Marléne L Kopparklint
Etikett. Lycka

Coolast på studenten!

Jag säger bara Enzo äger!

Det var med viss tvekan och motsträvighet som jag gick med på att låna ut min ögonsten till att vara studentbalsbil idag. Jag brukar allt som oftast vara givmild och låna ut saker utan att blinka men när det kommer till att låna ut min gamla Fiat 500 -72, Enzo som han heter, ja då är det inte utan att det vrider om lite i hjärtat på mig. Många orosfrågor dyker upp. Tänk ifall det blir för tungt för honom? Tänk om Hampus glömmer att gasa till lite innan han växlar så att det sliter ut honom? Eller att någon råkar köra på honom, han är ju så liten….

 

Nåväl, jag kom över min oro och självklart skulle ungdomarna med kort varsel få låna honom till studentbalen. Igår kväll hämtade vi ut honom från garaget som den stått i under vinterhalvåret. Klockan 13.00 idag (hoppas ni märker tidsmarginalen) så stod jag på besiktningen med ögonstenen. Jag behövde inte hålla tummarna för att han skulle gå igenom, utan mer för att han inte skulle åka ned i besiktningsgropen. Det var nämligen med nöd och näppe som det gick vägen och det var inte en gång som jag kippade efter andan när jag trodde att bildäcket skulle glida ned över kanten. Det gick som tur var bra. Nu återstod bara att lära upp unge herr Kopparklint hur man ska köra en gammal veteran, vilket inte är helt enkelt. Och allt detta skulle genomföras innan kl.14.30 då tjejerna skulle hämtas upp…

Även om jag hade mina tvivel, så blev allt lyckat. Och visst blev man varm i hela hjärtat när man såg alla glada miner som Enzo, med innehåll möttes av. Han gjorde verkligen succé i bilkortegen. Så det var värt all stress och ångest inför denna dag och i synnerhet när jag såg lyckan lysa i ögonen på en viss ung herre och sitt glamourösa sällskap.

Jag skrattade gott när de gled in framför CCC och jag tänkte i mitt stilla sinne: tur att tjejerna inte hade större klänningar än vad de hade för då hade de fått problem i baksätet. Och killarna där fram… tur att takluckan var öppen så att de slapp sitta krökta med sina huvuden.

 

En helt underbar syn under en helt underbar eftermiddag, med Sveriges gladaste och snyggaste studenter. För att inte tala om det absolut i särklass snyggaste studentåket!

Mest ros kring nyheten om Muminvärlden, ändå krävs lite svar på tal!

Ända sedan vi släppte nyheten om att temaparken Muminvärlden förhoppningsvis ska komma till Karlstad och Skutberget, så har debatten pågått i sociala medier. Det är glädjande att så många ser positivt på vad detta skulle innebära för Karlstad och Värmland. Detta kommer att innebära många fler arbetstillfällen, det blir ett lyft för besöksnäringen och ett härligt utflyktsmål för familjer, barn och unga!

.
Även om det mesta som yttras är positivt finns det dock de som inte tycker om det. Det är helt naturligt att det är så men det får inte spridas felaktigheter som att det exempelvis är Karlstads kommun som ska plöja ned skattebetalarnas pengar för att bygga upp en nöjespark åt ett privat företag. Eller att Länstyrelsen har stoppat planerna redan nu pga. strandskyddet. Inget av detta stämmer givetvis. Det är företaget Mumin som kommer att investera/satsa pengar för att bygga upp Muminvärlden. Detta kommer i förlängningen att generera skatteintäkter. Kommunen kommer att investera pengar för resterande område med motion, bad, frilufts- och naturliv, planer på ny servicebyggnad för daggäster och kanske ett kallbadhus. Motionsspåren ska rustas upp mm. allt för att Skutberget ska bli ännu bättre. Och att Länstyrelsen stoppar planerna stämmer inte heller. Det är en enskild tjänsteman som spekulerar och uttalar sig på eget bevåg. Frågan är överhuvudtaget inte behandlad av Länsstyrelsen.

 

 

Jag tycker att Muminvärldens VD Tomi Lohikoski gick ut på fint och tydligt sätt i både NWT och SVT, om varför Karlstad är den plats som är mest intressant för en etablering av Muminvärlden i Norden. I intervjun svarar han också på kritiken från motståndare till en temapark på Skutberget i Karlstad.

 

Och på synpunkterna om att Mumin skulle vara förlegat och ute skulle jag vilja säga tvärtom! Mumin ligger på topp 20 över de starkaste varumärkena i världen och är enormt populärt, inte minst i Asien. Och eftersom vi i Karlstad har många turister från just Asien på sommarhalvåret så kom er detta bli hur bra som helst. De 15.000 gästnätterna som de redan idag spenderar kommer med största sannolik att öka:

 

”-1993, när parken grundades i Nådendal utanför Åbo, så var beläggningen på hotellen under sommartid på ungefär 40-50 procent. När parken öppnade hade de 110 procents beläggning i juli, med extrabäddar i rummen. Så det bringar mycket gott med sig, säger han.”

-Tomi Lohikoski, VD Muminvärlden.

 

Jag har respekt för och förstår att man kanske inte är en fan av Muminvärlden men att vara en aktiv motståndare till allt det goda som detta medför till vår stad i form av:

  • Att ett miljömedvetet företag med utomordentlig värdegrund vill investera 200 miljoner kronor i en temapark som kommer att uppta 3 % av det totala området som Skutberget omfattar och som skulle skapa jobb åt 300 säsongsanställda
  • Att Karlstad blir ett av landets största besöksmål,
  • Att detta i sin tur genererar ökade skatteintäkter som vi kan satsa på våra barn och äldre.
  • Att vi som kommun kommer att investera pengar för resterande område med motion, bad, frilufts- och naturliv, planer på ny servicebyggnad för daggäster och kanske ett kallbadhus. Motionsspåren ska rustas upp mm. Allt för att Skutberget ska bli ännu bättre.
  • Allt som finns idag kommer att finnas kvar. Den största delen av Skutbergets friluftsområde skulle inte beröras av en etablering av Muminvärlden, alla motions- och mountainbikespår skulle bli kvar. Detsamma gäller grillplatser, gräsytan för whippetrace och alla badplatser, förutom den vid motionscentralen. Motionsspåren börjar och slutar idag vid motionscentralen. Om Mumindalen byggs flyttas start och slut troligen till en ny serviceanläggning för dusch och ombyte. I samband med etableringen av Muminvärlden skulle några delar av friluftsområdet runt den nya parken komma att förändras. Bland annat skulle parkeringar, delar av frisbeegolfbanan, bryggan för personer med funktionsvariationer och fotbollsplaner flyttas.

 

…det förstår jag inte.

 

 

Glädjande nyhet för Sverige, Karlstad och Skutberget!

Förhoppning och glädje är de ord som beskriver den fantastiska nyheten som vi släppte igår.

 

Under gårdagen delgav vi nyheten om att Muminvärlden kommer till Sverige och Karlstad om allt går som det ska. Vår gröna oas Skutberget kommer att få en fantastisk temapark tillsammans med att vi kommer att utveckla det rika friluftslivet som idag finns där.

IMG_1556

Om Muminvärlden skulle bli verklighet så kommer den endast att uppta 3 % av hela den stora ytan som Skutberget består av. Resterande område för motion, bad, frilufts- och naturliv kommer att finnas kvar och utvecklas. Planer på ny servicebyggnad för daggäster och kanske ett kallbadhus. Motionsspåren ska rustas upp mm. Vi kommer att investera flera miljoner för att höja kvalitén på vår gröna oas Skutberget, vilket kommer att bli ännu mer underbart!

 

Värna natur och miljö, ett lugn långt bort från världens sorl, värderingarna: icke-våld och säkerhet, miljömedvetenhet, vänlighet, tolerans, äventyr, familjen i centrum…

 

Konceptet med Muminvärlden ligger helt i linje med vad vi vill att Karlstad ska vara, en klimatsmart och barnvänlig kommun. Idag finns parken i Nådendal, Finland och lockar ca 200.000 besökare varje dag, vilket kan innebära ett otroligt lyft för vår turist- och evenemangsstad Karlstad.

 

Detta kan bli ett av Sveriges största besöksmål!

Bra för friluftslivet och oss naturälskare, bra med fler arbetstillfällen, utvecklande för turismen. Fantastiskt för Karlstad och Värmland!

 

Hjärtligt välkommen lilla Solatåget!

En glad Willfred med pappa

En glad Willfred med pappa

Karlstads nya attraktion som är ett nytt sätt att se vår stad från de bästa sidorna och samtidgt få höra vår historia! Igår fick jag äran att tillsammans med MP:s kommunalråd Monica Bubholts, inviga det gästspelande Dotto-tåget i Karlstad. Ett fantastiskt bra initiativ från Centrum Karlstad tillsammans med sponsorn Capriga. IMG_1551 IMG_1552

Jag kommer själv ihåg när jag åkte tåget i Mariebergsskogen och sedan när jag själv fick barn tog jag med dem dit så att de också fick åka. Det här är nostalgi för många karlstadbor och en turistattraktion som jag är helt övertygad kommer att slå väl ut.

 

Båtbussar, turisttåg, uthyrning av cyklar, älven, vänern, blommornas stad, Karlstad är underbart!

En hjälte fick mig att stanna upp än en gång.

IMG_1541Sitter och läser dagens VF, stannar till lite extra vid artikeln om Karlstadläkaren Pernilla Wall som hamnade mittt i kaoset i Stockholm: ”När alla sprang bort från den skenande lastbilen sprang hon efter den för att hjälpa skadade”… Än en gång kommer klumpen i halsen på mig när jag stannar upp och reflekterar en stund över det jag läser samtidigt som jag tittar ut genom fönstret. Det är samma strålande vårsol ute, precis som det var just denna hemska dag och människor rör sig på gatan nedanför. Även om man inte ska låta ondskan vinna, utan låta allt vara som vanligt, gå vidare och istället bygga höga murar av kärlek, så vet jag att detta ändå kommer att lämna stora öppna sår.

 

Jag är tyvärr inte förvånad över det som har hänt men in i det sista hoppades jag att vi skulle bli förskonade. Jag tror att vi människor fungerar så, vi hoppas, vill inte tro, vi skjuter undan det onda. En överlevnadsmekanism. De känslorna är så starka, så när det väl händer blir det en chock. Man tror inte att det är sant trots att man innerst inne vetat att risken funnits.

.
Det är kärlek och sorg jag känner när jag läser i VF, en av alla tidningar som rapporterar och delger olika upplevda berättelser. Jag känner sorg över att oskyldiga människor, barn, har drabbats av ondskans vidriga skepnad. Kärlek över den medmänsklighet, kärlek och värme som uppstått. Respekt för alla de hjältar som ingav oss trygghet, hjälpte skadade, höll om där det behövdes och lyssnade på ord och berättelser som vi aldrig trodde skulle finnas. Hjältemodiga poliser, räddningspersonal och medmänniskor.

 

Och så var det den här underbara Karlstadläkaren Pernilla som fick mig att stanna upp denna morgon. Denna timme bland så många andra långa timmar, minuter och sekunder de sista dagarna.

 

Någon försökte stoppa läkaren Pernilla Wall, när hon sprang fram mot lastbilen för att rädda den unga kvinnan som låg på magen med huvudet mot däcket, svårt skadad. Pernilla skriker då att hon måste fram, att hon är läkare. När hon kommer fram ser hon att det brinner från motorhuven och någon skriker att den kommer att sprängas. Med en kraft som hon inte vet vart den kom från lyckas hon släpa bort den unga kvinnan från bilen. Hon skriker av smärtor när hon släpas bort men Pernilla ser att det är ett måste. Efter ett tag kommer fler till undsättning och som hjälper till att bära bort den unga kvinnan.

 

”Jag frågade henne vad hon hette så att jag kunde använda hennes namn och krama henne och vara henne fysiskt nära så att hon inte skulle känna att hon var ensam. Det var allt jag kunde göra.”

 

‘Det var allt jag kunde göra’ ekar i mitt huvud efter jag läst det. Just den insatsen är så stor att det inte går att beskriva. En hjältedådig insats som jag med många kommer att minnas för all framtid. En fantastisk gärning som förtjänar en tapperhetsmedalj. En av många fantastiska och hjältemodiga gärningar som utfördes denna dag. Det finns inget tack som är tillräckligt för alla dessa insatser.

 

”Det kommer över en, tankarna om död och fan vad nära det var. Men jag tänker att jag har haft så oförskämd tur. Sedan är det en gåva att försöka tänka att nu lever jag faktiskt. Och solen är lite varmare nu och blommorna är lite vackrare. Hela livsnjutningsgrejen-att bejaka den. För nu har jag livet och jag vet att det är kort.”

 

Vi har förlorat mycket med detta vidriga som har hänt och visst kommer det att sätta spår som inga murar av kärlek kan motverka, men det finns så många berättelser som visar på att det onda inte vinner fullt ut. Vi ska försöka visa att kärleken övervinner allt. Vi ska fortsätta prata om det, lyssna, krama om varandra och finnas till. Vi ska stå enade och kämpa tillsammans.

IMG_1542

I allt det fruktansvärda har vi sett det fina. Vi har sett så mycket medmänsklighet, kärlek, öppenhet och värme. Jag försöker tänka på det när jag blir rädd och tveksam. Det onda ska inte vinna.

 

 

Stor tillgång på kokain i Karlstad just nu…

kokainkollage…vilket i sin tur tyder på många vilsna människor som söker efter snabba kickar, bedövning, egoboost.

 

Dåtidens historia upprepar sig ständigt. När jag var yngre och hängde på krogen med den tidens innegäng kan jag enkelt jämföra det livet med det liv som utspelar sig för många andra unga idag. Jag ser att karaktärerna, mentaliteten och mönstret inte har förändrats märkvärt, vilket är riktigt tragiskt. En stor skillnad är dock att tillgången på droger och pressen på människor är större. Det gör att tillgång och efterfrågan är stor<.

 

Killarna med cool stil, dyra bilar, cash. De vackra tjejerna  som hänger med dem, där många är förblindade av deras coolhetsfaktor. Båda söker efter olika former av bekräftelse. De gled alltid förbi krogkön och var deras bord inte ledigt när de äntrade, såg krogpersonalen till att det blev det. Bra kontakt med vakter och krögare gjorde att det sällan fanns några problem. Sällan något som fick dem utkastade, fast de ibland betedde sig som dryga svin. Det var snarare så att de ”vanliga” människorna som var ute för att roa sig, ibland råkade ut för deras svinaktiga beteende och själva blev utkastade utan rättvis anledning. Pengarna var ofta en maktfaktor och sattes ofta framför rättvisa. Drogerna fanns där ständigt mer eller mindre öppet. Smusslandet fanns där mest för att det var en slags ceremoni att gå in på toaletten eller i ett privat rum som krogägaren upplät för ändamålet att dra en lina eller röka på. ”Tycker att det roligaste när man ska ta droger är när man mekkar och intar drogen…”, ”Sitta med linorna och leka är det andra bästa med kokain…”, ”Se sig själv i spegeln när man snortar är helt fantastiskt, i alla fall i början, innan man blir helt torsk…”

 

En Karlstadsaga…

 

