Per-Inge Lidén
Kategori. Okategoriserade

Bo Hidén till minne

Idag flaggar vi på halv stång utanför kommunledningskontoret i Karlstad. En erfaren karlstadspolitiker har lämnat oss. Bo Hidén föddes 1940 och kom tidigt in i politiken i sin hemkommun Väse. I samband med kommunsammanslagningen 1971 blev han fullmäktigeledamot i Karlstad – en plats han behöll till 2014, de sista fyra åren som ordförande. I grunden var det skolpolitiken som låg honom varmt om hjärtat, universitetsanställd som han var. Och så Väses utveckling som en vital del av Karlstads kommun. Men hans politiska intressen var breda och täckte hela det kommunala verksamhetsområdet. Han tillhörde hela sitt liv moderaterna.

Det är imponerande med människor som under så många år arbetar, påverkar, diskuterar och lever med ett samhällsengagemang. I med- och motgång. Vi tillhörde olika partier och hade ibland olika ståndpunkter men jag känner djup respekt för en livsgärning i samhällets och medmänniskornas tjänst.

Vila i frid.

 

Hem för unga

Det är inte lätt att vara ung. Jag minns själv åren när man varken var barn eller vuxen. Sökandet efter mening, livsinnehåll – och kärlek. Jag lever nära den här verkligheten idag. Jag läser och är med och fattarbeslut om alla barn och unga som vi i socialtjänsten omhändertar enligt Lagen om vård av unga. Det kan handla om att de själva har djupa problem av något slag – eller att deras föräldrar har det. Man får insyn i väldigt mycket. Verkligheter som inget barn ska behöva leva i. Det är svåra avgöranden – men vi har stor samlad erfarenhet inom förvaltningen – och allt prövas i domstol. För många är familjehemsplaceringar bra. Man får komma till en väl fungerande familj. För andra behövs ett bra institutionsboende – ett  HVB-hem. Hem för vård och boende.

 

Nu är vi på gång att starta ett eget sådant hem i Karlstad. Jag tror det blir bra. En del – inte alla – mår väl av att finnas i den stad de känner till och fortsätta utveckla goda nätverk här. Vi tror också vi kan göra det till en lägre kostnad än många av de hem som vi upphandlar. På tisdag tar vi beslut om fastighetsköp i kommunstyrelsen. Det tror jag blir bra.

Snygga snabba bussar i Karlstad

Var ute på lunchen och vandrade upp mot Sundstarondellen. Lämnade in gamla super-8 filmer jag hittat efter min mor,  för överföring till digital teknik. Spännande. Men det var inte det. Jag gick långsamt över gamla stenbron och upp efter Rudsvägen. Här ska den nya snabbusslinjen gå. Bygget startar nu. I en första etapp går linjen från torget till Rud. Senare kommer den knytas ihop med sjukhuset åt ena hållet och universitetet/Välsviken på andra sidan. Tänk spårvagn fast på hjul. Gatorna ska byggas om och bussarna prioriteras. Det blir nya snygga eldrivna bussar som kommer att avgå var femte minut. Ett snabbt och  hållbart sätt att resa genom staden. Vi i kommunen satsar 65 miljoner. Staten lika mycket. Att kämpa före en sak politiskt i många år – och sen vandra på gatorna och förstå att nu snart händer det. Det är en del av glädjen med att få vara förtroendevald.

Trettondedag jul

Förbereder mig för att imorgon fira trettondedag jul.  Ni vet berättelsen om vise män från Asien som plötsligt kommer in i julberättelsen med guld, rökelse och myrra. De ges inte till den mäktige Herodes i palatset utan till den enkla familjen som inte hittade husrum för natten. Därefter flyr hela familjen med Josef, maria och barnet till Afrika – undan Herodes och hans europeiskt understödda soldatarmé. En berättelse vi läst och funderat kring i snart 1000 år här i Karlstadstrakten. Texten vidgar horisonten från det lilla judiska sammanhanget och förebådar en kyrka med ambitioner att bli världsvid. Ja, här finns flera teman att fundera kring – som är dagsaktuella.

