Per-Inge Lidén
Arkiv. januari 2018

Arbete och fritid

Alla drömmer vi nog om det goda livet. Och det goda arbetet. Att få ihop allt till att bli sådär bra – och lagom. Lyssnade till professor Ann Bergman i morse. Hon forskar på Karlstads universitet kring arbetslivsfrågor. Hon beskrev hur arbetslivet utvecklats med den digitala tekniken till att flyta ihop med familjelivet. Hur vi kan chatta lite och styra upp barnen på arbetstid och läsa mejl hemma i soffan. Om fördelar och nackdelar.

 

Många upplever att jobbet tenderar att flyta ut och finnas närvarande även hemma i vardagsrummet. Man funderar över lösningar, oroar sig för kommande möten – och svarar på mejl från chefen. Mycket ansvar ligger på arbetsgivaren – att skapa den goda arbetsplatsen. Men det handlar nog också om att känna sig nöjd med att vara tillräckligt bra – både på jobbet och som förälder. Det goda livet är väl att hitta balansen kanske – mellan arbete, fritid , kärlek, barn och livets äventyr. Funderar på hur jag själv lyckas med det.

 

Nu ska jag i alla fall stänga ner min dator. Jag ska till Skårekyrkan och laga tacos. Vissa fredagar är kyrkan en mötesplats där folk äter tillsammans. Vi är två som lagar maten denna gång. Det blir nåt annat. Känns bra att få göra nåt helt annat.

 

Trevlig helg på er.

Nej till fler externa köpcentrum

Karlstad har ett vackert centrum. Alla jag känner som kommer hit och vandrar längs gatorna blir förundrade. Älven, husen, torgen, parkerna. Det här vill jag att vi ska vara rädda om. Till ett centrum hör också bibliotek, teater, kyrkor – och all handel. Handeln skapar liv och rörelse och är en naturlig del av livet i en stad.

Nu vill några partier bygga ut den externa handeln genom att öppna ett helt nytt område för externhandel på Monsénberget. Enligt många jag pratat med kommer det vara förödande för centrumhandeln.  Det är trist. Jag väljer istället att satsa på centrumutveckling. Det är långsiktigt bättre för handeln, för människornas välmående – och för miljön. För en extern köplada ökar bilberoendet – så är det bara.

Bo Hidén till minne

Idag flaggar vi på halv stång utanför kommunledningskontoret i Karlstad. En erfaren karlstadspolitiker har lämnat oss. Bo Hidén föddes 1940 och kom tidigt in i politiken i sin hemkommun Väse. I samband med kommunsammanslagningen 1971 blev han fullmäktigeledamot i Karlstad – en plats han behöll till 2014, de sista fyra åren som ordförande. I grunden var det skolpolitiken som låg honom varmt om hjärtat, universitetsanställd som han var. Och så Väses utveckling som en vital del av Karlstads kommun. Men hans politiska intressen var breda och täckte hela det kommunala verksamhetsområdet. Han tillhörde hela sitt liv moderaterna.

Det är imponerande med människor som under så många år arbetar, påverkar, diskuterar och lever med ett samhällsengagemang. I med- och motgång. Vi tillhörde olika partier och hade ibland olika ståndpunkter men jag känner djup respekt för en livsgärning i samhällets och medmänniskornas tjänst.

Vila i frid.

 

Hem för unga

Det är inte lätt att vara ung. Jag minns själv åren när man varken var barn eller vuxen. Sökandet efter mening, livsinnehåll – och kärlek. Jag lever nära den här verkligheten idag. Jag läser och är med och fattarbeslut om alla barn och unga som vi i socialtjänsten omhändertar enligt Lagen om vård av unga. Det kan handla om att de själva har djupa problem av något slag – eller att deras föräldrar har det. Man får insyn i väldigt mycket. Verkligheter som inget barn ska behöva leva i. Det är svåra avgöranden – men vi har stor samlad erfarenhet inom förvaltningen – och allt prövas i domstol. För många är familjehemsplaceringar bra. Man får komma till en väl fungerande familj. För andra behövs ett bra institutionsboende – ett  HVB-hem. Hem för vård och boende.

 

Nu är vi på gång att starta ett eget sådant hem i Karlstad. Jag tror det blir bra. En del – inte alla – mår väl av att finnas i den stad de känner till och fortsätta utveckla goda nätverk här. Vi tror också vi kan göra det till en lägre kostnad än många av de hem som vi upphandlar. På tisdag tar vi beslut om fastighetsköp i kommunstyrelsen. Det tror jag blir bra.

Snygga snabba bussar i Karlstad

Var ute på lunchen och vandrade upp mot Sundstarondellen. Lämnade in gamla super-8 filmer jag hittat efter min mor,  för överföring till digital teknik. Spännande. Men det var inte det. Jag gick långsamt över gamla stenbron och upp efter Rudsvägen. Här ska den nya snabbusslinjen gå. Bygget startar nu. I en första etapp går linjen från torget till Rud. Senare kommer den knytas ihop med sjukhuset åt ena hållet och universitetet/Välsviken på andra sidan. Tänk spårvagn fast på hjul. Gatorna ska byggas om och bussarna prioriteras. Det blir nya snygga eldrivna bussar som kommer att avgå var femte minut. Ett snabbt och  hållbart sätt att resa genom staden. Vi i kommunen satsar 65 miljoner. Staten lika mycket. Att kämpa före en sak politiskt i många år – och sen vandra på gatorna och förstå att nu snart händer det. Det är en del av glädjen med att få vara förtroendevald.

Trettondedag jul

Förbereder mig för att imorgon fira trettondedag jul.  Ni vet berättelsen om vise män från Asien som plötsligt kommer in i julberättelsen med guld, rökelse och myrra. De ges inte till den mäktige Herodes i palatset utan till den enkla familjen som inte hittade husrum för natten. Därefter flyr hela familjen med Josef, maria och barnet till Afrika – undan Herodes och hans europeiskt understödda soldatarmé. En berättelse vi läst och funderat kring i snart 1000 år här i Karlstadstrakten. Texten vidgar horisonten från det lilla judiska sammanhanget och förebådar en kyrka med ambitioner att bli världsvid. Ja, här finns flera teman att fundera kring – som är dagsaktuella.

 

I Skårekyrkan leder jag gudstjänsten. Vi reflekterar kring texten, och går vidare på det internationella temat. Vi kommer att ringa upp studieförbundet Bildas nye direktor i Jerusalem, UDs biståndschef  i Ougadogou och två medarbetare som ska jobba med bistånd och teologisk utbildning i Brazzaville. Sen blir det mat och fest.

 

Läs gärna berättelsen om de vise männen och flykten till Egypten. Välkommen till Skårekyrkan. 15 00.

Jag vill ha snö på vintern

Vädret i Karlstad har varit bedrövligt denna jul. Det måste jag erkänna. När jag växte upp vid sjön Billingen utanför Arvika åkte vi skidor på vintern – och vi skottade isen och åkte skridskor på sjön. Det här unnar jag framtida generationer värmlänningar. Därför vill jag vara med och förhindra den temperaturförändring som vår planet nu går igenom. Det är faktiskt allas vårt ansvar. Därför gläder jag mig åt en rad positiva förändringar som träder ikraft nu vid årsskiftet. En klimatlag som gör att varje regering kommer att granskas utifrån klimatperspektiv, ökat stöd till allt från solceller på tak, elcyklar och för att ladda elbilen hemma. Billigare etanol, nya bilskatter som ger stora premier till mer miljövänliga bilar. Här i Karlstad gör vi vår största satsning på kollektivtrafiken någonsin med start av bygget av busstråket från Rud till stora torget, nya cykelvägar och fortsatt planering av en biogasproduktion.

Jag vill vara med och driva en politik som underlättar för människor att leva klimatsmart. Men det krävs att vi alla hjälps åt. Modern miljövänlig teknik finns. Jag vill att framtida generationer också ska få åka skidor och pulsa genom snön på vintern.

Senaste inläggen.
Hem för unga 11 Jan
Bloggat på nwt.se.
Hej världen! 22 Jan
Desktop