Marléne L Kopparklint
Etikett. Hjälp till de mest utsatta

Den stora bostadsbristen bidrar till att kriminella får svårare att återanpassa sig.

Fler väljer att odla cannabis hemma, syssla med bedrägerier på nätet, använda dopningspreparat och sedan har vi kokainet som flödar just nu i Karlstad. Mycket intressant verksamhetsbesök hos Frivården (Kriminalvården) som jag och Pål Jonson var på under förmiddagen. Det dök upp mycket viktiga frågor som jag kommer att återkomma till, där en inte helt okomplicerad frågeställning dök upp; kriminaliteten i samhället ökar men ”kunderna” inom Frivården minskar. Hur den ekvationen går ihop finns det all anledning att kika närmare på.

 

Många viktiga saker togs upp men en av dem vill jag börja med att fokusera på här och jag kan inte nog mycket trycka på hur viktigt det är med att vi får fram fler bostäder i Karlstad.

 

Vad dagens bostadsbrist får för konsekvenser och att det är har blivit ett växande problem i Karlstad är något som vi måste titta närmare på. Om man inte har jobb eller bostad efter att man kommit ut från fängelset är risken för återfall stor.

 

Ett gott samarbete mellan kommun och kriminalvården är A och O när man har en person som är på väg tillbaks ut till i samhället efter att man har avtjänat ett straff. För att man ska välja att inte fortsätta den kriminella vägen måste man försöka bädda för att motgångar elimineras så långt det är möjligt innan man kommer ut från fängelset. Annars riskerar det att bli en anledning till att man faller tillbaks till det kriminella livet. Om man inte har ett jobb eller lägenhet att komma ut till, utan man tvingas bo runt hos kompisar och inte ha någon struktur i vardagen, då är det en försvårande omständighet. Det blir en frustration på många plan där erbjudanden om att följa med ut på krogen, ta droger, begå brott för att tjäna pengar, blir enklare att tacka ja till.

 

Visst har man givetvis ett eget ansvar för att göra rätt val i livet men har man en gång hamnat i kriminalitet eller skapat ett drogberoende i hjärnan, är det svårt att säga nej och stå emot.  Oavsett om man bor hemma eller hos vänner som inte håller på med droger eller är kriminella blir det en enorm frustration. De flesta människor vill ha eget och kunna ta hand om sig själv, inte vara beroende av andra eller ligga någon till last. Det förvandlas direkt till en motgång. Därför är det otroligt viktigt att vi som kommun arbetar stenhårt på att få fram bostäder och sysselsättning till de som har hamnat snett och är på väg tillbaks till samhället.

 

Alternativet är både kostnadsineffektivt ur ett samhällsperspektiv men främst ur ett mänskligt perspektiv. Vill man bättra sig och komma tillbaks till samhället utan droger och kriminalitet måste vi göra allt för att hjälpa till. Annars drabbar det så många fler, inte bara den person det gäller utan också de som finns runtom personen; barn, syskon, föräldrar, släkt, vänner. Inte minst brottsoffer. En person som lever i kriminalitet är en stor sorg för många. 

 

 

En hjälte fick mig att stanna upp än en gång.

IMG_1541Sitter och läser dagens VF, stannar till lite extra vid artikeln om Karlstadläkaren Pernilla Wall som hamnade mittt i kaoset i Stockholm: ”När alla sprang bort från den skenande lastbilen sprang hon efter den för att hjälpa skadade”… Än en gång kommer klumpen i halsen på mig när jag stannar upp och reflekterar en stund över det jag läser samtidigt som jag tittar ut genom fönstret. Det är samma strålande vårsol ute, precis som det var just denna hemska dag och människor rör sig på gatan nedanför. Även om man inte ska låta ondskan vinna, utan låta allt vara som vanligt, gå vidare och istället bygga höga murar av kärlek, så vet jag att detta ändå kommer att lämna stora öppna sår.

 

Jag är tyvärr inte förvånad över det som har hänt men in i det sista hoppades jag att vi skulle bli förskonade. Jag tror att vi människor fungerar så, vi hoppas, vill inte tro, vi skjuter undan det onda. En överlevnadsmekanism. De känslorna är så starka, så när det väl händer blir det en chock. Man tror inte att det är sant trots att man innerst inne vetat att risken funnits.

.
Det är kärlek och sorg jag känner när jag läser i VF, en av alla tidningar som rapporterar och delger olika upplevda berättelser. Jag känner sorg över att oskyldiga människor, barn, har drabbats av ondskans vidriga skepnad. Kärlek över den medmänsklighet, kärlek och värme som uppstått. Respekt för alla de hjältar som ingav oss trygghet, hjälpte skadade, höll om där det behövdes och lyssnade på ord och berättelser som vi aldrig trodde skulle finnas. Hjältemodiga poliser, räddningspersonal och medmänniskor.

