Per-Inge Lidén

Timbaktu

Timbaktu, eller Jason Diakité som han egentligen heter,  har under många år varit en favoritmusiker för flera av mina barn. Hela familjen har gått och nynnat på ”alla vill till himmelen men ingen vill ju dö…” I helgen var jag och upplevde hans föreställning ” En droppe midnatt” på cirkus i Stockholm. Den var fin. Och tänkvärd.

Nån gång i livet börjar vi väl alla söka våra rötter. Varifrån kommer jag egentligen? Hur hade de det tillbaks i generationerna, de vars gener jag bär? Jason har ju en vit mamma och en svart pappa. Föreställningen är berättelsen om en resa till den amerikanska södern där hans farfar växte upp som son till bomullsarbetare. Och om historien bakåt av att leva som slavar under generationer och före det offer för europeernas systematiska kidnappningar av miljontals unga från Afrika. Droppen midnatt är det svarta. På slavtiden räknades man enligt lagstiftningen som svart även efter flera generationers genblandning mellan vita och svarta människor.

Föreställningen är ett stycke historia. Sedd genom Jasons ögon. Och med underbar musik. Se den.

Senaste inläggen.
Timbaktu 13 Okt
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop