Per-Inge Lidén
Arkiv. juli 2017

Människor och robotar

På sommaren har man tid. Till exempel till att fundera lite fritt över livet och världen. Lyssnade på P1 om robotar häromdan. Idag har vi automatiserat mycket fysiskt arbete. Robotar kan i princip bygga bilar själva i de modernaste anläggningarna. Nu utvecklas artificiell intelligens. Snabbt. Robotar kan framöver göra tjänster bättre än oss människor. Självkörande bussar, lastbilar och taxibilar kommer om några år. Vad händer om en robotläkare gör bedömningen av mig utifrån att verkligen ha röntgenblick på riktigt och varje vecka bli uppdaterad med all världens nyaste medicinforskning. Robotar som ritar hus eller tar ställning till inkomna skrivelser. En robot i hemmet som pysslar om mig. Hur ska vi då se på arbete om låt oss säga 50 år. Behövs det? Är det den stora friheten som väntar där vi alla kan göra det vi vill? Eller ska vi se det som massarbetslöshet? Ska robotar beskattas ? Hur skulle vi välja att fördela pengarna i ett samhälle som inte bygger på att nästan alla arbetar? Eller kommer vi kanske ständigt hitta på nya arbetsuppgifter så att vi människor kan fortsätta gå till jobbet på morgnarna?

Vi står inför stora förändringar inom en generation. Vi behöver samtala om dom. En sak är säker. Allting kommer inte vara som det har varit.

Frihet i Europa

Rest i det vackra Vallonien som är en del av Belgien. En vacker, bördig och bergig  del av Europa med 3.6 miljoner invånare och öppna gränser mot Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Luxemburg. Här blev man tidigt duktig på att hantera järn. På 1600-talet importerades duktig arbetskraft härifrån till vår järnhantering. Den industri Vallonerna var med och byggde upp  har vi glädje av än här i Värmland. Och mitt i detta Europa med sina öppna gränser ligger krigskyrkogårdarna från första och andra världskriget. Och inne i byarna minnesmärken över de stupade. Så obegripligt. Unga pojkar som dödats i hundratusental. Hela städer som lades i ruiner. Andra världskriget förstår man i alla fall orsakerna till. Men det första. Är det nån som begriper vad den slakten av ungdomsdrömmar gick ut på?

Idag lever vi i ett fredligt Europa. Där skyttegravarna gick förr är gränserna idag helt öppna. Det är en självklarhet att växa upp i ett land, läsa i ett annat och jobba i ett tredje. Det här måste vi vara rädda om. Därför är det som händer i Polen idag så djupt oroväckande. Politiken vill vara med och utse domare. Det fria rättsväsendet som är en hörnpelare i ett demokratiskt bygge hotas av makten. En början på en farlig utveckling.  Och de får uppbackning från de som styr i Ungern.

Fred, öppenhet och demokrati är inget självklart. Det måste vi kämpa för. Det har vår europeiska historia lärt oss.

Vacker återvinning

Åkt ett par varv till Våxnäs återvinningscentral idag. Det är nåt fint med det där. Några saker till solareturen som någon annan kan använda. Elektronik som varsamt plockas isär av den trevliga och serviceinriktade personalen. Och så vandringen mellan containrarna för wellpapp, trä och järn. Allt cirkulerar och omhändertas. Det var inte länge sen som det kallades soptipp. Allt vräktes ut på marken och sen kom det en grävskopa och krossade allt. Så är det på många håll i världen än idag.

Jag tror att vi framöver kommer cirkulera allt mer. Och kanske äga mindre saker och komma på smidiga lösningar för att låna grejer när vi behöver dom och låta andra bruka dem däremellan. Bilar, båtar och allehanda maskiner ligger ju nära till hands.

Det känns skönt att vi är på väg mot ett allt mer varsamt brukande av jordens resurser. Vi lever i en fin tid.

Fem nya kardinaler

Varit i Vatikanen i två dagar för studieförbundet Bilda där jag är förbundsordförande. Den katolska kyrkan är en av våra medlemsorganisationer. Vid en morgongudstjänst i Peterskyrkan, och en efterföljande mässa dagen därpå ute på Petersplatsen, installerade påven fem nya kardinaler. Dom kom från Afrika, Latinamerika, Asien och Europa. En av dem var Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Att vara kardinal är att tillhöra den verkliga ledningsgruppen i denna 2000 år gamla kyrka med 1.5 miljarder medlemmar och verksamhet över hela världen. Ettusen år efter vårt lands kristnande är Arborelius den förste med svensk bakgrund som nått denna nivå inom sin kyrka.

Det var innehållsrika och enkla gudstjänster. Bra och ömsinta på något vis. Korta för att ha så mycket innehåll. Det var en tydlig påve Franciscus som predikade om barmhärtighet och att använda sin roll i ett ödmjukt tjänande för medmänniskorna.

Det blev också tid för besök hos Birgittasystrarna, intervju i Vatikanradion, goda samtal med biskopsvikarien Fredrik Emmanuelsson och betraktande av den gamla stadens skönhet. Och nu har vi bjudit in den nye kardinalen till ett av Bildas 30 seminarier vid den katolska kyrkans vackra trädgård i Visby under Almedalsveckan. Välkommen till en stunds fördjupning och reflexion om du har vägarna förbi.

Senaste inläggen.
Bli politiker 14 Aug
Bloggat på nwt.se.
Bli politiker 14 Aug
Desktop