Per-Inge Lidén
Arkiv. april 2017

Ett öppnare Kronoparken

Jag tror det var fyra år sedan jag var med och symboliskt lämnade över en nyckel till Fröding Arena till studieförbunden här i Karlstad. Vi ville dra in dem på ett tydligt sätt i arbetet med att göra Kronoparken till en än bättre stadsdel. Vi trodde på studieförbunden som aktörer och vårt krav var att de skulle jobba tillsammans. Ett rätt unikt projekt i Sverige.

Idag bjöd studieförbunden in oss för att berätta om sitt arbete. Om sommarens konstsatsning i Kronoparkens centrum, om nystartad korpidrottsförening, om fritidsbanken, sommarskola för ungdomar och arbetet med att göra Fröding arena till en mötesplats med café och aktiviteter.

Ett viktigt arbete. Nu hoppas vi att fler föreningar på Kronoparken dras in i arbetet och upplever sig som en del av det. Ett öppnare Kronoparken är en del av ett öppnare Karlstad tror jag.

Bästa fairtrade city

Karlstad har utnämnts till bästa fairtrade-city-kommun för år 2016. Jag är så glad. Frågan om rättvis handel är så viktig. Det gör att  odlare och producenter i tredje världen kan leva ett bra liv med skolgång åt barnen, mat på bordet och framtidshopp. Det här har engagerat mig hela livet.  På Solbergaskolan i Arvika gjorde vi i en skolgrupp utställningar om rättvisefrågor och solidaritet med producenter i tredje världen. I de kyrkor jag jobbat i har vi sålt rättvisemärkta produkter. Här i Karlstad har vi arbetat hårt med de här frågorna under många år.

Det fina är att det finns ett så brett engagemang. Näringsliv, föreningar, kommunen och naturligtvis alla konsumenter har jobbat ihop för att rättvis handel ska få genomslag. Den 13 maj är det World fairtrade-dagen. Då delas priset ut.

Nu gäller det att arbeta vidare. Alla människor på planeten behöver bra livsvillkor. Att åstadkomma det är möjligt.  Vi kan vara med och bidra.

Mike, Pete, Lorenzo och Mia

Rotary har fyra ungdomar som utbytesstipendiater i Karlstad. Dom heter Mike, Pete, Lorenzo och Mia. De kommer från USA och Italien och går nu på Sundsta-gymnasiet här i stan.  Det innebär också att fyra karlstadsungdomar är i andra länder. Viktiga upplevelser. Idag var dom på studiebesök  hos mig tillsammans med Ethel Wallberg som är rotarys alltiallofixare för de här ungdomarna.

Vi pratade i en timme om hur en kommun fungerar. Om representativ demokrati, hur man styr 7000 medarbetare, hur politiker i vår tradition jobbar ihop  för att lösa problem, vår tilltro till stabila finanser och ekonomiska överskott. Och om vårt decentraliserade politiska system där nästan allt viktigt händer i kommunerna. Och så jämförde vi politiska system i USA, Italien och Sverige.

Vi talade om valdeltagande. Vi hade 85% förra valet i Karlstad. Plus 2% sen förra gången. I USA är det väldigt mycket lägre.

På söndag är det val i Frankrike. Det oroar mig desto mer. Marie Le Pen från yttersta högern har just nu bäst opinionssiffror. Hon vill lämna EU. Hon har nära relationer med Vladimir Putin i Ryssland. Hon vill stoppa nästan all invandring. Hon vill göra det dyrare att anställa nyanlända än folk som bott länge i landet. Hon vill göra högernationalismen politiskt rumsren. Det är förfärligt.

En sak blir alltmer tydlig för mig. Särskilt när man möter unga människor från andra länder. Vi ska vara väldigt rädda om det svenska forlkrörelsebaserade demokratiska systemet. Och vårt höga valdeltagande. Det är ingen självklarhet. Något av det.

Politikerglädje

Så här på påskdagen är man ju lite glad och uppspelt. Naturligtvis. Sitter och funderar över vad som är det bästa som hänt i karlstadspolitiken på senare tid. För mig är det en sak som glidit lite snabbt förbi i media. Som är större än vi tänker på. Den nya satsningen på snabbspåret i kollektivtrafiken. Vi ska få en elektrisk busslinje som så småningom ska gå från universitetet till sjukhuset via Rud och centrum. Tänk spårvagn – fast på gummihjul. I veckan tog vi beslut om hur linjesträckningen ska vara.  Nya hållplatser, signalprioritering, delvis egen väg, snygga bussar. Staten satsar 70 miljoner. Vi i kommunen ungefär lika mycket. Det kommer att förändra resemönstret i hela stan. Vi kommer att få en av landets modernaste trafiklösningar. Det här har vi planerat för och jobbat med i flera år. Som miljöpartiskt känner jag mig lycklig, glad och stolt. Det lönar sig att arbeta med politiskt arbete. Känner jag tydligt.

Påsk och livet stora frågor

För mig är påsken en djupt existentiell högtid. Jag får tid att tänka över det jag är med om i livet.  Skärtorsdagen som handlar om svek och övergivenhet. Långfredagen om död.  Påskdagen om hopp och uppståndelse. Jag bär på alla de här känslorna i mitt liv. Hela tiden. Påsken är enligt kristen tradition en berättelse om att Gud själv delar de här djupt mänskliga upplevelserna. Och så påskägg på det. En urgammal symbol som berättar att ur det stela, kalla och hårda kan det bli kycklingar och nytt liv. Och traditionen att äta lamm som man gjorde när man skulle lämna slaveriet i Egypten och vandra mot friheten.   Ha en riktigt bra och fördjupande påskhelg.

En tyst minut

Kl 12 idag hade vi en tyst minut här på kommunledningskontoret. Vi tände ett ljus. Vår ordförande sa några ord. Vi tänkte på offren för attentatet i Stockholm. Jag inneslöt de kopter som dödats i attentat i Egypten i helgen i mina förböner. Det är en styrka att vi är tillsammans. Att vi är många som vill bära det öppna samhället där alla kan röra sig utan fruktan. Att vi är tydliga mot dem som vill döda och bryta ner. En tyst minut.  Sen fortsätter vi arbetet. Var vi än befinner oss. Dom ska aldrig segra.

Mer till cykelvägar

I Karlstad gillar vi cykelvägar. Vi har en ambitiös och långsiktig cykelplan där vi vill uppmuntra alla att gå och cykla så mycket som möjligt. Det är bra för hälsan. Luften blir renare och vi får mer plats till roligare saker än bilparkeringsplatser i staden. Vi vill ha torg, parker, grönytor och att barn och vuxna ska kunna röra sig på ett tryggt och säkert sätt. Nu i vår satsar vi därför 4 miljoner kr på att asfaltera och göra cykelvägarna fina. 32 000 kvadratmeter cykelväg ska få ny asfalt. Det är bra. Nu ska jag hem och vårrusta cykeln.

Grön kongress i Liverpool

Kom hem från Liverpool i morse. Under fyra dagar har jag varit med på de grönas världskongress som svensk delegat. Det var 103 gröna partier från drygt 90 länder som möttes till förhandlingar, seminarier, nätverkande och för att forma grön politik för framtiden. Några från små och svaga partier. Några från partier som är utsatta för våld från den styrande makten och andra som är väletablerade och starka. Groenlinks berättade om en framgångsrik kampanj i Holland och österrikarna om hur den oberoende gröna kandidaten Van der Bellen fick 54% i presidentvalet. Frank Habineza som är grön partiledare i Ruanda, fd flykting i Sverige och god vän till mig sedan några år, berättade om hur han förbereder sig för presidentvalet som är på inkommande. Vi hade med fem gröna ministrar och ett femtontal riksdagsledamöter från Sverige som medverkade med tal och seminarier.  Vi tog resolutioner om europeisk järnvägspolitik, havsmiljön , hälsofrågor och energipolitik. Vi röstade, lobbade, formade allianser, nätverkade och hade fest. Bland annat. Jag är rätt trött. Men lycklig. Glad över att få tillhöra en världsvid grön rörelse som söker sina vägar mot framtiden. Och som dom säger i Liverpool. ” You`l never walk alone”.

Senaste inläggen.
Fotboll 14 Nov
Timbaktu 13 Okt
Bloggat på nwt.se.
Desktop