Marléne L Kopparklint

Offerkofta eller offerall?

Ja, jag vet, jag har inte bloggat på ett tag men det är inte så lätt att vara enarmad småbarnsmamma med en vilja till så mycket…

 

Avokadohanden är i gips och det mesta av min energi och styrka läggs på högerarmen. Därav prioriterar jag bort vissa saker. Tredje och sista operationen gick av stapeln i början av augusti och det återstår att se om den blev lyckad. Helt fantastiskt att de faktiskt kan laga nerver och transplantera senor så att man kanske kan  få rörligheten i fingret tillbaks. Sedan är det helt förbannat att man ska ha sådan optimal otur att ha råkat ut för ett knivslagsmål med en avokado och fått ”storstryk”. Fast så är det. Det är bara att acceptera faktum, även om offerallen åker på rätt vad det är och jag hittar mig själv deppig som få, när jag tänker på allt som jag inte kan göra. Och den där förbannade guacamolen som jag aldrig skulle ha lagat. Fast god var den!

 

Nåväl, det går inte en dag utan att människor frågar vad jag har gjort, hur operationen gått till och hur jag mår. Jag uppskattar verkligen all omtanke och all hjälp jag får av alla i min omgivning. Ett särskilt stort hjärta skickar jag till min älskade konstapel Koppparklint och Hampus som går in i tid och otid och hjälper mig. De får ju helt nya erfarenheter som de inte haft förut, håruppsättningar, sminkning, naglar som ska målas, strumpbyxor som trilskas 🙂 Jag tänker dagligen på om jag hade varit ensam med lilleman, hur mycket hjälp jag skulle ha behövt dygnet runt. Allt från påklädning, blöjbyten, matlagning, färdtjänst, ja det är mycket som jag annars tar för givet att jag kan, som man inte klarar av just nu. Många lärdomar och nyttiga reflektioner blir det.

Fingerknappen som håller den transplanterade senan på plats

5 ärr rikare

Så om jag ska tråckla mig ur offerallen och bara behålla den lilla offerkoftan, så går ju faktiskt tiden hyfsat fort. Det är 2 veckor kvar med gipset, 2 veckor kvar med fingerknappen, 2 månader kvar med att jag inte får belasta handen. Och jag har redan tränat upp fingrets rörlighet hyfsat bra och kan faktiskt se tendenser till att jag kan böja fingertoppen, inte mycket men lite. Vilket är positivt.

Finaste duken och anteckningsboken som jag fick i present

 

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop