Per-Inge Lidén
Arkiv. augusti 2016

Våldsam radikalisering

Det finns de som inte vill vara med i vårt samhälle. Som ställer sig utanför. Som i sin desperation vill förstöra det. Det kan handla om radikala islamister, höger eller vänsterradikala. Det här är en utveckling som vi tar på stort allvar.

Förra veckan var jag tillsammans med omvärldsnämnden i Karlstads kommun på studieresa till Århus och Horsens i Danmark. Två kommuner vi har mycket att lära av. Vi studerade deras framgångsrika arbete med kultur som medel att förändra ett samhälle, hur de jobbat med stadsplanering, internationalisering och kommunsammanslagning. En del handlade också om arbetet mot politisk radikalisering av unga.  Århus anses ha den mest genomarbetade metoden i Norden och man har helt vänt en negativ trend till något positivt.

Det är inga märkvärdigheter. Men genomtänkt. Man jobbar förebyggande med demokratiworkshops i skolorna. Man samarbetar med föreningsliv och civilsamhälle för att få dem att inkludera riskgrupper i sin verksamhet. Man jobbar också systematiskt för att identifiera riskgrupper. Det finns en hotlinetelefon oroliga föräldrar, lärare eller föreningsledare kan ringa och uttrycka oro.

När man identifierat en grupp/person tar man direkt kontakt med dom. Utmanar. Erbjuder mentorer. Polis, skola och socialtjänst samverkar. Man har fått särskilt tillstånd att kringgå sekretessen som annars gäller mellan polis och socialtjänst.  Man pratar ihop sig på individnivå.  Och ungdomarna det gäller får alltid veta om att de är föremål för utredning.

Från att man haft ett stort problem med att många unga vilsna män anslutit sig till Daesh terrorkrig i Syrien alternativt höger/vänsterextrema grupperingar i Danmark har man kommit ner till nästan noll.

Vårt samhälle måste ge tydliga signaler till vilsna ungdomar på jakt efter identitet i sektgrupper. Vi ska bjuda in till samhällsgemenskap, utbildning och föreningsliv. Men vi ska också vara tydliga Vi tolererar inte våld och extremism.

Och vi måste jobba tillsammans. Socialtjänst, skola, föreningsliv och polis. För att värna den goda demokratin.

Äntligen skolstart

Idag börjar skolan. I vår familj börjar vi bli vana vid det. Vårt äldsta barn började förskola i Torsby 1988. Idag börjar våra två yngsta nian respektive tvåan på Sundsta. Under 28 år har jag haft kontakt med skolan som förälder. Jag borde vara en av de mer erfarna skolföräldrarna i stan. Idag möter jag lärare som började förskolan samtidigt som… Livet har sin gång. Och kommuninvånarna har år efter år betalt sådär 100 000 kr om året för var och en av mina sex barn. Det blir väl sådär lite drygt 10 miljoner totalt när alla gått ut gymnasiet. Tack alla skattebetalare i Karlstads kommun! Och alla dessa engagerade lärare. Också när det har kärvat för nåt barn vid några tillfällen tycker jag vi fått stöd och specialundervisning så att de kommit ikapp och kommit igen.

Men det är en stor och komplex verksamhet. Alla barn har rätt att få den hjälp och det stöd de behöver. Var och en som lämnar skolan utan att få ha blommat ut efter vars och ens förutsättningar är ett misslyckande för oss som är ansvariga för en kommunal verksamhet. Alla barn har rätt att känna sig trygga – såväl inne i klassrummet som ute på skolgården.

För oss i Miljöpartiet har skolan varit ett tydligt fokus under några år nu. Det är därför vi ville har skolministerposten att vi kämpat för att få till de ekonomiska bidrag regeringen har gjort till skolan. Det är därför vi varit med och tillsammans med de andra partierna i den styrande majoriteten i Karlstad gjort en kraftansträngning för mer pengar till skolan, i nästa års budget 14 miljoner mer än oppositionen, och att vi har lagt det mesta av investeringar på upprustningar och nybyggen av skolor. Men jag vet. Resurser är aldrig tillräckliga.

Men idag, när jag ser mina barn göra sig i ordning och med förväntan gå till högstadium och gymnasium känner jag tacksamhet över att få bo i ett så bra land som Sverige.

Vänern är glädje

Var ute en sväng med båten igår. Vänerns vatten glittrade. Kastade ankar och tog ett bad. Lättade. Gled långsamt hemåt genom vassrännan med lugn sidvind i seglen.

Jag har alltid älskat vattnet. Seglade som tonåring. Först i Skattkärrsviken, sen i Billingen och Värmeln. Med Svartviken på Stavnässidan som hemmahamn kryssade jag runt öarna och tog en tur till Edane nån gång. Och om jag inte seglade så paddlade jag, eller spelade hockey på uppskottad bana med de andra kompisarna från Skjutsbol och Skofterud….

Människor gillar vatten. Vatten är glädje. Karlstad vänder sig äntligen mot Vänern. Det byggs på Kannikenäset och Kanoten. Den gamla trista Packhusgatan håller på att bli en fin, levande och sjönära stadsgata. Båtbusslinjerna byggs ut. Nu kan man åka från Kristinehamn via Karlstad till Grums och Borgvik på somrarna. Vi behöver bygga nya slussar i Trollhättan och utöka kapaciteten från transport av varor på vattnet. Skärgårdsturismen har vi nog bara sett början av.

Karlstad är en kommun som ligger vid Vänern. Det ska vi utveckla.

Att förbjuda tiggeri

Inom den socialdemokratiska delen av regeringen förs tydligen samtal om att förbjuda tiggeri. Det är en extremt dålig idé.

Vi tillhör en europeisk gemenskap där vi också har ett socialt ansvar för varandra. I Rumänien och Bulgarien har romer förtryckts och medvetet ställts utanför samhällets gemenskap i flera hundra år. När det inte längre finns möjlighet att jobba som daglönare i varken hemländer eller sydeuropa har några kommit till Sverige. Det är en smärtsamt och svårlöst situation som vi inte alltid vet hur vi ska förhålla oss till men lösningen kan ju inte vara förbud utan åtgärder i hemländerna och ett lagom stort ansvarstagande från det svenska samhället. Vi kan ju inte förbjuda allt som vi tycker är jobbigt.

Ett sådant förbud lär ju också innefatta alla insamlingar som hjälporganisationer genomför. Jag har själv samlat pengar på stan till Diakonia. Och vad gör vi med den katolska franciskanerorden och andra tiggarordnar….  Fast dom samlar väl numera in medel på ett mer organiserat sätt.

Nej skrota nu den här idén. På en gång.

Kommunens fullmäktige

Sitter och förbereder mig för kvällens kommunfullmäktige. Det är vår viktigaste mötesplats för diskussioner och beslut som rör alla 89 000 medborgare i Karlstad. Vi är 61 personer vara 31 representerar partierna i majoriteten.  Ikväll har vi en ovanligt kort lista med ärenden. Men vi ska diskutera bostäder, taxan för vatten och avlopp, abstinensvård, vår verksamhet för tonåringar som inte är i skolan, ett framtida klimat- och fossilfritt Karlstad, jakträtt på kommunal mark och hur vi klarar att sköta oss som kommun vad gäller kontaktpersoner och boende inom socialtjänsten och LSS.

Många säger att allt är klart när det kommer till fullmäktige och att det därför inte är så intressant. Ja och nej. Alla ärenden är naturligtvis genomdiskuterade och beredda och vi vet alla hur vi tänker rösta. Annars skulle det inte gå att styra en kommun med 7 miljarder i omsättning och 7000 anställda.  Men en ledamot tjänstgör inte bara en gång i månaden. Det handlar om att man i partigrupper och som enskilda ledamöter är med i samtalet långt tidigare. Att man diskuterar, påverkar och är med och utformar de tankar som så småningom leder till kvällens beslut. Det här ställer stora krav på både enskilda ledamöter och arbetsformer inom partierna. På fullmäktige har vi också ofta stora rejäla debatter där vi än en gång prövar våra argument på varandra. Vi har också en tradition att lyssna in och ta vara på förslag och åsikter också från oppositionen. Ikväll behandlar vi tre motioner ( förslag från oppositionen),   varav vi i majoriteten säger helt ja till vänsterpartiets förslag och delvis ja till socialdemokraternas två motioner.

Ikväll är det fullmäktige. Viktigt. Välkommen. Vi är i bibliotekshuset med start kl18. Åhörarläktaren är till höger i salen.

 

Monika eller Carola

Ikväll har vi medlemsmöte i miljöpartiet. Om några veckor ska vi välja nytt språkrör efter Maria Frisk som går vidare till annat arbete. Ikväll är det utfrågning av Monika Bubholtz och Carola Bolmstedt som kandiderar. Att välja människor till förtroendeuppdrag är något av det viktigaste man gör i en politisk förening. Det är ett stort ansvar. Den som väljs kommer vi föreslå kommunfullmäktige att välja till kommunalråd, andre vice ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i kommunstyrelsens tillväxtutskott. Där sker översiktsplanering, näringslivsarbete och samordning av allt som har med  kommunens fysiska planering att göra. För oss är det viktigt att  ha flera kandidater till en post. Så att föreningsdemokratin blir på riktigt. Valberedningen föreslår Monika men båda kandidaterna är väl meriterade och har lång erfarenhet av förtroendeuppdrag inom såväl miljöpartiet som kommunen. Monika är till vardags ingenjör på Sweco och Carola arbetar på lärarförbundet.  Om några veckor vet vi vem det blir.

Sommarskola för nyanlända ungdomar

Vi har många nyanlända ungdomar i Karlstad. Några bor hemma hos mamma och pappa, andra hos släktingar och rätt många i våra kommunala HVB-hem Tillsammans med vår personal. Ett sommarlov kan vara långt om man är ny i stan. Särskilt om man inte har så många kontakter och om man dessutom längtar efter att få gå vanlig gymnasieutbildning och vill lära sig ett yrke.

Träffade i veckan Ola Johansson som är vår utvecklingschef på gymnasieskolan. Han berättade om den sommarskola för nyanlända han varit ansvarig för i sommar. Den har pågått måndag till fredag 8-16 under sju veckor. Man trodde på ett femtiotal intresserade. Det blev 263. De har  snabbrekrytera ett trettiotal handledare, mest lärarstudenter från universitetet. Ungdomarna har lärt sig svenska och samhällskunskap genom att göra saker tillsammans. Åka tåg, se Rottnerosparken, öva midsommarfirande på Solliden, fikat med landshövdingen, besökt brandkåren, vandrat runt på Stora Enso i Skoghall, tränat simning och testat svampplockning. Det är så många vanliga saker man inte kan om man just landat i Karlstad. Det har blivit en riktig succé och vad vi vet finns inget liknande i den här storleksordningen någonstans i Sverige. 4 miljoner har det kostat. Väl använda pengar om vi snabbare kan få in de här ungdomarna i studier och arbete.

För det vill dom. Många har höga krav på sig själv och stora drömmar. Man vill bli hantverkare, läkare, lärare eller ingenjörer. Dom vill bli delaktiga i vårt samhälle. Nu gäller det för oss att ta emot dom och låta dom bli en del av Värmland.

 

Gud och sånt

Läste att en ledande politiker i Värmland ville lämna kyrkan. Jag tror det är hederligt och riktigt att ta ett sådant beslut om man inte känner att man vill vara medlem. Med mig är det lite tvärtom. Den kristna gemenskapen är en livsluft för mig. I söndags var det gudstjänst. Som vanligt. Bön om förlåtelse. Vilket man sannerligen kan behöva. Lovsång till den Gud som är större än mig själv, de ideologier jag tror på och mina vanliga halvhyggliga åsikter. Förbön och tankar till alla som lider nöd och hela bygden. Och så en text. Som handlade om Gud som  en vingårdsbonde som hade två söner. Gå och jobba sa han till den ena. Ja ja sa han men gick inte. Nej jag vägrar sa den andre men gick och jobbade ändå. Och en klok predikoreflexion om att se till att göra nåt vettigt för nån annan och inte bara surra runt med religiösa och snygga ord. Word. Nyttigt för en politiker att få höra.  Att få sitt liv och sina värderingar ifrågasatta  är en del av gudstjänsten som förmodligen är nyttig men också kan vara lite jobbig. Och så kyrkfika. En mötesplats där man träffar folk man aldrig annars skulle möta. Vi pratade sjukvård, damfotboll och lite om den där besvärliga bibeltexten vid mitt fikabord. Det här med texter förresten. En gång var jag på besök i en liten fattig by utanför Sholapur i Indien. Fattiga människor i en enkel kyrka med plåttak. Men fullsatt. Jag förstod ingenting av vad de sa. Tills vi kom till bibelläsningen. Den var om den rike Sackaios som klättrade upp i trädet och sen gav bort det han tillskansat sig genom korruption och gav till de fattiga. Det här att få tillhöra en internationell gemenskap av ett par miljarder människor som grubblar över samma texter som vi dessutom tolkat våra liv utifrån under sådär ett par tusen år. Det är stort på nåt vis.

Att skriva om skönhet

Jag har varit på skrivarkurs en vecka. Vi var tolv personer som under en hel vecka fick undervisning av två författare. Vi fick skriva texter, prata om dom och diskutera författande tillsammans. Snabba skrivuppgifter på 20 minuter och lite längre kvällsuppgifter. Ett genomgående tema handlade om skönheten och det fula. Hur beskriver man en skiftande verklighet i skönlitterär form. Och folkhögskolan jag var på hette Biskops Arnö – denna ö i Mälaren med historia tillbaks till 1200-talet som biskopssäte, kungligt sommarpalats åt Gustav Vasa och boställe åt överstar innan det 1958 blev nordisk folkhögskola.

Jag tror det här ligger i tiden. Med aktiva semestrar alltså. Att få växa och utvecklas som människa genom att få utveckla ett intresse under professionell ledning. Och då är folkhögskolornas sommarkurser en guldgruva. Det finns hundratals kurser på mängder av folkhögskolor i vitt skilda ämnen. Börja spana nu. Gå en folkhögskolekurs nästa sommar du också.

Senaste inläggen.
Timbaktu 13 Okt
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop