Marléne L Kopparklint

Det är inte protest, det är sabotage.

På måndagskvällen startades bilbränder i Frölunda, Hjällbo, Gårdsten, Tynnered och Eriksbo, samt i Trollhättan. I samtliga fall har vittnen sett ungdomar som tänt eld på bilarna, och polisen misstänker att de kan vara koordinerade.

 

Det gör mig extra irriterad när brott slår mot oskyldiga personer. Samhällskontraktet är ömtåligare än en del tror. Jag tror att det är hårdhandskar som gäller för dessa kriminella som håller på med sådant här. Sedan måste man se till att det finns förebyggande åtgärder redan från förskolan så att barnen/ungdomarna inte hamnar i utanförskap. De måste stärkas upp i att stå emot när de lockas in av äldre unga som är kriminella. Det är självklart lockande att tjäna 10.000-tals kronor i veckan, på att vara kriminell som ung. Tjäna ofantligt mycket mer pengar, få status, makt, snygg och dyr bil etc. mot att vara arbetslös och leva på minimalt med pengar.

 

Vilket väljer man som ung? Det måste svida rejält att vara kriminell, så att det inte är värt det.

 

Föräldrarna måste också på allvar ta tag i sina barn. Det är ett föräldraansvar att se till vart ens barn och unga håller till på kvällar/nätter och klarar de inte av det måste de också få stöttning. Jag brukar säga att en god och trygg uppväxt börjar redan när man är i mammas mage. Då ska samhällets funktioner reagera, agera på om ngt inte stämmer i omgivningen. Sedan ska barnet genom skola, barnomsorg, fritidssysselsättningar etc stärka upp barnet/familjen så att det inte hamnar i utanförskap. Och kriminella ska sitta bakom lås och bom så att de inte kan fånga upp och rekrytera barn och unga.

 

Dags att ta tag i Sverige!

#kryssakopparklint

För din trygghet!

Människor har gått grovt över gränsen-ge mig ett skämstäcke!

FULLSTÄNDIGT OACCEPTABELT!

Oavsett vart man står i frågan kring Skutbergets utveckling får man väl ändå bete sig vettigt!

 

Jag blev kontaktad av Kicki Magnusson, affärsinnehavare i centrum nu i veckan. Det hon berättade för mig, gjorde mig faktiskt lite förbannad. Att hon ska behöva vara rädd för att människor inte kan uppföra sig i Mumin-frågan är fullständigt hål i huvudet.

Här har människor gått över gränsen rejält när de går till att attack mot henne för att hon säljer muminprodukter. Flera stycken har alltså kommit in in i hennes butik och fällt mer eller mindre grova kommentar och skrämt bort andra kunder etc.

 

Vad är det för fel på vissa människor?

 

Och detta uppträdande får mig verkligen att fundera på deras övriga värderingar och ansvarskänsla. Är detta människor som vill ta ansvar för och vara del av politiken i Karlstad? Då är det riktigt illa om du frågar mig.

 

Muminsaker har funnits att köpa så länge jag kan komma ihåg och jag har flera stycken som jag själv köpt. Att sitta och dricka en kopp kaffe ur en Lilla My-mugg, sätta på vår Willfred Muminkläder eller tända en mysig Mumintroll-lampa, har väl absolut ingenting med utvecklingen av Skutberget att göra!

 

Vad blir nästa steg? Gå på barn som har muminkläder på sig?

 

Här räcker det inte med en skämskudde. Här behövs ett stort täcke att gömma sig under när man får höra dessa berättelser. Det här är riktigt skamligt. Ta det med oss politiker istället!

 

👊🏼❤️Stå på dig Kicki Magnusson och alla andra företagare som säljer muminprodukter i Karlstad!

Just nu i Karlstad: 10 hemlösa ensamkommande unga män sover i tält i Karlstad

Detta på grund av slarv och brist på ansvar från regeringens sida!

