagar där vi bl.a. hade förmånen att få lyssna på terrorexperten Peder Hyllengren, försvarshögskolan. De senaste åren då vi tvingats se på utvecklingen med terrororganisationen IS/Daesh/ISIS, har jag haft kontinuerliga möten med Peder och andra experter på området. Peder är inte bara extremt duktig inom sitt område utan gör också kloka analyser och är alltid uppdaterad på det senaste.

 

Resorna till Syrien har minskat kraftigt men det har inte terrorhotet gjort.

 

Anledningarna till att resandet för att kriga för IS/Daesh/ISIS minskat är att det helt enkelt blivit svårare genom kontroller och lagändringar och att denna terrororganisation också uppmanar sina anhängare att de ska agera på hemmaplan istället. Som Hyllengren sa, är deras nya förhållningssätt samma som den gamla miljödevisen: ”Tänk globalt, agera lokalt”. Detta innebär att vi förmodligen inte riktigt vet hur många terrorister vi egentligen har i Sverige. Det är en fortsatt hotbild mot Europa och i takt med att kalifatet i Syrien, faller kommer fler att återvända till sina egentliga hemländer. Enligt Hyllengren, så räknar med att det finns mellan 4-5000 jihadister från Europa kvar i Syrien och Irak. Enligt Nederländernas anti-terrorkoordinator (nov-2016) har IS redan att 60-80 terrorister utplacerade i Europa, som är redo att utföra attentat.

 

Från Säpos sida vidhåller man siffran 300+ som rest för att kriga för IS och där man vet att 150 personer har återvänt och 50 dött. Med hänvisning till att SÄPO haft samma siffror på de som rest under relativt lång tid (när det fortfarande var enkelt att resa till Syrien för att kriga), kan man misstänka att mörkertalet på de som rest och återvänt är stort. Inte minst av den anledningen att när Storbritannien hade samma antal döda terrorister (50 stycken) som Sverige, då hade de 700 stycken som de visste hade rest för att kriga för IS. Så om inte de som rest från Sverige har större benägenhet att dö eller har extrem otur, ja, då borde rimligtvis våra siffror vara betydligt högre än 300. De flesta som rest kommer från Göteborg men också från Örebro där man räknar med ett 20-tal och 1 person från Värmland som man på sistone fått konstaterad.

M

För att motverka denna våldsbejakande extremistiska terrororganisation på bästa sätt, måste man försöka sätta sig in i de radikala grenarna av världsreligionen Islam. Dessa utgör en liten del av med 1,6 miljarder muslimer (23 % av världsbefolkningen) som finns i världen. Vad är då islamism, jihadism och salafism? Allt härstammar från islam men det som gör religionen radikal och fanatisk beror på hur man tolkar islam och om det finns gamla kulturer som man anammar.

Islamism:
-Politisering av religionen. I Islamism är politik och religion intimt inflätade i varandra, vilket gör det svårt för muslimer som försöker liberalisera religionen samtidigt som det gör det lättare för islamister att argumentera utifrån ett religiöst perspektiv. Vilket i sig gör det blir mycket svårt att argumentera när vi i vårt svenska samhälle tydligt skiljer på politik och religion.

Salafism:
-En annan gren av sunniislamsk fundamentalism som vuxit i Mellanöstern och Europa, har många likheter med den doktrin som är förhärskande i Saudiarabien, wahhabism.
-Alla salafister förespråkar inte våld, de flesta är inte salafist-jihadister.
-De är motståndare till ett demokratiskt samhälle där målet är en global islamisk stat-ett nytt kalifat.

Jihadism:
-Jihadism, att man med våld förespråkar islamism.

 

Islamismen och salafismen har stort inflytande (och utbrett stöd) i många länder i mellanöstern, framförallt gulfstaterna samt vissa länder i nordafrika. Muslimska brödraskapet är islamister och har också stort inflytande i många länder, de sitter bl.a. eller har suttit vid regeringsmakten i flera länder.

 

Dessa ovanstående beskrivningar av islamism, salafism och jihadism, är att förenkla det lite och för en mer grundlig beskrivning av begreppen rekommenderar jag följande källa.

 

I förhållande till det stora antalet muslimer är det en liten del som är islamister-troende som tolkar islam radikalt och som vill att islam med sharia-lagar ska vara övergripande allt. Och ur denna ”förgrening” av islam finner man de som vill ta ytterligare ett steg. De som inte bara vill bilda ett kalifat utan även kriga och dö för att få det, dessa kallas för jihadister. Så när börjar då varningsklockorna ringa? Det vi vet är att det sker en islamistisk spridning i Europa och Sverige, som till stor del kan härledas till Muslimska brödraskapets som nätverk, samt gulf-finansierad salafism. Muslimska brödraskapet är islamister och har väldigt stort inflytande i många länder, de sitter eller har suttit vid regeringsmakten i flera länder.

 

Jag tycker att varningsklockorna ska börja ringa när man ser tecken på islamism, salafistisk predikan, när man vill att sharia-lagar ska vara övergripande våra svenska lagar och regler, mänskliga rättigheter och den jämställdhet som vi har byggt upp. När ”Sharia-poliser” dyker upp i bostadsområden, för att kontrollera att lagen följs.

 

Det är ur det radikala islamistiska synsättet som man som vill bilda ett kalifat. Det är utifrån islamism man kan se salafist-jihadism, som innebär att man är beredd att starta krig och dö för sin religion. Där de mest konservativa islamska föreningarna finns, därifrån reser man mest. Den slutsatsen har flera terrorexperter dragit och man har dessutom erfarenheter av detta från både Göteborg och Örebro som är tydligt överrepresenterade med anhängare till IS/Daesh/ISIS.

 

För att förebygga radikalisering och rekrytering till religiös våldsbejakande extremism, menar jag att det är viktigt att inte vara rädd för att diskutera. Det är en känslig fråga att gå in i diskussioner eller kritisera religion då vi har religionsfrihet i vårt land. Man kan därmed inte göra en slags politisk teologisk överprövning av religionsutövandet. Jag menar ändå att man politiskt kan och ska diskutera och kritisera när predikan går ut på att religionsutövandet ska ställas över svenska lagar och regler, på bekostnad av vårt demokratiska system och de mänskliga fri- och rättigheterna. Religionsfrihet innebär inte att till exempel Islamister/Salafister får bryta mot lagar och rättigheter, detta behöver både politiken och samhället i övrigt vara tydliga med.

Det gör mig förbannad att vissa anser sig ha rätten att hota förtroendevalda!

Hot mot politiker är ett hot mot alla i vårt samhälle.

Som förtroendevald riskerar man tyvärr att bli utsatt för att någon eller några försöker på olika sätt påverka en otillåtet. Exempelvis genom hot, våld, trakasserier, mutor etc. Detta är ett typexempel på systemhotande brottslighet som måste vara prioriterad av samhället att bekämpa. Det är som tur är inte vanligt förekommande men det förekommer och det ökar. Det har dessutom blivit lättare genom sociala medier. Och tråkigt nog hände det idag.

Att en politiker blir utsatt för hot och våld kan handla om olika saker. Exempelvis att man inom ramen för sitt uppdrag är tvungen att ta vissa obekväma beslut, att man har en åsikt som någon annan inte tycker lika i. Det kan handla om att man på ett aktivt sätt, driver och tar ställning i frågor som någon/några uppfattar som negativa. Oavsett anledning, ska man inte som politiker behöva gå och vara orolig för att man kan råka illa ut när man lyfter vissa frågor. Om någon inte håller med om det som man yttrat sig i och går så långt att man genom hot och våld försöker skrämma till tystnad eller påverka i annan riktning, då har man klivit över en tröskel som är fullständigt oacceptabel. Det är ett allvarligt hot mot demokratin och ska tas på fullaste allvar.

Varför tar jag då upp detta ämne just nu? Det är förmodligen inte så svårt att räkna ut att en av våra förtroendevalda i Karlstads kommun har blivit utsatt för överfall, hot och våld för att hen har tagit ställning i en sakfråga. 

Självklart finns det risker med att vara en offentlig person. Självklart ökar det riskerna ju mer aktivt, utåtriktat och kanske kontroversiellt man väljer att jobba med olika känsloladdade frågor. Men alldeles oavsett hur man väljer att jobba med frågorna, ska man komma ihåg att det vår roll och skyldighet att lyfta och ta ställning i frågor.

Det gör mig riktigt arg när det finns personer som tror sig ha rätten att ställa sig över svensk lag och hota vårt demokratiska samhälle. Samtidigt får det mig ännu mer driven att bekämpa sådant här otyg, stå upp för demokratin genom att fortsätta driva och lyfta frågor som kan tänkas vara mer eller mindre obekväma. Självklart kan vi politiker inte göra alla människor nöjda hela tiden och självklart är vissa frågor oerhört obekväma men om vi inte finns och vågar fatta beslut, har vi inte längre ett fungerande demokratiskt samhälle.  Vi ska inte på något sätt acceptera minsta hot mot demokratin. Då kommer vårt politiska system brytas ned på olika sätt. Då ökar risken för korruption. Det riskerar att skapa en miljö där förtroendevalda inte vågar yttra sina åsikter, för att man är rädd för att det ska väcka hotfulla reaktioner. Vi får till slut svårt att rekrytera förtroendevalda för man tycker inte att det är värt riskerna.

Om man inte gillar en politiker, ett parti och dess åsikter, ja, då kan man rösta bort dem MEN man får inte på ett ociviliserat och ruttet sätt försöka skrämma bort oss!

Hur bekämpar vi radikalisering och våldsbejakande extremism bäst?

Det kommer vi att diskutera nu när jag är på plats i Oslo.

 

Karlstads kommun kommer att delta i en arbetsgrupp inom Nordiska ministerrådet med målet att skapa städer fria från våldsbejakande extremism. Jag är där i egenskap av kommunalråd med ansvar för trygghet och säkerhet. Jag kommer att delta i arbetsgruppen som handlar om hur vi stärker upp samarbetet med religiösa trossamfund som är en viktig samarbetspartner i kampen mot våldsbejakande extremism.

 

Vi måste ta ett gemensamt ansvar för att bekämpa detta fruktansvärda hot mot vårt samhälle.

 

Nordic Safe Cities är ett initiativ från Nordiska ministerrådet där syftet är att hålla våra nordiska städer fria från radikalisering och våldsbejakande extremism. I arbetet ingår att ta fram planer för hur städerna kan jobba tillsammans med civilsamhället för att förebygga och bekämpa ett av de största hoten mot samhället.

 

Arbetsgrupperna kommer att diskutera de största utmaningarna inom området och utbyta erfarenheter mellan städerna och olika experter på området bl.a. Magnus Ranstorp. Vi som deltar kommer också att få ta del av de mest framgångsrika metoderna som arbetats fram och som man sett har god effekt.

 

Kunskapen och de planer som arbetas fram under dessa sessioner, kommer jag att ta med mig hem tillbaks till Karlstad.

 

Förhoppningen är att vi kan dra nytta av samarbetet och genomföra insatser på hemmaplan som vi vet fungerar.

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop