Marléne L Kopparklint
Etikett. Härskarteknik

På frågan om jag själv blivit utsatt för sexuella trakasserier…

Varför ska jag anmäla det när det ändå inte leder till något. Ord står mot ord, inget kan bevisas. Och kvar sitter jag med skuldstämpeln. I värsta fall blir det omvända roller. Jag blir ”The bad guy” och han offret som blivit baktalat. 

Ett citat som många utsatta brottsoffer nog känner igen sig i.

 

Igår och idag har jag blivit intervjuad utifrån inlägget jag skrev om #metoo effekten. Hur jag ser på att både förtroendevalda och tjänstemän inom politiksfären vittnar om övergrepp, trakasserier och kränkningar som de har varit med om.

 

Svaret är enkelt: Det är fullständigt oacceptabelt men man måste också vara självkritisk, inom vårt område är det samtidigt komplext eftersom den politiska arenan inte är en ”traditionell” arbetsplats.

 

Politiken är inte uppbyggd som en ”normal” arbetsplats där man som förtroendevald kan gå till sin arbetsgivare eller facket och anmäla en händelse. Inom politiken ska man gå till sin gruppledare/tillika partikollega som också är förtroendevald. Alternativt den lokala partistyrelsen som också består av förtroendevalda. Alternativt partiombudsmannen som är det bästa alternativet.

 

”Man kanske är tyst för att skydda partiet”

”Man är rädd för att folk ska säga att ”det är partikulturen”. Och då kanske man hellre är tyst för att skydda partiet – man känner att man själv är den som smutsar ner det. Dessutom kan man så enkelt bli bortvald, inte få uppdrag för att partiet helt enkelt funnit någon bättre.”

 

Det som försvårar är att det är inte helt vattentäta skott vart man som offer ska vända sig inom organisationen och framför allt att man kanske inte känner sig helt trygg med att göra det. Här har vi en hemläxa att göra och direkt när detta briserade, tillsattes en arbetsgrupp inom vårt parti för hantera frågorna på rätt sätt och där målet är att dels bryta tystnadskulturen men också agera på rätt sätt när det dyker upp olika ärenden. Komplexiteten inom politiken gör att det är en ännu större utmaning för oss att tydliggöra och stärka upp vår organisation och handlingsplaner så att våra förtroendevalda känner en trygghet i att faktisk berätta. Men det är absolut ingen omöjlighet och det ska göras.

 

Har jag då själv blivit utsatt? Svaret är ja. Nu är det dock några år sedan och då kände jag mig faktiskt inte trygg i att vare sig berätta eller anmäla händelserna utifrån olika perspektiv.

-Att bli tvingad att direkt berätta vem det var, trots att jag bar på en rädsla och osäkerhet.

-Att jag då skulle bli anklagad för att möjliggöra eller skydda förövaren och att det då inte skulle vara trovärdigt. Det fanns helt enkelt en rädsla för att om jag skulle prata med någon om det utan att anmäla det, skulle jag inte bli betrodd.

-Jag var också rädd för att hans förtroendekapital i organisationen skulle vara större än mitt och att det därför skulle vändas mot mig.

 

Som offer ställs man inför många tankar och funderingar. Och det är inte konstigt. Det finns så mycket skuld och skam i detta och det är just därför som alla arbets-/uppdragsgivare måste bli bättre på att möta människor som blivit utsatta och agera på rätt sätt.

Hämndlystnad-positiv eller negativ drivkraft?

Läste en intressant artikel i helgen som handlade om hämndlystnad som drivkraft hos vissa människor. Det anses vara fult men kan det också vara ett friskhetstecken?

 

”Ett sätt att säga nej. Nej till förödmjukelse och förnedring, nej till att bli utnyttjad, nej till att alltid ”svälja förtreten”, tills man storknar. Hur hämndlysten man känner sig beror väl på hur djupt man kränktes, sårades och skadades. Sedan är det ju en annan sak hur långt man är beredd att gå för att leva ut sin hämndlystnad.”

 

Jag tänker på hur vissa människor försöker nå framgång och ”bräcka” någon annan/andra människor när drivkraften bottnar i ren och skär hämndlystnad. Personen i fråga drivs helt enkelt av hämndlystnad, en slags revanschlust för att de kanske känner sig försmådda, orättvist behandlade, kränkta eller helt enkelt bara är avundsjuka. Dessa personer är ofta oförmögna att se sin del i konflikten som uppstått eller sina egna brister.

Hämnd är en reaktiv eller straffande handling på en upplevd orättvisa eller missgärning”-Wikipedia 

Tänkte på en film som jag såg för många herrans år sedan som handlade om två kvinnor tillika arbetskollegor som blev ovänner på grund av att den ena kvinnan blev förälskad i den andres make och trodde att känslorna var besvarade. Under en firmafest där väninnan och hennes make var med uppdagades allt och det visade sig att hennes känslor inte alls var besvarade och både maken och väninnan gjorde klart för kvinnan att de inte på något sätt ville ha något med henne att göra och bröt kontakten. Kvinnan kände sig sårad och försmådd, såpass mycket att känslan av hat växte fram hos henne. Hon bestämde sig för att hämnas. Försöka bräcka sin väninna och visa att hon var så mycket bättre än henne inom deras arbete och försökte på alla möjliga sätt och vis göra livet surt för henne…

 

Man ska inte förringa drivkraften hos en person som känner sig såpass kränkt eller försmådd att den drivs av ren och skär hämndlystnad. För det tränade ögat och med kompetens, kan man många gånger vända denna energi till något positivt genom att man får personen i fråga att själv inse att stigen som påbörjats inte är konstruktiv eller framåtsträvande i längden. Hen måste helt enkelt inse att det är destruktivt och i värsta fall kan leda till utbrändhet, hämndlystnadskraften driver personen framåt men den är inte bra för vare sig personen själv eller omgivningen. Det är också oftast så att det skiner igenom vad personen håller på med trots att denne försöker dölja sina spår grundligt. Det brukar ändå inte vara tillräckligt eftersom den starka känslan av hat eller ilska förblindar (fördummar) och det skiner igenom.

 

Det är heller inte helt ovanligt att personen i fråga tar hjälp av ytterligare en person (i ett fåtal fall flera personer) för att uppnå sitt mål. Endera vet de om det riktiga skälet och sympatiserar eller så tror de att personen faktiskt vill uppnå något positivt – utveckla sig själv eller nå framgång. Om det är fler involverade är det också stor risk att det spricker snabbare eftersom det allt som oftast kommer fram små saker på vägen som avslöjar.

 

En hemlighet med ont uppsåt kan sällan bevaras om den delas av två eller flera personer – den egna självbevarelsedriften avslöjar den alltid i slutändan…


Det går heller aldrig att vinna ett slag i luften. Det bästa är att acceptera att de blev som det blev och kanske rannsaka sig själv vari konflikten egentligen ligger. Oftast handlar det om att man inte tillfreds med sig själv. Att man försöker projicera sin egen ilska och sitt egna missnöje på någon annan.

 

Vad kan de som sitter på åskådarbänken göra då? Här handlar det om att försöka kväva det ”onda” med det goda. Att man tydligt visar att man inte accepterar sådant beteende men att man inte späder på det ytterligare genom att på något vis vara otrevlig eller visa överdriven överlägsenhet.

 

Hämtat från konflikthantering på nätet:

”Hämnd ligger inte högt upp på någon konflikthanterares lista av positiva beteenden. Ändå har det en given funktion. Att hämnas hjälper oss i bästa fall sätta gränser, markera att vi inte tolererar att bli trampade på, markera missnöje, avskräcker från vidare attacker och återställer den inre balansen efter en oförätt.

Men att hämnas slår i många fall tillbaka på den som gör det och en relation som präglas av att parterna hämnas på varandra är inte en munter affär för någon.

I en tysk studie som refereras av Psych Central har man studerat hur folks tendens att återgälda negativa respektive positiva handlingar påverkar deras liv. När man jämförde dessa båda grupper med varandra fann man att de som hade stark tendens att återgälda negativa handlingar löpte större risk för arbetslöshet, hade färre vänner och var mindre tillfredsställda med livet. 

Tänkvärt.”

Facebook-tourettes

Förvånas över hur många som måste lida av ”Facebook-tourettes”.

 

Det vet vi alla att man kan häva ur sig saker innan man kanske har tänkt igenom det igenom det helt och hållet. För egen del hände nog detta mer när jag var yngre och med åren har jag mer och mer tagit ett kliv tillbaks innan jag vräker ur mig saker till andra.

 

När det gäller sociala medier märks det ganska tydligt att det har blivit ett forum där dessa gränser med att tänka igenom först, suddats ut mer eller mindre. Det har helt enkelt blivit ett forum där ”högt i tak” har fått en helt annan dimension.

 

Min upplevelse är att de som är mest tysta i diskussioner IRL, är de som är mest utåtagerande på sociala medier. Och visst är det bra att alla kan finna kanaler att få utlopp för sina synpunkter men det kan också vara bra att ibland tänka igenom vad man egentligen skriver. Inte minst för sin egen skull, eftersom det du ger uttryck för kan sätta en bild av dig själv som det inte var menat från början. Det kanske också sårar, gör människor förbannade, när de inte riktigt kanske kan tolka vad exakt det är du menar. Det kanske drabbar nära och kära i din omgivning på ett negativt sätt. Är man singel, inte har några nära och kära som man behöver ta hänsyn till, då är det givetvis enklare att skriva lite spetsiga saker. Finns det personer runt dig, ja då kan det bli lite knepigare eftersom de i sin tur kan få kommentarer eller frågor om vad handlade det där om.

 

”Borde finnas alkolås på sociala medier”

 

Sedan finns det de som skriver saker när de inte är nyktra och det är ett kapitel för sig. Som en mycket klok kvinna skrev till mig: Det borde finnas alkolås på sociala medier. Jag kan bara hålla med, tänk vad många gånger jag tänkt så! I synnerhet när man ganska tydligt ser det där inlägget som är ett typiskt ”fredag kväll, runt 22, efter några glas”-  förmodligen inte helt nyktert genomtänkt. Och bekräftelsen på att man hade rätt, kommer dagen efter, då inlägget är borttaget eller när skärmdumpar börjar spridas där andra börjar prata om hur ogenomtänkt det var. 

 

Trollen finns överallt och oftast spricker de när man drar ut dem i ljuset men det förutsätter givetvis att man får möjlighet att träffa dem i verkliga livet. Får man inte den möjligheten eller att man börjar tröttna på att se personens flöde, ja då är det väl ganska enkelt. Ta bort flödet så att det inte når dig, för visst finns det gränser för hur mycket energi man ska lägga ned på att försöka påverka. Det löser sig oftast självt i slutändan.

 

Tänk först, skriv sedan eller tänk först, skriv inte alls!

 

 

Trevlig midsommar blev det!

Underbart med lite ledighet. Projektet med min medelhavsinspirerade trädgård fortsätter…

 

Efter fullspäckade dagar i både kommunfullmäktige och Landstingsfullmäktige på en och samma vecka, där det på sistnämnda hände både det ena än det andra. Trodde faktiskt att det skulle vara lite mer städat i talarstolen än att man både svor och använde sig av vulgära ord från SD sida men så var det tyvärr inte. Man kan faktiskt få fram budskap på ett bra sätt utan ett oborstat språk som uppfattas respektlöst. Och på frågan om jag läxade upp SD bara för att det var SD, så är svaret nej. Jag hade sagt till vem som helst som uppförde sig på detta sätt, oavsett parti. Det som jag var mest kritisk mot var dock deras respektlöshet mot väljarna. Ofinansierade luftslott är inget som imponerar. Deras så kallade förslag till budget var ett skämt. Det liknade mer ett handlingsprogram med en massa valgodis som de slängt in här och där. Problemet är bara att de inte har koll på hur allt detta ska finansieras. Fullständigt oansvarigt.

 

Midsommar 2015 Träfotere hembygdsgård

Midsommar 2015 Träfotere hembygdsgård

En mexikanare i puberteten är inte lätt för tjock-Olga…

När jag trodde att den värsta valptiden var över för Africa, infann sig puberteten istället… I stället för att tugga på husses tofflor och utlösa huslarmet i tid och otid, när vi inte är hemma, har hon fått andra intressen. Eller otyg skulle man nog kunna säga om man frågar övriga i flocken. Om Tjock-Olga var en människa skulle hon förmodligen med sina 100 år, förklara för dig att livet blivit pest på ålderns höst. En kaxig tonårstjej har flyttat in på hemmet och försöker tala om för henne vart skåpet ska stå eller vems ALLA matskålar är… 

IMG_4261IMG_1768-234x300IMG_4266

 

Om man frågar Africa så är det förmodligen heller inte alltid kul att vara en energisk tonåring bland en massa pensionärer!

 

Så gott vi kan försöker vi sysselsätta den unga damen som verkligen är helt underbar och får våra hjärtan att smälta men ibland räcker vi inte till. Då händer det ganska ofta att hon försöker få igång de andra som är föga intresserade. Goliat vill mer än han orkar eftersom hans hjärtfel och astma sätter gränser, så här får vi vara med och bromsa… Vivi den förskräckliga tycker som vanligt att hela världen är ett stort hot mot henne och försöker göra sig så skräckinjagande som möjligt när Africa närmar sig. Med sitt dryga kilo burrar hon upp sig i pälsen, studsar på alla fyra, visar tänderna, morrar och skäller. Det visade sig dock tidigt att det där vanliga skräckinjagande beteendet som Vivi visar allt och alla som kommer i närheten av henne, fungerade föga på Africa. Efter att Vivi rullat runt ett antal gånger som en liten hårboll, har hon fått tagit fram en ny strategi som faktiskt verkar fungera bättre. Hon har nämligen börjat skrika i en extremt hög tinnitus-ton innan Africa ens kommit i närheten av henne.

 

Bra för Vivi. Mindre bra för oss andra.

IMG_1953

 

 

Värst blir det då för Tjock-Olga. Så fort Africa får tillfälle och vi inte hinner ingripa, håvar hon in Olga med frambenen, fattar ett fast grepp runt magen på henne och så händer det där som inte får hända. Olga kämpar för kung och fosterland för att komma loss men tyvärr har hon inte mycket att sätta mot. En fjärdedel så stor, tandlös och lite kring-kring som hon är, vinner hon tyvärr inte denna maktkamp. Det syns tydligt på Africa att hon vet att hon gör fel eftersom det räcker med att kasta ett ont öga på henne så släpper hon greppet och tittar skamset på en men det är precis som om hon inte kan rå för det. Hon bara måste få jucka på Olga.

 

Ja, det är livat här hemma emellanåt men jag tror ändå att de står ut med varandra och att de trivs hyfsat bra tillsammans 🙂 Även om jag tror att Africa skulle behöva ha en lekkamrat som orkar lite mer än vad våra övriga pensionärer erbjuder!

 

IMG_2159

När de sakliga argumenten tar slut, slänger man skit…

I alla fall om man ska gå på socialdemokraternas linje.

 

Det är inte första gången man ser sossarna få utslag av ren desperation där de drar ned debatten på riktig lågstadienivå. På sistone har det varit mycket gnäll från oppositionen, där de på flera olika sätt försökt måla upp en bild av Karlstad som inte stämmer överens med verkligheten. Ju mer vi har bemött dem och slagit hål argumentationen, desto hårdare klimat i deras retorik har det blivit. Och jag måste säga att efterskalven från gårdagens debatt i kommunfullmäktige, är riktiga lågvattenmärken. Man flyttar fokus från den bristande argumentationen till att försöka svärta ner motståndaren. Leta fel, ta saker ur sitt sammanhang och använda härskartekniker genom påförande av skuld och skam, förlöjliganden åt alla håll. Allt annat än att faktiskt jobba fram en bättre, mer konstruktiv politik med hållbara argument, från deras sida.

 

Det fungerar inte att komma och säga att allt är så eländigt i Karlstad när vi faktiskt har det bra och kommuninvånarna backar upp den synen. Sedan kan bra givetvis bli bättre och det är något vi faktiskt jobbat med de senaste åren efter att vi tog över makten. Här kan man rada upp en hel del punkter på hur bra det faktiskt blivit och att mer är på väg.

 

Nej, lägg ned detta käbbel och kom med hållbara förslag istället. Och det vet ju alla, härskartekniker imponerar sällan. Det tar lite emot att ge tips till motståndarna men jag bjuder på det, denna gång – det skulle nog inge mer respekt om man faktisk bröt denna destruktiva spiral och tog plats på den politiska arenan utan smutskasteri. Det gör faktiskt inte ont att erkänna att någon annan faktiskt gjort ett bra arbete.

 

Bloggat på nwt.se.
Desktop