Marléne L Kopparklint

Jag=Modevisning lunchtid på MittiCity i morgon!

Jag tillsammans med Linda Larsson (m.fl.) ska bidra med det vi kan när det gäller globala veckan och lyfta dessa frågor. I vårt fall har vi spelat in en film och ska gå mannekänger i morgon mitt under lunchen på MittiCity. Lagom nervös är ett ett milt uttryck för hur jag känner inför detta. Jag kommer säkerligen snubbla, gå åt fel håll eller få ett skrattanfall.

 

Varje svensk köper ca 13 kilo hemtextilier och kläder varje år, av det slängs ca 8 kilo i soporna…

 

Varför har då Karlstad globala veckor? Man kanske inte vet så mycket om de globala målen eller vad det överhuvudtaget handlar om. Då är det bra att vi har en global vecka där vi lyfter dessa frågor. Skapa mer kunskap och vad jag kan göra själv i min vardag för att målen ska uppfyllas. Program för veckan finner du här

 

Lägg på hyllan, köp second-hand, älska vintage, gå in på Tradera!

 

I min vardag brukar jag tänka på hur jag kan återanvända mina kläder, vissa plagg har jag lagt på hyllan och sparat flera år och tagit fram dem när det blivit mode igen. Det man vet är att mode i sig handlar om återanvändning, det återkommer ständigt. Jag älskar också att köpa second hand, gärna kombinera det med nya plagg och jag köper gärna kläder på Tradera.

 

 

Press

Kända Karlstadsprofiler intar catwalken!
Välkommen på prisutdelning och modevisning i Mitt i City med kända Karlstadsprofiler som visar ekologiska, Fairtrade-märkta och secondhand-kläder.

 

Deltar i modevisningen gör Karlstadsprofilerna:
Linda Larsson (S) kommunalråd, Marléne Lund Kopparklint (M) kommunalråd, Björn A Ling artist, Cecilie Nerfont Thorgersen artist, Rasmus Asplund hockeyspelare Färjestads BK, Christer Johansson ICA-handlare, Linda Blom bloggare, Lawand Haidar fotbollsspelare Carlstad United, Maria Dahlbom cityledare Centrum Karlstad och Johanna Sköld projektledare Värmland Pride.

I samband med modevisningen kommer Torbjörn Nilsson (MP), miljönämndens ordförande, att dela ut Karlstads kommuns klimatpris 2017.

Dag: Fredagen den 20 oktober
Tid: Klockan 12:20
Plats: Mitt i City

Modevisningen är en del av arrangemanget Globala Karlstad som pågår 7–22 oktober och arrangeras av Karlstads kommun tillsammans med biståndsmyndigheten Sida. Med arrangemanget vill vi inspirera Karlstadsborna att agera lokalt och på så vis påverka globalt.

Vi säger nej till folkomröstning.

Vi står fast vid vårt tidigare beslut i frågan om att vi vill inte ha en moské på Rud men vi stöttar inte SD:s initiativ till folkomröstning. En folkomröstning om ett moskébygge i Karlstad tror vi skulle öka polariseringen i samhället, något vi inte vill bidra till. Vi anser också att när ett beslut är fattat av kommunens högsta beslutande organ bör det ligga fast. Dessutom skulle en folkomröstning endast vara rådgivande och skulle med största sannolikhet inte leda till att beslutet förändras. Det är också så att den överklagan som gjordes efter det tidigare fattade beslutet i kommunfullmäktige, avslogs av mark- och miljödomstolen under gårdagen.

 

Att så många karlstadbor har skrivit under SD:s folkinitiativ är en fingervisning i sig och något som vi måste ta på allvar. Vi tycker dock att det finns bättre sätt att hantera den oron som invånare känner inför vad etableringen av en moské på Rud kan föra med sig. Det kan inte en folkomröstning råda bot på. Och eftersom ett beslut redan har fattats i frågan skulle det bara leda in människor i villfarelsen om att bygget kan stoppas genom en folkomröstning och så fungerar det inte. Det är inte rimligt att vi ska satsa miljoner av skattebetalarnas pengar för något som inte kommer att förändra beslutet.

 

Det är också så att eftersom beslutet redan har fattats i fullmäktige så kommer bygget med stor sannolikhet att vara igång redan innan en folkomröstning genomförts. Det måste finnas en majoritet som vill riva upp ett redan fattat beslut och eftersom det var en majoritet som fattade beslut om frågan från början är det inte troligt att utfallet skulle bli att riva upp besluter. En majoritet av alla partier har dessutom sagt att de inte stöttar en folkomröstning. Då kommer man knappast att ändra sig och i synnerhet inte om bygget redan kommit igång.

