Per-Inge Lidén
Kategori. Okategoriserade

Att göra luften till musik

I lördags möttes tio musikkårer i Karlstad. Man spelade på stan och hade gemensam konsert i Tingvallakyrkan. Jag var med och hälsade välkommen. Kändes bra. Musikkårer har historiskt fyra rötter som jag ser det: militärens musikkårer som funnits sedan 1600-talet, arbetarrörelsens musikkårer som spelat på 1 maj och andra tillfällen sedan slutet av 1800-talet, frikyrkorörelsens och särskilt frälsningsarméns traditioner med engelska rötter, och så den kommunala kulturskolan.

Det är något särskilt med musikkårer. Dom hörs på så långt håll. Dom har så olika instrument. Det är pampigt på nåt sätt.  Och så det faktum att de gör musik av själva luften. Min kollega Monika Bubholz hjälpte mig att räkna ut att lördagens  300 musikanter under dagen förbrukade 2000 kg luft om de nu spelade tre timmar tillsammans och var och en gjorde 10 djupandningar per minut. Luft som blev till musik. Tänk om all luft som finns någon gång har passerat genom ett blåsinstrument… Nu räknade hon också ut att det finns 15 326 miljarder kg luft inom kommunens gränser  så det fanns så det räckte.

Att olika instrument kan spela tillsammans kan ju också påminna om allt arbete som nu pågår i våra olika kommuner om att finna majoritetssamarbeten till respektive fullmäktige. I Värmland finns lika många konstellationer som det finns kommuner. Men med lite tid och alla kloka och resonerande kommunpolitiker ska det nog ordna sig i alla våra kommuner tror jag. Det gäller ju bara att få lite olika instrument att spela tillsammans – till gagn för medborgarna.

Barn

Mötte en liten flicka i morse. Hon var på väg till skolan. Hon såg så liten ut med telefonen och kanske mamma i örat. Barn är viktiga i vårt samhälle. De är ibland så sköra och utlämnade. Hur skapar vi ett samhälle där vi hjälps åt att se alla barn, tänker jag ofta.

 

Varje onsdag har vi arbetsutskott i socialnämnden. Vi läser och fattar beslut om alla barn som familjehemsplaceras, tvångsvårdas eller vars vistelseadress hemlighålls. Så många berättelser. Så många öden. Och jag funderar ofta på vad vi i det omgivande samhället ; föräldrar, vänner bekanta, skola, socialtjänst, föreningsliv,  hade kunnat göra annorlunda – om vi kunnat börja om och gjort något annorlunda tidigare i barnets liv.

 

Så därför. Våga se barnen omkring dig. Dom finns där – och ja, man får lägga sig i andras barn och fråga hur dom har det. Nånstans har jag hört begreppet ” It takes a village to raise a child”. Det är sant- så sant.

Glad och besviken

Igår kväll hade vi i MP valvaka på Scandic City. Mycket folk, kulturinslag av medlemmar som sjöng, spelade och framförde en och annan sketch. Däremot blev inte valresultatet vad vi hoppades på. Vi har genomfört mycket politik på olika nivåer i samhället tycker vi. Klimatfrågorna är viktiga. Men rösterna är för få. Klart man är besviken.

 

Men vi kommer att kämpa på överallt där vi är med. Med långsiktiga strävsamma förslag om miljö, solidaritet och omsorg om människor och natur. En glädje är att vi här i Karlstad har varit fler medlemmar än vid förra valet som jobbat i valrörelse, pratat med folk och engagerat sig. Det bådar gott för framtiden.

 

Till alla som kämpat vill jag säga tack. Och till alla andra – Nu laddar miljöpartiet om för att driva viktiga frågor också i framtiden.

Marknadsdag i Skåre

Idag har Skårekyrkan marknadsdag i Skåre centrum. Som så många gånger förr. Massor av folk har hjälpt till att baka, bygga, samla grejer och förbereda. Min fru säljer våfflor. Det blir auktion, loppis, korvförsäljning och lotterier. Allt man får in går till ungdomsföreningen. För att man ska kunna bedriva ett bra arbete bland barn och unga.

 

Det här är något av det finaste i det svenska samhället. Människor i kyrkor och föreningar som vill jobba ideellt tillsammans. Jag vet. Det regnar. Men gå dit och stöd en god sak.

 

Jag ska försöka hinna dit själv framåt lunch. Men jag har också tre pass i valstugan på stora torget. Åt en annan förening – miljöpartiet. Du är välkommen dit också. Tänk så mycket det finns att göra i det här samhället.

Tankar från valstugan

Jag finns i valstugan på stora torget i Karlstad en hel del om dagarna. Tillsammans med andra i min lilla miljöpartiförening som försöker ta sig ifrån jobb och studier några timmar för att hjälpa till. Partierna är små föreningar – inte stora myndighetsliknande organisationer som en del människor tror. Det är din fritidsengagerade granne du möter i med en partitröja i valstugan.

 

Tre sorters samtal blir det i allmänhet. De som gillar miljöpartiet och vill ha goda argument, de som ogillar oss och nu tänker berätta varför – och de som vill resonera om olika ståndpunkter i politiska frågor utifrån en mer sökande attityd.

 

Det jag faktiskt kan bli mest trött på i en valrörelse är de käcka utspelen. Partier som plötsligt kommit på att man vill sats på än det ena än det andra. Och det gäller alla partier. Och så dessa förenklade löften om att lösa stora och komplexa frågor.

 

För mig handlar valet om mer grundläggande värderingar. Om en beboelig planet, att sluta förstöra klimatet genom att bränna all olja på ett par generationer, om människosyn, öppenhet för människor i nöd, ordning och reda i offentlig ekonomi, rättvis handel och fred på jorden. I grunden bär jag på värderingar jag har haft med mig i många decennier.

 

Och så är jag rädd om den sköra demokratin. Den fantastiska tanken att varje människa har en röst oavsett ekonomisk eller social status i samhället.

 

Välkommen till stora torget och alla olika valstugor som finns där. En bild av det öppna goda samhället där vi kan samtala med varandra i god grannsämja.

Alla måste rösta

Igår var jag till Källans äldreboende i Skåre. I handen hade jag miljöpartiets valsedlar som jag lämnade till röstmottagaren för utdelande i valsedelsstället. Att gå till vallokalerna med valsedlar med partiernas listor på människor som föreslås till förtroendeuppdragen är nämligen partiernas uppgift.

 

Valet till riksdag, landsting/region och kommun pågår. Förra valet var det 24 000 personer som förtidsröstade. Den här gången tror vi att det blir över 30 000 av de drygt 70 000 röstberättigade karlstadsborna.

 

Rösträtten i Sverige är knappt 100 år. Den är något att vara stolt över och kämpa för. Det innebär också ett stort ansvar för oss alla – att alla medborgare förväntas sätta sig in i de olika partiernas program och rösta efter sitt hjärta.

 

Jag tycker det är en skyldighet att rösta. Om man inte gör det visar man att man inte bryr sig om sitt samhälle. Men framför allt är det en glädje. Alla får vara med. Den rike och det fattige har samma tyngd.

 

Vi kallar det demokrati.

 

Sen blir det valvaka. Vi i Miljöpartiet ska ha den på Scandic City här i Karlstad. Det blir fest – och mat. Nervösa timmar framför TVn men framför allt en glädje. Vi gjorde allt vi kunde – sen får folket avgöra.

En barmhärtig samarier

Var på gudstjänst igår. Texten handlade om den barmhärtige samariern. Ni vet storyn om en man som blev slagen av rövare. Två uppsatta personer i samhället gick förbi och struntade i honom. En samarier – som var ett föraktat folk – stannade och tog hand om honom.

 

Kom att tänka på att denna liknelse från mellanöstern har berättats i bortåt tusen år i våra bygder. Bara det är intressant. Man kan undra hur det påverkar en kultur och vårt sätt att tänka.

 

Uppgiften att se och stödja andra människor har vi alla. För den socialförvaltning som jag är ansvarig för är det själva huvuduppgiften – även om vi måste göra det inom lagens råmärken. Men ett samhälle består inte bara av stat och kommun. Vi har alla ett ansvar; föreningar, företag och enskilda. Vi behöver vara många aktörer som hjälps åt om vi ska göra något så viktigt som att stödja människor som har det svårt. Bara då är vi ett ansvarstagande samhälle.

Gymnasielagen

Riksdagen har stiftat en lag som ger många ensamkommande ungdomar som annars skulle levt papperslösa och kunnat dras in i kriminella nätverk möjlighet att gå i gymnasiet. Det är bra. Det här är ofta ambitiösa ungdomar. De finns här och nu. Jag förstår inte hur det är möjligt att sända dem till ett Afghanistan som skakas av inre oroligheter.

Då bör de här ungdomarna ha någonstans att bo. Naturligtvis. Kristinehamn, där MP också sitter i majoritet, har just beslutat att låta de som går gymnasiet där bo i ett vandrarhemsliknande boende. Miljöpartiets åsikt är att vi också måste ta ett ansvar för dessa ungdomar i på ett motsvarande sätt i Karlstad.

Tills vi får andra partier att ändra sig är det viktigt att de unga som inte har någonstans att ta vägen går till socialförvaltningen. Där får de som inte har något annat boende – som t ex  hos Migrationsverket eller hos enskilda – stöd och hjälp. Kommunen har också tagit särskilt ansvar för ett femtontal unga som anses ha särskilda behov. Dessutom har Karlstad naturligtvis riktigt bra HVB-hem för alla ensamkommande som hänvisats till oss och som är under 18 år och en stödjande verksamhet för unga nyanlända genom mötesplatsen Galaxen.

Men ändå. De som faller mellan stolarna. Vi måste ta hand om dom. De unga behövs om Värmland ska växa och utvecklas.

 

Klimat och glädje

Igår hade vi ett högintressant samtal mellan vår gröna minister Per Bolund och en grupp forskare från Centrum för tjänsteforskning på Universitetet här i stan. Vi talade om hur den nödvändiga omställningen till det hållbara samhället ska gå till. Det handlar om livslängd på varor, förpackningar, transportlösningar och energi.  Om att styra med ekonomiska belönings och skattesystem. Om hur människor reagerar på omställningar och förändringar i samhället.

 

Men så kom vi in  på klimatomställning och glädje.  De här tankarna om vad människor saknar när de är på väg att dö. Det handlar ofta om relationer med nära och kära, de stora upplevelserna och erfarenheterna. Sällan om hur mycket materiella saker man konsumerat eller hur mycket man jobbat över i arbetslivet.

 

Det viktigaste i livet är inte materiellt. Det är hållbart. På riktigt. När vi ställer om ett samhälle mot hållbara produkter, promenadvänliga och tystare städer, mer kultur, kollektiva resor med tåg och buss där man kan möta andra människor längs vägen – då är vi något på spåren.

 

Klimatomställning går att förena med ett lyckligare samhälle – tror jag.

Politiskt tvivel

Det jag får alltmer svårt för i politiken är tvärsäkerheten. Igår lyssnade jag till liberalernas partiledare. Han är duktig. Men han lät så tvärsäker. På allt. Och så låter ibland företrädare för alla våra partier. Jag vet.

 

Världen är väldigt komplex. Och sammansatt. Det finns inga enkla lösningar. Några år i en socialnämnd gör mig allt mer övertygad. Hur ska vi få unga att må bra och inte lämna skolan/använda droger/bli destruktiva. Jag vet ingen som har en enkel lösning. Det är säkert en rad olika lösningar – och till sist handlar det om individen själv.

 

Jag funderar en del på det goda politiska tvivlet. Ärligheten i att våga ompröva lösningar och tänka annorlunda. Ibalnd finns det goda idéer på de mest oväntade håll – också hos politiska motståndare.

 

Med lite sunt tvivel tror jag politiken blir bättre. En politisk framtoning där man också kan ändra sig – eller snarare utveckla politiska modeller och förslag till lösningar av samhällsproblem. Sådana samtal ser jag fram emot i vår valrörelse.  För i grunden är det så – bara den som är trygg i sin åsikt vågar tvivla och tänka nytt. Så tror jag.


Senaste inläggen.
Barn 18 Sep
Gymnasielagen 23 Aug
Bloggat på nwt.se.
Desktop