Har nyss kommit från en radiointervju på P4 Värmland angående de tio hemlösa ensamkommande unga männen som sover i tält i Karlstad. De har hamnat mellan stolarna för att lagstiftarna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, samt tragiskt nog Centerpartiet åsidosatte alla råd om en lag som i grund och botten är ogenomtänkt och omänsklig. Lagrådet underkände lagen och detta ser vi resultatet av nu.



 

En humanitär kris och ett expanderande parallellsamhälle undviks genom att börja med en tydlig migrationspolitik där vi koncentrerar oss på integrationsdelen för att sedan reformera hela vårt system rörande migration. Vi måste ha ett modernt system som skyndar på processen så att människor inte hamnar i kläm och ser till att rätt personer får stanna. Ett ja ska alltid vara ett ja och ett nej ska alltid vara ett nej. Den som fått avslag måste lämna landet och till detta måste Polismyndigheten få mer resurser, samtidigt som både samarbete och samförstånd mellan kommuner och myndigheter förbättras.
 
En lag som behandlar något så viktigt som individers framtid, säkerhet och trygghet kan inte behandlas med tillfälliga undantag och mindre regeländringar, den måste vara tydlig och framförallt rättssäker hela vägen från det att du kommer till Sverige till det att du genomgått hela migrationsprocessen.


 

Den nya skräddarsydda lagen för ensamkommande unga män är allt annat än rättssäker och den är inkonsekvent där människor kan få olika beslut från olika domstolar runt om i landet.

Hittills har runt 4 000 ansökningar inkommit till Migrationsverket från ensamkommande som vill få sin sak prövad. Två migrationsdomstolar har underkänt den. Vilket inte är så konstigt med tanke på det minst sagt luddiga direktiv som står i lagen.

 

Heléne Fritzon, migrationsminister har sagt i en skriftlig kommentar att man vill vänta och se om domen överklagas:



 

”Regeringen kan inte uttala sig om migrationsdomstolens bedömning eller på annat sätt kommentera ett enskilt fall. Domen har inte vunnit laga kraft. Det här är en dom i första domstolsinstans. Det återstår att se om domen överklagas.”



Migrationsverket själva har funnit sig tvingade att frysa ärenden
som åberopar den nya formuleringen i gymnasielagen, med anledning av domstolsbesluten.

Detta är en exceptionellt dåligt utformad lagstiftning. Slarvigt och oansvarigt som får omänskliga effekter. Här måste Socialdemokraterna och Miljöpartiet krypa till korset och ta sitt ansvar. SKL varnade för konsekvenserna tidigt och nu ser vi i kommunerna effekten av denna röra.

 



Under många år har vi haft en frikostig migrationspolitik, vi ser nu att våra system inte klarar av det trycket. Vi har också väldigt stora problem med integrationsdelen gällande de människor som redan fått stanna. Vi måste inte bara ha en tydligare migrationspolitik, vi måste också koncentrera oss på integrationsdelen för att sedan reformera hela vårt system rörande migration. Ett modernt system som skyndar på processen så att människor inte hamnar i kläm och behöver vänta i flera år på ett beslut. Ett system som ser till att rätt personer får stanna här.

 

Jag välkomnar en prövning av ärenden i Migrationsöverdomstolen så att denna soppa reds ut en gång för alla. 

Ett ja ska alltid vara ett ja och ett nej ska alltid vara ett nej. Detta är ett exempel på vad som händer när man låter känslor gå före fakta.

Visst är denna sommaren underbar men det finns mörka sidor

Jag kan sitta i solen och njuta av värmen. Njuta av de heta sommarkvällarna där man kan sitta långt in på natten utan att behöva ta på sig en tröja. Känna att det är som utomlands. Ja, visst har den här sommaren varit och är underbar på många sätt och vis men den har baksidor som gör mig orolig och som väcker känslor av makt- och rastlöshet.

💔Äldre och sjuka människor lider fruktansvärt, många klarar inte av värmen överhuvudtaget.

💔Det finns inte bete till våra bönders djur. Man får slakta djur för att de inte ska svälta ihjäl.

💔Det medför oerhört stora problem som drabbar vår natur. De omfattande skogsbränderna runtom i landet är en av de värsta extraordinära katastroferna vi sett på länge.

🙌Jag känner oerhörd tacksamhet till all räddningstjänstpersonal, försvarsmakten för de insatser som de gör i detta nu. Jag önskar att det fanns mer att göra för att minska deras känsla av maktlöshet.

🙌Jag känner också tacksamhet till all vård- och omsorgspersonal som prioriterar att ha koll på vätskebalansen hos våra äldre och sjuka. Som lägger annat mindre viktigt åt sidan för att fokusera på deras hälsa och välmående.

🙁Jag tänker på alla bönder som är tvungna att göra ngt som de egentligen inte vill. Att deras skördar inte blivit lyckade. Vilken hopplöshet de måste känna.

Visst är det en härlig extra varm sommar, precis som utomlands men det har sitt pris och just dit går mina tankar nu.

Blickfång som nu pryder Karlstad-tack alla lärlingarna!

Idag sattes 13 stycken nysmyckade papperskorgar upp utefter Västra Torggatan och runt stadsbiblioteket. Konstnärerna var de som vunnit Sveriges  och mitt hjärta genom SVT:s program Lerins lärlingar. De har fått fria händer i utsmyckningen och idag var jag och invigde vernissaget tillsammans med våra deltagare från dagliga verksamhet och vår fantastiska Wanja Asplund på Funktionsstöd. Detta är helt fantastiska konstverk som nu kommer att pryda Karlstad!

 

Genuint, genomtänkt och godhjärtat!

En mycket god idé av Charlotte Gustafsson på Teknik- och fastighetsförvaltningen.

 

 

I samband med vernissaget visades alstren upp i en liten utställning på gatan.

 

Uppsättningen av de målade papperskorgarna är även en del i ” Pilotprojekt Västra Torggatan” som handlar om att finna nya arbetssätt och samverkansformer för stadsmiljöutveckling.

 

En fantastisk dag i solstan. Igen.

KARLSTAD TAR UPP STRIDEN MOT FORSHAGAMYGGORNA

Myggorna vet inga kommungränser. Därför inleder Karlstad och Forshaga ett samarbete för att en gång för alla bekämpa och myggen.

Översvämningarna längs Klarälven har resulterat i ovanligt bra kläckningsförhållanden för mygg vilket i sin tur har lett till att myggproblemen i Forshaga har ökat explosionsartat. Innan myggproblemet sprids vidare till fler områden måste vi agera. Redan idag finns problem i Skåreområdet vilket skapat lidande och oro hos många människor.

– Jag har pratat med flera föräldrar runtom Skåre och Klarälven. De har berättat att deras barn inte längre kan vara ute på förskolan som vanligt och att ta sig en cykeltur på kvällen är en ren pina, för att de blir så illa angripna. Precis som flera Forshagabor berättat om länge.

 

Jag har följt debatten kring mygginvasionen i Forshaga under lång tid. Visst finns det mycket att kritisera kring hanteringen av ett problem som länge inkräktat på människors vardagsliv och frihet men nu gäller det att blicka framåt. Vi är nu två kommuner som tillsammans kan utbyta erfarenheter och hjälpas åt. Vi är alla överens om att vi vill samma sak.

– Det finns inget som heter: Det är för sent att agera. Dessa aggressiva översvämningsmygg utvecklas i generationer under hela sommaren. Och de orsakar enormt stora och omfattande problem över lång tid. Inte minst för våra barn som har extra känslig hud och för människor som är allergiska.

 

För Karlstad handlar det om snabba och kraftfulla åtgärder. Vi har nyligen konsulterat en myggexpert och kommer att agera efter de råd vi fått initialt, vilket är ett måste. Ord och meningar bekämpar inte myggen, nu handlar det om att faktiskt vidta åtgärder. Så att våra kommuninvånare ska kunna njuta av sommarkvällarna och naturen.

