Per-Inge Lidén
Arkiv. april 2016

1000 ha blivande naturreservat i Karlstad

Cyklade i I2-skogen igår. Så fint det är. Mötte många karlstadsbor som vandrade, sprang eller var ute och gick med hunden.

På det ca 1000 ha stora området finns flera mil av vägar och stigar. Här finns skogsmarker, jordbrukslandskap och betade hagmarker.  Här har man byggt upp fina rastplatser och till och med vindskydd. Det finns stor biologisk artrikedom inom området och gammal kulturhistoria. I norr ligger en 18-hålsgolfbana och Bryngfjordens skidbacke.Här låg kanske det ursprungliga Karlstad – dommarringen vid Dye tyder på det.

I kommunen har vi en strategisk plan. Där finns två åtaganden om I-2skogen. 2016 ska det göras en fördjupad översiktsplan över området och 2017 ska det tillskapas ett kommunalt naturreservat med inriktning på friluftsliv. Det här kan bli riktigt bra. En slags central park i Karlstad för rekreation och friluftsliv.

Fast då kan vi inte samtidigt bygga en trafikled med namnet Gravaled rakt genom området.

 

 

Hederskontrakt för politiker

Politiskt förtroendevalda ska ha goda värderingar. Dom ska leva som dom lär. Möjligen ska dom också umgås med rätt personer. Det är många samtal i media och i samhället idag och hur vi förtroendevalda ska bete oss. Det är bra.

I Karlstads kommun finns nästan 400 förtroendevalda. I Miljöpartiet är vi 28. Det är alla möjliga personer. Med väldigt olika bakgrunder.  Alla är föreslagna av en valberedning och sen framröstade av ett medlemsmöte innan kommunfullmäktige slutligen fattat beslut om vilka poster de ska ha. Det är en grannlaga uppgift för en förening att se till att det är ordning och reda på allesammans. Att alla sköter sig hyfsat. Att värderingarna överensstämmer med föreningens.

Därför får alla i MP Karlstad skriva på ett hederskontrakt. Det handlar om att man vill att arbeta i enlighet med partiprogram och gemensamt fattade beslut. Att man är medveten om att man företräder ett feministiskt, demokratiskt och antirasistiskt parti. Att man lovar att  lämna uppdragen om man begår brott. Att man ska avhålla sig från härskartekniker. Det här är viktiga saker.

Dagens debatt i rikspolitiken som just nu med handlar om Miljöpartiet kan ha en del att lära oss lokalt. Om noggrannhet.  Att våga ställa frågor till kandidater och förtroendevalda som kan vara obekväma. Att kunna säga nej till människor som inte är lämpliga.

Samtidigt vill vi ha ett samhälle som styrs av vanliga människor. Att sammansättningen av politiker någorlunda avspeglar vårt samhälle vad gäller kön, mångfald och erfarenheter. Det är vår demokratiska grundidé. Och folk måste våga ta politiska förtroendeuppdrag även om man gjorde bort sig nån gång 2009. Det här är en svår balansgång. Och mycket hänger på kunskapen och stabiliteten hos den politiska föreningen.

För vi måste fortsätta att uppmuntra medborgare att engagera sig och ta på sig förtroendeuppdrag. Och komma ihåg att ingen människa är perfekt.

 

Medarbetarpolitik

Igår träffade jag vår nya personaldirektör i Karlstads kommun. Hon heter Gunilla Nilsson. Idag ska vi avtacka den gamle, Peter Bäckstrand. Vi har 7000 medarbetare i Karlstads kommun. Det är vår absolut största tillgång. Hur är vi med och skapar arbetsplatser och uppgifter där människor får växa och utvecklas? Det är vår viktigaste fråga.

Vi har gjort en medarbetarundersökning där vår kommun fick höga betyg. Det är glädjande. Ändå vet vi att arbetsuppgifter ibland kan kännas övermäktiga, att lönerna i en del fall kunde vara annorlunda och att vi inte alltid mäktar med att ge det stöd man behöver som medarbetare. Att kunna utvecklas, gå vidareutbildningar och få växa med sin uppgift är viktigt. Balansen mellan arbete och fritid är inte alltid så lätt när tillgängligheten och nåbarheten finns där dygnet runt.

Inte minst på den förvaltning jag ansvarar politiskt för, socialförvaltningen, är det här viktiga frågor. Ärenden kan hopa sig, medborgarna far illa och behöver bli föremål för stöd, hjälp och utredningar. Man ska hinna allt och också göra ett jobb som statens inspektörer inte kan klaga på. Viktiga frågor och vi tar dem på allvar.

En liten åtgärd vi gjort är att avsätta tid och en liten ekonomisk resurs för friskvårdsaktiviteter på jobbet. Något som numer ska gälla alla anställda i koncernen. Hur många arbetsuppgifter som än finns så är det viktigt att göra ett break och ta sig tid för den här halvtimmen i veckan tror jag. De flesta tänker på idrottsliga aktiviteter. För mig är kultur också en del av friskvård. Tänk om vi skulle starta en medarbetarkör. Finns det något så hälsosamt som körsång?

Men det är en liten del. En god arbetsmiljö där man får växa, misslyckas ibland, lära sig nya saker och där man blir sedd och hörd på. Ett öppet klimat och högt i tak. Det är viktiga ingredienser. Om Karlstads kommun skakunna fortsätta vara en god arbetsgivare.

Självmord

I en socialtjänst som den jag ansvarar politiskt för möter man människor som far illa. Väldigt illa. Varje år tar 1100 människor i Sverige livet av sig. För några år sedan var det lika många i trafiken. Nu har den siffran sjunkit till under 300 genom hårt arbete och en nollvision. Vi borde ha en nollvision för självmord också.

Det är mest pojkar och män. Topparna ligger i åldersgruppen 20-24 år och över 80. Bland unga ligger Värmland högst i landet. Varför det?

Det är svårt att vara 20 år. En tid att hitta identitet. Barn och vuxen samtidigt. Man vill tjäna pengar och göra nåt. En del känner att dörrarna stängs istället för att öppnas. Kraven, idealen och känns långt ifrån verkligheten. Jag tyckte själv inte att det var så lätt de där åren efter gymnasiet. Och det hade varit ännu svårare om jag inte fått ut det där gymnasiebetyget. Så är det för många. Äldre män kan bli ensamma. Lite bortglömda. Utan kompisar. Livet känns meningslöst.

Vem känner du som kan ligga i riskzonen. Tänk efter. Våga möta. Fråga hur det är. Gör nåt tillsammans. Tipsa om professionell hjälp. Vårdcentralen kan vara en början. Och kom ihåg. I det här fallet är de unga männen och de äldsta de som är mest i farozonen. Våga se dem.

 

MP-S Vårbudget

Lyssnar på regeringsföreträdare i radion som berättar om vårbudgeten. Det går faktiskt riktigt bra för Sverige. Hög ekonomisk tillväxt. Sjunkande arbetslöshet. Vår rödgröna regering lägger förslag om välfärdssatsning som ger 42 miljoner till Karlstad, en rejäl satsning på de nyanlända som kommer till landet, sänkt skatt på biodrivmedel och man vill att det ska bli billigare att reparera våra saker.

Känns bra. Och så verkar solen och våren vara på väg. Vi går mot ljusare tider.

Att vara snäll

Konsten att vara snäll tycker jag är underskattad i dagens samhälle. Jag tänker så här. Vi har en stund på jorden. Vi vet inte hur länge det varar. Ingen av oss kommer levande härifrån. Varför inte ta vara på den tiden. Och varandra. Och möta såväl andra människor som mig själv med snällhet.

Men det finns här och var ett hat i samhället. Som kommer fram på FB-trådar, i insändare eller telefonsamtal. Mot politiker och myndighetsutövare. Mot människor med annan bakgrund. Mot folk som försökt styra över Karlstads Airport.  Nu menar jag inte att man inte ska få ha andra åsikter, kritisera brister eller tillkortakommanden. Det är självklart. Men det här blinda hatet. Föraktet. Jag upplever det själv ibland. Människor som skriver eller ringer. Och jag känner det i luften. Och i magen. Föraktet. Hatet. Illviljan som strömmar mot en. Och jag frågar mig vad det bottnar i.

