Per-Inge Lidén
Arkiv. november 2016

Banken som inte vill ha pengar

Pratade med en företagare idag. Han har ett problem. Han säljer saker. Folk köper. Dom använder pengar. Han behöver få in dom på sitt konto. Banken vägrar ta emot.

Vad är det här? Nu får dom väl skärpa sig på banken. Så här är det. Staten trycker pengar och garanterar deras värde. Vi använder dom än så länge när vi köper och säljer saker till varann i det här samhället. Bankerna har statens tillstånd att arbeta med kapitalförsörjning i samhället, lån, inlåning och kapitalhantering. Då får dom väl också se som sin uppgift att ta emot dom av staten upptryckta sedlarna och mynten och se till att de hamnar på rätt konto. Hur svårt kan det vara? Om inte företagare kan sätta in sina pengar och redovisa dom inför skatteverket lockar det naturligtvis till att använda pengarna i en svart ekonomi istället. Vad tycker skatteverket om det?

Det är dags för staten att dra in tillståndet för banker som inte tar emot pengar. Eller vad tycker ni riksdagsledamöter på värmlandsbänken?

18000 personer till Skjutsbol

Jag växte upp i den vackra trakten vid sjön Billingen i Stavnäs. Grannbyn heter Skjutsbol. Nästa år kommer O-ringen dit för att ha orienteringstävling. 18000 personer. Som ska transporteras, äta mat och bli mötta av en tillfällig fullt utrustad vårdcentral. För att nu ta några exempel. En buss i minuten kommer att gå mellan Arvika tätort och Skjutsbol. Vägar enkelriktas. En hel stads samhällsstruktur monteras upp och plockas ner efter en vecka.  Det är enormt. Idag har jag träffat Christina Gabrielsson som håller i arrangemanget. Hon verkar lugn. Det känns skönt. För det är alltså världens största orienteringstävling som ska äga rum under en veckas tid i Arvika med omnejd. En enorm utmaning för Arvika och hela Värmland.

Det här är ett tillfälle vi inte får missa. 18000 aktiva intresserade människor från Sverige och Europa kommer att spendera en vecka i vårt landskap. Då måste vi visa upp gott värdskap, våra sevärdheter, våra jobbmöjligheter, vårt näringsliv och kulturliv. Om vi vill att människor ska vilja återvända som arbetssökande eller turister är det då vi har chansen. Och då är en sak viktig. Värmland har både ett rikt kulturliv och ett modernt högteknologiskt näringsliv. Här finns både jobbmöjligheter och levnadskvalité.

Solakoop. Ett bra ställe att bo på.

Var för en tid sedan på Solakoop och hälsade på. Det är ett ”bed and breakfast” här i Karlstad. Det är ett fint ställe. Trevligt. Välstädat, Snyggt. Och med en god och varm atmosfär på något sätt.  När miljöpartiet har gäster här i stan brukar vi alltid rekommendera folk att bo där.  Solakoop drivs av ett socialt kooperativ. Det är en grupp människor med olika former av arbetshinder som bildat och driver kooperativet på kommersiell grund. Det är intressant.  Alla arbetar utifrån sin förmåga. Man är en självständig organisation. Beslut tas gemensamt med en röst var. Det finns en stor potential i social kooperativ eftersom dom drivs utifrån vad människor själva tror att man klarar. Precis som många andra nystartade företag så fick man en starthjälp och man har konsultativt stöd. Men man lever på sina egna inkomster.

I Karlstad finns just nu fem sociala kooperativ som säljer tjänster och produkter inom media, cykelreparationer, hunddagis, grön rehabilitering mm.  Jag tror att det finns fler områden där sociala kooperativ skulle kunna vara en bra aktör. För alla människor behöver få bidra till vårt gemensamma samhälle. Utifrån sina förutsättningar.

 

Pojkar i Karlstad ska utvisas

Jag har som nämndordförande det politiska ansvaret för 300 barn, mest pojkar, som kommit på flykt från andra länder. Hälften bor på hem inom kommunen och hälften har vi ordnat platser för på annat håll. Många av dem har rötter i Afghanistan. Av dessa har många växt upp i Iran och är barn till föräldrar som flytt. De är av hazariskt ursprung. Hazarerna är en folkgrupp med rötter i den moguliska invasionen av Afghanistan på 1200-talet. De var utsatta för ett folkmord i slutet av 1800-talet. Idag är de förföljda av såväl talibaner som andra politiska grupper i Afghanistan. De diskrimineras och utsätt för våld och avrättningar.