 

Och så var det den här underbara Karlstadläkaren Pernilla som fick mig att stanna upp denna morgon. Denna timme bland så många andra långa timmar, minuter och sekunder de sista dagarna.

 

Någon försökte stoppa läkaren Pernilla Wall, när hon sprang fram mot lastbilen för att rädda den unga kvinnan som låg på magen med huvudet mot däcket, svårt skadad. Pernilla skriker då att hon måste fram, att hon är läkare. När hon kommer fram ser hon att det brinner från motorhuven och någon skriker att den kommer att sprängas. Med en kraft som hon inte vet vart den kom från lyckas hon släpa bort den unga kvinnan från bilen. Hon skriker av smärtor när hon släpas bort men Pernilla ser att det är ett måste. Efter ett tag kommer fler till undsättning och som hjälper till att bära bort den unga kvinnan.

 

”Jag frågade henne vad hon hette så att jag kunde använda hennes namn och krama henne och vara henne fysiskt nära så att hon inte skulle känna att hon var ensam. Det var allt jag kunde göra.”

 

‘Det var allt jag kunde göra’ ekar i mitt huvud efter jag läst det. Just den insatsen är så stor att det inte går att beskriva. En hjältedådig insats som jag med många kommer att minnas för all framtid. En fantastisk gärning som förtjänar en tapperhetsmedalj. En av många fantastiska och hjältemodiga gärningar som utfördes denna dag. Det finns inget tack som är tillräckligt för alla dessa insatser.

 

”Det kommer över en, tankarna om död och fan vad nära det var. Men jag tänker att jag har haft så oförskämd tur. Sedan är det en gåva att försöka tänka att nu lever jag faktiskt. Och solen är lite varmare nu och blommorna är lite vackrare. Hela livsnjutningsgrejen-att bejaka den. För nu har jag livet och jag vet att det är kort.”

 

Vi har förlorat mycket med detta vidriga som har hänt och visst kommer det att sätta spår som inga murar av kärlek kan motverka, men det finns så många berättelser som visar på att det onda inte vinner fullt ut. Vi ska försöka visa att kärleken övervinner allt. Vi ska fortsätta prata om det, lyssna, krama om varandra och finnas till. Vi ska stå enade och kämpa tillsammans.

IMG_1542

I allt det fruktansvärda har vi sett det fina. Vi har sett så mycket medmänsklighet, kärlek, öppenhet och värme. Jag försöker tänka på det när jag blir rädd och tveksam. Det onda ska inte vinna.

 

 

Barn som utsätts för otrygghet under uppväxten, får konsekvenser senare i livet…

Nej det är inget nytt fenomen att dessa kopplingar finns men trots att vi är väl medvetna om dem, prioriteras inte det förebyggande arbetet tillräckligt mycket om du frågar mig. Och det kommer jag nog alltid tycka, så länge det finns barn som utsätts för en otrygg uppväxt.

 

Professor Kjerstin Almqvist är expert på just detta område och hon är fantastisk i sitt arbete, där hon på ett mycket tydligt sätt lyfter fram flertalet aspekter kring just detta ämne där hon belyser konsekvenserna av vad som faktiskt händer när barn på olika sätt utsätts för otrygghet under sin uppväxt och av sina föräldrar. Hur barn anknyter till sina föräldrar har en enorm betydelse för hur den psykiska hälsan och utvecklingen formas. Att anknytningssystemet fungerar fungerar fullgott har en hälsofrämjande och skyddande faktor i ett barns liv.

 

När jag var liten och mamma upprepade gånger blev misshandlad av min pappa när han var full, var jag ständigt på min vakt. Även när jag var nästintill säker på att det nog inte skulle hända denna kväll, fanns det ändå i mitt bakhuvud och malde.  Jag hade svårt att koncentrera mig på andra saker som till exempel skola och vänner. Jag ville alltid vara nära mamma och jag märkte själv att hon ville ha mig nära också: ”Jag önskar så att du alltid kunde vara liten och nära mig min lilla Marléne. Tänk om jag kunde stoppa tillbaks dig i min mage så att du alltid fanns hos mig”…

 

Kjerstin Almqvist forskning tillsammans med andra forskare på området, borde ha alla politikers fulla uppmärksamhet. För precis här har vi alla chanser att kunna påverka så att färre barn utsätts för negativa upplevelser under sin uppväxt. Främst ur ett trygghetsperspektiv där inget barn ska behöva växa upp otryggt när vårdnadshavare inte klarar av sin roll men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För vad kostar det inte samhället när barn och unga växer upp och får lida av konsekvenserna av att deras föräldrar brustit i att ge den grundtrygghetspaketet från födseln. Psykisk ohälsa, missbruk, utsätts för våld, utsätter andra för våld, långtidssjukskrivningar etc.

 

Det finns många exempel på vad som påverkar ett barn negativt under deras uppväxt (våld i nära relation, alkohol- och narkotikamissbruk, psykisk ohälsa) och jag brukar alltid dra exempel på det när jag själv föreläser.

 

Det började alltid på torsdag eller fredag då pappa och hans nya ”tog helgen”. Ett glas vin till matlagningen eller för att koppla av, blev till flera flaskor där de blev aspackade och inte kunde ta ta hand om sig själva. Det syntes på deras blick, hördes på deras sluddrande tal, högljudda diskussioner med bråk, tjafs och ofta kring svartjuka. När de skulle resa sig upp och gå, ramlade de i golvet eller vinglade in i väggar. Jag hatade verkligen när de var i detta tillstånd och hade jag inte haft mina småsyskon skulle jag ha flytt hemifrån för länge sedan eller flyttat hem till mamma men jag kunde inte lämna mina älskade små syskon. De hade redan sett för mycket och varje gång det hände på helgerna var jag tvungen att finnas till hands så att de inte skulle behöva gråta sig till sömns i sin ensamhet. Fy fan, vad jag hatade att det blivit så här…

– Denna berättelse fick jag till mig av en 16 årig tjej, efter att  jag varit på deras skola och föreläst om mina böcker.

 

Ett exempel är de barn som växer upp med en mamma och/eller pappa som dricker för mycket alkohol och får negativa upplevelser av det. Hur de löper mycket större risk än andra barn att drabbas av psykisk ohälsa eller själva börjar leva ett destruktivt liv. Det räcker med ett fåtal negativa upplevelser när mamma och/eller pappa är på fyllan, för att ett barn ska få skador av det.

 

Det finns ett tydligt samband mellan att barn som utsätts för en allvarlig riskfaktor utvecklar allvarliga symptom på psykisk ohälsa längre fram i livet.

 

Tänk om alla mammor och pappor (vårdnadshavare) blir medvetna om detta och tar hänsyn till det. Tänk om alla som super sig fulla när de har sina barn i närheten, kunde förstå detta och låta bli att utsätta dem för det. Tänk om alla som ser att detta pågår i sin omgivning, där det finns barn med i bilden, kunde agera och sätta stopp för det. Tänk vad många barn vi skulle kunna rädda från att ha en klump i magen och må dåligt.

IMG_2423

 

Jag bjuder på bilden – lärdomen och insikten är viktig.

äldredräkten 160524

Foto: Helena Karlssson

Jag förstod tidigt att att det nog skulle bli svårt att få på sig ”äldre-dräkten” eftersom jag redan har några extrakilon extra att bära på och allt går ganska sakta nu. Jag är ju trots allt i nionde månaden och har börjat känna av rejäla förvärkar…

 

I den 30 kilo tunga resväskan fanns allt som behövs för att känna sig äldre för en dag. Väst, knä, handleds- och armbågsskydd, nackkrage, allt med tyngder i som ska göra dig stelare och slutligen skor som bara går att hasa fram i.  Jag hjälpte en av våra medarbetare Pia Adenmark på med dräkten och själv fick jag nöja mig med den syn- och hörselnedsättande utrustningen för att få känna på hur det är att bli äldre eller ha funktionsnedsättning. I armkrok fick vi känna på hur det var.

 

Tungt, utsatt, frustrerande och faktiskt en känsla av ledsamhet uppstod…

 

Det är precis detta som majoritetens politiska initiativ handlar om, att medarbetare m.fl. som jobbar eller ska jobba inom vård- och omsorg ska få möjligheten att checka in på Resurscentrum i ett rum liknande det som kunderna bor i, bära dräkten och få känna på hur en dag i deras liv kan vara. Alla människor är enskilda individer och har olika behov och tempo, så det är en nyttig och bra lärdom.

 

”På morgonen känns det som om man befinner sig på ett löpande band, allt ska gå så fort med morgontoalett, påklädning och frukost. Personalen är så stressad.”

Citat från en äldre kvinna som jag träffade för några år sedan på ett vårdboende i Trosa kommun.

Insikt, ökad förståelse och reflektion genom denna modell, är tänkt ska leda till bättre omvårdnad för våra kunder. Att man faktiskt själv får känna på hur det är att vara beroende av någon annan som utför det som man själv klarat av att ha gjort under alla år tidigare. Det blir aldrig samma sak som att lära sig från en bok eller göra som man själv tycker är det bästa för en annan människa. Jag kommer själv ihåg när jag gick omvårdnadsprogrammet och vi elever skulle ta prover på varandra, hur utlämnad och orolig man kände sig. Det var en nyttig lärdom då och jag är helt övertygad om att detta kommer att bli detsamma nu.

 

Satsningen ska göras i samarbete med Centrum för tjänsteforskning på Karlstads universitet och kommer förhoppningsvis att komma igång i höst tillsammans med flera olika satsningar som kommer att göras på Resurscentrum.

Noll tolerans mot tillfälliga bosättningar

Nu vill Karlstads kommun få bort alla tillfälliga bosättningar med utsatta EU-medborgare från parkeringsplatser och naturområden. För att lösa frågan föreslås att markområdet vid gamla Solareturen på Våxnäs ska ställas i ordning till en tillfällig campingplats med hygienutrymmen. Det beslutade kommunstyrelsen idag.

 

Karlstads kommun vill införa en tillfällig campingplats enligt samma modell som Helsingborgs stad gjort och verksamheten ska ske i samverkan med olika frivilligorganisationer samt gränspolisen för att upprätthålla de lagar och regler som finns gällande vistelse i annat i EU land i max tre månader.

 

Tillåter inte längre bosättningar

 

– Arbetssättet innebär att alla utsatta EU-medborgare kommer att hänvisas till denna plats och att vi inte längre tillåter bosättningar i skog och mark. Vi har tittat på olika sätt att lösa frågan och funnit att det koncept Helsingborgs kommun har tagit fram, är det som har fungerat bäst.

 

När det kommer till frågan om hur vi ska hantera de utsatta EU-medborgare som finns i vår kommun, är det ingen enkel sak och det är inget unikt för Karlstad. Kommuner runtom i Sverige hanterar detta på olika sätt.

 

– Jag anser inte att det finns någon kommun i Sverige som har kommit fram till en optimal lösning för hur man bäst ska hjälpa den här gruppen redan utsatta människor. Samtidigt som vi ”konserverar” stora svårigheter, riskerar vi också att cementera ett utanförskap. Vi har sett på olika modeller som kommuner arbetat utifrån. Den som vi anser vara bäst för Karlstad är Helsingingborgs-modellen.

 

Vår ståndpunkt är att vi inte ska ”cementera utanförskap” eller göra det svårare för en redan utsatt grupp men att lagar och regler självklart ska efterföljas. Det här är inte en enkel fråga. Inom partier, mellan partier, hos kommuninvånare etc. råder delade meningar.

 

Helsingborg har löst denna fråga temporärt genom kompromisser som politiken, kommuninvånare, fastighetsägare, företagare etc. verkar kunna köpa tills de nationella riktlinjerna kommer i höst. Under våren besökte kommunalrådsgruppen Helsingborgs majoritet och det var efter det som vi landade i att ta efter deras modell, där vi självklart utgår från de lagar och regler som finns.

 

I grund och botten kan kommunerna inte förändra situationen för dem i deras hemländer, även om de nu finns i våra kommuner. Det viktiga i detta är att se till att våra skattemedel används ansvarsfullt och då måste man ha kunskap och ett långsiktigt konsekvenstänk med sig i allt man gör, inte bara låta hjärtat styra. Man måste också ta hänsyn till vad alla partier tycker eftersom vi har ett demokratiskt styrt samhälle. Det här är mångfacetterat och många tänker ut lösningar som faller i slutändan pga. lagar, regler, olika synsätt, (tolkningsutrymme) mm.

 

Gemensam grundsyn

 

– Jag har varit i kontakt med vår nationella samordnare Martin Walfridsson, som tillsammans med andra sakkunniga på området (inkl. flera olika debattörer) är överens om en sak och det är att vi måste få till stånd nationella riktlinjer så fort som möjligt. Kommunerna måste ha en gemensam grundsyn och tydlighet att luta sig tillbaks mot. 

 

Nolltolerans

 

– Kortfattat kommer Karlstads kommun framåt att ha nolltolerans till camping på icke anvisade platser. Att alla som vistas i Karlstad ska följa de lagar och regler som finns. Att vi istället erbjuder en plats med billigare dygnskostnad men där man i gengäld själv får städa och hålla ordning.


Avgift och egen städning


Det kommer att kosta 10 kronor per dygn att bo på campingplatsen i eget tält, husvagn eller bil och de boende får själva stå för städning. Kommunen står för hygienanläggningar med dusch och toalett, vatten och sophämtning. En tolk kommer att samla in avgiften en gång per vecka och vaktbolaget G4S kommer att sköta bevakningen i området.

 

Försöket med campingplatsen ska prövas under tre månader, för att sedan utvärderas och den ska vara öppen för alla eftersom man inte får rikta sig till någon speciell grupp människor enligt lag.

 

Senaste inläggen.
Rikedom 25 Jul
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop