Marléne L Kopparklint

Ayam cemani

Jag har de senaste veckorna inte haft mycket tid för reflektion och andrum, det har helt enkelt gått i ett. Jag har ändå försökt att prioritera att skapa rum för att kunna sitta ned i lugn och ro. Hemma med familjen är det rummet, trädgården är min oas för detta ändamål. Vissa saker prioriteras och vissa får helt enkelt stå tillbaks. Pappas saker står exempelvis fortfarande kvar orörda i vardagsrummet. Just det har jag valt att inte ta tag i, utan har helt enkelt stängt dörren. Det är fortfarande ett stort öppet sår och jag tänker att jag har ett vardagsrum till så länge. Tids nog kommer jag att ta tag i det.

Istället har jag fokuserat på att göra i ordning min oas, få bort alla eklöv, rensat alla rabatter, planterat ut alla övervuxna blommor som jag planterade i februari, satt ut fiskarna i dammen OCH gjort i ordning den nya hönsgården. Så nu har vi höns hemma på gården, vilket är helt fantastiskt!

 

Det blev ett gäng rashöns och inte den vanligaste heller. Ayam Cemani, helt svarta höns med svart kött och svart skelett. En tålig ras, som är vänliga mot barn, kan inte flyga ut på 62:an och bli överkörda, värper många ägg och är ursnygga. Så nu är vi stolta hönsägare också. Det tog dem 17 timmar innan de började värpa ägg och visst är det stor skillnad på smaken?


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop