Per-Inge Lidén
Arkiv. oktober 2016

Påven möter lutheraner

Det är 500 år sedan Luther spikade upp sina teser och ville reformera den katolska kyrkan. Det blev en brytning som blev total. I Sverige ledde det förmodligen till att det svenska språket finns kvar genom den folkbibel som introducerades. Gudstjänstlivet förändrades och massiva tillgångar överfördes från kyrkan till staten. För präster och nunnor vid klostren var det katastrof. För Sveriges relation till Europa också. Ett antal decennier senare låg vi i riktigt krig med de katolska länderna söderut i Europa – i tiotals år.

Nu möts företrädare för lutherska världsförbundet och vår nuvarande påve Franciskus. Det råkar bli i Lund och Sverige där lutherska världsförbundet förlagt sitt möte. Sedan lång tid tillbaks har det pågått samtal om försoning och gemensam syn i viktiga frågor. Idag manifestesteras det. Det är bra.

Den katolska kyrkan är mäktig. Drygt en miljard människor är medlemmar. För 18 år sedan tillbringade jag sex veckor i Vatikanen på studieresa tillsammans med unga forskare och studenter från Uppsala universitet. Vi studerade denna gemenskap av ordnar, kongregationer, stats- och kyrkoförvaltning. Den är imponerande i sin internationalitet. Här möts människor från hela världen. Jag skrev en artikel om hur kyrkans ledning orienterar sig mot länderna i tredje världen och att det snart kommer en påve från någon av utvecklingsländerna. Vatikanen har kontakter ut i minsta by över hela världen. Men vet vad som pågår. Mer än de flesta. Sverige borde ha en riktig ambassad i denna världsmetropol.

Idag gläds vi över en påve som vill förändra sin kyrka – om än i måttlig takt. Vi gläds åt att en 500-årig splittring går mot försoning. Kanske kan det vara ett tecken på att fred i världen är möjlig.

Civilkurage

Hur är det nu. Vågar du gripa in om det händer nåt på stan. Eller bussen. Eller i huset där du bor. Nåt barn som  mobbas. Nån som lägger de leriga fötterna på sätet på bussen. Eller det låter som om någon är utsatt för misshandel i lägenheten ovanför.

Vi har ett arbete i Karlstad som kallas huskurage. Det är vårt bostadsbolag KBAB som jobbar med det i samverkan med de trygghetsansvariga på räddningstjänsten och polisen. Det handlar om att se och höra. Att ta ansvar. Våga ringa på hos grannen och fråga vad det är som händer. Det handlar om att våga ringa polisen eller göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Brottsförebyggande centrum ordnade idag ett seminarium om de här viktiga frågorna. Om att våga se, höra och inte titta bort när man misstänker att någon utsätts för brott. För brott sker. Inte minst i hemmen. 20 personer dödas varje år genom våld i nära relationer. Oändligt många fler utsätts för våld i familjen på olika sätt. Det är viktigt att vi reagerar. Som grannar och medmänniskor. Alla har rätt att leva i trygghet.

Jobb till karlstadsborna

Igår hade vi finbesök i Karlstad. Marco Venegas är riksdagsledamot (MP) från Nyköping. Han sitter i riksdagens viktiga arbetsmarknadsutskott. Eftersom jag ansvarar för arbetsmarknadsfrågor i vår kommun var han min gäst. Hela dagen. Eftermiddagen tillbringade vi på arbetsmarknads- och socialförvaltningens jobbcenter vid inre hamn. Ett framgångsrikt arbete under stor förändring. Jag blir så inspirerad. Tjänstemän kom och gick. Och berättade. Om nya arbetslöshetssiffror som sjunker. Särskilt bland kvinnor. Om att vi är ovanligt bra på att få nyanlända i jobb. Om socialsekreterare som har färre klienter per person för att kunna jobba bättre just med socialt arbete och inte vara pappersvändare. Om krav på aktivitet, motprestation och förflyttning mot jobb hos mottagare av försörjningsstöd. Om vårt lyckosamma arbete med att få nya EU-pengar till projekt för unga arbetslösa och de med komplexa situationer där man både är arbetslös och har någon diagnos eller är sjukskriven. Nu är utmaningen de många nyanlända som kommer till vår stad. 220 i år. Kanske 350 näst. Att kunna matcha dem mot den brist som finns inom bl a vård och omsorg. En uppgift jag tror vi kommer klara av. Om arbetsförmedling, jobbcenter, skola och våra företag hjälps åt.

Fest för Maria Frisk

Vi hade en liten fest häromkvällen i den politiska ledningsgruppen i Karlstad. Hemma hos mig. Lite mat. Lite goa samtal. Lite frågesport. Och så lite avtackning av vår kommunalrådskollega Maria Frisk. Maria har arbetat drygt tio år på heltid med politik på majoritetssidan i Karlstad. Först som politisk sekreterare och sedan som kommunalråd. En av våra få disputerade politiker i stan. Kunnig, kompetent och engagerad. Maria och jag har haft daglig kontakt och tagit ställning till tusentals olika dagspolitiska frågor under de sex år vi jobbat tillsammans. Nu går hon vidare till nya arbetsuppgifter. Det är tråkigt. Men också riktigt. I MP vill vi inte vara heltidspolitiker hela livet. Vår syn på demokrati innebär att vi bär samhället tillsammans och att vi växlar människor och erfarenheter på samhällets förtroendeposter.

Att människor lämnar politiken innebär att det behövs nya som kommer in. Med nya erfarenheter, drömmar och visioner. Det finns många politiska partier att välja på. Alla behöver ett inflöde av människor med idéer. Det kanske är din tur att gå med i en politisk förening. Välkommen.

Ny flygel i Karlstad

Efter en lång dag som innehöll möten med diakoner, poliser, integrationssamordnare och inte minst 200 familjerådgivare från hela landet ( jag hälsade dom välkomna) slog jag mig i gårkväll ner i en skön stol på Karlstad CCC och lyssnade till riktigt bra musik. Det var invigning av den nya flygel som Wermland opera ska ha stående i stadens stora konserthus. Det var fullsatt. Det var vackert. Det var Edward Grieg och riktigt bra musik i två timmar. Man blir renad på något sätt. Tankarna följer musiken och letar sig runt mellan melodiernas toppar och dalar. När jag vandrade ut i karlstadsnatten tänkte jag som så. Vad rika vi är som har en sån orkester i stan. Och en sån fet flygel!

Ett kaxigare Värmland i regionernas Sverige

Staten vill ha nya, större och tydligare regioner i Sverige. För sin egen regionala indelning av myndigheter och verk. Men också för det arbete som styrs av folkvalda regionala fullmäktigegrupper och som sköter sjukvård, kultur, regionalpolitik, infrastruktur och kollektivtrafik. I Värmland finns många olika åsikter i regionfrågan. Det är bra. Vi har ju demokrati och yttrandefrihet. Landstinget har diskuterat regionfrågan idag. Regionsstyrelsen och olika kommuner har lämnat in synpunkter. Var ska vi vara med? Svealand eller Västra Götaland? Stor eller liten region? Folkomröstning eller snabba beslut? Vi tycker lite olika.

Men en sak är viktig. När beslutet en gång är fattat är det viktigt att vi i Värmland enar oss och gör nåt bra av det. För vi vill spela en viktig roll var vi än är med! Vi vill ha fler regionala myndigheter till oss. Vi vill bygga bättre järnvägar och kommunikationer. Vi vill bli ett centrum för kultur, näringsliv och besöksnäring. Och vi vill se till att hela Värmland får utvecklas och bli en positiv kraft som andra kan räkna med. Vi vill vara konstruktiva och skapande.

Och inte sitta och gnabbas i nåt regionhörn.

Det tror jag är det allra viktigaste. Med Värmland mot framtiden. Med hopp, glädje och tillförsikt.

 

Älgjakt

Idag börjar älgjakten i vår del av landet. Väldigt många naturintresserade människor som  tillbringar dagar i våra skogar tillsammans. Jakten har gamla rötter. Vår svenska tradition med viltvårdsområden går egentligen tillbaks till bygemenskapernas tradition att jaga tillsammans. Och älgen har alltid varit det stora bytet här i Norden. Från medeltidens jakt med fångstgropar tills idag. Älgstammen storlek har varierat. Under 1800-talet var den nästan utrotad på grund av alltför fri jakt. Under 1980-talet var den så stor att det blev besvärligt för skogsbruket. Det finns inget bättre ekologiskt kött än det vi tar från fritt strövande djur i våra skogar. Kött från djur som fått leva ett naturligt liv. Det är en resurs värd att vårda genom att  spara de genetiskt värdefullaste djuren och bara skjuta så mycket att balansen upprätthålls i naturen. Vi bör få bedriva skyddsjakt på de rovdjur som kommer närmast bebyggelsen och vi måste tillsammans med viltvårdsområdenas kunniga jägare och länsstyrelsen hålla ett öga på populationerna av björn, lo och varg så att balansen i skogen upprätthålls.

Älgkött kan vara lite svårlagat för unga människor idag och här kommer därför mitt bästa recept. Tjälknöl. Sätt in den frysta älgsteken i en lergryta i ugnen på 75 grader i tio timmar. Koka upp ett saltlag bestående av vatten, salt, lite socker,  enbär och timjan. Ta upp steken och lägg den i saltlagen några timmar. Servera med varm kantarellsås och potatissås. Lingonsylt är också bra. Ät din ekologiska måltid med gott samvete då du vet att älgen haft ett fint liv i frihet.

Det är i Fagerås det händer

Det är nåt särskilt med Fagerås !  Där verkar det hända saker hela tiden. I morgon lördag är det t ex gospelfestival. Låter kanske inte så märkvärdigt. Men hör här.  Mellan kl 11 och 21 är det trettioen (31) konserter!  På sex olika scener! Inom gångavstånd. Servering på alla ställen.  Och jag räknar till 12 olika körer som medverkar. Arrangörer är tolv olika föreningar i bygden.

I detta värmländska samhälle har man  har själva ordnat fram en föreningsmässig bensinmack. Ny bytespunkt för bussar och upprustad tågstation lobbade man för och fick igenom tillsammans med Värmlandstrafik. ( 20 min med tåg till Karlstad, busstrafik åt alla håll, ett vackert landskap och huspriser som borde göra vilken stockholmare som helst beredd att ompröva sitt val av bostadsort).

Det finns ett driv i bygden. Människor går samman. Tar ansvar. Gör nåt.  Gospeln föddes ju i den amerikanska södern som slavarnas musik. En musikform som uttryckte längtan efter befrielse och värdighet. Jag tror dom tänker att gospeln nu ska vara med och lyfta den del av Sverige som finns utanför de större städerna. Och Fagerås. En musiktradition som bär en samhällsförändring inom sig.

Heja! I morgon blir ni Sveriges tyngst svängande ort.

800 socialchefer i stan

Jag är ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad. Det är ett fint uppdrag. Och svårt. Förutom socialpolitiska frågor som vi diskuterar i nämnden har vi som sitter i arbetsutskottet en särskild uppgift. Vi godkänner familjehem, flyttar på tonåringar som far illa, lyfter barn från deras föräldrar och låser in missbrukare mot deras vilja. Som ordförande har jag en ständig jour att gå in och ta ett tillfälligt beslut när ett barn är i en miljö där det far illa. Ofta riktigt svåra överväganden, men såklart beredda av professionella, välutbildade och erfarna socialsekreterare.

Idag möts Sveriges socialchefer och nämndsordföranden till ett tredagars möte i Karlstad. Dagar av erfarenhetsutbyte och fördjupning. Det här är viktiga människor i vårt samhälle. För mig är socialtjänsten den del av samhällsgemenskapen som står mellan oss och barbariet. Som utan att vara perfekt gör att  några hundra tusen människor just nu har det något bättre än de annars skulle haft det. Eller med socialtjänstlagens egna ord:

”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, – jämlikhet i levnadsvillkor – aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. ” 1 Kapitlet 1§ socialtjänstlagen.

Visst är det vackert!  Men det är ett svårt jobb. Nån ska omsätta det i praktiken. Säg nåt uppmuntrande när ni möter socialcheferna på stan idag!

Slutseglat för i år

Igår tog vi i segelklubben upp båtar på Kannikenäset. Det var en skön stämning.  Man hjälper varandra och igår var det ju dessutom en riktigt vacker höstdag. Segelbåtar finns det verkligen i alla prisklasser. Min köpte jag för 16 år sen och den kostade 16 000 kr. ( Okej,  jag har köpt nya segel och en ny utombordare sen dess) Med denna båt kan jag på sommaren kryssa fram mellan några av norra Vänerns alla fina öar och holmar. Det här innanhavet är vackrare än vad många tror..

Karlstad är en stad som är på väg att vända sig mot vattnet. Det blir allt tydligare. Det gillar jag. Jag tror att vi människor vill leva och bo vid vatten. Många är oroliga för översvämningar men just de nya vattennära husen är så översvämningssäkrade så det är ingen fara. Det är värre med den äldre delen av stan.  Snart blir det också en ny gångväg under järnvägen där västra Torggatan kommer att förlängas över till stadsträdgården. Då blir vi en mer sammanhållen stad som söker sig ner mot inre hamn. Vi har också satsat stort på båtbussas av olika slag. Alla har ju inte egen båt. I somras prövade vi för första gången en linjelagd båtbuss till Grums och Borgvik. Nu ska vi utvärdera den och se hur vi går vidare nästa år.

Karlstad förändras. Vänern växer liksom in mot stan. Visst är det bra!

 

Senaste inläggen.
Elbilar 11 Maj
Bloggat på nwt.se.
Bikinikropp? 25 May
Desktop