Men nu är det tidig morgon. Jag ska gå till månadens möte med arbetsmarknads- och socialnämnden. Vi ansvarar för 600 medarbetare, en halv miljard i budget och omsorg om några tusen karlstadsbor som på olika sätt behöver hjälp och stöd. Men bara så ni vet. I nämnden, liksom i all politisk verksamhet i Karlstad, är vi faktiskt snälla mot varandra. Vi bryter olika åsikter och värderingar mot varandra. Men på ett respektfullt sätt. Den tonen är viktig. För samhällets skull och för vår egen.

För livet är för kort för att inte ge snällheten en chans.

Armenier och glädjen i olikheten

Varit i Jerualem några dagar. För studieförbundet Bilda som finns med ett folkbildningscentrum mitt i denna mångkulturella stads äldsta del. Men hur är det nu med pluralismen. Jo den är hotad. Som på så många håll i världen.

Ett exempel är armenierna. De har funnits som en del av stadens befolkning sen 300-talet. med kyrkor, kloster och människor. De finns där idag. Jag har vandrat i dras kvarter. Mött deras patriark, arikivföreståndare och en man som under förhandlingarna om Osloavtalet var kommunikationsansvarig för den palestinska sidan. Armenierna har en fascinerande historia. Men där finns också berättelser om folkmord. Som det i Turkiet i början av 1900-talet. Nu känner man sig trängda också i Jerusalem.  Den judiska staten expanderar och kontrollerar snart allt land fram till jordanfloden. På den palestinska sidan radikaliseras islam. Om tio år finns vi kanske inte kvar i det land där vi funnits i snart två tusen år, säger Kevork som är min guide och deras främste historiker.

Nationalism med krav på att alla ska tycka, tro och leva lika är på framsteg runt om i världen. Minoriteter ses med misstänksamhet. Sverige ska vara sekulariserat, Polen katolskt, Ryssland ortodoxt och Daesh vill ha ett kalifat där alla ska vara sunnimuslimer. Själv tror jag på det goda samhället där lagen är lika för alla och det finns stort utrymme för olikhet i tro, tänkande och tradition. Tycker det känns inspirerande om min granne har en annan livsåskådning än mig. Men det känns lite motigt just nu. I Jerusalem och här hemma hos oss. Alla ska vara så lika.

Fler ensamkommande ungdomar till Karlstad

HVB-hem för ensamkommande ungdomar rör upp känslor hos en del människor. Det kan jag förstå. Ungdomskultur har debatterats i alla tider. Här är det också ungdomar från andra delar av världen. Tillsammans. I ett hem. Klart att folk har åsikter.

Men så här skulle jag som politiskt ansvarig för de här hemmen vilja säga: Den här verksamheten fungerar bra. Det har den gjort länge. Alltsedan staten för åtta år sedan bad för första gången bad oss i Karlstad att ta hand om unga som flyr ensamma undan krig och förföljelse har vi ställt upp. Vi har succesivt byggt upp en verksamhet med bra och välutbildad personal. Vi jobbar nära ungdomarna med stöd, diskussioner om värderingar och försöker skapa en atmosfär som är så likt ett vanligt hem som möjligt.

Det har gått bra. Det här är oftast väldigt driftiga ungdomar. Dom vill gå ännu mer i skolan. Dom vill ta studenten och kunna utbilda sig till viktiga yrken. Klart man aldrig kan garantera att ungdomar blir stökiga nån gång. Det kan inte jag heller säga om mina barn heller, och jag har haft egna barn och tonåringar hemma sen slutet av 80-talet.

Nu har vår landshövding och migrationsverket bett oss att ta hand om fler unga. Det gör att vi kommer att starta flera nya HVB-hem för ungdomar under våren och försommaren. Vi har ett ansvar att de ska ha någonstans att bo under tiden som deras asylskäl prövas. Om de får uppehållstillstånd hoppas jag att de vill stanna i Värmland. Vårt landskap behöver växa. Unga driftiga människor med kunskaper om fler språk och kulturer är precis vad vi behöver om vi ska kunna fylla upp arbetsplatserna när stora grupper är på väg in i pensionsåldern.

Men om det ska gå bra är det inte bara kommunen som ska ta ansvar. Vi behöver öppna upp idrottsföreningar, kamratkretsar och hela vårt gemensamma samhälle för att tillsammans möta och ta vara på de unga som kommit till oss från den stora världen.

 

Senaste inläggen.
Bli politiker 14 Aug
Bloggat på nwt.se.
Bli politiker 14 Aug
Desktop