Per-Inge Lidén

Taket i MP

Vi har högt i tak i MP. Det tycker jag. Jag har varit med i många sammanhang och rörelser i mitt liv och måste säga att i den stora konstruktion av lokalföreningar, regioner, riksdagsgrupper, regeringsföreträdare, partistyrelser och kongresser som utgör MP så finns det plats för en stor bredd av åsikter och värderingar.

Samtidigt är naturligtvis politik ett lagspel. Ska man spela fotboll och man har bestämt sig för att spela 4-4-2 är det ju lite knepigt om en av backarna hela tiden springer upp och försöker göra mål. Därför får man ju ibland gå in i kompromisser, ta halva segrar när man styr med andra partier och i en del fall hålla ihop när gruppen bestämt  hur man ska rösta i en fråga.

Riksdagsgruppen i MP har fått en tydlig förstärkning i och med att Åsa Romson återtar sin riksdagsplats. Pernilla Stålhammar har under lång tid varit en framträdande person i utrikesfrågor. Dessa två kompetenta kvinnor har fått riksdagsgruppens förtroende att vara utskottsordförande respektive talesperson inom ett sakområde. Två män får då flytta på sig. Det är ju alltid smärtsamt. Samtidigt kanske det är lättare för Carl Schlyter och Valter Mutt, de erfarna ledamöter som nu får flytta lite på sig, att ha en friare roll än att vara utskottsordförande respektive talesperson för hela partiet.

Praktiskt politiskt arbete är ett rätt komplext hantverk. Att bära de stora idéerna och samtidigt producera beslut och köra själva fabriken. Det kräver engagemang, kunskap och en viss ödmjukhet. Också när man ibland behöver träda tillbaks och släppa fram andra.

MP har en kompetent och viljestark riksdagsgrupp. Nu har två kvinnor, Åsa Romson och Pernilla Stålhammar, trätt fram och tar ansvar som ledande företrädare. Carl Schlyter och Valter Mutt får friare roller som egentligen passar dom rätt bra.

Det känns stabilt.


Senaste inläggen.
Barn 18 Sep
Gymnasielagen 23 Aug
Bloggat på nwt.se.
Desktop