Per-Inge Lidén
Arkiv. januari 2017

Barn som far illa

Det finns barn som far illa. Runt om oss. Jag har som socialnämndsordförande ständigt jour. För att kunna ta beslut om att omhänderta, flytta eller skydda barn. I helgen var jag två gånger inne på socialförvaltningens kontor och tog, efter inrådan från jourhavande socialsekreterarteam, beslut om att omhänderta tonåringar. Varje onsdag har vi arbetsutskott och fattar beslut om barn. Stora som små. Barn som kanske behöver placeras i familjer enligt socialtjänstlagen eller som vi går till förvaltningsrätten med för beslut enligt lagen om vård av unga. Det kan vara barn som far illa på grund av föräldrars missbruk eller oförmåga att vara föräldrar. Det kan vara barn som själva använder droger, lever i kriminalitet eller på annat sätt utsätter sig för fara. År 2016 inledde vi inom socialtjänsten 822 påbörjade utredningar om barn. Alla ledde inte till åtgärder. Men vi tar barnen och deras situation på stort allvar. Och vi tvekar inte när barn behöver skydd.

Så se dig omkring. Våga fråga barn hur dom har det. I grannskapet. I idrottsklubben. Att bli sedd av en vuxen människa som bryr sig kan betyda mer än vi tror. Barnen är vårt gemensamma ansvar. Och vår framtid.

Ett nytt Värmland

Mina första minnen i livet är från några barndomsår i Lungsund utanför Storfors. Jag växte först upp i Skattkärr, sen Arvika – men tillbringade somrarna hos syrran vid vackra Bergsjön utanför Kristinehamn. Jag har bott och arbetat i Torsby. Nu lever jag sedan rätt länge i Karlstad – men i 30 år har jag tillbringat alla somrar i Årjäng. Jag känner mig verkligen hemma i hela Värmland. Jag gillar den här delen av världen.

Nu kommer ett förslag på ny politisk organisation i Värmland. Idag träffar regionbildningskommittén de värmländska partierna och diskuterar en helt ny politisk organisation. I valet 2018 är förslaget att du ska rösta på folk till ett regionalt fullmäktige. De ska styra kollektivtrafik, planera vägsystem, samordna kultur- och socialtjänst, utveckla sjukvården – och vara Värmlands röst i Sverige. Och världen.

Om det blir så kommer detta att ersättare landstinget i Värmland och Region Värmland. Det här är en stor förändring. Jag tror att det blir riktigt bra. Värmland behöver en tydlig röst för att kunna hävda sig som en kaxig region och mötesplats mitt emellan Oslo och Stockholm. Men vad är nu de viktigaste uppgifterna för den nya regionen? Och vilken roll ska kommunerna spela? Det är dags att börja diskutera det. I sommar lämnas ansökan in till regeringen.

Politiskt tvivel

Jag är förtroendevald politiker. Varje månad lyfter jag ca 15 frågor i min nämnd och tar ställning till 20 frågor i kommunstyrelsen / kommunfullmäktige. Dessutom säkert 15 frågeställningar till där jag bör ha en åsikt. Typ 50 frågor i månaden. Som rör helt olika områden. Där jag ska känna in vad min egen åsikt är, vad mitt parti tycker, vad de andra partierna i den styrande majoriteten anser och rätt ofta känna in de olika oppositionspartiernas åsikter. Ibland finns självklara svar. Ibland inte. Vi väger tillsammans olika argument, vänder och vrider. Och pratar en hel massa med varandra mellan olika partier och grupper av allmänheten.  Vi försöker oftast prata oss fram till breda lösningar. När jag lyssnar på partidebatter på riksnivå ( och en och annan gång i vårt eget kommunfullmäktige) slås jag över hur tvärsäkra alla låter. Hur lite funderande, tvivel, resonemang det verkar finnas. Ändå vet jag att det pågår samma långsamma resonerande på de flesta ställen.

Ibland tror jag att tvivel är bra. Att våga ta tid i politiken till att ställa de lite motvalls och besvärliga frågorna. Att våga lämna tvärsäkerheten. Jag försöker vara en sån politiker. Kan det vara så att ju äldre man blir – desto mindre tvärsäker på saker blir man. Eftersom jag också är söndagsskollärare på min fritid kan jag ju berättelsen om Tomas tvivlaren. Han lärjungen ni vet. Som ifrågasatte när andra var så tvärsäkert entusiastiska. Han som vågade tänka ett varv till. Som vågade ställa följdfrågor.

Och vet ni vad? Det sägs att han kom ända till Madras i sydöstra Indien på sina arbetsresor. Längst av dom alla.

Alla behövs

Det är stor brist på arbetskraft i Värmland just nu. Trots det är det människor som är utanför. Som inte har jobb. Som är sjuka. Som har försörjningsstöd eller någon form av sjukersättning. Människor som ibland känner sig bollade mellan arbetsförmedling, vårdcentraler, försäkringskassa och socialsekreterare. Det här vill vi ändra på. Under ett par dagar har vi chefer och ledande politiker på de här fyra organisationerna suttit tillsammans. Resonerat om hur vi möter de människor som har kontakt med flera av oss samtidigt. Vi talar om en väg in. Om hjälp och stöd som är anpassat just till de människor som riskerar att hamna utanför. Eller mitt emellan. De som behöver såväl vård som arbetsträning och ekonomi på något sätt. Männikor som ofta kan vara väldigt sköra men som också bär på stor styrka. Den gemensamma organisation vi har för det här heter Samspelet. Nu vill vi skärpa upp våra verktyg. För vi vill att alla människor ska hitta rätt i vårt samhälle och kunna bidra till det gemensamma samhället utifrån sina förutsättningar.   Samspel är ett bra ord – om vi lirar tillsammans kan det bli riktigt bra.

Demokratins kärna

Hela vårt offentliga samhälle har sin grund i något så enkelt som vanliga politiska föreningar. Där möts människor runt om i vårt land och fattar beslut om stort och smått. Så också i Karlstad. Så också i miljöpartiet. Igår kväll hade vi föreningsmöte. Vi valde två nya till ledningsgruppen, Gunnel som är nybliven pensionär och bl a varit vicerektor på universitetet och Cecilia som är lärare. Vi diskuterade nya stadgar för föreningen. Valet 2018 närmar sig och vi resonerade om hur vi tar fram ett häfte med åsikter om hur vi vill utveckla Karlstad. Vi tog budget för 2017. Ledningsgruppen berättade om en kommande studieresa till Stuttgart som MP Karlstad anordnar, en stad och ett område där de gröna är väldigt framgångsrika. Ja, och så tackade vi av Maria Frisk. I MP har vi en tradition att växla på de olika posterna efter några år, även språkrörsposten. God stämning. Många åsikter. En vilja till samförstånd. Det är en förmån att få vara med i en politisk förening. Jag menar det. Det finns åtta politiska föreningar i Karlstad med olika partibeteckningar. Alla är beroende av människor som engagerar sig. Du kanske ska gå med nånstans!

Kyrkkaffe

Ordnade med kyrkkaffe idag. Tillsammans med fem andra. Fina mackor, lite hembakta kakor. Ställde ut 72 kaffekoppar. Kändes bra. Normalt sett deltar jag i gudstjänst varje söndag. I den folkrörelsebyggda kyrka jag tillhör, Equmeniakyrkan, innebär det ofta att man hjälper till lite här och där också. Vi kan inte anställa folk till allt utan man gör det mesta tillsammans. För mig är den kristna kyrkan en viktig del av livet. Så också gudstjänsten. Tid för reflexion, tankar om de existensiella frågorna. Texter. Böner. En känsla av att man värderas bara för att man är. Och inte för vad man presterar. Vilket är skönt. Och så kyrkkaffe. Social gemenskap. Man får möjlighet att prata med folk i olika åldrar och med högst olika bakgrund. Det är väldigt nyttigt. Vid mitt bord pratade vi om allt möjligt i livet. Sen kom vi in på dopet. Som lite är dagens tema. Blev riktigt intressant.  Att gå till kyrkan är en snart tusenårig tradition här i Karlstad. Man känner historiens vingslag. Välkommen!

Rötter

Jag kommer från Arvika. Men min mamma Eivor föddes 1918 på gården Bergaby utanför Fellingsbro. Hennes far hette Karl och föddes på gården Furunäs några km från Bergaby1875. Hans pappa hette Lars och föddes på Furunäs 1841. Hans pappa hette Lars och föddes på Furunäs 1817. Hans mamma Caisa föddes på samma gård 1786. Hennes pappa Anders föddes 1743. Oklart var. Hur vet jag nu detta? Jo min kusin Bertil som nu bor på gården i Bergaby och hans syster Birgitta har börjat släktforska. I somras hade vi kusinträff och letade också upp detta Furunäs. Nu efter jul var jag hemma hos Bertil och Yvonne i Bergaby och fick reda på historien tillbaks till tidigt 1700-tal.

Visst är det intressant att vi alla har en personlig historia. Med alla andra delar av släktträdet och det faktum att man rört sig i samma socken mest hela tiden ligger det förmodligen tusen personer begravda på med mina gener i skeletten på kyrkogården i Fellingsbro. Tänkte jag på när jag vandrade omkring där efter mitt besök i Bergaby. Man undrar hur dom hade det. Släkten. För två eller femhundra år sen. Hur dom såg på livet och omvärden.

Vi formas av vår historia mer än vi tror. Vi bär nog på erfarenheter som ligger djupt inbäddade i våra rötter. De är viktiga att bära med oss när det nu blir nytt år med nya möjligheter att forma livet och framtiden.

 

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop