Marléne L Kopparklint
Etikett. Polisen

På frågan om jag själv blivit utsatt för sexuella trakasserier…

Varför ska jag anmäla det när det ändå inte leder till något. Ord står mot ord, inget kan bevisas. Och kvar sitter jag med skuldstämpeln. I värsta fall blir det omvända roller. Jag blir ”The bad guy” och han offret som blivit baktalat. 

Ett citat som många utsatta brottsoffer nog känner igen sig i.

 

Igår och idag har jag blivit intervjuad utifrån inlägget jag skrev om #metoo effekten. Hur jag ser på att både förtroendevalda och tjänstemän inom politiksfären vittnar om övergrepp, trakasserier och kränkningar som de har varit med om.

 

Svaret är enkelt: Det är fullständigt oacceptabelt men man måste också vara självkritisk, inom vårt område är det samtidigt komplext eftersom den politiska arenan inte är en ”traditionell” arbetsplats.

 

Politiken är inte uppbyggd som en ”normal” arbetsplats där man som förtroendevald kan gå till sin arbetsgivare eller facket och anmäla en händelse. Inom politiken ska man gå till sin gruppledare/tillika partikollega som också är förtroendevald. Alternativt den lokala partistyrelsen som också består av förtroendevalda. Alternativt partiombudsmannen som är det bästa alternativet.

 

”Man kanske är tyst för att skydda partiet”

”Man är rädd för att folk ska säga att ”det är partikulturen”. Och då kanske man hellre är tyst för att skydda partiet – man känner att man själv är den som smutsar ner det. Dessutom kan man så enkelt bli bortvald, inte få uppdrag för att partiet helt enkelt funnit någon bättre.”

 

Det som försvårar är att det är inte helt vattentäta skott vart man som offer ska vända sig inom organisationen och framför allt att man kanske inte känner sig helt trygg med att göra det. Här har vi en hemläxa att göra och direkt när detta briserade, tillsattes en arbetsgrupp inom vårt parti för hantera frågorna på rätt sätt och där målet är att dels bryta tystnadskulturen men också agera på rätt sätt när det dyker upp olika ärenden. Komplexiteten inom politiken gör att det är en ännu större utmaning för oss att tydliggöra och stärka upp vår organisation och handlingsplaner så att våra förtroendevalda känner en trygghet i att faktisk berätta. Men det är absolut ingen omöjlighet och det ska göras.

 

Har jag då själv blivit utsatt? Svaret är ja. Nu är det dock några år sedan och då kände jag mig faktiskt inte trygg i att vare sig berätta eller anmäla händelserna utifrån olika perspektiv.

-Att bli tvingad att direkt berätta vem det var, trots att jag bar på en rädsla och osäkerhet.

-Att jag då skulle bli anklagad för att möjliggöra eller skydda förövaren och att det då inte skulle vara trovärdigt. Det fanns helt enkelt en rädsla för att om jag skulle prata med någon om det utan att anmäla det, skulle jag inte bli betrodd.

-Jag var också rädd för att hans förtroendekapital i organisationen skulle vara större än mitt och att det därför skulle vändas mot mig.

 

Som offer ställs man inför många tankar och funderingar. Och det är inte konstigt. Det finns så mycket skuld och skam i detta och det är just därför som alla arbets-/uppdragsgivare måste bli bättre på att möta människor som blivit utsatta och agera på rätt sätt.

Karlstads stadsträdgård ska inte vara ett tillhåll för missbruk och kriminalitet

Det är inte ok att våra äldre och barn ska gå runt och vara rädda i våra offentliga rum.

 

I Karlstad har vi många fina platser att vara stolta över och som vi kan njuta av. Stadsträdgården är en sådan plats och enligt min mening en av de finaste platserna vi har att visa upp i Karlstad. Hit kan man gå och njuta av grönska, vackra och unika blommor och en fantastisk miljö med en anrik historia. Tyvärr har den bilden förändrats på sistone. Missbruk, kriminalitet, bråk, stök, skrik och nedskräpning tilllsammans med att vissa utför sina behov i trädgården gör att Stadsträdgården blivit något den inte ska vara. En otrygg plats och en riskmiljö.

 

De som vill ta en promenad genom stadsträdgården, äldre som besöker eller bor på vårdboendet som ligger i Stadsträdgården, förskolor/skolor som vill göra studiebesök eller karlstadbor som bara vill ta en promenad, ska kunna göra det utan att känna oro eller stöta på föremål som är högst olämpliga.

Det har blivit en ohållbar situation som vi politiker tillsammans med polisen måste agera kring. Situationen är fullständigt oacceptabelt. Tryggheten för våra kommuninvånare ska prioriteras och jag ser det som en självklarhet att insatser måste till. Denna destruktiva miljö som växt fram måste förändras.

Tiggeriförbud i Karlstad?

Tidigare i veckan blev jag uppringd av P4 Värmland som ville veta vad jag tyckte om Vellinge kommuns beslut om att införa tiggeriförbud i de lokala ordningsstadgarna.

 

 

Eftersom jag varit mycket tydlig i min ståndpunkt att inte tillåta EU-migranter att sätta upp illegala bosättningar runtom i vår kommun, så ville de också se vart jag stod i denna fråga. Eftersom tiggeriet runtom i Sverige har mynnat ut i många problembilder, är det nog ett enkelt svar för många: Inför lokala tiggeriförbud så är problemet löst.

 

Fast jag måste faktiskt problematisera lite och det innebär inte att jag inte ser problemen som uppstår med tiggeriet och de kriminella elementen som kommer med det, för det är ett stort problem som måste lösas. Sedan kanske jag inte tycker det största problemet är att en tiggare sitter passivt utanför en affär med en mugg framför sig och säger hej. Jag tycker däremot att det är besvärligt om man är påträngande, särskilt för vissa äldre som känner att de inte kan säga nej.

 

Löser vi problemet med en tandlös lag?

 

Ett tiggeriförbud som regleras i de lokala ordningsstadgarna, skulle med stor sannolikhet innebära böter. Att ge de som tigger pengar för sin överlevnad, böter och förvänta sig att de ska betala, ja hur långt ska vi gå för att driva in skulden och vad ger det för effekt? Skjuter vi inte ”problemet” vidare? Tror inte vi löser det med en lag som riskerar bli tandlös. Man lägger in olika regler och lagar för att man vill uppnå ngt eller för att saker och ting inte fungerar. Om det ändå inte fungerar pga. vilka straffpåföljder man har, så uppnår man inte målet. Det blir då en tandlös lag och ”problemet” kvarstår.

 

”Tror inte att tanken med rörlig arbetskraft var att flytta länders problem till grannen”

 

Nej, tanken med rörlig arbetskraft inom EU var inte detta. Detta är i grund och botten ett problem som EU måste trycka på de ansvariga länder, att de måste lösa situationen för sina medborgare, så att de inte känner att de måste åka till andra EU-länder och tigga. Självklart ska inte Karlstadborna betala flera gånger om för de sociala problem och misslyckanden som exempelvis Rumänien och Bulgarien har, vi ger mycket bidrag till dessa länder för att dessa utsatta människor ska få ett värdigt liv. Sedan måste vi se över det på nationell nivå vad gäller de kriminella elementen när det kommer till människohandel/prostitution/organiserad brottslighet, här måste det däremot ske lagändringar.

 

Det vi kanske skulle kunna göra är att förbjuda tiggeri inom vissa områden, det man gör då är att flytta problemen till de områden där förbuden inte gäller. Lite som alkoholdrickande på offentlig plats idag. Nästa problem blir kostnad och personalresurs för att administrera något som skulle bli ett bötesbrott och skulle ngn form av fängelse bli aktuellt så tror jag att det blir ett ”efterlängtat” straff med god mat och dagersättning. Rätt väg att gå är att sätta större press på deras hemländer att ta ansvar för sina medborgare. Något vi redan idag betalar för.

Ingen fest utan narkotika…

…ja, så känns det snart när det gäller vissa åldersgrupper och kretsar.

 

Medan jag satt och skulle skriva fick jag stanna upp en stund för reflektion. Ungdomar och alkoholdrickande inför skolavslutning och student stod på agendan. Jag skulle skriva en debattartikel, som jag gjort så många gånger tidigare. Ett ämne som måste lyftas från år till år och helst flera gånger om året. Men vad är det som händer egentligen, är det alkoholen som är det största problemet eller har det kommit någon ny aktör på banan? Jag skulle nog vilja säga att det har gjort det. Den aktören är större och utgör ett mycket större hot mot våra ungdomar. Den heter den liberala attitydförändringen.

 

”Jag tillhör en av de få i min klass som inte rökt på”, ”Kokainet flödar på krogen”, ”Du behöver inte leta för att se en narkotikapåverkad person på krogen, de finns överallt och alla har liksom accepterat att det är så det är nu för tiden”, ”Man behöver inte fuldroger på nätet längre, är så lätt och billigt att få tag på riktiga grejer och risken att torska finns nästan inte”

 

Detta är bara några kommentarer som jag har mötts av det senaste halvåret, tillsammans med rapporter från både polis, socialtjänst och kriminalvården, som alla säger samma sak. Attityden till narkotikaanvändning bland ungdomar och unga vuxna har förändrats radikalt och den beror i stor utsträckning på den goda tillgången som är just nu. Det krävs bara ett knapptryck så får du det hemlevererat. Det är extremt enkelt att få tag på droger, det finns ett brett utbud och allt för att tilltala olika personligheter, tycke och smak. Det är billigare än en fylla på krogen och du blir inte bakis, åtminstone inte om du bara använder det ibland. Argumenten för vilka biverkningar och skador du riskerar när du tar droger biter tyvärr inte.

 

Hur hamnade vi här?

 

Det är svårt att ange en enskild orsak men det har skett en attitydförändring hos unga när det gäller droger under en längre tid. Den psykiska ohälsan ökar bland befolkningen, vilket gör att man kanske enklare tar till en ”quick-fix” för att må bättre. Vi lever också i ett oerhört uppmärksamhetskrävande samhälle där vi själva gjort oss beroende av ständig bekräftelse som tilltalar hjärnans belöningssystem. Det är en ständig jakt på gilla-markeringar i olika sociala medier, spel som kan laddas ned till mobilen som går ut på att skapa ett beroende i hjärnan med snabba belöningar. Allt sammantaget gör att hjärnan till slut blir programmerad för att ständigt bli belönad genom bekräftelser av olika slag. Det i sin tur gör att när bekräftelserna uteblir, drabbas man av frustration, rastlöshet, abstinens och till och med viss depression. Det ökar risken för att man tar till enkla medel för att uppnå omedelbar tillfredsställelse, allt det som exempelvis droger kan erbjuda.

 

”När jag var ung testade jag narkotika första gångerna efter att ha druckit alkohol. Idag testar ungdomar droger utan att alkohol finns med i bilden.”

 

Detta är ett allvarligt problem som vi alla nu måste ta på fullaste allvar. Det är inte heller ett helt enkelt problem att lösa. Så, när jag skulle börja skriva en artikel om att förebygga langning av alkohol till ungdomar inför student och skolavslutning, insåg jag snabbt att det inte är det största problemet, även om det är nog så viktigt. När jag var ung testade jag narkotika efter att ha druckit alkohol. Idag testar ungdomar droger utan att alkohol finns med i bilden.

 

Det behövs ett rejält wake-up call hos oss föräldrar om att det faktiskt ser ut så här och att nu behöver vi jobba utifrån denna nya problembild.

En hjälte fick mig att stanna upp än en gång.

IMG_1541Sitter och läser dagens VF, stannar till lite extra vid artikeln om Karlstadläkaren Pernilla Wall som hamnade mittt i kaoset i Stockholm: ”När alla sprang bort från den skenande lastbilen sprang hon efter den för att hjälpa skadade”… Än en gång kommer klumpen i halsen på mig när jag stannar upp och reflekterar en stund över det jag läser samtidigt som jag tittar ut genom fönstret. Det är samma strålande vårsol ute, precis som det var just denna hemska dag och människor rör sig på gatan nedanför. Även om man inte ska låta ondskan vinna, utan låta allt vara som vanligt, gå vidare och istället bygga höga murar av kärlek, så vet jag att detta ändå kommer att lämna stora öppna sår.

 

Jag är tyvärr inte förvånad över det som har hänt men in i det sista hoppades jag att vi skulle bli förskonade. Jag tror att vi människor fungerar så, vi hoppas, vill inte tro, vi skjuter undan det onda. En överlevnadsmekanism. De känslorna är så starka, så när det väl händer blir det en chock. Man tror inte att det är sant trots att man innerst inne vetat att risken funnits.

.
Det är kärlek och sorg jag känner när jag läser i VF, en av alla tidningar som rapporterar och delger olika upplevda berättelser. Jag känner sorg över att oskyldiga människor, barn, har drabbats av ondskans vidriga skepnad. Kärlek över den medmänsklighet, kärlek och värme som uppstått. Respekt för alla de hjältar som ingav oss trygghet, hjälpte skadade, höll om där det behövdes och lyssnade på ord och berättelser som vi aldrig trodde skulle finnas. Hjältemodiga poliser, räddningspersonal och medmänniskor.

 

Och så var det den här underbara Karlstadläkaren Pernilla som fick mig att stanna upp denna morgon. Denna timme bland så många andra långa timmar, minuter och sekunder de sista dagarna.

 

Någon försökte stoppa läkaren Pernilla Wall, när hon sprang fram mot lastbilen för att rädda den unga kvinnan som låg på magen med huvudet mot däcket, svårt skadad. Pernilla skriker då att hon måste fram, att hon är läkare. När hon kommer fram ser hon att det brinner från motorhuven och någon skriker att den kommer att sprängas. Med en kraft som hon inte vet vart den kom från lyckas hon släpa bort den unga kvinnan från bilen. Hon skriker av smärtor när hon släpas bort men Pernilla ser att det är ett måste. Efter ett tag kommer fler till undsättning och som hjälper till att bära bort den unga kvinnan.

 

”Jag frågade henne vad hon hette så att jag kunde använda hennes namn och krama henne och vara henne fysiskt nära så att hon inte skulle känna att hon var ensam. Det var allt jag kunde göra.”

 

‘Det var allt jag kunde göra’ ekar i mitt huvud efter jag läst det. Just den insatsen är så stor att det inte går att beskriva. En hjältedådig insats som jag med många kommer att minnas för all framtid. En fantastisk gärning som förtjänar en tapperhetsmedalj. En av många fantastiska och hjältemodiga gärningar som utfördes denna dag. Det finns inget tack som är tillräckligt för alla dessa insatser.

 

”Det kommer över en, tankarna om död och fan vad nära det var. Men jag tänker att jag har haft så oförskämd tur. Sedan är det en gåva att försöka tänka att nu lever jag faktiskt. Och solen är lite varmare nu och blommorna är lite vackrare. Hela livsnjutningsgrejen-att bejaka den. För nu har jag livet och jag vet att det är kort.”

 

Vi har förlorat mycket med detta vidriga som har hänt och visst kommer det att sätta spår som inga murar av kärlek kan motverka, men det finns så många berättelser som visar på att det onda inte vinner fullt ut. Vi ska försöka visa att kärleken övervinner allt. Vi ska fortsätta prata om det, lyssna, krama om varandra och finnas till. Vi ska stå enade och kämpa tillsammans.

IMG_1542

I allt det fruktansvärda har vi sett det fina. Vi har sett så mycket medmänsklighet, kärlek, öppenhet och värme. Jag försöker tänka på det när jag blir rädd och tveksam. Det onda ska inte vinna.

 

 

Tydlighet för framtiden

Terrorismen som IS/Desh/ISIS ägnar sig åt handlar i mångt och mycket om kommunikation. Man statuerar exempel som sedan sprids via olika kanaler som når människor. I syfte att skapa rädsla hos människor. Rädsla hos människor skapar olika effekter. Det kan skapa osäkerhet, passivitet, vissa människor kanske drar sig för att göra saker. Andra kanske jagar upp sig ännu mer när man pratar med andra människor som också kanske bär på rädsla, det blir en negativ spiral. Man kanske till och med börjar tänka och agera irrationellt. Precis dessa beteenden vill terrorister skapa genom sina dåd. Att människor pratar med varandra om det som har hänt, det visas om och om igen genom mediekanaler, så att rädslan och oron frodas hos allmänheten.

 

Nu i helgen hade moderaternas fullmäktigegrupp utvecklingsdagar där vi bl.a. hade förmånen att få lyssna på terrorexperten Peder Hyllengren, försvarshögskolan. De senaste åren då vi tvingats se på utvecklingen med terrororganisationen IS/Daesh/ISIS, har jag haft kontinuerliga möten med Peder och andra experter på området. Peder är inte bara extremt duktig inom sitt område utan gör också kloka analyser och är alltid uppdaterad på det senaste.

 

Resorna till Syrien har minskat kraftigt men det har inte terrorhotet gjort.

 

Anledningarna till att resandet för att kriga för IS/Daesh/ISIS minskat är att det helt enkelt blivit svårare genom kontroller och lagändringar och att denna terrororganisation också uppmanar sina anhängare att de ska agera på hemmaplan istället. Som Hyllengren sa, är deras nya förhållningssätt samma som den gamla miljödevisen: ”Tänk globalt, agera lokalt”. Detta innebär att vi förmodligen inte riktigt vet hur många terrorister vi egentligen har i Sverige. Det är en fortsatt hotbild mot Europa och i takt med att kalifatet i Syrien, faller kommer fler att återvända till sina egentliga hemländer. Enligt Hyllengren, så räknar med att det finns mellan 4-5000 jihadister från Europa kvar i Syrien och Irak. Enligt Nederländernas anti-terrorkoordinator (nov-2016) har IS redan att 60-80 terrorister utplacerade i Europa, som är redo att utföra attentat.

 

Från Säpos sida vidhåller man siffran 300+ som rest för att kriga för IS och där man vet att 150 personer har återvänt och 50 dött. Med hänvisning till att SÄPO haft samma siffror på de som rest under relativt lång tid (när det fortfarande var enkelt att resa till Syrien för att kriga), kan man misstänka att mörkertalet på de som rest och återvänt är stort. Inte minst av den anledningen att när Storbritannien hade samma antal döda terrorister (50 stycken) som Sverige, då hade de 700 stycken som de visste hade rest för att kriga för IS. Så om inte de som rest från Sverige har större benägenhet att dö eller har extrem otur, ja, då borde rimligtvis våra siffror vara betydligt högre än 300. De flesta som rest kommer från Göteborg men också från Örebro där man räknar med ett 20-tal och 1 person från Värmland som man på sistone fått konstaterad.

M

För att motverka denna våldsbejakande extremistiska terrororganisation på bästa sätt, måste man försöka sätta sig in i de radikala grenarna av världsreligionen Islam. Dessa utgör en liten del av med 1,6 miljarder muslimer (23 % av världsbefolkningen) som finns i världen. Vad är då islamism, jihadism och salafism? Allt härstammar från islam men det som gör religionen radikal och fanatisk beror på hur man tolkar islam och om det finns gamla kulturer som man anammar.

Islamism:
-Politisering av religionen. I Islamism är politik och religion intimt inflätade i varandra, vilket gör det svårt för muslimer som försöker liberalisera religionen samtidigt som det gör det lättare för islamister att argumentera utifrån ett religiöst perspektiv. Vilket i sig gör det blir mycket svårt att argumentera när vi i vårt svenska samhälle tydligt skiljer på politik och religion.

Salafism:
-En annan gren av sunniislamsk fundamentalism som vuxit i Mellanöstern och Europa, har många likheter med den doktrin som är förhärskande i Saudiarabien, wahhabism.
-Alla salafister förespråkar inte våld, de flesta är inte salafist-jihadister.
-De är motståndare till ett demokratiskt samhälle där målet är en global islamisk stat-ett nytt kalifat.

Jihadism:
-Jihadism, att man med våld förespråkar islamism.

 

Islamismen och salafismen har stort inflytande (och utbrett stöd) i många länder i mellanöstern, framförallt gulfstaterna samt vissa länder i nordafrika. Muslimska brödraskapet är islamister och har också stort inflytande i många länder, de sitter bl.a. eller har suttit vid regeringsmakten i flera länder.

 

Dessa ovanstående beskrivningar av islamism, salafism och jihadism, är att förenkla det lite och för en mer grundlig beskrivning av begreppen rekommenderar jag följande källa.

 

I förhållande till det stora antalet muslimer är det en liten del som är islamister-troende som tolkar islam radikalt och som vill att islam med sharia-lagar ska vara övergripande allt. Och ur denna ”förgrening” av islam finner man de som vill ta ytterligare ett steg. De som inte bara vill bilda ett kalifat utan även kriga och dö för att få det, dessa kallas för jihadister. Så när börjar då varningsklockorna ringa? Det vi vet är att det sker en islamistisk spridning i Europa och Sverige, som till stor del kan härledas till Muslimska brödraskapets som nätverk, samt gulf-finansierad salafism. Muslimska brödraskapet är islamister och har väldigt stort inflytande i många länder, de sitter eller har suttit vid regeringsmakten i flera länder.

 

Jag tycker att varningsklockorna ska börja ringa när man ser tecken på islamism, salafistisk predikan, när man vill att sharia-lagar ska vara övergripande våra svenska lagar och regler, mänskliga rättigheter och den jämställdhet som vi har byggt upp. När ”Sharia-poliser” dyker upp i bostadsområden, för att kontrollera att lagen följs.

 

Det är ur det radikala islamistiska synsättet som man som vill bilda ett kalifat. Det är utifrån islamism man kan se salafist-jihadism, som innebär att man är beredd att starta krig och dö för sin religion. Där de mest konservativa islamska föreningarna finns, därifrån reser man mest. Den slutsatsen har flera terrorexperter dragit och man har dessutom erfarenheter av detta från både Göteborg och Örebro som är tydligt överrepresenterade med anhängare till IS/Daesh/ISIS.

 

För att förebygga radikalisering och rekrytering till religiös våldsbejakande extremism, menar jag att det är viktigt att inte vara rädd för att diskutera. Det är en känslig fråga att gå in i diskussioner eller kritisera religion då vi har religionsfrihet i vårt land. Man kan därmed inte göra en slags politisk teologisk överprövning av religionsutövandet. Jag menar ändå att man politiskt kan och ska diskutera och kritisera när predikan går ut på att religionsutövandet ska ställas över svenska lagar och regler, på bekostnad av vårt demokratiska system och de mänskliga fri- och rättigheterna. Religionsfrihet innebär inte att till exempel Islamister/Salafister får bryta mot lagar och rättigheter, detta behöver både politiken och samhället i övrigt vara tydliga med.

Det gör mig förbannad att vissa anser sig ha rätten att hota förtroendevalda!

Hot mot politiker är ett hot mot alla i vårt samhälle.

Som förtroendevald riskerar man tyvärr att bli utsatt för att någon eller några försöker på olika sätt påverka en otillåtet. Exempelvis genom hot, våld, trakasserier, mutor etc. Detta är ett typexempel på systemhotande brottslighet som måste vara prioriterad av samhället att bekämpa. Det är som tur är inte vanligt förekommande men det förekommer och det ökar. Det har dessutom blivit lättare genom sociala medier. Och tråkigt nog hände det idag.

Att en politiker blir utsatt för hot och våld kan handla om olika saker. Exempelvis att man inom ramen för sitt uppdrag är tvungen att ta vissa obekväma beslut, att man har en åsikt som någon annan inte tycker lika i. Det kan handla om att man på ett aktivt sätt, driver och tar ställning i frågor som någon/några uppfattar som negativa. Oavsett anledning, ska man inte som politiker behöva gå och vara orolig för att man kan råka illa ut när man lyfter vissa frågor. Om någon inte håller med om det som man yttrat sig i och går så långt att man genom hot och våld försöker skrämma till tystnad eller påverka i annan riktning, då har man klivit över en tröskel som är fullständigt oacceptabel. Det är ett allvarligt hot mot demokratin och ska tas på fullaste allvar.

Varför tar jag då upp detta ämne just nu? Det är förmodligen inte så svårt att räkna ut att en av våra förtroendevalda i Karlstads kommun har blivit utsatt för överfall, hot och våld för att hen har tagit ställning i en sakfråga. 

Självklart finns det risker med att vara en offentlig person. Självklart ökar det riskerna ju mer aktivt, utåtriktat och kanske kontroversiellt man väljer att jobba med olika känsloladdade frågor. Men alldeles oavsett hur man väljer att jobba med frågorna, ska man komma ihåg att det vår roll och skyldighet att lyfta och ta ställning i frågor.

Det gör mig riktigt arg när det finns personer som tror sig ha rätten att ställa sig över svensk lag och hota vårt demokratiska samhälle. Samtidigt får det mig ännu mer driven att bekämpa sådant här otyg, stå upp för demokratin genom att fortsätta driva och lyfta frågor som kan tänkas vara mer eller mindre obekväma. Självklart kan vi politiker inte göra alla människor nöjda hela tiden och självklart är vissa frågor oerhört obekväma men om vi inte finns och vågar fatta beslut, har vi inte längre ett fungerande demokratiskt samhälle.  Vi ska inte på något sätt acceptera minsta hot mot demokratin. Då kommer vårt politiska system brytas ned på olika sätt. Då ökar risken för korruption. Det riskerar att skapa en miljö där förtroendevalda inte vågar yttra sina åsikter, för att man är rädd för att det ska väcka hotfulla reaktioner. Vi får till slut svårt att rekrytera förtroendevalda för man tycker inte att det är värt riskerna.

Om man inte gillar en politiker, ett parti och dess åsikter, ja, då kan man rösta bort dem MEN man får inte på ett ociviliserat och ruttet sätt försöka skrämma bort oss!

Genomsnittsåldern för gymnasieelever som har prostituerat sig är 14,9 år

Klänning och håruppsättning till skolbalen? Senaste iphone-modellen? Halloween-party på Nöjes? Ett par Nike Roche run till idrotten? Socialstyrelsen har slagit larm. Polisen har slagit larm. Nu måste ta vi ett steg för att synliggöra och lyfta en verklighet som breder ut sig i vår närhet, prostitution bland unga, här och nu. I Karlstad med omnejd.

 

I Socialstyrelsens rapport Sex mot ersättning, kan man bland annat läsa att sexuell exploatering av minderåriga är svårt att kartlägga och att det sannolikt finns ett stort mörkertal. Gymnasieelever som haft sex mot ersättning har vid första tillfället haft genomsnittsåldern 14,9 år. Flickor och pojkar i högstadieålder som alltså har tagit sitt första steg in i prostitution.

 

Hur det kommer sig att unga prostituerar sig är ingen enkel fråga att svara på. Det kan vara att man vill ha pengar för att kunna matcha upp till saker och aktiviteter som har betydelse i ungas liv. Man vill ha och göra det man upplever att kompisarna har och gör. En annan kan vara att det är grundat i ett självskadebeteende eller att man har varit utsatt för övergrepp.

I början av oktober bjöd Moderatkvinnorna i Värmland in samverkansansvarig Mia Schyberg, som arbetar med prostitution i region Bergslagen. Hon berättade att det vanligaste sättet att sälja sex på, bland ungdomar, är en annons på någon av alla kontaktsajter där man snabbt gör upp tid, plats och pris. Ett par knapptryck bort googlade hon fram en av alla kontaktsajter som finns och slog då fram Karlstad, 55 aktiva annonser där de flesta verkade vara unga killar och tjejer. Snabbt oralsex i Duvangaraget eller inne på någon offentlig toalett för 1 000 kronor, samlag i 20 minuter på ett bokat hotellrum för 2 500 kronor, o s v. Vi vet dessutom att sexannonserna ökar inför skolavslutningar, studenttider och högtider och att man använder sig av ”Black friday”-konceptet, där man dumpar priserna för att få snabba cash. Vi vet att det gör ont att tänka på men vi måste orka se att det finns tonåriga tjejer och killar i Karlstad som säljer sex till, och därmed utnyttjas av vuxna, här, mitt ibland oss. Kanske det handlar om någon i din omgivning?

 

Med tanke på den negativa utvecklingen måste vi aktualisera fler frågeställningar kring sexhandel och unga. Vi har frågat vad vi kan vi göra när vi träffat polis och samverkansansvarig som arbetar med prostitution och fått några svar. Föräldrar, skolpersonal och andra som möter unga människor måste våga se. Vi måste ställa frågor om vi märker att ungdomar helt plötsligt har en ny mobil eller nya dyra kläder. Vi får inte köpa förklaringar som att man ”fick låna av en kompis” och liknande.

 

Det är bra att man kontaktar polisen om man misstänker att sexhandel förekommer så att de kan agera mot den som köper sex. Det är lika viktigt för socialtjänsten att bli inkopplad och kan agera när den som säljer sex är minderårig. Här kan vi bli tydligare med vilka vägar man kan gå för att försöka hjälpa de unga människor som utsätter sig/utnyttjas av andra när det gäller sexhandel. Likaså måste det bli tydligare vilket stöd de som prostituerar sig kan få.

 

Prostitution är ett mångfacetterat problem. Vi måste se på hur vi kan förebygga att det förekommer. Hur vi kan dämpa kraven i ett allt mer materialistiskt samhälle, hur förebygger vi psykiska ohälsan bland unga och hur utvecklar vi stödet för de som utsätter sig. Vad skickar vi vuxna för signaler, för vi över en press om att ha det allra nyaste och kunna göra allt det där dyra i vår vardag? Kan skolan jobba mer med metoder som syftar till att stärka självkänslan och självförtroendet, för att motverka att man tar steget att prostituera sig?

Det finns som sagt många frågor som kräver svar. Vi ser att det finns mer att göra. Vi vill nu titta på hur vi kan förbättra arbetet med att förebygga prostitution bland unga. Det vi kan börja med är att lyfta ämnet och faktiskt prata om det. Det finns runtom oss och pågår i detta nu, tyvärr är det ett faktum.

Stor tillgång på kokain i Karlstad just nu…

kokainkollage…vilket i sin tur tyder på många vilsna människor som söker efter snabba kickar, bedövning, egoboost.

 

Dåtidens historia upprepar sig ständigt. När jag var yngre och hängde på krogen med den tidens innegäng kan jag enkelt jämföra det livet med det liv som utspelar sig för många andra unga idag. Jag ser att karaktärerna, mentaliteten och mönstret inte har förändrats märkvärt, vilket är riktigt tragiskt. En stor skillnad är dock att tillgången på droger och pressen på människor är större. Det gör att tillgång och efterfrågan är stor<.

 

Killarna med cool stil, dyra bilar, cash. De vackra tjejerna  som hänger med dem, där många är förblindade av deras coolhetsfaktor. Båda söker efter olika former av bekräftelse. De gled alltid förbi krogkön och var deras bord inte ledigt när de äntrade, såg krogpersonalen till att det blev det. Bra kontakt med vakter och krögare gjorde att det sällan fanns några problem. Sällan något som fick dem utkastade, fast de ibland betedde sig som dryga svin. Det var snarare så att de ”vanliga” människorna som var ute för att roa sig, ibland råkade ut för deras svinaktiga beteende och själva blev utkastade utan rättvis anledning. Pengarna var ofta en maktfaktor och sattes ofta framför rättvisa. Drogerna fanns där ständigt mer eller mindre öppet. Smusslandet fanns där mest för att det var en slags ceremoni att gå in på toaletten eller i ett privat rum som krogägaren upplät för ändamålet att dra en lina eller röka på. ”Tycker att det roligaste när man ska ta droger är när man mekkar och intar drogen…”, ”Sitta med linorna och leka är det andra bästa med kokain…”, ”Se sig själv i spegeln när man snortar är helt fantastiskt, i alla fall i början, innan man blir helt torsk…”

 

En Karlstadsaga…

 

Jag var 16 år då. Hade en snygg fasad med en charmig attityd samtidigt som jag hade skinn på näsan. I själva verket var jag rejält vilsen med så många djupa sår inombords att jag tappat räkningen för länge sedan. Det lättsamma utelivet blev en flykt från det som egentligen gjorde ont. Jag var ett lätt byte för denna parallella värld som vaknade till liv på kvällen och som gick i full blom på helgerna. Snabbt blev jag en av dem och fick en slags kick av att gå förbi köerna och sitta vid VIP-borden där helrören och drinkarna landade framför näsan på mig som  myggorna en sen sommarkväll. Det var på ett sätt samma värld som jag själv växt upp i men med en lite mer glamourösare förpackning som tog lite längre tid att riva upp, för att se det verkligt tragiska innehållet. Jag stormtrivdes och tyckte att livet lekte till en början.

 

Vi var alla snygga och coola till en början. Både tjejer och killar stod på kö för att få hänga med oss.

 

Det var många som såg på oss med beundran och åtrå samtidigt som jag själv successivt började se på oss med avsky och fick en ihållande känsla av illamående. Allteftersom förpackningen sakta revs upp, märkte jag hur skabbigt det egentligen var innanför snygga fasaden. Ljusa dagar blev till mörker. Det enorma egot och utstrålningen som killarna fick genom sitt ständiga snortande, byttes ut mot paranoia och humörsvängningar. Till slut fanns bara de snygga kläderna, dyra bilarna, coola attityden kvar som en skör fasad. Bakom den fanns slitna själar där tillvaron gick ut på att jaga kokain som ibland byttes ut mot amfetamin, eftersom det både var billigare och satt i längre, för att periodvis kompletteras med röka och all världens neråtpiller och snabba ligg för att bli bekräftad och hålla ångesten borta.

 

Mitt uppe i allt detta fanns den unga flickan.

 

Jag kommer ihåg att jag mot slutet av denna period i mitt liv, ofta fick en utomkroppslig känsla där jag svävande uppe i taket och såg ner på oss där vi satt på krogen. Där uppifrån såg jag mig själv sitta med översminkade mörka ringar under ögonen, glanslöst hår och med kläder som hängde löst på en alltmer utmärglad kropp. En bild som inte alls stämde överens med den jag hade i början när jag var påverkad av droger. Jag satt såg hur jag tidvis satt skrattande där jag försökte hålla skenet uppe och tidvis tomt stirrande i bordet med en fullkomlig sorg som bultade inombords. Runtom fanns mina ytliga vänner vars liv hängde på en skör tråd och som senare också gick av.

 

När den dyra bilen i snabb fart hamnade förbi vägräcket och ut i den mörka natten som snabbt fick ett slut. När kokainet byttes ut mot heroin, där sprutan en sista gång sattes i armen och den en gång coolaste i stan, hittades död på en offentlig toalett. När amfetaminet och pillren förvandlade hjärtat på en av de snyggaste, till ett skör pendel som gång på gång utsattes för hårt tempo under alltför lång tid. Fram och tillbaks tills det till slut stannade. 

 

När den lilla flickan som svävade uppe i taket utsattes för åtskilliga övergrepp och till slut hamnade vid ett vägskäl… Den ena vägen ledde till att fortsätta slängas sig fram och tillbaks som en trasdocka, mellan olika famnar och former av bedövningsmedel. Där tankar om självmord inte låg alltför långt borta från att bli verklighet. Där den andra vägen innebar att hon en gång för alla klev ur den förgörande världen. Ut ur den tjocka dimman och in tillbaks till den karga verkligheten. Tvätta bort det tjocka lagret av smink, fylla ut kläderna som blivit för stora. Våga möta och omfamna den lilla flickan som länge ropat på hjälp.

 

Valet var inte enkelt men jag hade den inre styrkan att i tid välja den rätta vägen. Det gjorde inte många av de andra i denna trasiga, ytliga värld som finns än idag.

 

Ja, kokainet, drogerna flödar som sällan förr i Karlstad. Unga människor suger i sig det i hopp om att bli lite lyckligare, få lite roligare, bedöva det där som egentligen gör ont inombords. I hopp om att förvandlas till den där personen som är den coolaste, snyggaste och mest respektingivande.

 

Jag ser ett flödande av olycka, vilsna själar på flykt från det verkliga livet som alltid kommer i kapp. Frågan är hur man väljer att möta det. Död eller levande. Detta skrämmer mig samtidigt som det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på alla unga sakta men säkert förgiftas av drogerna som bryter ned deras liv. Precis som Petter sjunger om en Stockholmssaga, finns det alltför många sagor i Karlstad som går i olyckans tecken. Att kämpa mot droger känns ibland hopplöst men på vägen räddas liv.

 

Det är en viktig uppgift.

 

Samhället har misslyckats när skolelever uttrycker att de älskar och sympatiserar med IS!

Var tionde tillfrågad elev i Göteborgs förorter (nordöstra förorter) tycker att Daesh gör rätt och sympatiserar med denna extremt våldsbejakande terrororganisation, jihadister eller andra religiösa extremister.
&
Det är chockerande resultat efter att föreningen Varken hora eller Kuvad genomfört en
enkätundersökning bland elever i ålder 12-18 år. Undersökningen genomförs
i de områden som myndigheter och organisationer utpekar som särskilt
utsatta stadsdelar i Göteborg och där man menar att hedersproblematik och
extremism förekommer i större utsträckning.
&
– Vissa ungdomar vi mött använder ord som ”kafir” för
icke-troende människor, och de säger att sådana kan ”dra åt helvete”
och att ”IS gör egentligen rätt” och så vidare.
I en tidigare undersökning från Stockholm kunde vi även se att unga
angav att de var mer religiösa än sina föräldrar, säger Guluzar Tarhan Selvi.
&
I en tid då politiken behövs som mest får den inte vara svagast. Prioriteringarna måste nå en högre nivå. Med tanke på detta resultat i början blir min reflektion snarare att detta är ett större problem än vad vi tror. Visst har denna undersökning genomförts i områden där vi vet att sympatier med olika våldsbejakande extremism är som störst i landet men det får inte göra att vi andra lutar oss tillbaks och tänker att det inte förekommer här i vårt län eller kommun.

”Älska islamiska staten!” skriver en elev.

”De är schysta. Jag vet inte, man ska inte tro på allt man läser” skriver en annan.

 

Detta synsätt som ungdomar visat i denna enkätundersökning ger mig rysningar samtidigt som jag tycker att det är bra att man lyfter på stenarna och synliggör hur illa det faktiskt är. Ser man inte problemen är det också svårt att angripa dem. Det är här är riktigt allvarligt och i synnerhet när Sverige i relation till befolkningsmängd, har haft Europas näst högsta antal resande till Daesh under en längre period. Även Ulf Boström, integrationspolis i Göteborg uttalar sig i GP om att stöd för extremism förekommer i stor utsträckning och man också kan se det i internationella studier när det gäller stödet för sharialagar och våld i religionens namn.

 

Extremism är ett pågående och växande hot som finns mitt ibland oss och det får inte förminskas.

 

Hårdare lagar och regler tillsammans med ökad kunskap och strukturerat förebyggande arbete på kommunal nivå är ett måste och om man möter ungdomar som har sådana här åsikter är det ytterst viktigt att man som skolpersonal vet hur man ska agera och bemöta det. Att man vet hur man, genom främst anhöriga och imamer, övertygar en person som är på väg att bli radikaliserad, att se vad man riskerar. Men att man också genom utbildning och information i skolan försöker förebygga en utveckling av radikalisering.

 

 

Senaste inläggen.
Desktop