Regeringen har skrivit på ett avtal med Afghanistan. Presidenten , som behärskar huvudstaden med omnejd, har lovat att pojkarna ska få återvända. Samtidigt varnar svenska UD från att åka till samma land. Ett land som är osäkert för en svensk. Ett land som torde vara ännu farligare för en ensam tonårspojke som aldrig satt sin fot i landet och tillhör en förtryckt grupp.

När nu dom här grabbarna som går i Karlstads skolor får avslag och ska utvisas till detta av krig härjade land är jag orolig för att många av dem går under jorden. Vi kommer att få barn som lever ett skuggliv på våra gator. Det är inte bra.

Regeringen talar om att göra barnkonventionen till svensk lag. Samtidigt skriver man märkliga avtal om tonårsexport till ett land i fullt inbördeskrig. Gör om. Gör rätt. Nu.

Socialpsykiatri på Stockfallet

Idag har vi invigt våra två nya hus inom socialpsyktiatrin i Karlstad. Dom ligger på norra Stockfallet. På medeltiden sägs det att människor som var lite avvikande i samhället fick en slags särställning i samhälle och religiöst liv som ibland kunde vara positiv. På 1800-talet byggde man stora institutioner utanför stan med galler omkring där man låste in folk. Efter psykiatrireformen på 1990-talet försöker man integrera människor med olika diagnoser i samhället. Social psykiatri kallar vi det. Kommunen ansvarar. Människor med psykiatrisk diagnos som behöver extra stöd är en del av vår samhällsgemenskap och ska bo mitt ibland oss – med extra stöd.

För första gången har vi nu i socialnämnden kunnat bygga två nya hus. Vi brukar alltid få överta gamla fastigheter. Det är en markering. Det här är en viktig grupp människor. De som ska bo i husen har också varit med och planerat sina boenden och även medverkat i intervjuerna när vi anställt personal. Det är stort.

Magnus Persson till minne

I torsdags ledde Magnus Persson vårt kommunfullmäktige här i Karlstad. På fredagen var han död. Livet är märkligt. Eller snarare döden.

Magnus, som hade sina rötter i Skåne, var under många år verksam som lärare, rektor, verksamhetschef, internationell samordnare på skolförvaltningen och politiker här i Karlstad. En intellektuell och för mig på något sätt stillsam personlighet och politiker som under sitt liv också vågade förändra sin politiska tillhörighet. Sedan många år tillbaks hemmahörande inom socialdemokratin. Vi möttes bl a i omvärdsnämnden. I juni var Magnus och jag under tre dagar i Estland på besök hos vår vänort. Magnus åkte några dagar tidigare till Tallinn för att reka inför nästa kongress för det stora internationella nätverk av pedagoger Magnus under många år varit ordförande för. Under några dagar av besök och samtal imponerades jag av Magnus stora internationella kontaktyta och djupa kunnande i internationella frågor. Och hans karakteristiska blandning av vänlighet och skärpa i samtalen.

Livet är skört. Vi som politiska kollegor känner stor sorg. Vi tänker på Magnus familj. Karlstads politiska liv har definitivt blivit fattigare.

Den goda arbetsmiljön

Under två dagar har vi medarbetardagar för alla som jobbar inom socialtjänsten i Karlstad. Vi kan ju inte stänga ner verksamheten så 300 medarbetare per dag möts till samtal, seminarier och föreläsningar. Det är fantastiskt att få möta så många kompetenta och goda medarbetare på en gång.

Vår socialdirektör Monica Persson har idag talat om den goda arbetsmiljön. Hur beter vi oss mot varandra i arbetslaget? Vad är hövlighet och en god arbetsgemenskap? Hur skapar vi den goda atmosfären? Hur stöttar vi varandra? Det här är viktiga frågor.  För vi vet ju alla precis vilka subtila signaler vi kan sända ut för att göra att en arbetskamrat känner sig sedd och bekräftad – eller misstänkliggjord och utanför.

När vi nu ändå ska tillbringa så mycket tid på våra arbetsplatser under kanske 40 år av våra liv. Visst är det lika bra att se till att vi har det roligt och bra på vår arbetsplats. Livet är egentligen för kort för något annat. Och jobbet blir bättre utfört.

Trump segrar i USA

Vi vaknar idag upp till en förändrad verklighet. En ny president med en helt annan agenda än den nuvarande ska installeras i USA den 20 januari. Världen håller andan. Jag bävar.

Handlar det om verklighetsbeskrivning? Frånsett kriget i Syrien är världen idag en tryggare plats än på länge. Fler människor går i skolan och har mat för dagen. Färre dödas i terrordåd och krig. Världsekonomin går stadigt uppåt. Men många människors bild är annorlunda. Man känner ett utanförskap. Man ser en fara i att människorna från tredje världen tar över den vita världen och dess privilegier. Man vill skaffa vapen. Och bygga murar.

Nu ska jag gå till möte med arbetsutskottet i socialnämnden. Fortsätta sträva på i det vardagliga demokratiska lite långsamma arbetet. Det är det vi måste göra. Fortsätta jobba med den vardagliga politiken. Fortsätta det strävsamma arbetet att få in människor från alla samhällsklasser som förtroendevalda. Föra det goda samtalet. Bära på berättelser och visioner. Visa på samarbete. Se till att alla kommer med och att inga bostadsområden, grupper eller åldrar lämnas utanför. Rädda världen en liten liten bit.

Och hur tänker du? Ska du stå utanför och se på. Eller det kanske är dags att gå med i någon av alla politiska föreningar som finns. Och vara med och bära samhället framåt. Det verkar behövas.

Amerikansk valkampanj

Jag gillar nånstans USA. Den gamla konstitutionen som  är enkel och tydlig. Inga kungar och ärvda positioner. Stort engagemang i civilsamhället.  En sekulär stat med en röst för alla. Stort inflytande för delstaterna. Maktdelning mellan president, parlament och juridik. En ledare som bara får sitta åtta år.

Den här veckan väljer USA president. Men valkampanjen har varit bedrövlig. Smutskastning av motståndare, hån mot demokratiska institutioner, ren rasism och ett hetsande mot minoriteter, religioner och politiska motståndare saknar all relevans. Bakom alla orden undrar man vad de vill. Vilken politik de tänker föra. Hur ska kandidaterna förändra USA miljömässigt, social och ekonomiskt. Vilka drömmar och visioner har de för landet. Vad vill de göra med sjukvården, vägarna, eller fattigdomen. Vad är deras syn på internationell politik. I brist på argument skriker man sa far min till mig en gång när jag var 12 år och arg på något. I brist på politik smutskastar man andra politiker, skulle jag vilja säga idag. Jag uppskattar politiker hellre berättar vad de själva vill åstadkomma snarare än de som hånar motståndarens argument. Riktiga politiker vågar tala väl om sina politiska motståndare och är efter val beredda att kompromissa med dem när landets bästa står på spel.

Vi får innerligt hoppas att Hillary Clinton vinner. Inte för att hon gör mig så entusiastisk. Men för att hon är en liberal och demokratiskt sinnad politiker med erfarenhet. Om hennes motståndare vinner. Ja då får vi fundera över vart världen är på väg.

Jag saknar min mamma

Det är allhelgonatid. Vi tänder ljus. Och minns människor som inte längre lever. Det känns viktigt. För ett drygt år sen dog min mamma som bodde på Hamngatan i Arvika. Det känns märkligt på något sätt. Att hon inte finns. Hon fattas mig. En mor är någon som sett en genom hela livet. Kommenterat . Tolkat. Brytt sig. Om det liv som är mitt. Nu finns ingen längre man kan fråga. Om hur det var då. Eller som minns människor längre tillbaks i historien. Det är liksom borta. För mig känns det som man får lägga ut nya riktmärken och fasta punkter att orientera sig utifrån. När en fast punkt slocknat. Det är faktiskt en stor omställning.

Det är viktigt att lyfta fram döden i vårt samhälle tycker jag. Vi gömmer gärna undan den. Gör det till något onaturligt. Som vi inte vill prata om. Alla helgons dag har en tradition tillbaks till tidig kristen tid. När kyrkan slapp förföljelse på 300-talet ville man fira minnet av alla som dödats för sin tros- och livsåskådnings skull. Från början var minnesdagen på våren. På 600-talet flyttades den till 1 november. In plockades också den gamla keltiska och germanska seden att minnas alla döda och på 1000-talet infördes alla själars dag den 2 november. Och den traditionen lever vi i än idag med lite justeringar för att vi i sen tid ville ha en effektiv produktion i landet och flyttade helgerna till till lördagar och söndagar.

Ta dig tid för eftertanke i helgen. Döden är en del av livet. Hur märkligt och svårt det än känns ibland.

Senaste inläggen.
Bli politiker 14 Aug
Bloggat på nwt.se.
Bli politiker 14 Aug
Desktop