 

Politik är inte bara taktik. Den måste också innehålla realism. De partier som röstat ja till detaljplanen och exploateringsavtalet, kommer inte att ändra uppfattning oavsett vad ett eventuellt folkomröstningsresultat skulle bli. Vårt parti är inte berett att kampanja i en folkomröstning där utfallet inte kommer att beaktas.

 

Hade vi haft minsta tro på att en folkomröstning skulle göra skillnad hade vi kunnat landa i en annan slutsats, men att slösa bort stora summor av karlstadsbornas skattepengar på något som inte gör någon skillnad vore direkt oansvarigt. Bättre att satsa på konkreta åtgärder som förebygger människors oro.

 

Om väljare på Rud väljer att gå över till SD pga. av att det inte blir någon folkomröstning är nog det ett större problem för de partier som vill ha en moské på Rud än för moderaterna som klart sagt nej till lokaliseringen.

 

Lyssna och läs mer här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6799420 (mer…)

Man kan brinna upp på olika sätt.

Jag är nog en eldsjäl ända in i benmärgen men jag har varit det på olika sätt i livet. Maskrosbarn blir gärna det. Det handlar dock om att välja sätt där man själv inte förvandlas till en hög med aska. När jag var yngre, vilsen och med en ryggsäck fylld med stenar så tunga att den knappt gick att bära, då förvandlades jag till en eldsjäl.

 

Jag fattade ett beslut att jag skulle lämna mitt dåvarande destruktiva liv som kantades av droger, kriminalitet och destruktiva förhållanden, till att bli en ”vanlig” tjej som skulle leva ett ”vanligt” liv. Ta upp skolan, bryta med dåliga personer runt mig, sluta med droger, börja jobba, bli en ung mamma och bygga upp ett tryggt hem för min dotter. Bli drömbilden av den föräldern som jag själv aldrig haft under min uppväxt.

 

Många krav och visioner för en trasig 17-årig tjej.

 

Under denna resa upptäckte jag att det var enklare att hjälpa andra istället för att gå på djupet i mig själv och rulla ut alla dessa tunga stenar ur säcken. Så jag startade en ideell organisation som stod bakom en telefonjour som riktades till ungdomar som hamnat snett i livet. Jag var också aktiv i andra ideella organisationer som riktade sig till utsatta människor. Det blev ett kall för mig och på ett sätt ersatte jag ett destruktivt liv med ett annat. Jag såg till att fylla min tillvaro med att reda ut andras problem, levde deras liv för att förstå och stannade sällan upp för att reflektera över mitt eget.

 

Jag brann verkligen för det jag gjorde men av fel anledningar. Till slut började det lukta bränt och jag förvandlades till en rykande hög med aska som låg ovanpå en bädd av glöd som höll på att slockna.

 

Det blev en tuff lärdom för mig när jag insåg att man inte ska hantera andras problem om man inte är klar med sina egna.

 

Det var för 20 år sedan.

 

Idag kan jag känna mig stolt över att få vara en eldsjäl med rätt förutsättningar ambitioner. Jag är trygg i mig själv och jag flyr inte från något. Det var därför glädjande att tidningen Brandsäkert utnämnde mig till eldsjäl när det gäller att förebygga en av de värsta sakerna som kan drabba en människa. Att det börjar brinna i sitt eget hem. Det blev ett reportage om hur vi jobbar i Karlstad inom detta område men också lite personligt om mig och mitt liv. Hur jag förvandlat det dåliga i livet till något positivt som jag kan använda i mina arbeten.

 

 

Vart har den medmänskliga respekten tagit vägen?

Ibland måste jag stanna upp och fundera extra mycket på vissa saker som man stöter på i rollen som politiker.

 

För en tid sedan bjöds jag in till ett möte med några kommuninvånare. Man ville föra fram synpunkter kring en aktuell fråga. Det var ett givande och lärorikt möte, där jag fick med mig många bra synpunkter. Det dök dock upp en sak på detta möte, som gjorde att mitt fokus flyttades från den aktuella frågan. Det gynnade givetvis inte gruppens egentliga ambitioner men det tror jag inte att man tänkte på, tyvärr.

 

Eftersom frågan de ville lyfta med mig, väckt mycket känslor, kom vi in på att det förekommit hot och hat riktat mot förtroendevalda som fattat beslut i frågan.

 

Jag sa att jag inte tyckte att det var acceptabelt att vissa människor går så långt i sitt tyckande, att det hamnar i facket för hot och hat mot förtroendevalda. Jag får då till svar av en man som deltar på mötet:

 

”Det får ni väl ta, ni har ju tagit på politikerrollen!”

 

Jag kände redan då att jag blev både förbannad och besviken. Och tyvärr märker jag att denna attityd förekommer i andra sammanhang också.

 

Hur kan man tro att vi politiker ska stå ut i våra roller om man gång efter annan utsätts för dylikt? Jag skulle vilja fråga dessa människor som kliver över gränsen gång på gång och som tycker att vi och våra familjer (för de blir faktiskt också drabbade) gott kan stå ut med hot och hat, om de vill leva i demokrati? Svarar de ja på den frågan skulle efterföljande diskussion bli mycket intressant. Särskilt med tanke på att de faktiskt motarbetar en av de vackraste fundamentala sakerna vi har i vårt samhälle, genom sitt sätt att agera.

 

Vart har den medmänskliga respekten tagit vägen egentligen?

Karlstads stadsträdgård ska inte vara ett tillhåll för missbruk och kriminalitet

Det är inte ok att våra äldre och barn ska gå runt och vara rädda i våra offentliga rum.

 

I Karlstad har vi många fina platser att vara stolta över och som vi kan njuta av. Stadsträdgården är en sådan plats och enligt min mening en av de finaste platserna vi har att visa upp i Karlstad. Hit kan man gå och njuta av grönska, vackra och unika blommor och en fantastisk miljö med en anrik historia. Tyvärr har den bilden förändrats på sistone. Missbruk, kriminalitet, bråk, stök, skrik och nedskräpning tilllsammans med att vissa utför sina behov i trädgården gör att Stadsträdgården blivit något den inte ska vara. En otrygg plats och en riskmiljö.

 

De som vill ta en promenad genom stadsträdgården, äldre som besöker eller bor på vårdboendet som ligger i Stadsträdgården, förskolor/skolor som vill göra studiebesök eller karlstadbor som bara vill ta en promenad, ska kunna göra det utan att känna oro eller stöta på föremål som är högst olämpliga.

Det har blivit en ohållbar situation som vi politiker tillsammans med polisen måste agera kring. Situationen är fullständigt oacceptabelt. Tryggheten för våra kommuninvånare ska prioriteras och jag ser det som en självklarhet att insatser måste till. Denna destruktiva miljö som växt fram måste förändras.

Tiggeriförbud i Karlstad?

Tidigare i veckan blev jag uppringd av P4 Värmland som ville veta vad jag tyckte om Vellinge kommuns beslut om att införa tiggeriförbud i de lokala ordningsstadgarna.

 

 

Eftersom jag varit mycket tydlig i min ståndpunkt att inte tillåta EU-migranter att sätta upp illegala bosättningar runtom i vår kommun, så ville de också se vart jag stod i denna fråga. Eftersom tiggeriet runtom i Sverige har mynnat ut i många problembilder, är det nog ett enkelt svar för många: Inför lokala tiggeriförbud så är problemet löst.

 

Fast jag måste faktiskt problematisera lite och det innebär inte att jag inte ser problemen som uppstår med tiggeriet och de kriminella elementen som kommer med det, för det är ett stort problem som måste lösas. Sedan kanske jag inte tycker det största problemet är att en tiggare sitter passivt utanför en affär med en mugg framför sig och säger hej. Jag tycker däremot att det är besvärligt om man är påträngande, särskilt för vissa äldre som känner att de inte kan säga nej.

 

Löser vi problemet med en tandlös lag?

 

Ett tiggeriförbud som regleras i de lokala ordningsstadgarna, skulle med stor sannolikhet innebära böter. Att ge de som tigger pengar för sin överlevnad, böter och förvänta sig att de ska betala, ja hur långt ska vi gå för att driva in skulden och vad ger det för effekt? Skjuter vi inte ”problemet” vidare? Tror inte vi löser det med en lag som riskerar bli tandlös. Man lägger in olika regler och lagar för att man vill uppnå ngt eller för att saker och ting inte fungerar. Om det ändå inte fungerar pga. vilka straffpåföljder man har, så uppnår man inte målet. Det blir då en tandlös lag och ”problemet” kvarstår.

 

”Tror inte att tanken med rörlig arbetskraft var att flytta länders problem till grannen”

 

Nej, tanken med rörlig arbetskraft inom EU var inte detta. Detta är i grund och botten ett problem som EU måste trycka på de ansvariga länder, att de måste lösa situationen för sina medborgare, så att de inte känner att de måste åka till andra EU-länder och tigga. Självklart ska inte Karlstadborna betala flera gånger om för de sociala problem och misslyckanden som exempelvis Rumänien och Bulgarien har, vi ger mycket bidrag till dessa länder för att dessa utsatta människor ska få ett värdigt liv. Sedan måste vi se över det på nationell nivå vad gäller de kriminella elementen när det kommer till människohandel/prostitution/organiserad brottslighet, här måste det däremot ske lagändringar.

 

Det vi kanske skulle kunna göra är att förbjuda tiggeri inom vissa områden, det man gör då är att flytta problemen till de områden där förbuden inte gäller. Lite som alkoholdrickande på offentlig plats idag. Nästa problem blir kostnad och personalresurs för att administrera något som skulle bli ett bötesbrott och skulle ngn form av fängelse bli aktuellt så tror jag att det blir ett ”efterlängtat” straff med god mat och dagersättning. Rätt väg att gå är att sätta större press på deras hemländer att ta ansvar för sina medborgare. Något vi redan idag betalar för.

Offerkofta eller offerall?

Ja, jag vet, jag har inte bloggat på ett tag men det är inte så lätt att vara enarmad småbarnsmamma med en vilja till så mycket…

 

Avokadohanden är i gips och det mesta av min energi och styrka läggs på högerarmen. Därav prioriterar jag bort vissa saker. Tredje och sista operationen gick av stapeln i början av augusti och det återstår att se om den blev lyckad. Helt fantastiskt att de faktiskt kan laga nerver och transplantera senor så att man kanske kan  få rörligheten i fingret tillbaks. Sedan är det helt förbannat att man ska ha sådan optimal otur att ha råkat ut för ett knivslagsmål med en avokado och fått ”storstryk”. Fast så är det. Det är bara att acceptera faktum, även om offerallen åker på rätt vad det är och jag hittar mig själv deppig som få, när jag tänker på allt som jag inte kan göra. Och den där förbannade guacamolen som jag aldrig skulle ha lagat. Fast god var den!

 

Nåväl, det går inte en dag utan att människor frågar vad jag har gjort, hur operationen gått till och hur jag mår. Jag uppskattar verkligen all omtanke och all hjälp jag får av alla i min omgivning. Ett särskilt stort hjärta skickar jag till min älskade konstapel Koppparklint och Hampus som går in i tid och otid och hjälper mig. De får ju helt nya erfarenheter som de inte haft förut, håruppsättningar, sminkning, naglar som ska målas, strumpbyxor som trilskas 🙂 Jag tänker dagligen på om jag hade varit ensam med lilleman, hur mycket hjälp jag skulle ha behövt dygnet runt. Allt från påklädning, blöjbyten, matlagning, färdtjänst, ja det är mycket som jag annars tar för givet att jag kan, som man inte klarar av just nu. Många lärdomar och nyttiga reflektioner blir det.

Fingerknappen som håller den transplanterade senan på plats

5 ärr rikare

Så om jag ska tråckla mig ur offerallen och bara behålla den lilla offerkoftan, så går ju faktiskt tiden hyfsat fort. Det är 2 veckor kvar med gipset, 2 veckor kvar med fingerknappen, 2 månader kvar med att jag inte får belasta handen. Och jag har redan tränat upp fingrets rörlighet hyfsat bra och kan faktiskt se tendenser till att jag kan böja fingertoppen, inte mycket men lite. Vilket är positivt.

Finaste duken och anteckningsboken som jag fick i present

 

Rikedom

Under gårdagen fyllde jag år och det blev en helt perfekt dag,  trots att jag inte riktigt är helt kry av en bedrövlig bakterie som inte riktigt vill ge sig.

 

Vi brukar göra så i vår familj att den som fyller år får bestämma helt hur dagen ska se ut och jag utnyttjade min möjlighet till fullo. Allt började med framdukad frukost tillsammans med familjen och en kopp kaffe ute i trädgården där jag jobbade på att få karparna ute i dammen, lika tama som deras föregångare. Sedan tog vi en stilla promenad bort till våffelcaféet under den (hyfsat) värmande sommarsolen och där det doftade ljuvligt av alla doftande blommor efter vägkanten. 

 

Än en gång slog det mig och jag sa det till konstapel Kopparklint också, att för varje år som går, har jag kommit att älska det område vi bor i mer och mer. Det är en underbar känsla att verkligen gå runt och njuta av sin omgivning, år ut och år in. Tänka att vad fint det är här omkring och vad härligt det är att få bo just här. En rikedom.

 

Efter härliga våfflor hos Grava församlingshus bar det tillbaks hem igen. Där utnyttjade vi mitt uteköket 2.0, fullt ut när jag och Hampus tillagade en trerätters meny som innefattade hemodlade grönsaker och örter. Det blev en lång kväll vid grillbordet i gott sällskap med bästa familjen.

 

Det är verkligen en rikedom att ha en kärleksfull familj som skämmer bort en. Det är en rikedom att kunna gå runt och verkligen njuta av sin omgivning och natur man befinner sig i. Lugn, stillhet, glädje och mycket kärlek kännetecknade min födelsedag igår. Känner mig tacksam och lycklig.

 

Och som pricken över i:et, alla värmande grattishälsningar som regnade in från vänner, stort tack!

Idag påbörjades Gravarundan-ett perfekt utflyktsmål och i morgon fortsätter den!

Idag gick Gravarundan av stapeln för fjärde året i rad, trots vädret var det ändå en hel del besökare men jag tror att det under morgondagen kommer att bli många fler när det ska bli den varmaste dagen på länge. En perfekt utflykt en varm sommardag!

Gravarundan anordnas i mina hemtrakter och man känner sig så stolt över detta fina arrangemang som bjuder på en härlig omgivnivning med vacker och lantlig miljö, där man får tillfång till matuiplevelser, konst och hantverk. Det är verkligen en sinnesupplevelse och en perfekt cykeltur. Och självklart är jag partiskt eftersom vi bor mitt i detta fina område och är en del av Gravabygden.

 

Håll utkik efter ”SPADEN” som är Gravarundans symbol längs vägarna. Vi kanske ses!

Relationsakut på midsommar

Igår morse var det relationsakuten på Tv4 morgon på temat: Så får du ett bättre sexliv under midsommar och hur ska man hantera allt jobbigt som kan hända runt midsommar och hur du får ett bättre sexliv.

 

Resurspersonerna som var med och skulle ge råd till tittarna, fick själva frågan om vad som kan vara jobbigt kring midsommar och vad de tänkte på. Den ena av dem missuppfattade nog frågan lite och började berättade om att tänkte på Bruce Springsteen och The river, ett gammalt kassetband han haft när han varit liten och lyssnat på en midsommar (?!) Medan psykologen som satt bredvid honom, nog tyckte att det blev lite konstigt inspel och försökte ro lite.  Hon pratade om att det kan handla om att man som ett par har olika bilder av hur midsommar ska se ut och att det därför kan uppstå konflikter pga. det.

 

Det som förvånade mig lite var att ingen av dem, nämnde det som är det absolut väsentligaste att nämna när man pratar om jobbiga saker i samband med midsommar. Det som sätter spår hos barn för resten av deras liv.  Fylla, tjafs, bråk, där barnen hamnar emellan. Det borde ha stått i fokus om något och jag måste faktiskt säga att jag kände mig ganska frustrerad och besviken när jag satt och såg på det. 

 

Det hade varit ett ypperligt tillfälle för Tv4 att försöka skicka de oerhört viktiga signalerna om att många barn (och vuxna) mår fruktansvärt dåligt under midsommar, för att det är ett tillfälle som man väljer att supa skallen av sig. Att man istället fokuserar på att det är lite jobbigt för att man som ett par kanske är lite oense om hur eller hos vem man ska fira midsommar, är faktiskt ett I-landsproblem i min värld. Sätt fingret på det som många barn mår fruktansvärt dåligt och far illa av istället!

 

Det enda inspel då man kom i närheten av att det blir för mycket alkohol med i bilden, var när en tittare skickade in en fråga kring hur hon skulle hantera sin respektive när han drack och blev extremt svartsjuk. Eller mamman som frågade hur hon skulle hantera sin man som bara satt och drack öl hela midsommar medan hon försökte göra det bra för barnen, laga mat, fixa och dona för att det ska bli så bra som möjligt.

 

Det sista hade varit ett ypperligt tillfälle att prata om hur olämplig situation det faktisk är för många barn under midsommar där föräldrarna tar tillfället i akt och super som idioter.

 

I synnerhet då nästa klipp faktiskt handlade om vad midsommar ska handla om, dans, sång, lekar, blommor och där barnen står i fokus. Inte ett tillfälle för föräldrar att supa. Visst kan man ta ett glas vin/öl till maten eller möjligen en nubbe men låt det stanna där. Och är man två föräldrar på plats, tycker jag faktiskt att en av föräldrarna ska låta bli alkoholen. Det kan faktiskt hända något som gör att man bör vara vid sina sinnes fulla bruk. Och annan sak som man ska komma ihåg, det finns INGET barn som gillar när mamma och pappa är alkoholpåverkade. De märker förändringen direkt.

 

 

Senaste inläggen.
Rikedom 25 Jul
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop