Per-Inge Lidén
Författare. peringemp

Frihet i Europa

Rest i det vackra Vallonien som är en del av Belgien. En vacker, bördig och bergig  del av Europa med 3.6 miljoner invånare och öppna gränser mot Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Luxemburg. Här blev man tidigt duktig på att hantera järn. På 1600-talet importerades duktig arbetskraft härifrån till vår järnhantering. Den industri Vallonerna var med och byggde upp  har vi glädje av än här i Värmland. Och mitt i detta Europa med sina öppna gränser ligger krigskyrkogårdarna från första och andra världskriget. Och inne i byarna minnesmärken över de stupade. Så obegripligt. Unga pojkar som dödats i hundratusental. Hela städer som lades i ruiner. Andra världskriget förstår man i alla fall orsakerna till. Men det första. Är det nån som begriper vad den slakten av ungdomsdrömmar gick ut på?

Idag lever vi i ett fredligt Europa. Där skyttegravarna gick förr är gränserna idag helt öppna. Det är en självklarhet att växa upp i ett land, läsa i ett annat och jobba i ett tredje. Det här måste vi vara rädda om. Därför är det som händer i Polen idag så djupt oroväckande. Politiken vill vara med och utse domare. Det fria rättsväsendet som är en hörnpelare i ett demokratiskt bygge hotas av makten. En början på en farlig utveckling.  Och de får uppbackning från de som styr i Ungern.

Fred, öppenhet och demokrati är inget självklart. Det måste vi kämpa för. Det har vår europeiska historia lärt oss.

Vacker återvinning

Åkt ett par varv till Våxnäs återvinningscentral idag. Det är nåt fint med det där. Några saker till solareturen som någon annan kan använda. Elektronik som varsamt plockas isär av den trevliga och serviceinriktade personalen. Och så vandringen mellan containrarna för wellpapp, trä och järn. Allt cirkulerar och omhändertas. Det var inte länge sen som det kallades soptipp. Allt vräktes ut på marken och sen kom det en grävskopa och krossade allt. Så är det på många håll i världen än idag.

Jag tror att vi framöver kommer cirkulera allt mer. Och kanske äga mindre saker och komma på smidiga lösningar för att låna grejer när vi behöver dom och låta andra bruka dem däremellan. Bilar, båtar och allehanda maskiner ligger ju nära till hands.

Det känns skönt att vi är på väg mot ett allt mer varsamt brukande av jordens resurser. Vi lever i en fin tid.

Fem nya kardinaler

Varit i Vatikanen i två dagar för studieförbundet Bilda där jag är förbundsordförande. Den katolska kyrkan är en av våra medlemsorganisationer. Vid en morgongudstjänst i Peterskyrkan, och en efterföljande mässa dagen därpå ute på Petersplatsen, installerade påven fem nya kardinaler. Dom kom från Afrika, Latinamerika, Asien och Europa. En av dem var Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Att vara kardinal är att tillhöra den verkliga ledningsgruppen i denna 2000 år gamla kyrka med 1.5 miljarder medlemmar och verksamhet över hela världen. Ettusen år efter vårt lands kristnande är Arborelius den förste med svensk bakgrund som nått denna nivå inom sin kyrka.

Det var innehållsrika och enkla gudstjänster. Bra och ömsinta på något vis. Korta för att ha så mycket innehåll. Det var en tydlig påve Franciscus som predikade om barmhärtighet och att använda sin roll i ett ödmjukt tjänande för medmänniskorna.

Det blev också tid för besök hos Birgittasystrarna, intervju i Vatikanradion, goda samtal med biskopsvikarien Fredrik Emmanuelsson och betraktande av den gamla stadens skönhet. Och nu har vi bjudit in den nye kardinalen till ett av Bildas 30 seminarier vid den katolska kyrkans vackra trädgård i Visby under Almedalsveckan. Välkommen till en stunds fördjupning och reflexion om du har vägarna förbi.

En gård som utvecklar människor

Igår besökte jag Killsta gård tillsammans med hela socialnämnden. Det är en gård som ägs och drivs av vår socialförvaltning. Där arbetstränar just nu ett tjugotal personer som står en bit från arbetsmarknaden. Man sköter höns, skapar grönsaksodlingar, har en smedja, ett snickeri och en konstateljé. Man vårdar gården, lagar mat tillsammans och hittar tillbaks till tryggheten och livet. Ett viktigt arbete. En fin gård. Och framför allt – en personalgrupp som brinner för sitt arbete. Man blir stolt.

Fina skolavslutningar

Tillbringade delar av gårdagskvällen i diskrummet på Norrstrandskolan. Det var fest för alla elever i nian och vi föräldrar hjälpte till och hängde runt överallt. På skolgården, i köket, i städskåpen. Många var vi och stort engagemang. Och så fina dom var ungdomarna. I sina kläder. På väg mot sommarlov och uppbrott från klassgemenskaper.

Idag och imorgon är det många som slutar skolan. Nu hoppas vi att alla elever får fina avslutningsminnen från den här dagen. Ungdomar är skötsammare än förr säger polisen till oss. Men vi får hjälpas åt – vuxna och ungdomar – så att ingen faller utanför utan att alla får uppleva en fin och rolig dag idag. Och kväll. Och imorgon blir det ”Lots of Love”. Ett firande på Sandgrundsudden som eleverna själva har ordnat med ett gäng band som spelar. Och ja- Sandgrundsudden är alltid vuxentillåten.

Sex mot ersättning

Politiken i Karlstad har dragit igång ett arbete med en handlingsplan och åtgärder mot prostitution, eller som våra utredare hellre säger ”sex mot ersättning”. Vi håller ihop arbetet på socialförvaltningen. Idag fick vi en dragning om hur långt man kommit. Sex mot ersättning sker via digitala kontaktannonser, på hotell och i andra sammanhang här i stan. De som säljer kan vara allt från människor utsatta för människohandel, till drogberoende personer eller människor som behöver extra inkomst. Ersättning kan vara i form av allt från pengar till kläder, boende eller narkotika. De som köper kommer ur alla samhällsklasser. Vi har ett stort arbete framför oss. Att ändra värderingar, att arbeta med riskgrupper, att ingripa, på olika sätt arbeta med de som säljer samt lagföra och förändra beteende hos de som köper. Vi är övertygade. Prostitution och sex mot betalning ska vi bekämpa här i Karlstad.  Sexualitet är nämligen något fint.

Orgeln i domkyrkan

Var på lunchmusik i domkyrkan. Så mäktigt. Mitt i en arbetstyngd dag smet jag in. Lugnet som mötte mig. Satte mig under de mäktiga valven. Kände rymden och tyngdlösheten. Eneken Berglund fyllde efter en stunds tystnad hela rummet med mäktig orgelmusikmusik. Sveptes iväg av musik av Runbäck, Sirén, Pachelbel och Lind. Andades. Vilade. Och återvände ut i världen och ljuset med musiken gömd i hjärtat.

Gröna framgångar och medlemsmöte

Igår kväll hade vi medlemsmöte i MP-Karlstad. Vi var hemma hos min språkrörskollega Monika Bubholtz. Viktiga samtal om hur vi ska ta ställning i några kommunpolitiska frågor framöver. Hälsning från MP-s kongress som visade på mer enighet än på länge. Genomgång av ett antal gröna framgångar i Karlstad under året. Kollektivtrafik, mål om fossiloberoende Karlstad, naturreservat i I2-skogen, årets fair trade city och satsning på barn och unga bl a. Och så knyt med medhavd god mat. Och lite teatercharader på grönt tema såhär bara för att det var sommarfest också. Politik är kul och viktigt. Vi blandar allvar med gemenskap i vår förening. Jag önskar att fler vill komma med i de politiska partiernas lokalarbete.

Och i dagens NWT läser jag en krönika om oss politiker i Karlstad. Viktiga åsikter som förmedlas. Det är välkommet. Men bilden av oss politiker är att vi är ett gäng ”nissar” som sitter i stadshuset och skulle vilja leka med legobitar. Vi blir till oss när folk viftar med tjocka sedelbuntar framför våra ögon och vi är med och fördummar stadsmiljön. Det är sådana artiklar som spär på svenskt politikerförakt. Så långt bort från den verklighet där medlemmar i olika politiska föreningar i stan möts på kvällar till medlemsmöten för att diskutera politik och forma gemenskaper som bär det politiska hantverket framåt.

Hänger på Sandgrund

Hänger på Sandgrund i tre dagar. Där är så fint. Älven och den fina parken som möter varandra. Igår var jag på ekumenisk gudstjänst med Gospel Groove Company och Tingvallakyrkans musikkår. Ikväll är jag med och delar ut medaljer till svenska mästare i olika idrottsgrenar och lyssnar på Sofia Karlsson som har stor konsert. Imorgon är det nationaldagsfirande där vi i kommunfullmäktige är med och serverar kaffe. Nationaldagen firar vi rejält i Karlstad. Det är viktigt. Vi är stolta över vårt land – Sverige. Och just nu i början av juni är Karlstad som vackrast.

41 ambassadörer i stan

Idag har vi finbesök i Karlstad. 49 ambassadörer från hela världen gästar oss och Värmland. Det skulle förvåna mig om vi någonsin haft så många höga representanter för andra stater i vårt län samtidigt.  Det är utrikesdepartementet som varje år ordnar en resa för ambassadörer stationerade i Stockholm. Och i år går studieresan till Värmland. Jag har hälsat dem välkomna till stan genom att presentera Karlstad med färgerna gult, blått, grönt, rött och vitt, ( nu blev ni nyfikna…) de har varit på föreläsningar på universitetet, just nu besöker de konsthall Lars Lerin, sen blir det båtbuss, Löfbergs och middag hos landshövdingen. Och imorgon bär det av uppåt Fryksdalen.

Det är fantastiskt att se representanter från hela världen sitta och småprata, umgås och erfara nya upplevelser tillsammans. Känns lite som om världsfreden blir möjlig på nåt sätt. Och vi får hjälpas åt att visa upp Värmland för våra gäster. För vi är ju den naturliga mötesplatsen – mitt i Skandinavien. Eller hur?

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Rikedom 25 Jul
Desktop