Unga möter våra äldre-en ständigt pågående solskenshistoria!

Du är så ung och vacker. Jag känner mig likadan inombords fast jag är 89 år. När jag går förbi spegeln i hallen tänker jag: ”Vad är det där för gammalt russin”. Min bild av mig själv stämmer inte överens med den i spegeln. I mitt huvud är jag ju fortfarande 25 år.

Jag tänker ofta på vad jag har varit med om i mitt liv. Du vet, jag var nog en sådan där kvinna som man kallar feminist idag. Jag skilde mig nämligen när jag var 40 år och det hörde inte till vanligheten på den tiden. Med mina två barn stod jag på mig och hävdade min rätt att stå på egna ben. Det var tufft må du tro och många elaka tungor försökte ständigt fälla mig men jag stod på mig.

Och kan du tänka dig, jag gjorde karriär och har två fullt friska barn som fått egna familjer. Trots allt motstånd jag mötte på både från män och kvinnor som ansåg att jag gjorde fel val i livet. Och värst var nog kvinnorna. De som egentligen skulle stötta mig, pratade illa om mig och viskade bakom min rygg. Vissa trodde inte att jag hörde, andra ville att jag skulle höra: ”Vem tror hon att hon är egentligen?”, ”Hon borde gå tillbaks till sin man för barnens skull”, ”Stackars barn”…  

 

Vad sägs om en tipspromenad tillsammans med glada ungdomar och äldre en härlig sommardag på Zakrisdals vårdboende? Underbart om du frågar mig och vilka värdefulla samtal som fördes! När reportern på NWT frågade mig om vad som är det bästa med denna satsning som vi i vård- och omsorgsnämnden gjort genom Ung omsorg, svarade jag erfarenhetsutbyte. Att unga får möjlighet att lyssna till våra äldres berättelser från livet och att våra äldre får en guldkant på tillvaron när de möter unga som gör det där lilla extra tillsammans med dem.

Detta är ett av de viktigaste och mest värdefulla initiativen som vi har tagit i Karlstad.

 

Att erbjuda extrajobb till högstadieungdomar ger oss möjligheten att visa upp yrket och därmed skapas ett intresse för att läsa vidare inom vård och omsorg. Och det behövs verkligen med tanke på vilken brist det är inom det denna bransch-allt färre unga vill utbilda sig inom detta område.

 

Det innebär ett fantastiskt erfarenhetsutbyte och sätter extra GULDKANT i vardagen för våra äldre som förtjänar det bästa!

Jag känner mig verkligen STOLT över att vi har initierat detta i Karlstad!

Dagboksanteckning maj 2018-Den trasiga trubaduren i Sevilla

Jag vet, alla tänker inte som jag.

Den trasige trubaduren i Sevilla

 

Jag vet att jag inte borde tänka som jag gör men jag kan bara inte låta bli. Det är maskrosflickan som knackar på helt enkelt. Den lilla flickan som hela sitt liv jobbat hårt för att skydda, ställa tillrätta, iaktta och alltid vara till lags. Jag har en förmåga att ibland kroka fast vid vissa människor som passerar mitt liv. Flyktiga möten där inte ett ord utbyts. Bara blickar som möts, om så för ett kort ögonblick. Snabbt sätter tankeverksamheten igång och det börjar borra in i mitt hjärta. Kopplingar till svunna tider görs. Något som påminner om mamma eller pappa, någon annan trasig människa som jag under min barndom, ungdomstid, mitt vuxna liv har mött. Som dotter, flickvän, offer, missbrukare, som socialarbetare eller vän.

