Marléne L Kopparklint
Etikett. Debatt

Vi säger nej till folkomröstning.

Vi står fast vid vårt tidigare beslut i frågan om att vi vill inte ha en moské på Rud men vi stöttar inte SD:s initiativ till folkomröstning. En folkomröstning om ett moskébygge i Karlstad tror vi skulle öka polariseringen i samhället, något vi inte vill bidra till. Vi anser också att när ett beslut är fattat av kommunens högsta beslutande organ bör det ligga fast. Dessutom skulle en folkomröstning endast vara rådgivande och skulle med största sannolikhet inte leda till att beslutet förändras. Det är också så att den överklagan som gjordes efter det tidigare fattade beslutet i kommunfullmäktige, avslogs av mark- och miljödomstolen under gårdagen.

 

Att så många karlstadbor har skrivit under SD:s folkinitiativ är en fingervisning i sig och något som vi måste ta på allvar. Vi tycker dock att det finns bättre sätt att hantera den oron som invånare känner inför vad etableringen av en moské på Rud kan föra med sig. Det kan inte en folkomröstning råda bot på. Och eftersom ett beslut redan har fattats i frågan skulle det bara leda in människor i villfarelsen om att bygget kan stoppas genom en folkomröstning och så fungerar det inte. Det är inte rimligt att vi ska satsa miljoner av skattebetalarnas pengar för något som inte kommer att förändra beslutet.

 

Det är också så att eftersom beslutet redan har fattats i fullmäktige så kommer bygget med stor sannolikhet att vara igång redan innan en folkomröstning genomförts. Det måste finnas en majoritet som vill riva upp ett redan fattat beslut och eftersom det var en majoritet som fattade beslut om frågan från början är det inte troligt att utfallet skulle bli att riva upp besluter. En majoritet av alla partier har dessutom sagt att de inte stöttar en folkomröstning. Då kommer man knappast att ändra sig och i synnerhet inte om bygget redan kommit igång.

 

Politik är inte bara taktik. Den måste också innehålla realism. De partier som röstat ja till detaljplanen och exploateringsavtalet, kommer inte att ändra uppfattning oavsett vad ett eventuellt folkomröstningsresultat skulle bli. Vårt parti är inte berett att kampanja i en folkomröstning där utfallet inte kommer att beaktas.

 

Hade vi haft minsta tro på att en folkomröstning skulle göra skillnad hade vi kunnat landa i en annan slutsats, men att slösa bort stora summor av karlstadsbornas skattepengar på något som inte gör någon skillnad vore direkt oansvarigt. Bättre att satsa på konkreta åtgärder som förebygger människors oro.

 

Om väljare på Rud väljer att gå över till SD pga. av att det inte blir någon folkomröstning är nog det ett större problem för de partier som vill ha en moské på Rud än för moderaterna som klart sagt nej till lokaliseringen.

 

Lyssna och läs mer här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6799420 (mer…)

Vart har den medmänskliga respekten tagit vägen?

Ibland måste jag stanna upp och fundera extra mycket på vissa saker som man stöter på i rollen som politiker.

 

För en tid sedan bjöds jag in till ett möte med några kommuninvånare. Man ville föra fram synpunkter kring en aktuell fråga. Det var ett givande och lärorikt möte, där jag fick med mig många bra synpunkter. Det dök dock upp en sak på detta möte, som gjorde att mitt fokus flyttades från den aktuella frågan. Det gynnade givetvis inte gruppens egentliga ambitioner men det tror jag inte att man tänkte på, tyvärr.

 

Eftersom frågan de ville lyfta med mig, väckt mycket känslor, kom vi in på att det förekommit hot och hat riktat mot förtroendevalda som fattat beslut i frågan.

 

Jag sa att jag inte tyckte att det var acceptabelt att vissa människor går så långt i sitt tyckande, att det hamnar i facket för hot och hat mot förtroendevalda. Jag får då till svar av en man som deltar på mötet:

 

”Det får ni väl ta, ni har ju tagit på politikerrollen!”

 

Jag kände redan då att jag blev både förbannad och besviken. Och tyvärr märker jag att denna attityd förekommer i andra sammanhang också.

 

Hur kan man tro att vi politiker ska stå ut i våra roller om man gång efter annan utsätts för dylikt? Jag skulle vilja fråga dessa människor som kliver över gränsen gång på gång och som tycker att vi och våra familjer (för de blir faktiskt också drabbade) gott kan stå ut med hot och hat, om de vill leva i demokrati? Svarar de ja på den frågan skulle efterföljande diskussion bli mycket intressant. Särskilt med tanke på att de faktiskt motarbetar en av de vackraste fundamentala sakerna vi har i vårt samhälle, genom sitt sätt att agera.

 

Vart har den medmänskliga respekten tagit vägen egentligen?

Vi sa under eftermiddagens kommunstyrelse, nej till moskébygget på Rud och ja till bostäder.

S, MP, L, V och C sa ja under dagens kommunstyrelsemöte ja till detaljplanen med moské på Rud, vilket var väntat. M och KD sa nej med hänvisning till att vi säger ja till bostäder, vilket Karlstad har större behov av idag än en moské.

 

Att S hänvisar till att ingen byggherre visade intresse för marken när den låg ute för 5 år sedan och att det därför inte finns någon som vill bygga bostäder idag är lite missvisande. Den stora bostadsbristen fanns inte för 5 eller 3 år sedan, den exploderade för drygt ett års sedan. Dessutom var en försvårande omständighet när marken låg ute, bullnivåerna från vägarna runtom. De reglerna har också underlättats så att det ska vara enklare att bygga. Därför blir det en mycket konstig diskussion när man hävdar att ingen var intresserad då när det är helt andra förutsättningar och behov som gäller idag.

 

Med målet med 100.000 invånare behöver nya bostäder tillföras, det är vi alla överens om och det tas också upp i Planarbetsprogrammet 2017-2018 som antagits i fullmäktige. I det står det klart och tydligt:

 

”Målet är att ha färdiga detaljplaner för minst 700 nya bostäder per år. I pågående detaljplaneuppdrag finns ca 5600 bostäder. Av dessa ligger ca 2200 på kommunalmark som inte är intecknad genom andra avtal. Med detta som utgångspunkt kan med god marginal en bostadsproduktion om 700 lägenheter per år upprätthållas de närmast kommande åren.” Karlstads kommuns Planarbetsprogram 2017-2018.

 

Till detta har också Karlstads kommunfullmäktige under våren 2016, beslutat att Stadsbyggnadsnämnden ska prioritera planer för bostäder. Dessutom ligger området Rud som en pågående områdesstudie, innan den är klar är det dumt att at marken i anspråk till annat än bostäder.

 

Därför sa vi nej under dagens sammanträde och att planarbetet ska avbrytas:

  • Karlstads kommuns målsättning är tydlig, planering av bostäder ska enligt beslut i kommunfullmäktige tillsammans med Planarbetsprogram 2017-2018, prioriteras högt.
  • Rud är redan idag ett utpekat område när det gäller planläggningsinsatser för detta ändamål. Det pågår just nu en områdesstudie. Man bör därför inte godkänna några andra planuppdrag förrän denna studie är klar. Såvida det inte ligger i linje med
  • Karlstads kommuns målsättning med nya bostäder.
    All kommunal mark som inte är intecknad och som är lämpad för bostäder, skall i första hand användas till just detta eller annan kommunal verksamhet exempelvis förskola eller skola.

 

Vi hade möte med islamiska kulturföreningen

Vi bokade in ett möte med Islamiska kulturföreningen förrförra veckan för att både klargöra moderaternas ställningstagande men också för att föra en dialog kring den kritik och oro som uppkommit kring deras förening senaste tiden. Nu i fredags ägde mötet rum där  jag, vår föreningsordförande tillika riksdagsledamot Christian Holm Barenfeldt och Alexander Torin, politisk sekreterare/kommunfullmäktigeledamot, träffade ordförande Rauf Ahmadi uppe i deras moské på Kronoparken.

