Per-Inge Lidén

Ett viktigt universitet

Idag har jag träffat på Johan Sterte, rektor på Karlstads universitet. Jag mötte honom i ett sammanhang förra veckan också. Han rör sig i staden och finns med i olika sammanhang. Det är bra.

 

För så här är det. De städer i Sverige som har universitet växer och utvecklas. De andra gör det inte. Vårt universitet i Karlstad är oerhört viktigt. Där finns 16 000 studenter på hel eller deltid, 260 doktorander och 1250 anställda och man har en omsättning på 1.1 miljard.  Utbildningen av lärare, vård- och omsorgspersonal, ingenjörer och ekonomer är de största utbildningarna men man har totalt 70 program och 700 olika kurser. Inom områdena tjänsteforskning och datavetenskap har man världsrykte.

 

Universitet var nog förr ganska slutna institutioner – idag är de en del av samhället. Man levererar utbildade och bildade människor, nya forskningsrön och skapar en kreativitet som omsätts till företagsidéer och samhällsutveckling. Kunskap och bildning är hårdvara i vårt samhälle idag.

 

Så nästa gång du träffar någon anställd eller någon student på Karlstads universitet – ge dom en glad dunk i ryggen och säg att dom är viktiga.

 

Kooperativa företag

Tillbringar dagen på Karlstads näringslivsdag ” Tänk tvärtom”. Massor av folk och bra föredrag och samtal. Tänker på en sak. I Sverige pratar alla om aktiebolag.  Söderut i Europa och även i USA är kooperativa företag viktiga.

 

Jag tänker så här. Vi står inför mängder av generationsskiften framöver. Väl uppbearbetade företag ska lämnas över. Det är inte alltid det finns nån som vill gå in själv. Varför kan inte en grupp anställda gå samman, bilda en ekonomisk förening och driva företaget vidare. Visst är det en risk – men man delar den med andra. Engagemanget kan bli större när man är delägare och det är nog också bra för bygden. Ett kooperativt företag lär stanna och inte flytta utomlands.

 

I USA lär 10% av företagen drivas i kooperativ form och inom EU finns 130 000 kooperativt ägda företag. I Sverige i princip två giganter, KF inom försäljning och  och lantbrukarnas LRF. Men jag saknar en massa mindre företag som ägs och drivs av de som jobbar i företaget.

 

Jag tror det saknas kunskap, undervisning på universiteten, litteratur och ett tydligt regelverk för föräldraledigheter och annat.  Så en utmaning så här på näringslivsdagen. Tänk tvärtom. Tänk kooperativt – också.

Föreningsdemokrati

Föreningsdemokrati är något av det finaste jag vet. I många länder styrs allt från fotbollsklubbar till kyrkor och partier av traditioner, penningstinna moguler eller hierarkiska strukturer utan gräsrotskontakt.  I vårt land består samhället till en stor del av föreningar. Där varje medlem har en röst. Gammal som ung. Rik som fattig.

 

Inom loppet av en vecka har jag varit med på två årsmöten. Ett för Miljöpartiet i Karlstad och ett för Skårekyrkan. Verksamhetsberättelser har redogjort för vad som hänt under året, ekonomin har redovisats och godkänts, styrelser har valts och nya budgetar och verksamhetsplaner antagits.

 

För Skårekyrkan var det den 158:e verksamhetsåret som det berättades om. Stort. Långt före demokratins genombrott i Sveige hade föreningen möten där män och kvinnor bestämde tillsammans – med en röst var. I föreningssverige föddes den svenska demokratin. Föreningsdemokrati kan var jobbig också. Även styrelser kan få kritik. Medlemmar kan ha olika åsikter och debatter bli livliga. Men den här delen av vår demokratiska tradition är något vi ska vara rädda om och vårda.

 

Och du som är med i en förening; var stolt- du är en viktig del av svensk demokrati. Och gå på årsmötet- det är du som bestämmer.

Ett skadat hjärta

Nu i vår är det tio år sedan jag opererade hjärtat. En stor operation. Jag sågades isär. Hjärtat stannades. En ny åder syddes fast på hjärtat som ger nytt blod. Varje sekund. En av många by pass/kranskärlsförlängningsoperationer  man gör på sjukhuset i Örebro varje vecka. För mig var det livsavgörande.

 

Lång tid för att komma tillbaks. Lyckan att klara av att gå ut till dagrumme.  Sen långsamma promenader i kvarteret och ett par månaders rehabiliteringsträning. Och nytt liv. Efteråt fick jag en räkning på 1000 kr för maten. Man förundras över vår fina sjukvård.

 

På något sätt är det 10 år jag fått till skänks. Jag har försökt fylla dem med så mycket liv som det bara går. Politik, samhällsarbete, kärlek, vänner, segling, resor. Men blir så tacksam för livet när man fått tillbaks det en andra gång.

EU-pengar till Värmland

Idag har jag varit på studiebesök. I min egen socialförvaltning. Vi har ett projektkontor som söker och handhar pengar från EUs socialfond. Man har varit väldigt framgångsrika. Alla projekten genomförs tillsammans med alla eller några av övriga värmlandskommuner alltefter hur de har velat vara med. Projektet ”Porten” har fått 9 miljoner för att stödja personer med någon form av sjukskrivning eller funktionsnedsättning som inte har jobb i syfte att komma närmare arbetsmarknaden.  ”Värmlands framtid” har fått 35 miljoner för att söka upp och stödja ungdomar som vaken går i skola eller jobbar.  ”Värmlands unga” har fått 20 miljoner  för att stödja ungdomar som går i högstadium eller gymnasium men riskerar att inte klara studierna/hoppa av. ”Värmlands nya” har fått 17 miljoner för att stödja nyanlända ungdomar att klara sig i skolan genom nya pedagogiska metoder och idéer. Och ”Värmland tillsammans” som drar igång under året  har fått 38 miljoner för att stödja utrikesfödda som hamnat utanför arbetsmarknaden till studier, praktik och jobb.

 

Vi har ett kreativt projektkontor inom vår förvaltning med entusiastiska och kunniga medarbetare som lyckats få hem 119 miljoner kr från EU. Nya metoder prövas, människor söks upp och stödjs och Värmlands kommuner jobbar tillsammans. Resultaten är riktigt lovande. Som nämndordförande blir man stolt.

Kärlek

Ikväll lördag kl 18 30 är jag samtalsledare på ett kvällscafé i Skårekyrkan. Jag ska samtala med några personer i olika åldrar om kärlek. Ett svårt ämne – men spännande.

 

Vad är det egentligen som gör att en del förhållanden håller över lång tid och andra inte. Är det önskvärt eller möjligt med livslång kärlek? Vad är tillräckligt för att hålla ihop en relation. Hur är det att våga en gång till. Vad händer om man växer åt olika håll. Hur hittar man gemensamma värderingar kring att fostra barn. Många frågor – inga enkla svar.

 

Och Maria, Agnes och Johan från Sundstagymnasiet sjunger och musicerar. På temat. Välkommen.

Integritet

Vi människor rör oss mycket i den digitala verkligheten. Jag också. Vi googlar, delar information, uttrycker åsikter, beställer varor och finns med i olika företags och föreningars register. Det finns enorma mängder kunskaper om oss alla lagrade i olika register och servrar runt om i världen.

 

Den 25 maj träder en ny lag om datasäkerhet i kraft. De är en uttolkning av EUs nya dataskyddsförordning GDPR. Hittills har vi haft en lag , PUL, i vårt land som varit rätt tandlös. Nu blir det kraft bakom orden. Det är bra. Företag kan få böta upp till 20 miljoner Euro om man inte följer lagstiftningen.

 

Offentlig förvaltning har undantag. Skattemyndigheten måste få ha sina register oavsett vad jag tycker. Men för alla företag och föreningar gäller att de måste inhämta mitt aktiva samtycke. Jag tycker det känns skönt. Varför ska de veta så mycket om mig som inte jag vet att de vet. Och för föreningar tror jag det bli rätt lätt att ordna. Kören får fråga sina medlemmar om det är ok att de finns med på mejllistan och i föreningsregistret.

 

Många är oroliga över hur man ska kunna tillämpa den nya lagen. Jag tror det ordnar sig. Och det är skönt att det är jag själv som enskild människa som får bestämma över vilka av cyberrymdens register jag ska vara med i. Jag vill själv kunna dra gränserna kring min integritet. Så det så.

Folkbildningen växer

Nånting väldigt viktigt vi har i Sverige är folkbildningen. Den växte fram ur de stora folkrörelserna. Man trotsade de mötesförbud som fanns och möttes för att bilda sig och diskutera bl a religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnors rösträtt och kanaliseras idag  genom studieförbund och folkhögskolor. Tanken är att vi behöver bilda oss hela livet och utvecklas som människor. Folkbildingens mål är att stärka demokrati, göra det enklare för människor att påverka sin livssituation, minska utbildningsklyftorna och öka delaktigheten i kulturlivet.

 

I helgen har jag varit på styrelsemöte med studieförbundet Bilda. Vi växer, särskilt här i Svealand. Fler människor deltar i såväl kulturarrangemang som studiecirklar. I Karlstad har vi en ny mötesplats mitt emot busstationen. Under 2017 hade vi ett mål om 100 000 unika deltagare nationellt – det blev 104 000. Vi har 14 000 ledare i olika grupper och 280 anställda medarbetare runt om i landet. Nu satsar vi stort på ett digitalt projekt kring bildningsarbete för den digitala människan och arbete bland nyanlända. Här har vi stor glädje av att såväl de ortodoxa som katolska kyrkorna är medlemsorganisationer.

 

Studieförbund är viktiga om vi ska hålla samman och utveckla Sverige. Det glädjande att de växer. Jag tycker det är intressant att få vara med.

 

 

 

 

Äntligen sportlov

Nu är det sportlov. Det är något fint med ledighet. Säger nåt om människovärde. Vi är inte bara till för att producera, gå i skolan, leverera och vara duktiga. Att vara människa är också ett värde i sig. Det är viktigt att bara vara – människa.

 

I vår tradition härstammar ledigheten från det judiska sabbatsfirandet tänker jag. En tretusenårig idé om att en dag i veckan ska man vila från allt. Bara vara. Den här traditionen har förts vidare till söndagar i kristen tradition på 300-talet och senare på fredagar i islamsk kulturmiljö. I Sverige var det arbetarrörelsen som drev kravet på semesterledighet och vi har fått inte bara en utan två lediga dagar i en normalarbetsvecka.

 

Och nu har alla barn ledigt från skolan. Det finns massor av saker att göra för den som vill – idrottsföreningar, fritidsgårdar och skidspår står öppna. och vi har äntligen vinterväder. Passa på och njut av ledighet och vinterväder – alla som kan.

Prata med varandra

Det finns så många berättelser i vårt samhälle. Om hur allting är. Ofta pratar vi med dom som tycker lite lika oss själva.

 

Under en tid var det en stor debatt om moskébygge i vår stad. Efter det har vi i politiken resonerat om hur vi möter och pratar med – och inte om – varandra. Resultatet har blivit ett antal dialogsamtal mellan tjänstemän i kommunen och representanter för våra trossamfund i stan. Det är kristna, muslimer och buddhister som mött folk från kommunen och pratat om allt från fastemånader över människors oro kring religiösa byggnader till tonåringars fria val av livsstil och partner.

 

För en tid sedan hade vi ett stormöte för att se hur långt vi kommit. Nu ska vi fortsätta de här samtalen och vi har också med oss folk från landstinget och statens myndighet för stöd till trossamfund. Det här är viktigt. För jag tror att det just är genom att möta varandra över olika gränser som vi kan förstå hur den andre tänker – och också kritisera varandras ståndpunkter när så behövs.

 

Det är så man bygger gemenskap och förtroende i en stad – tror jag.

Senaste inläggen.
Påsk 27 Mar
Desktop