 

Det är något i deras kroppsspråk, utstrålning, blick, utseende, som gör att det hugger till i mitt hjärta och jag tvingas att stanna upp. Reflektera över vad det står för. Ofta blir jag dyster och fundersam. Oftast lyckas jag vifta bort det men ibland går det inte. Det liksom klänger sig fast som en sådan där hårig kaktus som har små, små, nästintill osynliga taggar som riktigt tränger sig in huden. Man vet att det är en risk att känna på dem men man kan bara inte låta bli för man vill se om de verkligen är sådär de mjuka som de ser ut och vips så fastnar en sådan där osynlig liten jäkel som letar sig in under huden, kliar, sticks och är omöjlig att få bort. Precis så blir det för mig dessa tillfällen. Det ringer en klocka, en mix av nyfikenhet och sorg väcker upp tankar som jag begravt i min egen Pandoras ask. När det väl fastnat är det bara att följa med och laga efter läget. Det har dock blivit bättre. När jag var yngre kunde jag fastna var och varannan dag för att med åren, bli mer sällan. När det väl hände var det ofta som jag fick sitta och blinka bort tårar. En deja vuè som övergick till en spin-off effekt där dystra,  obearbetade minnen väcktes till liv. Idag händer det mycket sällan och när det händer har jag verktyg som sällan släpper fram det.

 

Ända tills nu i veckan när jag var i Sevilla.

 

Han kom fram med sin gitarr på ryggen där jag och mitt sällskap satt vid ett café. Mörkt kortklippt hår, solbränd, markerade ögonbryn och höga kindben. Hans ögon var melerade. Svårt att bedöma åldern eftersom det syntes lång väg att han levt ett hårt liv men kanske mellan 45-55 år. Även om han såg rejält härjad ut och inte helt nykter, skvallrade hans kläder, festivalarmband och halsband.  Han hade med största sannolikhet varit en kille som en gång i tiden varit ganska inne. Förmodligen en sådan som alltid hade glimten i ögat, hade lätt till skratt och charmade både killar och tjejer vart han än kom. Ungefär som Magnus Ugglas trubadur. En framåt och social kille som vann lika mycket på sin charm som sitt mystiska utseende.

Han väckte flera känslor hos mig och helt plötsligt var jag mentalt försvunnen från mitt sällskap. En sådan där enerverande tagg nästlade sig in under huden på mig. Det var ingen som märkte min frånvaro, de var för upptagna att diskutera barnuppfostran. De märkte heller inte vad som utspelade sig på gatan vi satt på och helt naturligt att de inte gjorde det.

Jag däremot följde hans steg, från de nedersta borden till de översta på restauranglängan. Det var knappt de andra märkte att han stannade till vid vårt bord och frågade om vi ville att han skulle spela något på sin gitarr.

 

Jag sa principfast nej och ångrade mig nästan omedelbart efteråt för att jag tyckte  synd om honom.

 

Inbörjan av kvällen när vi kom sa den kortvuxna, bastanta spanjorskan som serverade oss, bestämt åt oss , att plocka bort mobiltelefonerna från bordet och inte låta påsar eller väskor stå på trottoaren. De kringstrykande människorna på gatan var nämligen kriminella och väntade på ett tillfälle att agera-ofta såg de ett tillfälle att ’grab’n run’. Hennes förmaningar gjorde att jag blev lite mer på tå, lite mer uppmärksam på dessa utpekade som gick mellan borden och tiggde för sin överlevnad.

Vissa syntes det på att de inte skulle tveka men ”min trasige trubadur” var inte en av dem. Han hade det liksom inte i blicken och hans kroppsspråk och beteende sa något annat. Jag hade dessutom nyss fått det bevisat för mig. En ouppmärksam tjej vid ett bord längre ned, råkade nämligen tappa sin fodralklädda mobil, utan att hon märkte det, ned på trottoaren. Hon ställde nämligen sin handväska lite ovarsamt, på stolen bredvid, efter att hon halat upp ett ciggarettpaket. Den välte åt sidan och så gled den ur. Ljudet slukades antagligen upp av allt sorl eller möjligen vinet som runnit ned genom hennes strupe. Trubaduren iakttog hela händelsen och fäste ögonen på fodralet. Han hade på ett enkelt sätt kunnat göra en undanmanöver med sin gitarr, samtidigt som han satte sig på huk framför henne och hennes väninnor. Med charm i blicken hade han kunnat fråga om de ville att han skulle spela något eller varför inte låtsas knyta sina slitna, en gång vita, Adidas sneakers.

Istället gick han fram till dem, böjde sig ned, plockade upp mobilen, knackade tjejen på axeln och räckte fram den.

”Sorry miss, you dropped this”

 

Han stod stilla för en kort stund medan han fick ett misstänksamt tack. Samtidigt öppnade hon fodralet för att se om allt var på sin plats. Tubaduren insåg snabbt att det skulle stanna vid det, backade och gick sakta vidare. Jag följde honom med blicken men vek av när han kom fram till vårt bord. Efter någon sekund tittade jag upp igen och våra ögon möttes. Minnesbilderna gjorde sig till känna och plötslig ekade Tomas röst i mitt huvud.

Även om jag har blivit en skabbig missbrukare Marléne, finns det två saker jag aldrig skulle göra. Jag skulle inte stjäla från privatpersoner som jag möter på gatan och jag skulle inte blåsa min familj eller vänner. Svikit dem har jag redan gjort genom att bli en pundare, så den smärtan behöver jag inte spä på mer.

 

Kort därefter dök nästa minne upp. Uffe, min obotlige vandrare.
-Jag gör så gott jag kan men jag orkar liksom inte hålla ihop. Jag måste bara bort från den här stan tidvis. När ångesten, rastlösheten kommer ikapp mig. Då drar jag vidare och träffar nya glada människor som jag kan umgås med en kort stund. Precis så länge så att de inte kommer för nära inpå och börjar ställa frågor. Helst vill jag lämna dem bakom mig med ett leende på läpparna sägandes: fy, fan vilken skön kille det där var. Istället för att de ska säga: Fy, fan vilken tragisk jävel.

 

Sedan kom mamma, som så många gånger tidigare. Min fina mamma som alltid skulle ha ett perfekt yttre. Snygga kläder, alltid stå i centrum på fester. Och som gärna köpte människors bekräftelse genom att ge bort saker. Fast jag visste att mamma tyckte mycket om ett klädesplagg eller vad det nu än kunde vara, så gav hon bort det. Jag frågade alltid varför hon gjorde så och jag blev också arg på de som tog emot det, men jag fick aldrig någon respons. Sedan kom de där tunga perioderna då det inte fanns några pengar kvar. Då hon fortfarande försökte behålla sitt yttre, uppklädd och hårt sminomaskad. Min vackra trasiga mamma som var tvungen att sänka sig till en nivå under sin värdighet, för att få ihop pengar till piller och alkohol. För att orka leva och ta hand om mig som liten flicka. Och jag som alltid var ett steg framför eller bakom för att skydda henne, ställa saker och ting tillrätta, skademinimera, förebygga, rädda henne i de svåraste stunderna.

 

Alla dessa turer med både mamma och pappa har präglat mig och gjort att jag alltid har dessa känslomässiga tentaklerna ute. De som är så djupt inrotade och som skapat en enorm inneboende rastlöshet. Jag har alltid varit van vid att ta hand om någon, rädda liv, ställa mig emellan konflikter. Se på ansiktsuttryck och kroppsspråk, om mina insatser behövs.

 

Det var mamma jag såg i trubadurens djupt brungröna ögon, när han flyktigt stannade till vid vårt bord. Det var Uffes vilda själ och hesa röst jag hörde när såg honom komma och gå. Samma lugna steg, likadan kroppshållning och stil när halade fram sin gitarr och började spela Hotel California. Inte helt hundra på strängarna men fortfarande kunde man ana en svunnen talang. Precis som med min ungdomskärlek Uffe som jag trängde bort för att själv överleva. Denna obotlige flummare som vände upp och ned på mitt liv och visade vägen in den tunga haschdimman som slukade upp både mig och honom.

Sedan kommer vi till en av de finaste. Tomas min käraste vän. Han liksom jag hade rastlösheten boende inom oss, fast vi visste inte riktigt vad den stod för då. Jag lärde mig hantera den, det gjorde inte han och till slut fick hans liv ett tidigt slut. Bedövningsmedlen tog överhanden.

 

Precis på samma sätt som mamma, pappa och några av mina käraste vänner genom livet. Drogerna, bedövningen slukade deras trasiga själar alltför tidigt i livet.

 

Jag överlevde. Jag är kvar och lever med minnesfragment som gör sig påminda ibland men som inte tar överhanden. Vad är det som avgör? En dotter som bönar och ber? Tvångsbehandling? Bli placerad i ett fack och behandlad därefter? Bli religiös? Finna en inre styrka som byggs upp genom att man upptäcker att det faktiskt går att vända det negativa till något positivt? Att man får svar på varför den inre rastlösheten finns och lär sig hantera den?

 

För mig handlade det om att jag mötte vuxna människor som lyssnade, ställde vägledande frågor som jag själv fick söka svar på. Små gester som hade betydelse längre fram. De fanns där och tvingade inte på mig sina egna idéer och värdeingar om vad som var bäst för mig. De hade helt enkelt dörren på glänt. Så att jag hade ett val att kliva på om jag ville.

 

Den trasiga trubaduren i Sevilla, han var inte där än. Om han skulle komma dit. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur länge han hade kvar. Åt än det ena än det andra hållet. Har han något barn som bönat och bett honom komma tillbaks till verkligheten? Det som ingen annan än jag såg denna kväll väckte frågor och svar. Det finns så mycket trasiga människor runtom oss hela tiden. som ingen ens ser. Jag såg denna kväll.

Idag går mina tankar till…

Alla krigsveteraner

💔Att se alla TRASIGA människor som kämpade för sina liv. BARN som gick i tunna kläder i snön. Vänliga familjer som öppnade upp sina hem och delade med sig av det lilla de hade. Att se dem dagen efter, dödade av granater…

 

Sammanlagt har över 15 000 svenskar deltagit i Försvarsmaktens insats i Bosnien-Hercegovina mellan 1992 och 2008.

 

🙌 Heder och kärlek till alla soldater som kämpat för FRED, för människors lika värde. Ni som räddat LIV genom att riskera ert eget. Som ingett en känsla av trygghet. Som lyft upp BARN i sin famn, visat värme och KÄRLEK. Tröstat och visat omtanke. Det finns egentligen inga ord som beskriver men ett stort TACK till alla veteraner en dag som denna.

 

Och jag tänker särskilt på min älskade modiga soldat hemma som gjorde 4 vändor under denna period-älskar dig och är så stolt över dig

Få saker gör mig så upprörd

Karlstad är en relativt trygg kommun men vi har, via våra medborgarundersökningar sett att det finns områden där vi kan göra mer – inte minst för våra äldre.

 

Det finns inget som gör mig så upprörd som kriminella som särskilt riktar in sig på äldre personer. Att öka kunskapen om hur man kan värja sig mot dessa bedrägerier tror jag kan ge ökad trygghet men också ökad självkänsla och kontroll. Kändes riktigt bra att få till ytterligare två åtgärder som kommer att öka tryggheten för våra äldre men som också kommer att ge en positiv effekt för alla karlstadbor.

Det ena initiativet handlar om mer belysning i det offentliga rummet och tanken är att lysa upp utemiljön runt flera av kommunens vårdboenden redan under hösten 2018.  Det andra handlar om att förebygga bedrägerier mot äldre. Genom att öka kunskapen hos äldre och personalen som vårdar dem, om hur olika typer av bedrägeriförsök går till ska de bli bättre rustade och kunna värja sig. Utbildningsinsatserna ska ske i samråd med intresseorganisationer och polisen.

 

Ett steg till i tryggheten tecken✊


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop