Marléne L Kopparklint
Etikett. Misshandel

Det är faktiskt inte en glad påsk för alla. Föreställ er 252 barn.

När vi skulle välja förskola till vår lille Willfred för ett tag sedan blev jag glad när vi gick en rundtur på den förskola vi till slut valde. På en av avdelningarna fick nämligen all personal en utbildning i hur man ska kunna se tecken och symptom hos barn som blir utsatta/berörda av våld, och hur man som ska agera om man misstänker att ett barn blivit utsatt. Dessutom var den som föreläste ett välkänt ansikte för mig. Det var Alla kvinnors hus barnsamordnare Nette. Bravo, tänkte jag när jag vinkade glatt till henne genom rutan.

 

När vi var i Dalarna på sportlovet för att besöka släkten fick jag höra om en vän som tagit hand om en knappt 2-årig pojke, ungefär lika gammal som vår son, eftersom han for illa i sin hemmiljö och saknade trygghet. Jag tittade på min lilla prins och tänkte, hur kan man utsätta sitt barn för något liknande? Hur kan man utsätta barn för våld? När jag tänker på alla kvinnor och barn som blivit utsatta för våld slits mitt hjärta i bitar. Att ett barn ser sin förälder utsättas för våld skadar mer än om de själva skulle bli slagna.

 

Tro mig, jag vet själv efter alla nätter då jag som liten vaknade med panik och gråt. För att jag drömt om mammas sönderslagna kropp och ansikte.

 

I tisdags var jag ordförande på Alla kvinnors hus årsmöte och jag uppskattar verkligen det oerhört viktiga arbete de gör. Under 2017 sökte 210 kvinnor hjälp för att de blivit utsatta för våld. De hade totalt 252 barn med sig, som också berörts av våldet. 18 kvinnor har tvingats bo i skyddat boende varav 3 var gravida. 16 barn har bott i skyddat boende och de har slitits upp från sin vardag med tryggheten i skolan, sina vänner med mera…

http://www.allakvinnorshus.org/#popup1

För att få en bild av hur många det faktiskt rör sig om kan man jämföra det med exempelvis Bärstadsskolan, den nyaste F-6 skolan på Hammarö, där går ca 500 elever. De utsatta kvinnorna och barnen är därmed nästan lika många som hela den skolans elever. På Råtorpsskolan i Karlstad går det 230 barn. Lägg till en skolklass till så är det lika många barn som har sett sin mamma bli utsatt för våld. De utsatta kvinnorna och barnen är fler än de 349 ledamöter som sitter i Sveriges riksdag. De är även fler än alla politiker i hela Karlstads kommun (ca 400 stycken).

Försök att ta in de jämförelserna och skapa en bild av alla barn och kvinnor som är utsatta för våld – bara i Karlstads kommun. Detta pågår mitt ibland oss. I detta nu. Och det är fruktansvärt.

 

Det är väl känt att våldet ökar i samband med högtider. Kanske dricker man mer alkohol än vanligt, men framför allt så tvingas man umgås mer med varandra än vanligt. Efter påsklovet kommer ännu fler barn ha fått se sin mamma utsättas för våld. Ännu fler barn kommer att lida av psykisk ohälsa som i sig är ett oerhört stort problem för hela samhället. Och det är något som ökar bland barn och unga.

 

Det är bra att Alla kvinnors hus och tjejjouren finns men det är rent ut sagt för jävligt att de ska behöva finnas. 

Nu börjar det knytas i magen på många barn…

💔Julen närmar sig. Den är till för barnen men det är inte alla barn som får en fridfull och glädjande jul. Alltför många barn får vara med om elände kring julhelgen.

 

💔De får uppleva föräldrar eller andra vuxna som blir fulla. De får höra skrik, se slagsmål, känna rädsla och maktlöshet. De får leva i otrygghet och ensamhet. De får vara med om saker ett barn aldrig någonsin ska behöva uppleva under sin uppväxt.

 

👊Dessa barn ska inte ska vara osynliga. Vi måste alla hjälpa till med att se dem. Vi måste försöka få dem att känna att de inte är ensamma. Jag vill uppmana alla att vara extra uppmärksamma nu när julen närmar sig.

 

❤️Omtanke, ord, meningar kan göra skillnad!

 

Dela detta, sprid budskapet, ställ en fråga, skicka en signal, ge en kram för att göra skillnad för alla barn som inte får uppleva julefrid!

#metoo i maktens korridorer

Inom politiken på riksplan har nu tystnadskulturen börjat luckras upp runt #metoo.

 

Flera toppolitiker vittnar om hur de har blivit utsatta. Jag stannade själv upp vid en av dessa berättelser igår kväll. Det var en partikollega som berättade om sina bedrövliga upplevelser. En stark kvinna som äntligen tagit bladet från munnen och faktiskt berättar om hur hon blivit utsatt för diverse övergrepp, maktmissbruk, härskartekniker och allt samlat under ett stort paraply av tystnadskultur. Det är starkt att läsa men det är inte utan att jag blir både förbannad och ledsen. Det mest tragiska är nog att jag blev inte förvånad. Det är verkligen inte ok och jag misstänker att det snart kommer att brisera med upplevelser även från politiken i och med #metoo

 

Jag tror dock att del av förklaringen till denna tystnad är att det även inom politiken finns en maktkultur. Vi är inte på något sätt förskonade från kränkningar, trakasserier, utnyttjande, övergrepp, förtal, hot etc. I synnerhet inte under nominerings- och valtider då vi ska konkurrerar mot varandra om olika uppdrag och där vissa tar till metoder som på vilken arbetsplats som helst inte skulle vara acceptabla överhuvudtaget. Passiviteten och bristen på agerande när det sker kan bero på både okunskap och feghet men leder nog till att många väljer att inte berätta. Man tänker att det är ingen idé eller så kanske man tänker att det blir ännu värre om man berättar, att man då blir föremål för baktaleri och skitsnack. Att man inte blir betrodd. I synnerhet om förövaren har en maktposition. Istället lider man i tystnad och står ut eller så lämnar man.

 

Tyvärr kan denna dåliga kultur bidra till den stora omsättningen och kortvariga engagemanget hos främst kvinnliga förtroendevalda.

 

Det går att jämföra den politiska miljön på både riks och lokal nivå med det som framförts om teatervärlden. Där arbetar folk som frilans och är beroende av arbetsgivarna och vi som förtroendevalda har också bara tillfälliga engagemang (fritidspolitiker) och är beroende av att någon tycker att man är såpass bra att man blir erbjuden förtroendeuppdrag. I båda fallen finns det en beroendeställning och utsatthet.

 

Jag har tyvärr exempel där flera berättat att de har blivit utsatta och att de därför lämnat och tyvärr har jag också egna erfarenheter. Detta är på intet vis acceptabelt och vi har alla ett gemensamt ansvar. För att motverka dessa maktövergrepp måste vi lyfta upp det till ytan som nu har gjorts genom #metoo och bryta tystnadskulturen men ännu viktigare. Ta fram planer för hur vi ska agera när det uppstår.

 

Karlstads stadsträdgård ska inte vara ett tillhåll för missbruk och kriminalitet

Det är inte ok att våra äldre och barn ska gå runt och vara rädda i våra offentliga rum.

 

I Karlstad har vi många fina platser att vara stolta över och som vi kan njuta av. Stadsträdgården är en sådan plats och enligt min mening en av de finaste platserna vi har att visa upp i Karlstad. Hit kan man gå och njuta av grönska, vackra och unika blommor och en fantastisk miljö med en anrik historia. Tyvärr har den bilden förändrats på sistone. Missbruk, kriminalitet, bråk, stök, skrik och nedskräpning tilllsammans med att vissa utför sina behov i trädgården gör att Stadsträdgården blivit något den inte ska vara. En otrygg plats och en riskmiljö.

 

De som vill ta en promenad genom stadsträdgården, äldre som besöker eller bor på vårdboendet som ligger i Stadsträdgården, förskolor/skolor som vill göra studiebesök eller karlstadbor som bara vill ta en promenad, ska kunna göra det utan att känna oro eller stöta på föremål som är högst olämpliga.

Det har blivit en ohållbar situation som vi politiker tillsammans med polisen måste agera kring. Situationen är fullständigt oacceptabelt. Tryggheten för våra kommuninvånare ska prioriteras och jag ser det som en självklarhet att insatser måste till. Denna destruktiva miljö som växt fram måste förändras.

Genomsnittsåldern för gymnasieelever som har prostituerat sig är 14,9 år

Klänning och håruppsättning till skolbalen? Senaste iphone-modellen? Halloween-party på Nöjes? Ett par Nike Roche run till idrotten? Socialstyrelsen har slagit larm. Polisen har slagit larm. Nu måste ta vi ett steg för att synliggöra och lyfta en verklighet som breder ut sig i vår närhet, prostitution bland unga, här och nu. I Karlstad med omnejd.

 

I Socialstyrelsens rapport Sex mot ersättning, kan man bland annat läsa att sexuell exploatering av minderåriga är svårt att kartlägga och att det sannolikt finns ett stort mörkertal. Gymnasieelever som haft sex mot ersättning har vid första tillfället haft genomsnittsåldern 14,9 år. Flickor och pojkar i högstadieålder som alltså har tagit sitt första steg in i prostitution.

 

Hur det kommer sig att unga prostituerar sig är ingen enkel fråga att svara på. Det kan vara att man vill ha pengar för att kunna matcha upp till saker och aktiviteter som har betydelse i ungas liv. Man vill ha och göra det man upplever att kompisarna har och gör. En annan kan vara att det är grundat i ett självskadebeteende eller att man har varit utsatt för övergrepp.

I början av oktober bjöd Moderatkvinnorna i Värmland in samverkansansvarig Mia Schyberg, som arbetar med prostitution i region Bergslagen. Hon berättade att det vanligaste sättet att sälja sex på, bland ungdomar, är en annons på någon av alla kontaktsajter där man snabbt gör upp tid, plats och pris. Ett par knapptryck bort googlade hon fram en av alla kontaktsajter som finns och slog då fram Karlstad, 55 aktiva annonser där de flesta verkade vara unga killar och tjejer. Snabbt oralsex i Duvangaraget eller inne på någon offentlig toalett för 1 000 kronor, samlag i 20 minuter på ett bokat hotellrum för 2 500 kronor, o s v. Vi vet dessutom att sexannonserna ökar inför skolavslutningar, studenttider och högtider och att man använder sig av ”Black friday”-konceptet, där man dumpar priserna för att få snabba cash. Vi vet att det gör ont att tänka på men vi måste orka se att det finns tonåriga tjejer och killar i Karlstad som säljer sex till, och därmed utnyttjas av vuxna, här, mitt ibland oss. Kanske det handlar om någon i din omgivning?

 

Med tanke på den negativa utvecklingen måste vi aktualisera fler frågeställningar kring sexhandel och unga. Vi har frågat vad vi kan vi göra när vi träffat polis och samverkansansvarig som arbetar med prostitution och fått några svar. Föräldrar, skolpersonal och andra som möter unga människor måste våga se. Vi måste ställa frågor om vi märker att ungdomar helt plötsligt har en ny mobil eller nya dyra kläder. Vi får inte köpa förklaringar som att man ”fick låna av en kompis” och liknande.

 

Det är bra att man kontaktar polisen om man misstänker att sexhandel förekommer så att de kan agera mot den som köper sex. Det är lika viktigt för socialtjänsten att bli inkopplad och kan agera när den som säljer sex är minderårig. Här kan vi bli tydligare med vilka vägar man kan gå för att försöka hjälpa de unga människor som utsätter sig/utnyttjas av andra när det gäller sexhandel. Likaså måste det bli tydligare vilket stöd de som prostituerar sig kan få.

 

Prostitution är ett mångfacetterat problem. Vi måste se på hur vi kan förebygga att det förekommer. Hur vi kan dämpa kraven i ett allt mer materialistiskt samhälle, hur förebygger vi psykiska ohälsan bland unga och hur utvecklar vi stödet för de som utsätter sig. Vad skickar vi vuxna för signaler, för vi över en press om att ha det allra nyaste och kunna göra allt det där dyra i vår vardag? Kan skolan jobba mer med metoder som syftar till att stärka självkänslan och självförtroendet, för att motverka att man tar steget att prostituera sig?

Det finns som sagt många frågor som kräver svar. Vi ser att det finns mer att göra. Vi vill nu titta på hur vi kan förbättra arbetet med att förebygga prostitution bland unga. Det vi kan börja med är att lyfta ämnet och faktiskt prata om det. Det finns runtom oss och pågår i detta nu, tyvärr är det ett faktum.

Stor tillgång på kokain i Karlstad just nu…

kokainkollage…vilket i sin tur tyder på många vilsna människor som söker efter snabba kickar, bedövning, egoboost.

 

Dåtidens historia upprepar sig ständigt. När jag var yngre och hängde på krogen med den tidens innegäng kan jag enkelt jämföra det livet med det liv som utspelar sig för många andra unga idag. Jag ser att karaktärerna, mentaliteten och mönstret inte har förändrats märkvärt, vilket är riktigt tragiskt. En stor skillnad är dock att tillgången på droger och pressen på människor är större. Det gör att tillgång och efterfrågan är stor<.

 

Killarna med cool stil, dyra bilar, cash. De vackra tjejerna  som hänger med dem, där många är förblindade av deras coolhetsfaktor. Båda söker efter olika former av bekräftelse. De gled alltid förbi krogkön och var deras bord inte ledigt när de äntrade, såg krogpersonalen till att det blev det. Bra kontakt med vakter och krögare gjorde att det sällan fanns några problem. Sällan något som fick dem utkastade, fast de ibland betedde sig som dryga svin. Det var snarare så att de ”vanliga” människorna som var ute för att roa sig, ibland råkade ut för deras svinaktiga beteende och själva blev utkastade utan rättvis anledning. Pengarna var ofta en maktfaktor och sattes ofta framför rättvisa. Drogerna fanns där ständigt mer eller mindre öppet. Smusslandet fanns där mest för att det var en slags ceremoni att gå in på toaletten eller i ett privat rum som krogägaren upplät för ändamålet att dra en lina eller röka på. ”Tycker att det roligaste när man ska ta droger är när man mekkar och intar drogen…”, ”Sitta med linorna och leka är det andra bästa med kokain…”, ”Se sig själv i spegeln när man snortar är helt fantastiskt, i alla fall i början, innan man blir helt torsk…”

 

En Karlstadsaga…

 

Jag var 16 år då. Hade en snygg fasad med en charmig attityd samtidigt som jag hade skinn på näsan. I själva verket var jag rejält vilsen med så många djupa sår inombords att jag tappat räkningen för länge sedan. Det lättsamma utelivet blev en flykt från det som egentligen gjorde ont. Jag var ett lätt byte för denna parallella värld som vaknade till liv på kvällen och som gick i full blom på helgerna. Snabbt blev jag en av dem och fick en slags kick av att gå förbi köerna och sitta vid VIP-borden där helrören och drinkarna landade framför näsan på mig som  myggorna en sen sommarkväll. Det var på ett sätt samma värld som jag själv växt upp i men med en lite mer glamourösare förpackning som tog lite längre tid att riva upp, för att se det verkligt tragiska innehållet. Jag stormtrivdes och tyckte att livet lekte till en början.

 

Vi var alla snygga och coola till en början. Både tjejer och killar stod på kö för att få hänga med oss.

 

Det var många som såg på oss med beundran och åtrå samtidigt som jag själv successivt började se på oss med avsky och fick en ihållande känsla av illamående. Allteftersom förpackningen sakta revs upp, märkte jag hur skabbigt det egentligen var innanför snygga fasaden. Ljusa dagar blev till mörker. Det enorma egot och utstrålningen som killarna fick genom sitt ständiga snortande, byttes ut mot paranoia och humörsvängningar. Till slut fanns bara de snygga kläderna, dyra bilarna, coola attityden kvar som en skör fasad. Bakom den fanns slitna själar där tillvaron gick ut på att jaga kokain som ibland byttes ut mot amfetamin, eftersom det både var billigare och satt i längre, för att periodvis kompletteras med röka och all världens neråtpiller och snabba ligg för att bli bekräftad och hålla ångesten borta.

 

Mitt uppe i allt detta fanns den unga flickan.

 

Jag kommer ihåg att jag mot slutet av denna period i mitt liv, ofta fick en utomkroppslig känsla där jag svävande uppe i taket och såg ner på oss där vi satt på krogen. Där uppifrån såg jag mig själv sitta med översminkade mörka ringar under ögonen, glanslöst hår och med kläder som hängde löst på en alltmer utmärglad kropp. En bild som inte alls stämde överens med den jag hade i början när jag var påverkad av droger. Jag satt såg hur jag tidvis satt skrattande där jag försökte hålla skenet uppe och tidvis tomt stirrande i bordet med en fullkomlig sorg som bultade inombords. Runtom fanns mina ytliga vänner vars liv hängde på en skör tråd och som senare också gick av.

 

När den dyra bilen i snabb fart hamnade förbi vägräcket och ut i den mörka natten som snabbt fick ett slut. När kokainet byttes ut mot heroin, där sprutan en sista gång sattes i armen och den en gång coolaste i stan, hittades död på en offentlig toalett. När amfetaminet och pillren förvandlade hjärtat på en av de snyggaste, till ett skör pendel som gång på gång utsattes för hårt tempo under alltför lång tid. Fram och tillbaks tills det till slut stannade. 

 

När den lilla flickan som svävade uppe i taket utsattes för åtskilliga övergrepp och till slut hamnade vid ett vägskäl… Den ena vägen ledde till att fortsätta slängas sig fram och tillbaks som en trasdocka, mellan olika famnar och former av bedövningsmedel. Där tankar om självmord inte låg alltför långt borta från att bli verklighet. Där den andra vägen innebar att hon en gång för alla klev ur den förgörande världen. Ut ur den tjocka dimman och in tillbaks till den karga verkligheten. Tvätta bort det tjocka lagret av smink, fylla ut kläderna som blivit för stora. Våga möta och omfamna den lilla flickan som länge ropat på hjälp.

 

Valet var inte enkelt men jag hade den inre styrkan att i tid välja den rätta vägen. Det gjorde inte många av de andra i denna trasiga, ytliga värld som finns än idag.

 

Ja, kokainet, drogerna flödar som sällan förr i Karlstad. Unga människor suger i sig det i hopp om att bli lite lyckligare, få lite roligare, bedöva det där som egentligen gör ont inombords. I hopp om att förvandlas till den där personen som är den coolaste, snyggaste och mest respektingivande.

 

Jag ser ett flödande av olycka, vilsna själar på flykt från det verkliga livet som alltid kommer i kapp. Frågan är hur man väljer att möta det. Död eller levande. Detta skrämmer mig samtidigt som det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på alla unga sakta men säkert förgiftas av drogerna som bryter ned deras liv. Precis som Petter sjunger om en Stockholmssaga, finns det alltför många sagor i Karlstad som går i olyckans tecken. Att kämpa mot droger känns ibland hopplöst men på vägen räddas liv.

 

Det är en viktig uppgift.

 

Barn som utsätts för otrygghet under uppväxten, får konsekvenser senare i livet…

Nej det är inget nytt fenomen att dessa kopplingar finns men trots att vi är väl medvetna om dem, prioriteras inte det förebyggande arbetet tillräckligt mycket om du frågar mig. Och det kommer jag nog alltid tycka, så länge det finns barn som utsätts för en otrygg uppväxt.

 

Professor Kjerstin Almqvist är expert på just detta område och hon är fantastisk i sitt arbete, där hon på ett mycket tydligt sätt lyfter fram flertalet aspekter kring just detta ämne där hon belyser konsekvenserna av vad som faktiskt händer när barn på olika sätt utsätts för otrygghet under sin uppväxt och av sina föräldrar. Hur barn anknyter till sina föräldrar har en enorm betydelse för hur den psykiska hälsan och utvecklingen formas. Att anknytningssystemet fungerar fungerar fullgott har en hälsofrämjande och skyddande faktor i ett barns liv.

 

När jag var liten och mamma upprepade gånger blev misshandlad av min pappa när han var full, var jag ständigt på min vakt. Även när jag var nästintill säker på att det nog inte skulle hända denna kväll, fanns det ändå i mitt bakhuvud och malde.  Jag hade svårt att koncentrera mig på andra saker som till exempel skola och vänner. Jag ville alltid vara nära mamma och jag märkte själv att hon ville ha mig nära också: ”Jag önskar så att du alltid kunde vara liten och nära mig min lilla Marléne. Tänk om jag kunde stoppa tillbaks dig i min mage så att du alltid fanns hos mig”…

 

Kjerstin Almqvist forskning tillsammans med andra forskare på området, borde ha alla politikers fulla uppmärksamhet. För precis här har vi alla chanser att kunna påverka så att färre barn utsätts för negativa upplevelser under sin uppväxt. Främst ur ett trygghetsperspektiv där inget barn ska behöva växa upp otryggt när vårdnadshavare inte klarar av sin roll men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För vad kostar det inte samhället när barn och unga växer upp och får lida av konsekvenserna av att deras föräldrar brustit i att ge den grundtrygghetspaketet från födseln. Psykisk ohälsa, missbruk, utsätts för våld, utsätter andra för våld, långtidssjukskrivningar etc.

 

Det finns många exempel på vad som påverkar ett barn negativt under deras uppväxt (våld i nära relation, alkohol- och narkotikamissbruk, psykisk ohälsa) och jag brukar alltid dra exempel på det när jag själv föreläser.

 

Det började alltid på torsdag eller fredag då pappa och hans nya ”tog helgen”. Ett glas vin till matlagningen eller för att koppla av, blev till flera flaskor där de blev aspackade och inte kunde ta ta hand om sig själva. Det syntes på deras blick, hördes på deras sluddrande tal, högljudda diskussioner med bråk, tjafs och ofta kring svartjuka. När de skulle resa sig upp och gå, ramlade de i golvet eller vinglade in i väggar. Jag hatade verkligen när de var i detta tillstånd och hade jag inte haft mina småsyskon skulle jag ha flytt hemifrån för länge sedan eller flyttat hem till mamma men jag kunde inte lämna mina älskade små syskon. De hade redan sett för mycket och varje gång det hände på helgerna var jag tvungen att finnas till hands så att de inte skulle behöva gråta sig till sömns i sin ensamhet. Fy fan, vad jag hatade att det blivit så här…

– Denna berättelse fick jag till mig av en 16 årig tjej, efter att  jag varit på deras skola och föreläst om mina böcker.

 

Ett exempel är de barn som växer upp med en mamma och/eller pappa som dricker för mycket alkohol och får negativa upplevelser av det. Hur de löper mycket större risk än andra barn att drabbas av psykisk ohälsa eller själva börjar leva ett destruktivt liv. Det räcker med ett fåtal negativa upplevelser när mamma och/eller pappa är på fyllan, för att ett barn ska få skador av det.

 

Det finns ett tydligt samband mellan att barn som utsätts för en allvarlig riskfaktor utvecklar allvarliga symptom på psykisk ohälsa längre fram i livet.

 

Tänk om alla mammor och pappor (vårdnadshavare) blir medvetna om detta och tar hänsyn till det. Tänk om alla som super sig fulla när de har sina barn i närheten, kunde förstå detta och låta bli att utsätta dem för det. Tänk om alla som ser att detta pågår i sin omgivning, där det finns barn med i bilden, kunde agera och sätta stopp för det. Tänk vad många barn vi skulle kunna rädda från att ha en klump i magen och må dåligt.

IMG_2423

 

Frustrationen är hög just nu…

160912avokadogipsetEftersom många frågat varför jag går med gips tänkte jag berätta om varför…

 

”Avokadoskador är vanliga”-sa läkaren till mig. Och jag som trodde att jag var en av få som hade lyckats med denna oturliga bedrift att hugga mig själv i fingret med kockkniven.

Jag skulle laga till guacamole när vi hade middagsgäster och som jag brukar göra för att ta ur kärnan efter jag delat avokadon, skulle jag hugga kniven mitt i kärnan för att dra ut den. Har gjort det åtskilliga gånger tidigare men denna gång missar jag och hugger (den nyslipade kockkniven) i fingret istället, skär av sena och nerver. Tappar rörelseförmågan och får nervsmärtor. Nu har de sytt ihop nervändarna i hopp om att jag ska slippa smärtan. Och nästa gång blir det steloperation av fingret om det inte går att konstruera en ny sena med hjälp av den extra senan man har i handleden.

 

Så kan det gå om man har riktig otur. 1 av 2 (eventuellt 3) operationer vid Handkirurgen i Örebro i måndags, är avklarad. Det känns tungt med gips nu framåt i omgångar men det som gör mest ont är att jag inte kan lyfta lilla Willfred som jag vill. 

160912Willfred

Könsstympning-vedervärdig tortyr!

Könsstympning – en vidrig tradition som inte på några villkor är accepterat eller lagligt i vårt samhälle.

 

Idag är det uppe en interpellation i landstingsfullmäktige som handlar om könsstympning på unga flickor. Ett ämne som genom åren har kommit att bli en av de svårare frågorna att faktiskt prata om men som vi i allra högsta grad behöver lyfta i större utsträckning eftersom det är en tortyr som ständigt finns mitt i bland oss. Som det inte finns bevis på att det minskar.

 

Det här är en given fråga att lyfta varje gång det arrangeras något som handlar om mänskliga rättigheter eller övergrepp på barn. Tyvärr görs det inte en bråkdel av alla tillfällen men ju mer vi lyfter det desto mer synliggör vi detta hemska förekommande.

 

Desto mer talar vi om för de som står bakom denna vidriga tradition att det inte på några villkor är accepterat eller lagligt i vårt samhälle.

 

I över 3 000 år har familjer i Afrika och andra världsdelar på allvar trott att det som existerar mellan en flickas ben är orent. Därför måste det avlägsnas och därefter förslutas som ett bevis på oskuld och renhet. När dottern sedan blivit kvinna och har gifts bort i ung ålder, tar maken under bröllopsnatten, ett rakblad eller kniv och skär upp henne. Enligt denna kultur kan inte en oomskuren flicka gifta sig eftersom hon blir betraktad som en hora och då förskjuts från sin by.

 

I Sverige lever över 20 000 flickor under 18 år som kommer från länder där könsstympning är vanlig praktik. Även om det i Sverige inte finns många rapporterade fall, innebär det att det inte förekommer (under de 30 år som det varit förbjudet med könsstympning i Sverige har bara 9 fall upptäckts och bara 46 misstänkta fall har anmälts enligt Uppsala universitets NCK-rapport 2011:01). Socialstyrelsen misstänker att det finns ett stort mörkertal och att ingreppen sker i det dolda. Världshälsoorganisationen WHO beräknar att tre miljoner flickor stympas varje år, tusentals varje dag och att minst 100 miljoner kvinnor i världen är det.

 

Varje dag kränks flickors mänskliga rättigheter runtom i världen och enligt forskningsresultat från Socialstyrelsen (2006) förekommer det även här i Sverige. Det finns mitt i bland oss – i Världen, Sverige, Värmland och med all sannolikhet även här i Karlstad.

 

Det är svårt att komma åt. Flickan måste nämligen själv i princip berätta att det skett och många är lojala mot sina föräldrar eftersom de vet att de skulle riskera straff om det kom fram. Flickorna är också många gånger så små när de utsätts för tortyren att de inte ens förstår att det som deras förälder gjort är fel.

 

Detta är en så pass etablerad tradition världen över och genom inflyttning från dessa länder (där detta är tradition) till andra så förs den vidare. Den finns inte bara i Afrika eller Asien utan har spridits till Europa och USA. När vi talar om könsstympning på flickor innebär det, liksom tortyr medvetet vållande av svår smärta och lidande (många gånger livslångt).

 

På grund av denna ohygglighet blir barn/unga flickor svårt sjuka både mentalt och fysiskt för resten av sina liv om de alls överlever. Många förblöder eller dör snabbt efteråt av infektionen som uppstår till följd av det fruktansvärda de blivit utsatta för.

 

Om ingen tar ansvar för att ständigt lyfta denna fråga blir flickor lidande i det tysta och det glöms bort. Visst skulle man vilja ha skygglapparna på och inte höra talas om det men det får vi inte ha. Det är bedrövligt och fruktansvärt men det är trots allt sanningen. Vi måste påminnas även om det även om det gör ont att se och höra talas om det, inte minst tänka på det. Det är nämligen då man kommer ihåg det och förhoppningsvis då vi samlar kraft för att på olika sätt bekämpa det.

 

”Mammas trygga famn

”Den treåriga flickan låg i sin mammas trygga famn och njöt. Mer mätt och belåten än vad hon brukade vara somnade hon. I gryningen tog mamman hennes hand och de började vandra genom öknen. Flickan var glad och njöt av varje ögonblick att få vara själv med sin mamma. Hon visade det genom att krama hennes hand, titta på henne med glittrande ögon samtidigt som hon log mot henne.

M

Efter en stunds vandring mötte de en äldre kvinna med sargat ansikte och kalla ögon. Flickan tyckte inte om hennes uppsyn. Hennes mamma märkte hennes osäkerhet och lyfte upp henne. Av någon anledning flickan inte förstod följde de efter kvinnan mot klipporna längre bort. Greppet om flickan hårdnade när hennes mamma med bestämda steg följde henne. Hon satte sig på en av klipporna och vände sin dotter mot kvinnan som satt sig på huk framför dem. Ett tygstycke hade rullats ut på marken.

M

Flickan blev skrämd av det hon såg låg på det och när den gamla kvinnan tog upp ett rostigt gammalt rakblad och viftade framför ögonen på henne började hon gråta. Den stekande hettan förvandlades till kyla. Hon kände på sig att något hemskt höll på att hända. 

M

Kvinnan instruerade mamman att hålla fast sin dotter. Därefter låstes flickans små ben fast med sin mammas ben. Hon kämpade för att komma loss och upplevde en kyla från sin mamma som hon tidigare aldrig känt. Det kändes inte alls som samma person hon suttit i famnen hos kvällen innan.

M

Kvinnan bände isär flickans ben ytterligare och bad hennes mamma sätta sig ännu längre ut på klippan så att flickans framstjärt hängde i luften. Det som hände därefter blev olidligt för henne. En obegriplig smärta uppstod när den gamla kvinnan skar i hennes underliv. Hon gallskrek och tårarna rullade oavbrutet nedför hennes kinder. Kvinnan var arg och skällde över hennes bångstyrighet.

M

 M Det hela var inte över förrän flickans klitoris, de inre blygdläpparna, delar av de yttre, var bortskurna. Sanden nedanför dem hade mättats av allt blod som runnit ur henne.

M

När kvinnan var klar med skärandet tog hon fram en kvist som hon bröt loss två tändstickstjocka taggar från. Hon satte dem i sin mun och med samma slitna synål hon använt på hundratals andra flickor genom åren, sydde hon ihop det som var kvar mellan flickans ben. Avslutningsvis höll hon upp de båda stickorna och kastade bort den ena. Hon sa till mamman att det var ett straff för att hennes dotter varit så besvärlig. Ty hon visste att det då skulle bli svårare för henne att kissa och ännu svårare när menstruationen kom i gång.

M

Hon stack in taggen i hennes underliv, sydde runt den för att det skulle bli en så liten öppning kvar som möjligt, sedan kastade hon taggen. Hennes dotters liv hade nu förvandlats till ett liv fyllt av smärta, där delar av hennes kvinnlighet berövats henne. Ett liv fyllt av smärta väntade henne. Ett liv som ständig skulle präglas av att hon i tidig ålder utsattes för ett fruktansvärt övergrepp. Trots vetskapen om riskerna hade hennes mamma gjort det gång på gång mot sina döttrar. Familjens heder var viktigare än deras liv.

M

Slutligen var kvinnan klar. Hon packade ihop sitt tygstycke och lämnade dem. Mamman med sin flicka i fång, reste sig upp från den blodfyllda klippan de suttit på och bar sin dotter tillbaks hem. Efter de kommit hem blev flickan allt svagare av allt blod hon förlorat. Såret i underlivet blev snabbt infekterat. Hennes liv började sakta tyna bort, precis som det gjort för hennes systrar innan henne.

M

Hon somnade till i sin mammas famn som hon så många gånger gjort tidigare. Hon vaknade till en sista gång och tittade upp mot sin mamma med sina feberglansiga ögon. Livsglädjen var borta. Inget leende fanns kvar. Hon drog ett sista andetag varefter hon somnade in för gott. I sin mammas trygga famn.”

M

Författare: Marléne Lund Kopparklint

Igår mötte jag en rastlös själ som jag delar många sorger med…

Han skämdes fast han inte behöver. Vek undan blicken. Låtsades att han inte såg mig. Jag ville bara gå fram och säga att allt blir bra tids nog men insåg snabbt att det bara skulle vara en tröst för mig själv.

Han vandrar vidare.

Jag står kvar och som så många gånger tidigare önskar jag att han ska öppna ögonen och se sprickorna i allt som finns och där ljuset kommer in. Att han ska stanna upp och låta sig fyllas med näring istället för den förgiftande bedövningen.
Det syns lång väg att smärtan från det förflutna har tagit överhanden. Förvandlingen till att bli ett maskrosbarn har inte ens påbörjats.

För vissa människor är livet hårt från början. 

 

Alla kan inte ta till vara på förutsättningarna att leva ett gott liv utan lever det i smärtans tecken. De tillåter sig helt enkelt inte att få vara lyckliga. Andra har inte tillåtit det för dem heller. Gång på gång gör de felaktiga val. Ibland går det i arv. Andra gör någon de felaktiga valen åt dig. Man vet om det men man orkar inte stå emot. Man sviker de som sträcker ut en hand. Man lägger sig under sin egen värdighet. Man sätter de som älskar dig i så många svåra situationer att det till slut gör dem otrygga inombords. Den sista gnuttan värdighet försvinner. Tynar till slut bort. In kliver skulden och skammen. Man tappar tron på sig själv. Man ger upp. Insikten om att mönstret inte går att bryta är tydligare än något annat.

Det är helt enkelt försent. Den sista man värdesätter är sig själv. 

 
För en del går det bra. Man finner verktygen och hanterar det onda. För andra går det inte bra. Man bedövar smärtan. Fyller tomrummet med det man känner till bäst. En del gör det ensamma. En del gör det tillsammans med andra. En del söker efter kärlek att dela sin smärta med. För att bli helad. Ibland finner de en själsfrände.

Ibland inte.

De vandrar på ensamhetens stig. Man ser lång väg att den inneboende rastlösheten tagit överhanden. Man ser det i ögonen som inte vill möta dina.
Jag ser. Du vet att jag vet. Du vänder bort blicken och vandrar vidare. En dag kanske du stannar upp och möter min blick. En dag kanske du också börjar se sprickorna där ljuset kommer in. En dag kanske du tillåter maskrospojken att komma fram. 

Jag såg dig idag. Jag ville ge dig en kram. Bara så att du vet det.

– Allis –

Senaste inläggen.
Ayam cemani 15 Maj
Bloggat på nwt.se.
Desktop