 

I Skårekyrkan leder jag gudstjänsten. Vi reflekterar kring texten, och går vidare på det internationella temat. Vi kommer att ringa upp studieförbundet Bildas nye direktor i Jerusalem, UDs biståndschef  i Ougadogou och två medarbetare som ska jobba med bistånd och teologisk utbildning i Brazzaville. Sen blir det mat och fest.

 

Läs gärna berättelsen om de vise männen och flykten till Egypten. Välkommen till Skårekyrkan. 15 00.

Jag vill ha snö på vintern

Vädret i Karlstad har varit bedrövligt denna jul. Det måste jag erkänna. När jag växte upp vid sjön Billingen utanför Arvika åkte vi skidor på vintern – och vi skottade isen och åkte skridskor på sjön. Det här unnar jag framtida generationer värmlänningar. Därför vill jag vara med och förhindra den temperaturförändring som vår planet nu går igenom. Det är faktiskt allas vårt ansvar. Därför gläder jag mig åt en rad positiva förändringar som träder ikraft nu vid årsskiftet. En klimatlag som gör att varje regering kommer att granskas utifrån klimatperspektiv, ökat stöd till allt från solceller på tak, elcyklar och för att ladda elbilen hemma. Billigare etanol, nya bilskatter som ger stora premier till mer miljövänliga bilar. Här i Karlstad gör vi vår största satsning på kollektivtrafiken någonsin med start av bygget av busstråket från Rud till stora torget, nya cykelvägar och fortsatt planering av en biogasproduktion.

Jag vill vara med och driva en politik som underlättar för människor att leva klimatsmart. Men det krävs att vi alla hjälps åt. Modern miljövänlig teknik finns. Jag vill att framtida generationer också ska få åka skidor och pulsa genom snön på vintern.

Glaskogens berättelser

På julafton kom gamla svärmor från Årjäng hem till oss med Värmlandstrafiks fina färdtjänst. Efter lite mat, julklappar och kalle Anka kom vi att prata. Eller rättare sagt hon berättade. Om sin uppväxt i den lilla byn Björbol på Glaskogen. Om 7 km väg till skolan i Lenungshammar när hon var 7 år. Om pappa Herrman som jobbade i skogen hos Billerud tills han blev sjuk. Om att han varje söndag gick ner till Lelången och fiskade en hink abborrar som räckte åt familjen under veckan. Det var fattigt på Glaskogen. Små åkerplättar. Ingen hade häst. Man gick. Familjen hade tre kor, några höns och en gris. Under sin uppväxt såg hon aldrig till nån landsfiskal eller nån annan myndighetsperson. Dom skötte sig själva där uppe på skogen.

Och vi lyssnade. Och förundrades. Vilket annorlunda samhälle. Nån generation bort. På Glaskogen. Så intervjua mormor nästa gång. Din egen historia är också värd att lära känna.

Socialt arbete/ideella föreningar

Under de senaste två mötena i socialnämnden har vi delat ut ca 10 miljoner kronor till ideella föreningar som jobbar med socialt arbete i Karlstad. Det känns bra. En kommunal socialtjänst kan göra mycket – men inte allt. Här är några av de som tagit del av medel; RIA  och IOGT/NTO jobbar med människor med missbruksproblem, BUFFF fokuserar på barn till föräldrar som finns inom kriminalvården, Selmagruppen och Kronoparkskyrkan arbetar tillsammans med invandrare och inte minst Alla kvinnors hus, som är engagerade för utsatta kvinnor.

 

Föreningar är bra. De kan se en samhällsutmaning – och snabbt agera. De är fria på ett annat sätt än en kommun och här kan idéer och arbetsmetoder testas – som vi i kommunen också har nytta av.

 

Vi kan alla behöva stöd i någon del av våra liv. Då är det bra att det också finns socialt arbetande föreningar som vill vara med och räcka ut en hand. Tack alla människor i föreningslivet som är med och bidrar.

 

Fossilfritt flyg 2030

Vi människor kommer alltid att behöva flyga när vi ska färdas långt på den här planeten. Därför behöver det fossilstinna och konservativa flyget ställa om till fossilfritt – precis som alla andra branscher. Det är faktiskt möjligt – om vi vill.  Stadshus är moderbolag för bl a flygplatsen i Karlstad. Vi har ställt Europas hårdaste miljökrav på flygplatsen. Igår hade vi besök av ordförande Mikael Lundström och VD Hans Wennerholm  för flygplatsen som berättade om arbetet med biobränsle, klimatkompensation och allmänt miljöarbete vad gäller bilar, kemikalier och naturvård på området. De har höga ambitioner. Men det är inte lätt.

Flygbränslepriset har idag sjunkit till 5 kr litern. Biodrivmedel är svårt att få tag på och det kostar ca 25 kr litern.  Det gör att man inrättat en fond , ”fly green fund”, ( googla på den så får du upp kontonumret)  där företag och privatpersoner kan betala in en summa när man flyger för att vara med och möjliggöra inblandning av biobränsle. Det är en början. Men nu behövs lagstiftning. EU behöver besluta om en kvot för inblandning av biobränsle. Låt oss säga att man börjar på 10% inblandning 2020 och sen ökar med 10 %  till per år till 2030. Det skulle sätta fart på tillverkare och flygbolag. Kostnaden för flygbolagen skulle bli högre men rättvist fördelad.

För det är klart att det är möjligt. För som ordföranden i vårt flygplatsbolag sa. ”Att ställa om världens 25 000 flygplan till fossilfri drift är bra mycket enklare än att ställa om världens enorma bilflotta. Tekniken löser sig. Det som behövs är politisk vilja.”

I Karlstad har vi den viljan – frågan är om den finns på fler håll.

Jerusalem

Jag  var i Jerusalem för en månad sedan. Studieförbundet Bilda har ett folkrörelsestudiecenter i de armeniska kvarteren i gamla stan. Precis vid Jaffaporten.  Jag var där för att möta några av de kontakter som Bilda har och tillsammans med vår direktor på plats introducera Bildas nya förbundsrektor. Vi mötte armeniska, syriska , katolska och lutherska ledare och kulturarbetare i Jerusalem och Bethlehem.

Det är en märklig stad. Flertusenåriga rötter. Såväl den Israeliska som den Palestinska staten gör anspråk på att ha den som huvudstad. Det är en helig stad för judar, kristna och muslimer. Såväl inne i gamla stan som i östra och västra Jerusalem pågår en kapplöpning om att vinna terräng och mark för sin egen gruppering.

Nu provocerar Trump många krafter genom den starka symbolhandling det innebär att flytta förenta staternas ambassad upp till västra Jerusalem. I värsta fall provocerar det fram nya uppror på den palestinska sidan och ut över arabvärlden. Det kan ge näring åt fler extrema rörelser som vill att striden ska hårdna.

I adventstid sjunger vi om Jerusalem. Om en gudason som valde att rida in i stan på en fredlig åsna istället för en stridshäst.  Tänk om det kunde få bli en fredens stad istället. Palestinier och israeler är bland de mest välutbildade i hela regionen. Med goda förbindelser till Damaskus, Libanon och Kairo skulle Jerusalem kunna bli en motor och mötesplats för hela regionen. Ja, en världsmetropol. Men då behövs politiska ledare som vågar se bortom sin egen grupps intressen.

Solsidan och mina relationer

Var och såg premiären på filmen Solsidan i helgen. Den var bra. När jag funderar på varför är det nog för att dom kommer så nära de vanliga relationsfrågorna vi alla lever med. Vi känner igen oss i frågeställningarna om kärlek, skilsmässa, att våga testa den där lite farligare äventyraren, fas-son-relationer, oron för barnlöshet och vän-relationer. När Fredde lämnade sin far ( Sven Wollter) i Torekov och nästa klipp var faderns begravning kom det en liten tår i mitt öga. Jag började fundera kring min egen bortgångne far och vår relation. Och så är filmen bra för att just de här skådespelarna kan sätta de skruvade replikerna på ett så träffsäkert sätt.

Bra betyg till filmen alltså. Och den passar bra att se i grupp och med efterföljande fika och samtal om filmens viktiga relationsteman. Det gäller att vi är rädda om och vårdar de relationer vi har. Ta hand om er därute i höstmörkret.

 

Desktop