Jag var 16 år då. Hade en snygg fasad med en charmig attityd samtidigt som jag hade skinn på näsan. I själva verket var jag rejält vilsen med så många djupa sår inombords att jag tappat räkningen för länge sedan. Det lättsamma utelivet blev en flykt från det som egentligen gjorde ont. Jag var ett lätt byte för denna parallella värld som vaknade till liv på kvällen och som gick i full blom på helgerna. Snabbt blev jag en av dem och fick en slags kick av att gå förbi köerna och sitta vid VIP-borden där helrören och drinkarna landade framför näsan på mig som  myggorna en sen sommarkväll. Det var på ett sätt samma värld som jag själv växt upp i men med en lite mer glamourösare förpackning som tog lite längre tid att riva upp, för att se det verkligt tragiska innehållet. Jag stormtrivdes och tyckte att livet lekte till en början.

 

Vi var alla snygga och coola till en början. Både tjejer och killar stod på kö för att få hänga med oss.

 

Det var många som såg på oss med beundran och åtrå samtidigt som jag själv successivt började se på oss med avsky och fick en ihållande känsla av illamående. Allteftersom förpackningen sakta revs upp, märkte jag hur skabbigt det egentligen var innanför snygga fasaden. Ljusa dagar blev till mörker. Det enorma egot och utstrålningen som killarna fick genom sitt ständiga snortande, byttes ut mot paranoia och humörsvängningar. Till slut fanns bara de snygga kläderna, dyra bilarna, coola attityden kvar som en skör fasad. Bakom den fanns slitna själar där tillvaron gick ut på att jaga kokain som ibland byttes ut mot amfetamin, eftersom det både var billigare och satt i längre, för att periodvis kompletteras med röka och all världens neråtpiller och snabba ligg för att bli bekräftad och hålla ångesten borta.

 

Mitt uppe i allt detta fanns den unga flickan.

 

Jag kommer ihåg att jag mot slutet av denna period i mitt liv, ofta fick en utomkroppslig känsla där jag svävande uppe i taket och såg ner på oss där vi satt på krogen. Där uppifrån såg jag mig själv sitta med översminkade mörka ringar under ögonen, glanslöst hår och med kläder som hängde löst på en alltmer utmärglad kropp. En bild som inte alls stämde överens med den jag hade i början när jag var påverkad av droger. Jag satt såg hur jag tidvis satt skrattande där jag försökte hålla skenet uppe och tidvis tomt stirrande i bordet med en fullkomlig sorg som bultade inombords. Runtom fanns mina ytliga vänner vars liv hängde på en skör tråd och som senare också gick av.

 

När den dyra bilen i snabb fart hamnade förbi vägräcket och ut i den mörka natten som snabbt fick ett slut. När kokainet byttes ut mot heroin, där sprutan en sista gång sattes i armen och den en gång coolaste i stan, hittades död på en offentlig toalett. När amfetaminet och pillren förvandlade hjärtat på en av de snyggaste, till ett skör pendel som gång på gång utsattes för hårt tempo under alltför lång tid. Fram och tillbaks tills det till slut stannade. 

 

När den lilla flickan som svävade uppe i taket utsattes för åtskilliga övergrepp och till slut hamnade vid ett vägskäl… Den ena vägen ledde till att fortsätta slängas sig fram och tillbaks som en trasdocka, mellan olika famnar och former av bedövningsmedel. Där tankar om självmord inte låg alltför långt borta från att bli verklighet. Där den andra vägen innebar att hon en gång för alla klev ur den förgörande världen. Ut ur den tjocka dimman och in tillbaks till den karga verkligheten. Tvätta bort det tjocka lagret av smink, fylla ut kläderna som blivit för stora. Våga möta och omfamna den lilla flickan som länge ropat på hjälp.

 

Valet var inte enkelt men jag hade den inre styrkan att i tid välja den rätta vägen. Det gjorde inte många av de andra i denna trasiga, ytliga värld som finns än idag.

 

Ja, kokainet, drogerna flödar som sällan förr i Karlstad. Unga människor suger i sig det i hopp om att bli lite lyckligare, få lite roligare, bedöva det där som egentligen gör ont inombords. I hopp om att förvandlas till den där personen som är den coolaste, snyggaste och mest respektingivande.

 

Jag ser ett flödande av olycka, vilsna själar på flykt från det verkliga livet som alltid kommer i kapp. Frågan är hur man väljer att möta det. Död eller levande. Detta skrämmer mig samtidigt som det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på alla unga sakta men säkert förgiftas av drogerna som bryter ned deras liv. Precis som Petter sjunger om en Stockholmssaga, finns det alltför många sagor i Karlstad som går i olyckans tecken. Att kämpa mot droger känns ibland hopplöst men på vägen räddas liv.

 

Det är en viktig uppgift.

 

Om att förena mammarollen med kommunalrådsrollen

”Hur ska det gå? Men klarar du verkligen av det? Blir det inte för jobbigt? Jag tycker att en mamma ska vara hemma hos sitt barn den första tiden-tror det är bäst men det är min personliga uppfattning. Blir du inte för trött av att hålla alla dessa bollar i luften? Undrar hur de ska lösa detta med föräldraledigheten? Hur ska det gå med amningen? Åh, gud längtar du inte ihjäl dig efter honom?”

 

Tack för all omtanke, det värmer. Om jag fick en hundralapp för alla kommentarer som jag har fått eller som jag har hört att andra har haft från det att jag blev gravid tills idag, skulle jag kunna öppna en fond åt vår lille prins med en bra slant på. Att människor är nyfikna är helt ok men jag föredrar faktiskt att de ställer frågor till mig istället för att de ska spekulera bakom min rygg. Så för att underlätta för alla dessa nyfikna människor som inte pratar med mig, utan om mig, kan jag tala om att allt fungerar helt perfekt och hela familjen Lund Kopparklint mår bra.

 

Klart man är lite trött av amningen men det är värt varenda droppe.

 

Jag tycker det är jättekul att vara tillbaks efter att jag under sommarmånaderna varit hemma och varit föräldraledig. Har mycket energi och är taggad att sätta igång med politiken fullt ut igen. Och jag är helt övertygad om att det är det enorma lyckoruset man levt i sedan Willfred föddes, som gör att man känner så mycket positiv energi. Sedan hjälper det nog till att han faktiskt är hur harmonisk som helst. Glad, sover och äter bra, vi är fullständigt bortskämda.

 

Klart man får lite abstinens när man lämnar honom på dagarna men det känns ändå ok, han har ju världens bästa pappa, storasyster, storebror, mormor och mostrar!

hjärta

 

När jag fått alla dessa funderingar/kommentarer till mig, kan jag inte låta bli att fundera över om män blir behandlade på samma sätt? Även om jag vill tro att det inte är så i vårt jämställda samhälle, så tror jag tyvärr inte att de blir det. Än idag landar tydligen huvudansvaret på oss mammor. Och det som faktiskt gör mig lite förbannad i det, är för att i samma sekund som man kläcker ur sig diverse dumheter, degraderar man samtidigt pappans kapacitet. Och ärligt talat, hur orkar man bry sig så mycket om hur andra klarar av det ena än det andra? Min konstapel Kopparklint är en helt underbar pappa som är precis lika bra förälder som jag är (tror till och med att han har bättre koll på allt som rör lille Willfred än vad jag har). Visst, han har inga tuttar så att han kan amma men däremot har han världens goaste famn att krypa in i när det nalkas matdags, tro mig jag vet. Ända sedan Willfred var en vecka gammal började vi pumpa ur bröstmjölk så att pappa också fick den enorma njutningen att få mata honom varje dag och på så vis vande vi Willfred vid flaskan. För visst är det speciellt att få sitta och titta på underverket den tiden man gör det. Man blir alldeles varm i hjärtat, tårögd och man tappar fullständigt tid och rum.

 

Marléne med kavaj

Så till alla er som undrar-livet är mer underbart än någonsin och allt fungerar klockrent och tänka sig det går faktiskt i vårt moderna, jämställda samhälle att kombinera föräldraskap med att vara kommunalråd!

Snart dags…

Nionde månaden - sista två veckorna

Nionde månaden – sista två veckorna…

En helt underbar tid är snart till ända. Jag kan fortfarande inte säga att nu får det gärna vara dags att komma ut för att det är så tungt och jobbigt. Jag tycker fortfarande att det är mysigt och fantastiskt att gå och bära på ytterligare ett underverk som ska komma till vår familj.

 

Fast jag kan ju villigt erkänna att det har varit lite osäkert de senaste två veckorna och främst de senaste dagarna med mycket förvärkar, där både jag och konstapel Kopparklint trott att nu vill nog lilleman nog ut lite tidigare ändå. Men så har det avtagit och jag har gång efter annan tänkt att jag nog bara måste ta det lite lugnare.

 

Det ständiga lyckoruset som man har gått runt med har nu det sista kantats av den där känslan som jag kan tänka mig att de flesta barn har dagen innan julafton. Pirr i magen, förväntningar, glädje, nyfikenhet men givetvis med ett uns av nervositet och melankoli. Den här tiden har verkligen gått så fort. Ska allt gå vägen, tänk om något går fel, tänk fall det kommer tidigare? Det är mycket tankar som rör sig i huvudet på en nu när det är så nära. Jag vet att det är helt naturliga känslor och de kommer nog att vara återkommande om vartannat innan det magiska datumet inträffar.

 

Snart ska jag inte få gå och bära på den lille mer. Vi ska inte få känna hans små fötter som han spänner ut när vi lägger våra händer mot min mage mer. Inte vakna på morgonen av att han säger hej till sin mamma genom att sträcka ut sig och vända på sig så mycket han bara kan. Men å andra sidan kommer vi alla i familjen att äntligen få träffa honom utanför magen och fler än jag kan få njuta av hans rörelser på nära håll i verkliga livet. 

 

IMG_8400

Kärlek

 

Kan lyckan bli mer fullkomlig?

Ja, jag vet att jag varit lite upptagen av mig själv på sistone, så till den grad att jag faktiskt prioriterat bort vissa saker. Men jag har gjort det på grund av lycka och då tycker jag att man ska tillåta sig själv att låta den ta plats.

 

I förrgår var en sådan där underbar dag som jag riktigt kände hur det bubblade inombords. Allt var bara så där perfekt när jag klev utanför dörren hemma. Solen sken i mitt ansikte, vårvärmen fyllde min kropp, fåglarna kvittrade. Vart man än vände sig var det vackert. Trots att det bara var någon timme efter att jag och älskade maken skildes åt för att åka till våra jobb, längtade jag efter att få se honom igen.

 

Sedan den här fantastiska känslan av att än en gång få ha ett underbart litet liv i magen som säger hej till sin mamma genom att spänna ut en liten fot som man fångar upp i handen…

 

Sådana dagar finns bara en fråga, kan lyckan bli mer fullkomlig?

Prinsparets lunch i Mariebergsskogen – menyn och lite mingelbilder!

IMG_7337 - version 2

Trots ovädret var det en fantastisk tillställning!

Allt utom vädret var underbart när H.K.H. Prins Carl Philip och H.K.H. Prinsessan Sofia besökte Karlstad och Mariebergsskogen där vi fick äran att äta lunch med dem. Och självklart fick de fortsätta med att smaka på Värmland!11891045_10153747665931055_7424788457379989514_n

Gästlista.

Senaste inläggen.
Rikedom 25 Jul
Bloggat på nwt.se.
Rikedom 25 Jul
Desktop