 

Det var ett bra möte där vi redde ut oklarheter från båda håll. Vi förklarade att vårt ställningstagande handlar om att vi anser att all kommunal mark ska användas till bostäder, förskolor, skolor etc. i första hand. Och i synnerhet med tanke på det läge vi haft på bostadsmarknaden det senaste året. Att det inte funnits intressenter till marken när den varit ute för tre år och att den därför ”bara står” är lite missvisande. När marken var ute var en annan tid där vi inte hade den bostadsbristen vi nu har och reglerna för bullernivåer var mycket striktare, vilket gjorde att det var svårt att bygga bostäder. Det är ett helt annat läge idag eftersom bullerreglerna underlättats och efterfrågan på bostäder är oerhört hög. Hade man gått ut med en intresseförfrågan om marken på Rud idag, skulle det förmodligen vara ett annat läge.

 

Rauf Ahmadi berättade att Islamiska kulturföreningen, som har varit aktiv i 20 år, inte alls har bett Karlstads kommun om någon mark för att bygga en stor moské på. Att detta är initiativ från kommunen sida, där de erbjöds platsen av kommunen för 1 1/2 år sedan och att det därefter bara rullat på. De skulle vara helt nöjda om de bara fick hyra en lokal på ca 700 kvm som de faktisk fick vara i och inte behövde flytta runt som de fått göra de senaste åren. Om någon kom och sa att här finns en lokal att hyra skulle de hellre föredra det, istället för den debatt och oro som har skapats bland karlstadborna.

 

Vi stannade upp vid frågan om hur oron växt i samband med planerna på moskébyggandet. I synnerhet efter den programserie som P4 Värmland hade för ett par veckor sedan där de framkom att man haft kända fundamentalistiska salafistiska imamer som föreläst (bl.a. Abdul Wadud ).

 

Att bjuda in fundamentalistiska salafister skickar inte bra signaler med tanke på de radikala värderingar som dessa personer faktiskt står bakom. Självklart upprör det många, inklusive mig själv.

 

Våra frågor utifrån detta handlade om varför man har bjudit in just dessa predikare och om man tänker fortsätta med denna inriktning. Rauf menade att han inte visste vad de dessa personer hade för värderingar innan de bjöds in. De hade bjudits in för att prata om hur man motverkar resande till IS och terrorism. De hade inte pratat om ”den exemplariska kvinnan” vid dessa tillfällen och att han själv absolut inte står bakom dessa värderingar och inte kommer att bjuda in dessa personer igen.

 

Vi talade om hur viktig trossamfundens roll är i arbetet mot våldsbejakande extremism och att vi ser att deras roll i detta arbete framåt är viktigt. Vi tog också upp frågan om hur föreningen arbetar med jämställdhets- och HBTQ-frågor. Vi tryckte på att det kanske är ännu viktigare nu framåt om de vill visa att de inte har samma fruktansvärda värderingar som de imamer som de har bjudit in har.

 

Det var ett gott samtal och en viktig dialog för oss att ta så att vi inte för dialogen genom olika mediakanaler utan att faktiskt ha samtalat med varandra. Vi sa att vi gärna har en fortsatt dialog i dessa frågor även framåt. Vårt ställningstagande är oförändrat, Moderaterna håller fast i beslutet om att säga ja till fler bostäder på Rud!

Att utreda oro eller sätta ord på rädsla

Det blev en het debatt på facebook efter att vi moderater gått ut och sagt nej till moskébygget på Rud. Jag fick frågan idag om jag själv tycker att det finns någon anledning till oro för att bygga en moské? Jag känner inte oro för byggandet av en moské generellt eftersom vi redan har flera samlingslokaler som fungerar som moskéer i Karlstad idag. Däremot känner jag oro när många kommuninvånare, organisationer etc. för fram synpunkter som bottnar i oro och rädsla. Det står för något viktigt som vi politiker måste lyssna på och ta hänsyn till.  När man ser på vissa vinklingar i debatter som förts i olika mediekanaler, så får en del det att låta som att man lyssnar på ett fåtal gapande islamofober som skriker högst. Istället handlar det om att lyssna in vad alla tycker, inte minst vad de försiktigt oroliga känner.

 

En person sa till mig under dagen: ”Men det är väl mest människor som bär på okunskap som sätter ord på sin rädsla i detta!”

 

Här känner jag själv att det blir lite obehagligt när folk tycker sig inneha den absoluta sanningen. För då vet man att de människorna lyssnar sällan på någon med avvikande åsikt och inte är mottagliga för att ändra sin egen ståndpunkt. 

 

Det är en stor spännvidd av åsikter som inkommit till stadsbyggnadsförvaltningen och dessa måste sammanställas och värderas. Jag har ännu inte tagit del av den totala sammanställningen eftersom inte är klar. Däremot har jag tagit del av åtskilliga samtal och diskussioner som förts fram till mig. Jag har som sagt aldrig någonsin varit med om att en fråga varit så omdiskuterad både politiskt men också bland kommuninvånarna. Och när mycket handlar om att man faktiskt känner en otrygghet och till och med rädsla, då måste vi som politiker ta till oss det och vara lyhörda. Min åsikt i detta är min egen men som politiker är det också mitt jobb att vara en kanal för de som demokratiskt har satt mig till att vara deras företrädare. Jag kan försvara och stå för min egen åsikt men inte för andras. Jag kan heller inte utveckla andras åsikter som framförts och i synnerhet inte när de inkommit skriftligt. I ett sådan läge skulle jag spekulera. När man som politiker bjuds möjlighet att föra samtal med människor som besitter en oro, kan det vara så att jag stillar deras oro genom att bidra med fakta som gör att de får en annan helhetsbild. Andra gånger kan det faktiskt vara så att oron är baserad på egna erfarenheter och ibland traumatiska händelser, som jag har svårt att sätta mig in i. I sådana lägen känner jag att jag måste vara ödmjuk.

 

Som sagts tidigare är en annan viktig aspekt, de behov och utmaningar vi idag har i Karlstad. Att det inte fanns några intressenter som ville bygga bostäder på denna mark för något år sedan, behöver inte med automatik innebära att det inte finns något intresse nu. Läget har förändrats bara det senaste året när det råder brist på bostäder runtom i landet, så även i Karlstad. Här behöver vi se över all mark som kommunen har att tillgå, för att kunna möta olika behov och utmaningar som vi har i framtiden. Inte minst då vi av olika instanser och på olika grunder blivit nekade att bygga på flera områden som vi från kommunen känt var lämpliga.

 

Det är bättre att vänta med att säga ja till att upplåta den kommunala marken på Rud tills man har rett ut hela frågan grundligt. Inventerat behov och möjligheter samt sett på vad de signaler av rädsla och oro faktiskt står för. 

 

 

Nej till moské på Rud

Vår åsikt efter att ha studerat detta projekt och tillhörande dokumentation, är att vi säger nej.

bild på moské

För mig är det en självklarhet att vi måste lyssna på våra kommuninvånare och i synnerhet när det finns så starka åsikter som det faktiskt gör i frågan kring moskéns var eller icke vara på bostadsområdet Rud. Efter att jag har tagit till mig projektbeskrivningen och dokumentationen tillsammans med synpunkter som inkommit från boende, lyssnat på enskilda medborgare, föreningar och församlingar, landade jag i detta ställningstagande för en tid sedan. Men för att inte föregå den demokratiska processen inom vårt parti, har jag valt att inte gå ut och uttala mig i frågan tidigare. Aldrig någonsin har jag varit med om att en fråga varit så omdiskuterad både politiskt men också bland kommuninvånarna. Och när mycket handlar om att man faktiskt känner en otrygghet och till och med rädsla, då måste vi som politiker ta till oss det och lyssna. En viktig aspekt som vi också lägger in i denna fråga är de behov vi idag har i Karlstad. Här behöver vi se över all mark vi har har att tillgå i kommunen för att kunna möta olika behov och utmaningar  som vi har i framtiden.

 

Det största argumentet för att låta bygga en moské på kommunal mark är att vi har religionsfrihet i vårt land. Jag vill därför betona att denna fråga över huvudtaget inte har med religionsfrihet att göra.  Är vi enligt religionsfriheten skyldiga att upplåta kommunal mark till en moské? Svaret är nej. Och vi säger inte nej till moskéer, vi har redan flera moskéer  i Karlstad. Vi är inte heller emot ett mosképrojekt som sådant, däremot anser vi inte att just denna plats är lämplig för detta mosképrojekt.

M

Det har under en längre tid funnits utrymme att diskutera denna fråga, inte minst med tanke på det utökade samråd från Stadsbyggnadsnämnden och visst är det en fråga som rört upp mycket känslor, väckt mycket tankar och funderingar bland våra kommuninvånare. Detta har gjort att vi i den moderata fullmäktigegruppen vid flera tillfällen haft uppe frågan och där vi slutligen i tisdags fastställde vårt ställningstagande och där vi var helt eniga. Vi anser inte att det ska byggas en moské på den föreslagna marken på Rud.

Vad händer nu då?

Formellt är detta en planfråga som hanteras av Stadsbyggnadsnämnden. En tydlig process som kommer att följas. Vi får se hur den utvecklar sig men vi vill ändå nu vara tydliga med vart vi står i frågan. Vår åsikt efter att ha studerat projektet och tillhörande dokumentation, är att vi säger nej.

 

Läs och lyssna mer: NWT, SVTVF  och inslag P4 Värmland

Platt fall för ”Professorn” Kjell A Nordström?

Var det ett misslyckat PR-trick från ”Professorn” Kjell A Nordström sida när han förra veckan på Nordic Business Forum stack ut hakan och kallade Värmland för en ”skräpyta”? Att han inför det kanske kunde ha misstänkt att det skulle bli stor medial uppståndelse? Det Kjell A Nordström dock missat är att all publicitet faktiskt inte alltid är bra publicitet. I detta fall tror jag till och med det kan ha negativ effekt för honom, det han sa är rena spekulationer och ogrundad fakta. Visst är han känd för att fånga sin publik och visst är han känd för att underhålla men om man skrapar på ytan upptäcker man att han är en duktig talare men innehållet i det han säger mest är floskler.

 

”Det förekommer sk plattityder, dvs självklarheter som alla håller med om och som därmed ger en känsla av att han är så himla bra. T ex det är bättre att vara bäst än att vara sämst eller kanske det spelar ingen roll hur fort man springer om man springer åt fel håll.”

 

Att kalla Värmland för ”skräpyta” känns nedvärderande. Som sagt PR-trick eller som han förmodligen ser det, positiv spin-off effekt medialt… Nja, kanske inte. Det här fick nog lite större uppmärksamhet än vad han tänkt sig. Det börjar nog luta över åt en uppmärksamhet han helst skulle vilja slippa, eftersom han får ta emot ganska mycket kritik och negativ kritik brukar inte mynna ut i fler föreläsningar.

Hänvisar också till Per-Samuel Nissers öppna brev som svar på tal:

Alternativ fakta blir inte sanning för att de presenteras av en professor.

De uttalanden och åsikter som framförts av Kjell A Nordström i samband med Nordic Business Forum om hur framtiden ter sig i världen och Sverige är provocerande och det är förmodligen avsikten. Man kan säkert med statistik och dystra scenarier visa att alla människor om ett par årtionden kommer bo i några få storstäder och att resten av landet blivit ”skräpytor” och ödebygd.

 

Det professorn missar i sitt resonemang är att det är människor av kött och blod och med egna viljor som formar framtiden. Många och allt fler kommer säkert bo i storstadsområden, men inte alla. Jag är helt säker på, i motsats till Nordström, att Karlstad och Värmland varken är eller kommer vara en ”skräpyta”.

 

Karlstad växer, det byggs som aldrig förr, det görs stora investeringar i infrastruktur, inte minst på stråket mellan Oslo och Stockholm. Karlstads universitet som ständigt utvecklas har idag 16 000 studerande, vi har en pappersindustri som tar hem nya stororder, ett starkt IT-kluster och gränshandeln blomstrar. I Grums gör Billerud Korsnäs just nu en investering på 5,7 miljarder kronor i en av världens största kartongmaskiner och i Uddeholm tillverkas branschens bästa verktygsstål. Wermland Opera, Lerinmuseet, Svenska Rallyt och stora musikfestivaler drar människor från när och fjärran.

 

Här finns en attraktiv livsmiljö med kultur och natur, här finns framtidstro. Det är enskilda människor som skapar framtiden inte dystra experter. Därför är jag säker på att Karlstad och Värmland aldrig blir någon skräpyta. Professor Nordström är välkommen hit så ska vi visa Karlstad och Värmland och gärna öppet diskutera hur vi ser på framtiden.

Per-Samuel Nisser

Kommunstyrelsens ordförande

Genomsnittsåldern för gymnasieelever som har prostituerat sig är 14,9 år

Klänning och håruppsättning till skolbalen? Senaste iphone-modellen? Halloween-party på Nöjes? Ett par Nike Roche run till idrotten? Socialstyrelsen har slagit larm. Polisen har slagit larm. Nu måste ta vi ett steg för att synliggöra och lyfta en verklighet som breder ut sig i vår närhet, prostitution bland unga, här och nu. I Karlstad med omnejd.

 

I Socialstyrelsens rapport Sex mot ersättning, kan man bland annat läsa att sexuell exploatering av minderåriga är svårt att kartlägga och att det sannolikt finns ett stort mörkertal. Gymnasieelever som haft sex mot ersättning har vid första tillfället haft genomsnittsåldern 14,9 år. Flickor och pojkar i högstadieålder som alltså har tagit sitt första steg in i prostitution.

 

Hur det kommer sig att unga prostituerar sig är ingen enkel fråga att svara på. Det kan vara att man vill ha pengar för att kunna matcha upp till saker och aktiviteter som har betydelse i ungas liv. Man vill ha och göra det man upplever att kompisarna har och gör. En annan kan vara att det är grundat i ett självskadebeteende eller att man har varit utsatt för övergrepp.

I början av oktober bjöd Moderatkvinnorna i Värmland in samverkansansvarig Mia Schyberg, som arbetar med prostitution i region Bergslagen. Hon berättade att det vanligaste sättet att sälja sex på, bland ungdomar, är en annons på någon av alla kontaktsajter där man snabbt gör upp tid, plats och pris. Ett par knapptryck bort googlade hon fram en av alla kontaktsajter som finns och slog då fram Karlstad, 55 aktiva annonser där de flesta verkade vara unga killar och tjejer. Snabbt oralsex i Duvangaraget eller inne på någon offentlig toalett för 1 000 kronor, samlag i 20 minuter på ett bokat hotellrum för 2 500 kronor, o s v. Vi vet dessutom att sexannonserna ökar inför skolavslutningar, studenttider och högtider och att man använder sig av ”Black friday”-konceptet, där man dumpar priserna för att få snabba cash. Vi vet att det gör ont att tänka på men vi måste orka se att det finns tonåriga tjejer och killar i Karlstad som säljer sex till, och därmed utnyttjas av vuxna, här, mitt ibland oss. Kanske det handlar om någon i din omgivning?

 

Med tanke på den negativa utvecklingen måste vi aktualisera fler frågeställningar kring sexhandel och unga. Vi har frågat vad vi kan vi göra när vi träffat polis och samverkansansvarig som arbetar med prostitution och fått några svar. Föräldrar, skolpersonal och andra som möter unga människor måste våga se. Vi måste ställa frågor om vi märker att ungdomar helt plötsligt har en ny mobil eller nya dyra kläder. Vi får inte köpa förklaringar som att man ”fick låna av en kompis” och liknande.

 

Det är bra att man kontaktar polisen om man misstänker att sexhandel förekommer så att de kan agera mot den som köper sex. Det är lika viktigt för socialtjänsten att bli inkopplad och kan agera när den som säljer sex är minderårig. Här kan vi bli tydligare med vilka vägar man kan gå för att försöka hjälpa de unga människor som utsätter sig/utnyttjas av andra när det gäller sexhandel. Likaså måste det bli tydligare vilket stöd de som prostituerar sig kan få.

 

Prostitution är ett mångfacetterat problem. Vi måste se på hur vi kan förebygga att det förekommer. Hur vi kan dämpa kraven i ett allt mer materialistiskt samhälle, hur förebygger vi psykiska ohälsan bland unga och hur utvecklar vi stödet för de som utsätter sig. Vad skickar vi vuxna för signaler, för vi över en press om att ha det allra nyaste och kunna göra allt det där dyra i vår vardag? Kan skolan jobba mer med metoder som syftar till att stärka självkänslan och självförtroendet, för att motverka att man tar steget att prostituera sig?

Det finns som sagt många frågor som kräver svar. Vi ser att det finns mer att göra. Vi vill nu titta på hur vi kan förbättra arbetet med att förebygga prostitution bland unga. Det vi kan börja med är att lyfta ämnet och faktiskt prata om det. Det finns runtom oss och pågår i detta nu, tyvärr är det ett faktum.

Är det rätt att ha religiösa friskolor på bekostnad av barns rättigheter?

Är konfessionella friskolor en mänsklig rättighet för barnet? Nej!

 Skriver SvD debatt om detta idag

En mänsklig rättighet kan inte utövas på bekostnad av att andra mänskliga rättigheter kränks och det är precis det vi måste framhålla i diskussionerna kring religiösa friskolor.

 

Barn har rätt att vara barn och de har egna rättigheter som återfinns i Barnkonventionen. De har även samma mänskliga rättigheter som vuxna. Det är utifrån barnrättsperspektivet som debatten om de konfessionella friskolornas existens och agerande bör ligga. Som EU-land har vi en skyldighet att efterleva EU-konventionen om mänskliga fri- och rättigheter. Religionsfrihet, alla människors lika värde och rätten att skyddas mot diskriminering är några av de mänskliga rättigheter vår demokrati och lagar bygger på. Dessa kan inte utövas på bekostnad av att andra mänskliga rättigheter kränks.

 

Är konfessionella friskolor en mänsklig rättighet för barnet? Vad händer med övriga rättigheter som barn har när religionsutövning i skolan leder till att flickor särbehandlas?

 

De flesta av oss har socialiserats in i/uppfostrats till våra föräldrars religion. Var kan barn utöva religionsfrihet om de tvingas leva enligt samma lära under skoltiden? Enligt EU-konventionen har alla rätt att genom utbildning, predikan och praktiserande av sedvänjor utöva sin religion. Det betyder inte att det svenska samhället har en skyldighet att tillåta konfessionella friskolor på bekostnad av barns och särskilt flickors andra rättigheter.

 

När Skolinspektionen legitimerar könsseparation i skolan misslyckas de med att se till flickors rätt till religionsfrihet, jämlikhet och lek, liksom samhällets skyldighet att avskaffa sedvänjor som skadar barnets hälsa och skolans skyldighet att arbeta för att utveckla barnets respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Utöver detta återfinns även skolans skyldighet att förbereda barn för ett liv med jämlikhet mellan könen i enlighet med Barnkonventionen, som inom kort förväntas bli lag.

 

Aktuella Al-Ahzarskolans motivering för könsseparation är att flickor inte ska vara lättklädda inför pojkarna, att de ska slippa svettas i långärmat och slöja på idrotten. Skolinspektionen sänder helt fel signaler när de godkänner en sexualisering av barn och att det görs skillnad på flickor och pojkar vad gäller rätten till frihet och lek. Det strider också mot Barnkonventionen. Skolan som samhällsinstitution ska dessutom enligt skollagen ”främja jämställdhet mellan könen” och har enligt läroplanen ”ansvar för att motverka traditionella könsmönster”. Att man nu tillåter könsseparation på idrotten menar vi är att låta skolan gå emot skollagen, läroplanen och de mänskliga rättigheterna.

 

Borde inte Skolinspektionen istället agera mot att religionsfriheten utövas på bekostnad av flickors rättigheter?

 

Skolinspektionen är den andra statliga myndigheten på kort tid som brustit i att se till flickors mänskliga rättigheter. Vi har fortfarande i färskt minne hur Migrationsverket brast i hanteringen av 129 flickor som kom hit som flyktingar och som blivit utsatta för barnäktenskap, som är olagligt. Trots detta följde man inte lagen, inga anmälningar till polis eller socialtjänst gjordes. För tre år sedan framkom att barnen på Kristna skolan Oasen fått höra att homosexualitet kan botas med förbön och att de tvingats se en antiabortfilm.

 

Marléne med kavaj

Istället för att legitimera att barn får olika rättigheter beroende på kön och vilken typ av skola man går i, borde samhället bestämt sätta ned fötterna, stå upp för den jämställdhet och jämlikhet vi under decennier byggt upp. Ingen, i synnerhet myndigheter, ska ställa sig över lagar och regler på bekostnad av våra barns fri- och rättigheter. Människor ska behandlas lika och det kan aldrig vara kränkande, det handlar ytterst om att skydda de mänskliga rättigheterna och allas lika värde. I synnerhet våra barns.

Religionsfrihet på bekostnad av flickors rättigheter?

…Är inte acceptabelt!

Jag tillsammans med Niina Koivumaa och Marie Oudin, skriver i dagens NWT om ett ämne som berör- och upprör mig. Det handlar om flickors rättigheter, att religionsfrihet inte får vara på bekostnad av dessa. Att jag den senaste tiden har fått läsa om hur flera skribenter försvarar könsseparerad idrott på aktuella Al-Ahzarskolan med att vi tidigare skiljt på tjejer och killar gör mig mörkrädd. Vi ska väl inte dra tillbaka klockan till när vi beroende på kön inte hade lika värde och samma frihet? Om vi inte sätter stopp nu, var ska gränsen då dras? Separata tågvagnar, olika badtider för kvinnor och män som standard på våra badhus, tillåtelse av barnäktenskap, könsstympning?

 mm
Barn har rätt att vara barn. Att Skolinspektionen nu legitimerar könsseparation i skolan visar att samhället valt helt fel väg och att man tappat barnperspektivet. Det är den andra statliga myndigheten på kort tid som brustit i att se till flickors mänskliga rättigheter. Istället för att legitimera att barn behandlas olika beroende på kön borde samhället bestämt sätta ned fötterna och stå upp för jämställdheten vi under decennier byggt upp. Könssegregationen på Al-Azhar bygger dessutom på en sexualisering av barn – de skiljs åt för att flickorna inte ska gå lättklädda inför pojkarna.

 

Att kritiken mot Skolinspektionens beslut skulle grunda sig i någon form av islamofobi är ett helt befängt påstående.

 

Det handlar inte om fobi eller avsky mot någon eller religion – det handlar om barnets rättigheter och människors lika värde. Och en rättighet kan inte utövas på bekostnad av att andra mänskliga rättigheter kränks. Religionsfrihet, allas människors lika värde och rätten att skyddas mot diskriminering är några av de mänskliga rättigheter vår demokrati bygger på. Barnen har dessutom egna rättigheter i form av Barnkonventionen, som förväntas bli lag inom en snar framtid. I den återfinns:

• Religionsfriheten, skyldigheten att avskaffa sedvänjor som skadar barnets hälsa och barnets rätt till lek, vila och fritid.

• Skolans skyldighet att arbeta för att utveckla barnets respekt för mänskliga fri- och rättigheter och förbereda dem för ett liv med jämlikhet mellan könen.

MM

De flesta av oss har socialiserats in i eller uppfostrats till våra föräldrars religion, så även barnen som går på Al-Azhar. Var kan de barnen utöva sin religionsfrihet om de tvingas leva enligt samma lära under sin skoltid? Skolan som samhällsinstitution ska dessutom enligt skollagen ”främja jämställdhet mellan könen” och har enligt läroplanen ”ansvar för att motverka traditionella könsmönster”. Att Skolinspektionen nu tillåter könsseparation för att flickorna ska slippa svettas i långärmat och slöja på idrotten menar vi är att låta skolan gå emot skollagen, läroplanen och de mänskliga rättigheterna. Borde inte Skolinspektionen istället agera mot att religionsfriheten utövas på bekostnad av att flickors rättigheter kränks, när det gäller jämlikhet, lek och frihet?

MM

Sveriges lagar och regler får inte bli tandlösa genom undantag, det minskar barnets rättigheter och urholkar tanken om människors lika värde. Vi har fortfarande i färskt minne hur Migrationsverket brast i hanteringen av 129 flickor som kom hit som flyktingar. De hade blivit utsatta för barnäktenskap, som är olagligt. Trots detta följdes inte de rättsliga styrmedlen och anmälningar gjordes varken till socialtjänsten eller till polisen.

 

Vilka signaler skickade vi till våra barn då?

 

Lagen är lika för alla. Ingen, inklusive Migrationsverket och Skolinspektionen, ska ställa sig över den på bekostnad av våra barns fri- och rättigheter. Att behandla människor lika kan aldrig vara kränkande, tvärtom är det ett skydd för att värna mänskliga rättigheter och lika värde. Allra mest för våra barn.

Senaste inläggen.
Rikedom 25 Jul
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop